Per-Axel Branner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Per-Axel Branner
Per-Axel Branner mot Ester Roeck-Hansen i komedin Fanatiker. Foto på omslaget till Scenen 1928.
Per-Axel Branner mot Ester Roeck-Hansen i komedin Fanatiker. Foto på omslaget till Scenen 1928.
Född Per-Axel Helge Larsson
25 januari 1899
Linköping
Död 31 juli 1975 (76 år)
Lidingö
Maka Gunn Wållgren
IMDb SFDb

Per-Axel Helge Branner, ursprungligen Larsson, född 25 januari 1899 i Linköping, död 31 juli 1975Lidingö, var en svensk skådespelare, regissör, manusförfattare och teaterchef.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Branner genomgick Dramatens elevskola 1919-1921 och var därefter 1921-1924 anställd vid Dramaten, där han bland annat spelade Jaques i Som ni behagar och Max i Bröllopsdagar. 1924-1926 var han anställd hos Albert Ranft och 1926-1927 hos Ernst Eklund. 1927-1931 var han knuten till Blancheteatern där han väckte uppmärksamhet genom sitt energiska spel, bland annat som Benjamin i Påsk, John Freeman i Fanatiker, Jimmy Dugan i Mary Dugans process, Maurice Taubret i Den heliga lågan och Henning i Storken.[2]

Han började som filmregissör 1930 och övertog Nya Teatern i Stockholm 1940, där han verkade som teaterchef och regissör fram till 1947, då han blev chef för Oscarsteatern.[2]

Branner var även verksam inom det sociala och ekonomiska teaterarbetet på andra sätt, 1933 blev han ordförande i Svenska teaterförbundets sociala sektion, 1934-1943 var han förbundets ordförande.[2]

Författaren Branner[redigera | redigera wikitext]

Utöver många filmmanus var Branner även verksam som författare och översättare. Som översättare publicerade han två verk: 1932 års översättning av Dolf Wyllardes En ofrivillig smekmånad och 1964 års översättning av Llope de Vegas Den kloka tokan.[3]

Som författare publicerade Branner två romaner och en diktsamling. Debuten skedde med 1940 års Pojke i Sibirien, vilken senare även utkommit i nyutgåvor samt översatts till danska. Debuten följdes upp med 1944 års Vår lilla teater och 1948 års diktsamling Mellanakt.[3]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Branner var son till verkmästare Henning Larsson och Edla Törnquist.[källa behövs] Han var från 1954 gift med Gunn Wållgren. Branner är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm [4]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Klippning[redigera | redigera wikitext]

Producent[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Regiassistent[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

Röstregi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1919 Harold En idealisk äkta man
Oscar Wilde
Karl Hedberg Dramaten
1920 Gustou Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers
Karl Hedberg Dramaten
1920 Ett bokhandlarbiträde Låt oss skiljas
Victorien Sardou och Émile de Najac
Karl Hedberg Dramaten
1922 Kandidat Sture Erna
Einar Fröberg
Gustaf Linden Dramaten
1922 Sérignan Äventyret
Gaston Arman de Caillavet och Robert de Flers
Karl Hedberg Dramaten
1923 John Den beundrandsvärde Crichton
J. M. Barrie
Karl Hedberg Dramaten
1923 Slang Värdshuset Råbocken
Oliver Goldsmith
Olof Molander Dramaten
1925 Alarmklockan
Maurice Hennequin och Romain Coolus
Gunnar Klintberg Vasateatern[5]
1926 Birger Morfars hus
Ejnar Smith
Gunnar Klintberg Vasateatern[6][7]
1930 Henning Holk Storken
Thit Jensen
Harry Roeck Hansen Blancheteatern
1942 Gangstern Natten till den 17 januari
Ayn Rand
Per-Axel Branner Nya teatern[8]

Regi (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Teater
1940 Vår lilla stad
Thornton Wilder
Dramaten
1942 Natten till den 17 januari
Ayn Rand
Nya teatern[8]
1947 Född igår
Garson Kanin
Nya teatern[9]
1948 Nina
André Roussin
Nya teatern
1955 Älska mig, flicka
William Inge
Alléteatern[10]
1955 Simon och Laura
Alan Melville
Nya teatern[11]
1956 Ett dockhem
Henrik Ibsen
Riksteatern[12]
1963 Tiggarens opera
John Gay
Dramaten

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Wyllarde, Dolf; Branner, Per-Axel (översättning) (1932). En ofrivillig smekmånad. Stockholm: Bonnier. Libris 1365673 
  • Branner, Per-Axel (1940). Pojke i Sibirien: stockholmsskildring. Stockholm: Bonnier. Libris 1362155 
  • Branner, Per-Axel (1944). Vår lilla teater. Stockholm. Libris 264383 
  • Branner, Per-Axel (1948). Mellanakt: dikter. Stockholm: Bonnier. Libris 1393954 
  • Vega Carpio, Lope Félix de; Branner, Per-Axel (översättning) (1964). Den kloka tokan. Stockholm: Nordiska Teaterförlaget. Libris 12156879 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Per-Axel Branner”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=59284&iv=OVERVIEW. Läst 22 oktober 2012. 
  2. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947
  3. ^ [a b] ”Per-Axel Branner”. Libris.kb.se. http://libris.kb.se/hitlist?q=per-axel+branner&r=&f=simp&t=v&s=rc&g=&m=10. Läst 22 oktober 2012. 
  4. ^ Hitta graven
  5. ^ Vasateatern skönare”. Dagens Nyheter: s. 7. 1 september 1925. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1925-09-01/236/7. Läst 1 augusti 2015. 
  6. ^ ”Morfars hus”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14410&pos=321. Läst 11 juli 2015. 
  7. ^ Bo Bergman (17 januari 1926). ”'Morfars hus' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1926-01-17/15/18. Läst 6 januari 2016. 
  8. ^ [a b] 'Natten till den 17 januari' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. 19 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-19/49/11. Läst 15 augusti 2015. 
  9. ^ Teater Musik Film: Nya Teatern: 'Född i går'”. Dagens Nyheter: s. 11. 5 september 1947. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-09-05/239/11. Läst 19 januari 2016. 
  10. ^ Cowboykärlek på Allé”. Dagens Nyheter: s. 12. 26 augusti 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-08-26/230/12. Läst 20 januari 2016. 
  11. ^ Televisionsskoj på Nyan”. Dagens Nyheter: s. 10. 30 december 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-12-30/353/10. Läst 22 augusti 2015. 
  12. ^ Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]