Cordelia (måne)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Cordelia.
Cordelia
Uranus rings and two moons.jpg
Upptäckt
UpptäckareRichard J. Terrile / Voyager 2
Upptäcktsdatum20 januari 1986
Beteckningar
AlternativnamnUranus VI
Uppkallad efterCordelia
Omloppsbana
Banmedelradie49 751,722 ± 0,149 km[1]
Excentricitet0,00026 ± 0,000096[1]
Inklination0,08479 ± 0,031° (till Uranus ekvator)[1]
Måne tillUranus
Fysikaliska data
Dimensioner50 × 36 × 36 km[2]
Medelradie21 ± 3 km[2]
Area~5500 km²
Volym~38 900 km³
Massa~5,0 × 1016 kg
Medeldensitet~1,3 g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)~0,0073 m/s²
Flykthastighet~0,017 km/s
RotationsperiodBunden rotation[2]
Axellutning[2]
Albedo0,08 ± 0,01 [3]
Temperatur~64 K
Skenbar magnitud+23,62 [4]
Hitta fler artiklar om astronomi med

Cordelia är en av Uranus månar. Den upptäcktes 1986 vid passagen av den amerikanska rymdsonden Voyager 2, och fick den tillfälliga beteckningen S/1986 U 7. Den är också betecknad Uranus VI.

Cordelia är uppkallad efter kungens yngsta dotter i William Shakespeares pjäs Kung Lear.

Man vet knappt någonting annat än om dess omloppsbana [1], dess radie på 21 km[2] och den geometriska albedon på 0,08[3]. På bilder tagna av Voyager 2 ser Cordelia ut att vara avlång till formen, den längre axeln pekar mot Uranus. Axelvärdena av Cordelias form är 0,7 ± 0,2.[2]

Cordelia agerar som en inre herdemåne till Uranus Epsilonring.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Jacobson, R.A. (23 maj 1998). ”The Orbits of the Inner Uranian Satellites From Hubble Space Telescope and Voyager2 Observations”. The Astronomical Journal "115": ss. 1195-1199. doi:10.1086/300263. http://adsabs.harvard.edu/abs/1998AJ....115.1195J. 
  2. ^ [a b c d e f] Karkoschka, Erich (23 maj 2001). ”Voyager's Eleventh Discovery of a Satellite of Uranus and Photometry and the First Size Measurements of Nine Satellites”. Icarus "151": ss. 69–77. doi:10.1006/icar.2001.6597. http://adsabs.harvard.edu/abs/2001Icar..151...69K. 
  3. ^ [a b] Karkoschka, Erich (23 maj 2001). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope”. Icarus "151": ss. 51–68. doi:10.1006/icar.2001.6596. http://adsabs.harvard.edu/abs/2001Icar..151...51K. 
  4. ^ Britt Gynther och Stig Carlson (2006). Faktakalendern 2007. Semic. sid. 79 
  5. ^ Esposito, L. W. (23 maj 2002). ”Planetary rings”. Reports On Progress In Physics "65": ss. 1741–1783. http://www.iop.org/EJ/abstract/0034-4885/65/12/201.