Birger jarl

Från Wikipedia
Version från den 14 december 2017 kl. 13.36 av Lindansaren (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 213.115.152.162 (diskussion) till senaste version av 213.114.239.243)
För andra betydelser, se Birger jarl (olika betydelser).
Birger jarl
Birgers samtida bildstod i Varnhems kyrka.
Tidsperiod 1248-1266
Utnämnd av Erik Eriksson
Företrädare Ulf Fase
Efterträdare Siste ämbetsinnehavaren
Tidsperiod 1250-1251
Företrädare Erik Eriksson
Efterträdare Valdemar Birgersson
Tidsperiod 1251-1266
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Grad Jarl
Slag/krig slaget vid Sparrsätra
slaget vid Herrevadsbro
Personfakta
Personnamn Birger Magnusson
Född omkring 1210
Bjälbo i Östergötland, Sverige
Död 21 oktober 1266 (56 år)
Oidentifierade orten Jälbolung, Sverige
Begravd Varnhems klosterkyrka
Religion Romersk-katolska kyrkan
Släkt
Frälse- eller adelsätt Bjälboätten
Far Magnus Minnisköld
Mor Ingrid Ylva
Familj före gifte
Partner okänd kvinna
Barn Gregers Birgersson
Familj
Gift före 1241 (1235–1237?)-1254
Make/maka Ingeborg Eriksdotter
Barn Rikissa Birgersdotter
Valdemar Birgersson
Magnus Ladulås
Kristina Birgersdotter
Katarina Birgersdotter
Erik Birgersson
Ingeborg Birgersdotter
Bengt Birgersson
Familj 2
Gift 2 1261-1266
Make/maka 2 Mechtild av Holstein
Barn med 2 Christine Birgersdotter
Birgers, Mechtilds och Eriks grav.
Birger jarls kenotaf vid Stockholms stadshus.
Vadstena kungsgård, ursprungligen kungligt lustslott uppfört i mitten av 1200-talet. Det blev en del av Vadstena kloster.
Vadstena kungsgård, ursprungligen kungligt lustslott uppfört i mitten av 1200-talet. Det blev en del av Vadstena kloster.
Birger jarls sigill

Birger Magnusson förde en sköld med ett upprest gående lejon i guld över tre ginbalkar i silver på blå sköld bestrött med rosor

Birger jarl (eller Birger Magnusson), född omkring 1210 i Bjälbo, Östergötland, död 21 oktober 1266 på Jälbolung, Västergötland och begravd i dåvarande cistercienserklostret i Varnhems klosterkyrka i Varnhem i Västergötland,[1] var mellan 1248 och 1266 en svensk jarl som först uppträdde informellt[2] som förmyndare för sin son kung Valdemar från 1250 tills denne kröntes 1251 och sedan delade makten med sonen till sin död 1266.[3] Han är omnämnd första gången 1237. Birger sägs också vara den som grundat Stockholm år 1252.

Uppväxt och familj

Birger jarls staty på Riddarholmen ger en sentida fantasibild av honom.
Den store fursten Birger jarl som Erik Dahlbergh föreställde sig honom på 1600-talet.
Fil:Birger Jarl Wax Bust in Medeltidsmuseet Stockholm.jpg
Vaxbyst av Birger jarl på Medeltidsmuseet i Stockholm.

Birger var son till Magnus Minnisköld och Ingrid Ylva. Enligt en uppgift hos Olaus Petri var Ingrid Ylvas far kungasonen Sune Sik.[4][5][6] Det har debatterats länge huruvida en sådan person har existerat. Birger Jarl föddes förmodligen i en ännu outgrävd gård inte långt ifrån Bjälbo kyrka. Då fadern dog runt 1210 växte Birger upp med sin ensamstående mor och äldre bröder.[7]

Eftersom Magnus Minnisköld uppges ha avlidit antingen 1208 eller 1210, måste Birger Magnusson ha fötts senast 1211, förutsatt att uppgiften är riktig. Vid undersökningar i början av 2000-talet, av vad som sannolikt är Birger Magnussons kvarlevor i Varnhems kyrka, konstaterades att han vid sin död 1266 var 50 till 55 år gammal. Han var alltså tidigast född omkring 1210. Om uppgifterna om faderns död och resultaten från undersökningarna av kvarlevorna kombineras blir slutsatsen att Birger Magnusson bör ha fötts någon gång omkring 1210.[8]

Birger Magnusson gifte sig omkring 1235–1237, i alla fall före 1241, med prinsessan Ingeborg, syster till svenske kungen Erik som var den siste regenten av sin ätt. De fick flera barn och två av sönerna blev kungar: Valdemar, för vilken Birger jarl blev förmyndare 1250 samt Magnus Ladulås som blev kung då han avsatte sin bror Valdemar 1275.

Enligt Dick Harrison var ett av Birgers första kända offentliga uppdrag att medla i en småländsk konflikt mellan cisterciensmunkarna i Nydala kloster och bönderna i Östbo härad 1238.

Birger jarl ledde det så kallade andra korståget mot tavasterna i Finland år 1238 eller 1239. Den 15 juli 1240 utkämpades slaget vid Neva mot ryska trupper under prins Alexander av Novgorod (född 1220), som på grund av floden Neva fick namnet Alexander Nevskij.

Ett annat diplomatliknande uppdrag var när han 1241 var kung Eriks representant hos kung Håkon av Norge.

Birger Magnusson blir jarl

Birger Magnussons företrädare på jarlämbetet var hans kusin Ulf Fase. Denne hade möjligen blivit jarl redan 1220, under Johan Sverkerssons regeringstid. Johan Sverkersson avled dock redan 1222 på Visingsö och med honom utslocknade den sverkerska ätten. Som enda möjliga kungakandidat utsågs den bara sex år gamla Erik Eriksson, från den erikska ätten, till kung. Under hans förmyndartid styrdes riket emellertid av ett riksråd bestående av stormän och biskopar. En av medlemmarna i rådet var Knut Holmgersson (Knut långe), som i slaget vid Olustra 1229 avsatte den endast 13-årige kungen och själv intog tronen.[9] Knut Holmgersson tillhörde de så kallade folkungarna (inte detsamma som folkungaätten), en konservativ gruppering av stormän som motsatte sig centralisering av riket.

Efter Knut Holmgerssons död 1234 återkom kung Erik men den verkliga makten låg hos jarlen och folkungen Ulf Fase, som lär ha varit en anhängare till Knut Holmgersson och alltså i opposition mot kung Erik. Mellan åren 1247 och 1248 försvann dock Ulf Fase från scenen, sannolikt undanträngd av en allt mäktigare Birger Magnusson. Ulf Fase uppges ha ställt sig på tronpretendenten Holmger Knutssons och folkungarnas sida i slaget vid Sparrsätra 1247 och förlorat mot kung Eriks och Birger Magnussons trupper. Det är troligt att Ulf Fase antingen dog i slaget eller att han avrättades på order av kungen och Birger Magnusson, som därefter övertog jarlämbetet. Fram till sin död 1266 var nu Birger jarl Sveriges egentlige styresman.

Tiden som jarl

I februari 1248 hölls det så kallade Skänninge möte där riktlinjerna för rikets relation till den katolska kyrkan drogs upp. Med på mötet med den utsände kardinalbiskopen Vilhelm av Sabina var förutom Birger jarl: ärkebiskop Jarler, rikets fem övriga biskopar, klosterledare, präster samt lagmannen i Östergötland och ett antal stormän.[10]

Medan Birger jarl befann sig på korståg i det inre av Finland och bland annat grundade Tavastehus slott, avled 1250 kung Erik den läspe och halte och med honom utslocknade den erikska ätten. Birger jarls son Valdemar valdes då, endast cirka tio år gammal, till kung. På sin mors sida härstammade Valdemar från den erikska ätten. Kungavalet skedde innan Birger jarl hunnit hem från Finland.

I slaget vid Herrevadsbro 1251 besegrade Birger jarl en grupp upproriska stormän (folkungar), däribland Knut Magnusson (Bjälboätten), Filip Knutsson och Filip Larsson. Efter Ingeborgs död 1254 gifte Birger 1261 om sig med den danske kungen Abels änkedrottning Mechtild av Holstein. Sommaren 1266 träffade han tillsammans med sina söner en påvlig delegat i Kalmar.

Enligt Erikskrönikan grundade Birger staden Stockholm (omkring 1252). Birger jarl räknas som stamfar till folkungaättens kungliga gren. Han var den siste i Sverige som använde titeln jarl men hade inget känt tillnamn. Jarl var alltså inget tillnamn eller efternamn utan en titel. En intressant aspekt avseende Birger jarl som kan vara värd att nämnas är att han var den sista svenske regenten som blev omdiktad av en isländsk skald, enligt det från vikingatiden traditionella mönstret; nämligen av Sturla Thordarson, vilken för övrigt var Snorre Sturlassons brorson.

I Rigas stadsarkiv hittades Magnus Ladulås sigill, vilket han ärvt från sin far Birger Magnusson, där Birger Magnusson kallar sig Birgerus seciindus.[11]

Birger jarl avlider och begravs

Birger avled den 21 oktober 1266 på Jälbolung i Västergötland. Han begravdes i dåtidens cistercienserkloster i Varnhem. På hans gravsten finns bilder av jarlen själv, hans andra maka, Mechtild och sonen Erik.[12] Birgers och Mechtilds gravar i Varnhems kyrka öppnades i maj 2002. Osteologiska data liksom en DNA-analys av kvarlevorna har därefter bekräftat att graven verkligen är Birger jarls grav.[1] En konsolsten i Varnhem, i form av ett huvud, har av konstvetenskapsprofessorn Jan Svanberg identifierats som föreställande Birger jarl.

När Stockholms stadshus byggdes var det tänkt att Birger jarls kvarlevor skulle flyttas till en sarkofag vid tornets fot men Varnhems kyrkofullmäktige sade nej, och graven i Stockholm förblev tom.

Giftermål och barn

Utomäktenskapliga barn:

  1. Gregers, Birgers äldste och illegitime son med en okänd kvinna. Gregers är stamfader till den gren av ätten som kom att kallas för Folkungaättens oäkta gren

Barn med Ingeborg Eriksdotter:

  1. Rikissa (omkring 1238-1288), gift
    1. 1251 med kung Håkon den unge av Norge (1232-1257)
    2. 1262 med furst Henrik I av Werle
  2. Valdemar (omkring 1239-1302), svensk kung 1250-1275, gift 1260 med Sofia Eriksdotter av Danmark.
  3. Magnus (omkring 1240-1290), svensk kung 1275-1290, gift 1276 med Helvig av Holstein.
  4. Kristina, vars dotter Elena var gift med Ulf Holmgersson (Ama).
  5. Katarina (omkring 1245-1289), gift med furst Siegfried I av Anhalt-Zerbst.
  6. Erik (omkring 1250-1275).
  7. Ingeborg (omkring 1253-1302), gift med hertig Johan I av Sachsen-Lauenburg.
  8. Bengt (1254-1291), biskop av Linköping och hertig av Finland.

Barn med Mechtild av Holstein?

  • Christine Birgersdotter (omdiskuterat)

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] Malmström et al (2007). DNA analyser ger ytterligare stöd till hypotesen om att graven vid lekmannaaltaret i Varnhem är Birger jarls grav Arkiverad 30 november 2012 hämtat från the Wayback Machine. Rättsmedicinalverket.
  2. ^ Nerman, Birger; Schück, Adolf; Forssell, Nils (1952). Sveriges konungar och drottningar genom tiderna. Stockholm: AB Svensk litteratur. sid. 148. Libris 8081452 
  3. ^ Lagerqvist, Lars O. (1976). Sverige och dess regenter under 1000 år. Stockholm: Bonnier. sid. 72-74. Libris 7145225. ISBN 91-0-041538-3 
  4. ^ ”Ingrid Ylva”. Nordisk familjebok. 1910. http://runeberg.org/nfbl/0363.html 
  5. ^ Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 332-351
  6. ^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80
  7. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140221151405/http://www.kungarochdrottningar.se/medeltiden/birger-jarl/. Läst 31 juli 2014. 
  8. ^ Harrison, Dick (2010). ”Jarlen som byggde riket”. Populär Historia (1): sid. 20-30. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/birger-jarl-jarlen-som-byggde-riket/. 
  9. ^ Lars O. Lagerqvist (1976). Sverige och dess regenter under 1000 år, s. 55. Albert Bonniers Förlag AB, Stockholm
  10. ^ Svenska kyrkan - utdrag ur boken Fri att vara kyrka av Ingmar Brohed, professor i kyrkohistoria, hämtad 2007-08-30 Arkiverad 30 september 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen / Årg. XXV. 1938
  12. ^ Lagerqvist, Lars O. (1976). Sverige och dess regenter under 1000 år. Stockholm: Bonnier. sid. 71. Libris 7145225. ISBN 91-0-041538-3 

Vidare läsning

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Birger jarl.
Företrädare:
Ulf Fase 		Sveriges jarl
1248–1266 		Efterträdare:
Siste ämbetsinnehavaren


Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Birger_jarl&oldid=42221960”