Carl Gustaf Dücker
Carl Gustaf Dücker, född 1663 i Livland, död natten mellan den 2 och 3 juli 1732 i Stockholm, greve, militär; fältmarskalk 1719, riksråd 1719.
Biografi
Hans föräldrar var den baltiske majoren Carl Fredrik Dücker och Anna Elisabeth Sass. Dücker började sin krigarbana i fransk tjänst vid 25 års ålder. Han deltog i tre fälttåg under 1690-talet. När Stora nordiska kriget börjar år 1700 befinner sig Dücker i Riga och deltar i stadens försvar mot August den starkes sachsiska här. 14 november samma år utnämns han av kung Karl XII till generaladjutant, och blev överste och regementschef 1703. Han deltog i kungens fälttåg i Stora nordiska kriget fram till slaget vid Poltava 1709, där han tillfångatogs. Efter att året därpå ha utväxlats befordrades han till generalmajor 1710 och deltog i slaget vid Helsingborg. 1713 utnämndes han till general av kavalleriet. Dücker var ståthållare i Stralsund när Karl XII natten till den 10 november 1714 överraskande ankom dit efter den långa ritten från Turkiet. Han kunde då verkligen känna igen kungen eftersom han varit i hans majestäts tjänst i många år. Dücker var också med vid belägringen av Fredrikshald 1718 och enligt hovpredikant Jöran Nordberg bad Dücker enträget kungen att inte ge sig upp i löpgravarna, vilket konungen avslog med känt resultat. Dücker var även med och försvarade Stockholm i Slaget vid Stäket 1719.
Efter kungens död var Dücker den mest ansedde generalen i Sverige och han bereddes plats i rådet 1719. Han blev också greve och fältmarskalk och ledde Krigskollegium. Enligt ett citat i Elgenstierna (1927:373) meddelas att "Han var en oförskräckt och lycklig krigshjälte; under tjänsten i Frankrike bevistade han åtta fälttåg, sju belägringar och två stora fältslag samt var med i Carl XII:s alla krig".
Han var först gift med den polska furstinnan Theodora Zkolieska Oginska (1692–1719), som han tvingade till giftermål sedan han tillfångatagit henne och hennes syster under kriget i Polen; och andra gången med Hedvig Vilhelmina Oxenstierna (1682–1758)[1] Carl Gustaf Dücker är begravd i Wasaborgska graven i Riddarholmskyrkan.
Se även
Källor
Noter
- ^ Norrhem, Svante (2007). Kvinnor vid maktens sida : 1632–1772. Lund: Nordic Academic Press. Libris 10428618. ISBN 978-91-89116-91-7
Litteratur
- Elgenstierna Gustaf, red (1926). Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 2, af Chapman-Fägerstråle. Stockholm: Norstedt. Libris 10076748
- Sundberg, Ulf (2003). ”Vägen till toppen: Carl Gustaf Dücker fick en lysande bana - både som militär och politiker”. Populär historia 2003:4,: sid. 45-48 : ill. (vissa i färg). 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/vagen-till-toppen/. Libris 10234134
Vidare läsning
- Bring, Samuel E.: Carl Gustaf Dücker i Svenskt biografiskt lexikon (1945)
- Lazarus (1898). Svenska millionärer: minnen och anteckningar. 2. Stockholm. sid. 117-118. Libris 68700. http://runeberg.org/millionar/2/0125.html
|