Sycorax

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För ett släkte av tvåvingar, se Sycorax (djur).
Sycorax
Sycorax.jpg
Fotografier från upptäckten av Sycorax.
Upptäckt[1]
Upptäckare Philip D. Nicholson
Brett J. Gladman
Joseph A. Burns
John J. Kavelaars
Upptäcktsdatum 6 september 1997
Upptäcktsmetod Haleteleskopet
Beteckningar
Alternativnamn Uranus XVII (17)
S/1997 U 2
Omloppsbana[2][3]
Epok: 1 januari 2000
Banmedelradie 12179400 km
Excentricitet 0,5219
Siderisk omloppstid 1288,38 d
Medelanomali 266,583°
Inklination 159,42°
Longitud för uppstigande nod 263,034°
Medelrörelse 0,2794217°/d
Periapsisargument 20,103°
Måne till Uranus
Propra banelement[2][3]
Periapsisprecession 1393,43 a
Precession för uppstigande nod 1863,29 a
Fysikaliska data
Medelradie 75 km[4][5]
Area ≈ 70000 km2 (uppskattat)
Volym ≈ 1800000 km3 (uppskattat)
Massa ≈ 2,3 × 1018 kg (uppskattat)
Medeldensitet 1,5 g/cm3
GM 0,18 km3/sec2
Rotationsperiod 3,6 h[6]
Albedo 0,04[4][5]
Temperatur ≈ 65 K (uppskattat)
Skenbar magnitud 20,8 R[4][5]
Hitta fler artiklar om astronomi med

Sycorax är en av Uranus månar. Den upptäcktes 1997 av en grupp amerikanska astronomer med hjälp av Hale-teleskopet, och fick den tillfälliga beteckningen S/1997 U 2. Den är också betecknad Uranus XVII.

Sycorax är en av de minsta av Uranus månar och nummer fem i ordning utanför de fem stora månarna. Den har en diameter på ca 190 km. Utöver dess bana runt planeten och dess mycket låga albedo, är Sycorax egenskaper i stort sett okända. Den har en retrograd rörelse runt planeten, vilket betyder att den rör sig i motsatt riktning av planetens rotation.

Sycorax är uppkallad efter en häxa som är mor till Caliban i William Shakespeares pjäs Stormen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gladman Nicholson et al. 1998.
  2. ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. http://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015. 
  3. ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
  4. ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. http://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015. 
  5. ^ [a b c] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
  6. ^ Maris, Michele; Carraro, Giovanni; Parisi, M.G. (2007). ”Light curves and colours of the faint Uranian irregular satellites Sycorax, Prospero, Stephano, Setebos, and Trinculo”. Astronomy&Astrophysics 472 (1): sid. 311–319. doi:10.1051/0004-6361:20066927. Bibcode2007A&A...472..311M.