Belägringen av Fredrikstens fästning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Belägringen av Fredrikstens fästning
Del av Stora nordiska kriget
Belägringen av Fredrikshald SP309.jpg
Utsikt över staden och fästningen samt det omgivande landskapet med svenska batterier och marscherande trupper. Till vänster i förgrunden bärs Karl XII:s döda kropp, lagd på korslagda pikar, fram till ett tält, vid vilket en grupp högre officerare församlat sig.
Ägde rum 20 november - 14 december 1718
Plats Fredrikshald, Østfold fylke, Norge
Resultat Avgörande Norsk seger
Stridande
Sverige Sverige Danmark Danmark-Norge
Befälhavare och ledare
Sverige Kung Karl XII Danmark Överstelöjtnant Barthold Nicolai von Landsberg
Styrka
21 000 man:
12 600 fotsoldater
8 400 ryttare
18 kanoner
20 mörsare[1]
1 800 man
Förluster
~200:
200 döda och sårade
579:
9 döda, 10 sårade och 19 tillfångatagna.
41 rymde och 478 drabbades av sjukdom varav 22 dog.

Belägringen av Fredrikstens fästning i Fredrikshald påbörjades den 20 november 1718, varvid fästningen tillsammans med hamnstaden Fredrikshald (nuvarande Halden) belägrades av den svenska armén. Belägring fortsatte till den 14 december[ifrågasatt uppgift] samma år då de krigströtta svenska styrkorna gav upp företaget som en följd av att Karl XII hade stupat då han inspekterat egna löpvärn.[2]

Belägringen[redigera | redigera wikitext]

1718 anlände Karl XII och den svenska armén, med cirka 35 000 man[3] till Fredrikshald. Med sig hade Karl XII den franska belägringsexperten Philippe Maigret. Senare kom även Carl Gustaf Rehnskiöld, frigiven efter rysk fångenskap. Fästningen hade en styrka på 1 400–1 800 man[4][5], som visste att vägen stod öppen till Oslo, om fästningen skulle falla.[3]

Den 30 november gick Karl XII som vanligt ut i skyttegravarna och kikade. Den här natten var han allra längst fram i skyttegraven. Mellan klockan nio och tio fick han en kula i vänster tinning och avled ögonblickligen. I och med hans död försvann all kampvilja hos de redan krigströtta svenskarna, och de begav sig senare tillbaka till Sverige. Karl XII:s fälttåg mot Norge slutade på nästan samma plats där det börjat. Prosten Magnus Abraham Sahlstedt som tjänstgjorde som kyrkoherde i Stora Tuna socken 1725 till sin död 1752, var tidigare fältpräst hos Karl XII och skall ha predikat för kungen samma dag som det dödande skottet avlossades mot kungen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lundblad (1835), s. 558
  2. ^ Gustaf Jonasson. ”Fredriksten”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/fredriksten. Läst 1 augusti 2015. 
  3. ^ [a b] Här stoppades Sverige av en kula”. Världens historia (8): sid. 74-75. 2008. http://varldenshistoria.se/kultur/historiska-guider/har-stoppades-sverige-av-en-kula. Läst 1 augusti 2015. 
  4. ^ ”Herre Jesus! Kungen är skjuten!”. Johan Henrik Frisenheim – Karolinen som aldrig gav upp. http://www.frisenheim.se/allt-om-frisenheims-tid/karl-xii-s-d%C3%B6d-9233915. Läst 1 augusti 2015. 
  5. ^ ”Här dog Karl XII”. Fornguidens hemsida. http://www.fornguiden.se/download/fredriksten.pdf. Läst 1 augusti 2015.