Cordelia (måne)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Cordelia.
Cordelia
Uranus rings and two moons.jpg
Upptäckt
Upptäckare Richard J. Terrile / Voyager 2
Upptäcktsdatum 20 janusri 1986
Beteckningar
Alternativnamn Uranus VI
Omloppsbana
Banmedelradie 49 751,722 ± 0,149 km[1]
Excentricitet 0,00026 ± 0,000096[1]
Inklination 0,08479 ± 0,031° (till Uranus ekvator)[1]
Måne till Uranus
Fysikaliska data
Dimensioner 50 × 36 × 36 km[2]
Medelradie 21 ± 3 km[2]
Area ~5500 km²
Volym ~38 900 km³
Massa ~5,0 × 1016 kg
Medeldensitet ~1,3 g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn) ~0,0073 m/s²
Flykthastighet ~0,017 km/s
Rotationsperiod Bunden rotation[2]
Axellutning [2]
Albedo 0,08 ± 0,01 [3]
Temperatur ~64 K
Skenbar magnitud +23,62 [4]
Hitta fler artiklar om astronomi med

Cordelia är en av Uranus månar. Den upptäcktes 1986 vid passagen av den amerikanska rymdsonden Voyager 2, och fick den tillfälliga beteckningen S/1986 U 7. Den är också betecknad Uranus VI.

Cordelia är uppkallad efter kungens yngsta dotter i William Shakespeares pjäs Kung Lear.

Man vet knappt någonting annat än om dess omloppsbana [1], dess radie på 21 km[2] och den geometriska albedon på 0,08[3]. På bilder tagna av Voyager 2 ser Cordelia ut att vara avlång till formen, den längre axeln pekar mot Uranus. Axelvärdena av Cordelias form är 0,7 ± 0,2.[2]

Cordelia agerar som en inre herdemåne till Uranus Epsilonring.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Jacobson, R.A. (1998). ”The Orbits of the Inner Uranian Satellites From Hubble Space Telescope and Voyager2 Observations”. The Astronomical Journal "115": ss. 1195-1199. doi:10.1086/300263. http://adsabs.harvard.edu/abs/1998AJ....115.1195J. 
  2. ^ [a b c d e f] Karkoschka, Erich (2001). ”Voyager's Eleventh Discovery of a Satellite of Uranus and Photometry and the First Size Measurements of Nine Satellites”. Icarus "151": ss. 69–77. doi:10.1006/icar.2001.6597. http://adsabs.harvard.edu/abs/2001Icar..151...69K. 
  3. ^ [a b] Karkoschka, Erich (2001). ”Comprehensive Photometry of the Rings and 16 Satellites of Uranus with the Hubble Space Telescope”. Icarus "151": ss. 51–68. doi:10.1006/icar.2001.6596. http://adsabs.harvard.edu/abs/2001Icar..151...51K. 
  4. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet ReferenceA
  5. ^ Esposito, L. W. (2002). ”Planetary rings”. Reports On Progress In Physics "65": ss. 1741–1783. http://www.iop.org/EJ/abstract/0034-4885/65/12/201.