Berit Carlberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Berit Carlberg
Berit Carlberg sommaren 1994
Berit Carlberg sommaren 1994
Född Berit Margareta Carlberg
4 mars 1942 (75 år)
Uddevalla, Sverige
Aktiva år 1967–2009
IMDb

Berit Margareta Carlberg, född 4 mars 1942 i Uddevalla, är en svensk sångerska, skådespelare, regissör[förtydliga] och revyprimadonna.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Berit Carlberg började med sångstudier för Gunnel Högberg-Nygren, sedan hon först arbetat som journalist hos Kuriren hemma i Uddevalla. 1964 kom hon in på Statens Scenskola i Malmö. Genombrottet kom 1967 med huvudrollen som Hanna Glavari i Glada Änkan mot Jarl KulleOscarsteatern. Hon valsade således med Kulle i 323 föreställningar och fick god kritik bland annat för ovanlig scensäkerhet. Våren 1969 spelade hon i Komedi i mörker mot Jan Malmsjö. Därefter följde turnéer med Riksteatern med bland annat En skojares dagbok, Den goda människan från Sezuan, Kiss me Kate och Jeppe på berget. Under tre säsonger var Carlberg revyprimadonna hos Hagge GeigertLisebergsteatern i Göteborg, där hon bland annat gjorde en uppmärksammad imitation av Kjerstin Dellert. Fler revyroller fick hon hos Peter Flack i Örebro och hos Tjadden Hällström i Norrköping. Vid Malmö stadsteater har hon bland annat medverkat i Tiggarens Opera med Sven-Bertil Taube och Magnus Uggla som motspelare.

Carlberg är mest känd som Nils Poppes primadonna i en rad operetter och farser på Fredriksdalsteatern i Helsingborg. Deras samarbete började i Vita Hästen (1971) och pågick under 17 säsonger, bland de många uppsättningarna kan nämnas Fars lille påg, Blomman från Hawaii, Två man om en änka och Spanska flugan. Carlberg är också verksam som vissångerska och sjöng in en LP-skiva med texter av Marja Entrich Söta drycker, beska droppar[1] 1985, som fick fem getingar i Expressen. Under flera somrar har Berit Carlberg producerat egna föreställningar i Hågelbyparken i Stockholm och under senare år även vid Hebbevillan i Södertälje.

Sommaren 2013 spelade Berit Carlberg "Pelikanen" av August Strindberg på sistnämnda plats. Hon har också framfört programmet "För att inte tala om alla dessa herrar" på olika ställen i landet, där hon sjungit och berättat om sina scenvänner Jarl Kulle, Nils Poppe, Hagge Geigert till ackompanjemang av pianisten Oswald Löpare. Carlberg har även på senare tid återvänt till Helsingborg och spelat sommarteater hos Gunilla PoppePoppegården, senast 2014 i "Kvartetten[2]" av Ronald Harwood.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1967 Hanna Glavari Glada änkan
Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein
Mimi Pollak Oscarsteatern[3]
1976 Gloria Swanson Oskulden från Mölle
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1977 Fru Perrichon Fantastiska pappa
Eugène Labiche
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1978 Birgit Nilsson, en glad änka Hjälten från Öresund
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1979 Marie, prinsessa Saint-Labiche Min syster och jag
Ralph Benatzky och Robert Blum
Egon Larsson Fredriksdalsteatern
1980 Mimmi, operettprimadonna Mimmi från Möllevången
Ralph Benatzky, Alexander Engel och Julius Horst
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1980 Stasa Kokozow Greven av Luxemburg
Franz Lehár, Alfred Maria Willner och Robert Bodansky
Ivo Cramér Oscarsteatern[4]
1982 Påfågeln Animalen
Lars Johan Werle och Tage Danielsson
Tage Danielsson Oscarsteatern[5]
1983 Liliane La Fleur Nine
Maury Yeston
Gene Nettles Oscarsteatern[6][7]
1988 Greta Garbo AB Dun och Bolster!
Franz Arnold och Ernst Bach
Hans Bergström Fredriksdalsteatern
1989 Chefens hustru Hur andra älskar
Alan Ayckbourn
Olof Thunberg Intiman[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Smakprov från LP-skivan "Söta drycker, beska droppar" på Soundcloud.”. https://soundcloud.com/beritcarlberg/sets/ur-s-ta-drycker-beska-droppar. Läst 3 maj 2016. 
  2. ^ ”Recension i Helsingborgs Dagblad av “Kvartetten” på Poppegården 2014.”. http://www.hd.se/kultur/scen/2014/07/08/dementa-divor-med-grace-och-glamour/. Läst 3 maj 2016. 
  3. ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24820&pos=33. Läst 26 juni 2015. 
  4. ^ ”Greven av Luxemburg”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24804&pos=65. Läst 26 juni 2015. 
  5. ^ ”Animalen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24810&pos=6. Läst 12 juni 2015. 
  6. ^ ”Nine”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25050&pos=106. Läst 15 juni 2015. 
  7. ^ Marcus Boldemann. ”'Nine' på Oscars: Utstuderad fantasi”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1983-09-25/260/43. Läst 30 augusti 2015. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (1 oktober 1989). ”'Hur andra älskar' på Intima teatern: Komedifars utan temperament”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1989-10-01/266/25. Läst 23 augusti 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]