Black metal

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Black metal (svartmetall) är en undergenre till metal. Den företer vissa likheter med andra extrema metalgenrer såsom death metal. Ett vanligt drag i black metal är den flitiga användningen av det ockulta och teman som Satan och antikrist/anti-gud i texterna.

Definition[redigera | redigera wikitext]

Black metal har som subkultur utvecklat ett antal drag som inte är direkt knutna till själva musiken. Vanligt är exempelvis bruket av corpsepaint, taggförsedda armskydd och olika former av medeltida vapen vid liveframträdanden, i videor eller på bild. Vissa band väljer också av olika anledningar att hålla en medvetet låg profil och inte spela live eller ge intervjuer. Att endast ge ut skivor i en mycket begränsad upplaga förekommer även, och då gärna ett symboliskt antal, som till exempel 666. En anledning till detta kan vara att man vill och skapa mystik runt bandet och att man inte vill bli sedda som för kommersiella. Av den anledningen har även en del black metal spelats in med medvetet låg kvalité

En annan egenhet är att stava det engelska ordet "of" som "ov". Exempel är bandet Behemoth vilka uteslutande använder stavningen "ov" i sina senare texter. Det förekommer även i namnet på bandet Ov Hell.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Första vågen[redigera | redigera wikitext]

De fem band som gav genren en egen visuell estetik och musikstruktur var Venom från England, Bathory från Sverige, Hellhammer (senare Celtic Frost) från Schweiz,Sarcófago från Brasilien och Mercyful Fate från Danmark. Åren 1982-1983 var dåtidens black metals utformningstid. Bathory kom att återskapa genren flera gånger och ge den nya vinklar och metaforer. Den inledande djävulspositiva inställningen, som fungerade som en symbolisk krigföring mot kristen moralism, kompletterades senare med fornnordiska symboler och etniskt antiglobalt hat. Den brittiska gruppen Venom gav genrens dess namn med sitt andra album, betitlat just Black Metal (1982).

Andra vågen[redigera | redigera wikitext]

Genren föddes på nytt i Norge när 1990-talet tog sin början, där band såsom Mayhem, Darkthrone, Burzum, Immortal, Mayhem och Emperor, med influenser främst från Bathory och Celtic Frost och diverse dödsmetallband, såg till att genren fick ett nytt fokus. Denna stil som växte fram kallas ofta "True Norwegian black metal". Under denna tid fick miljön en hel del mediauppmärksammhet på grund av ett antal kyrkbränder och våldsepisoder i Norge. Till skillnad från den första vågen, där man endast dyrkat satan på ett symboliskt plan, började en djupare och mer aggressiv livsåskådning framträda. Vissa övergav LaVey-satanismen och anammade satan som en gud, istället för enbart att använda honom som en symbol för det förkristna och ateistiska. Speciellt framträdande personer var Øystein Aarseth och Varg Vikernes.

Tredje vågen[redigera | redigera wikitext]

Under den andra hälften av 1990-talet valde en del black metal-band, som exempelvis Dimmu Borgir och Old Man's Child, att i musiken tillföra en symfonisk skola med synthar och stråkar .

Subgenrer[redigera | redigera wikitext]

Det finns många olika undergenrer till black metal, men det kan ofta vara svårt att exakt placera ett band.

En mer melodisk stil, med mer gitarrsolon och mer keyboard. Man skiljer ibland på melodisk och symfonisk black metal, där den symfoniska stilen har mer instrument som typiskt används i orkestrar så som piano, violin eller cello. Exempel på band är Dimmu Borgir, Graveworm och Dissection.

Black metal med inslag eller inspiration från folkmusik. Exempel på band är Bathory, Borknagar, Månegarm och Windir

  • Ambient black metal

Black metal med inslag av ambient, ofta med synth och reverb. Exempel på band är Burzum, Vinterriket, Velvet Cacoon, Ulver och Xasthur.

  • Black doom

Blandning av black metal och doom metal, musiken spelas i lägre tempo. Exempel på band är Bethlehem, Ajattara och Behexen.

  • Depressive black metal

Texternas teman i depressive black metal är depression, självdestruktivitet, självmord, ångest och hat. Även musiken har en depressiv betoning och har ett lägre tempo än vanlig black metal och har ofta betydligt mer distade gitarrer. Exempel på band är Trist, Shining och Hypothermia. Depressive Suicidal black metal (DSBM) som det även kallas i extremare former har troligtvis sitt ursprung från band som Darkthrone och Burzum. Det kom till känna runt början av 2000-talet.

Ideologiska indelningar[redigera | redigera wikitext]

Även om det är vanligt med antikristendom inom black metal finns det några uttalat kristna band. De menar att genren först och främst är en benämning på att musiken låter mörk och dyster. Dessa band sägs ibland tillhöra en egen genre kallad Unblack metal eller White Metal. På senare tid har dock även kristna musiker kallat sin musik för black metal då man anser att genren har förändrats från en ideologisk rörelse till en ren musikalisk genre.[1]

Exempel på sådana band är bland annat australiska Horde, norska Antestor, Vaakevandring och Grave Declaration samt svenska Crimson Moonlight, Shadows of Paragon samt Admonish.

Undergenren NSBM, kort för Nationalsocialistisk black metal, distingerar sig inte musikaliskt från vanlig black metal, men texterna berör teman som antisemitism. Tyvärr tror många att all Black Metal har lyrik av denna stilen men det är en liten minoritet.

Kända band[redigera | redigera wikitext]

Celtic Frost live vid Tuska 2006.
Abbath med Immortal vid Wacken Open Air 2007.
Band Land Aktiva
Bathory Sverige Sverige 1983-2004
Behemoth Polen Polen 1991-
Burzum Norge Norge 1991-2000
Carpathian Forest Norge Norge 1990-
Celtic Frost Schweiz Schweiz 1984–1993, 2001–2008
Dark Funeral Sverige Sverige 1993-
Darkthrone Norge Norge 1986-
Dimmu Borgir Norge Norge 1993-
Dissection Sverige Sverige 1989-2006
Emperor Norge Norge 1991-2001, 2005-
Gorgoroth Norge Norge 1992-
Immortal Norge Norge 1989-2003, 2007-
Marduk Sverige Sverige 1990-
Mayhem Norge Norge 1984-1993, 1995-
Sarcófago Brasilien Brasilien 1985-
Satyricon Norge Norge 1990-
Venom Storbritannien Storbritannien 1979-


Se även: Black metal-grupper.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jordan, Jason (2005). ”Crimson Moonlight - At Their Most Brutal”. Ultimate Metal webzine. Ultimatemetal.com. http://www.ultimatemetal.com/forum/interviews/195667-crimson-moonlight-their-most-brutal.html. Läst 2008-10-26. Okänd parameter 1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]