Bergärtsångare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bergärtsångare
Hume's Lesser Whitethroat (Sylvia althaea) in Hyderabad, AP W IMG 1441.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSylvior
Sylviidae
SläkteSylvia
ArtBergärtsångare
S. althaea
Vetenskapligt namn
§ Sylvia althaea
AuktorHume, 1878
Hitta fler artiklar om fåglar med

Bergärtsångare[1] (Sylvia althaea) är en asiatisk tätting i familjen sylvior inom ordningen tättingar med omstridd artstatus.[2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Bergärtsångaren tillhör det mycket komplicerade ärtsångarkomplexet kring vilket taxonomin är synnerligen omstridd. Vissa, som Birdlife International och Birdlife Sverige, behandlar komplexet som en enda art, ärtsångare (S. curruca), och behandlar därmed bergärtsångaren som underart till denna. Andra urskiljer tre eller till och med fyra arter i komplexet, förutom bergärtsångaren även ökenärtsångare (S. minula), "margilanärtsångare" (S. margelanica) och ärtsångare i begränsad mening.

Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar att typarten för släktet Sylvia, trädgårdssångare (S. borin) samt även svarthätta S. atricapilla) står närmare några afrikanska arter i andra släkten än med övriga Sylvia-arter.[3] Det medför att antingen expanderas Sylvia eller så förs bergärtsångare med släktingar till ett annat släkte, Curruca.[4] Ärtsångarkomplexet står nära arterna mästersångare, herdesångare, arabsångare, jemensångare samt den uteslutande afrikanska arten sorgsångare.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Bergärtsångaren häckar i bergstrakter från sydlstra Kazakstan (Karataubergen) till sydvästra och centrala Tien Shan, söderut till nordvästra Himalaya (Kashmir och Ladakh, södra Turkmenistan, nordöstra och sydöstra Iran, Afghanistan och västra Pakistan.[5] Där den överlappar med ökenärtsångaren skiljer de sig åt höjdledsmässigt.[6] Vintertid flyttar den till ett område från södra Iran (troligen även södra Irak och södra Afghanistan) österut till södra Indien och norra Sri Lanka, möjligen även sydöstra Arabiska halvön.[5]

Under flyttningen ses den regelbundet i Bahrain och Kuwait. Fynd i både Armenien och Förenade Arabemiraten är osäkra. Den är en sällsynt gäst i Azerbajdzjan, Israel, Oman, Qatar och Turkiet.[7]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Bergärtsångaren är mycket lik ärtsångaren med brungrå ovansida, gråare hjässa och ljus undersida. Den är något större (13-14 centimeter), har något kraftigare näbb och en något mörkare hjässa och rygg med mindre kontrast dem emellan än ärtsångaren. Strupen är vit och resten av undersidan gråvit.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i bergstrakter mellan 2.000 och 3.600 meters höjd, i öppna buskmarker, ofta med inslag av en, men även i odlad bygd som mandelodlingar.[6] Den verkar tolerera torrare och mer sparsamt bevuxna miljöer än ärtsångaren.[8] Vintertid påträffas den till skillnad från ökenärtsångaren i mer vegetationsrika miljöer.[8]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Bergärtsångarens födobeteende liknar ärtsångarens. Vintertid födosöker den från låga buskar till höga trädtoppar på jakt efter leddjur och förmodligen bär. Den besöker även blommor för dess nektar, vilket gör att den ofta får huvudet missfärgat av pollen.[8]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Boet placeras lågt, mellan 20 cm och 1,5 meter ovan mark, i tjocka och ofta taggiga buskage, men ibland även upp till tre meter upp i ett träd. Boet är mer kompakt än ärtsångarens, förmodligen en anpassning till kyliga bergsnätter. Äggläggning sker mellan mitten av maj och mitten av juni. Den lägger fyra till fem ägg som ruvas i elva dagar. Ungarna är flygga elva till tolv dagar efter kläckning. Båda könen bygger boet, ruvar och matar ungarna.[8]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar den numera som underart till ärtsångare, varför dess hotstatus inte bedöms. Den beskrivs dock i rätt miljö som en av de vanligaste fåglarna.[8]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Althea, drottning av Kalydon i grekiska mytologin.[9]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  4. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  5. ^ [a b] Aymí, R. & Gargallo, G. (2018). Lesser Whitethroat (Sylvia curruca). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58955 19 september 2018).
  6. ^ [a b c] Del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie, D. (editors). (2006). Handbook of the Birds of the World. Volume 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions. ISBN 84-96553-06-X.
  7. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 183. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ [a b c d e] Shirihai, Hadoram; Gargallo, Gabriel; Helbig, Andreas J. (2001). Sylvia Warblers: Identification, taxonomy and phylogeny of the genus Sylvia. London: Christopher Helm. ISBN 978-0-7136-3984-1. 
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]