Sycorax

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sycorax
Sycorax.jpg
Fotografier från upptäckten av Sycorax.
Upptäckt[1]
Upptäckare Philip D. Nicholson
Brett J. Gladman
Joseph A. Burns
John J. Kavelaars
Upptäcktsdatum 6 september 1997
Upptäcktsmetod Haleteleskopet
Beteckningar
Alternativnamn Uranus XVII (17)
S/1997 U 2
Omloppsbana[2][3]
Epok: 1 januari 2000
Banmedelradie 12179400 km
Excentricitet 0,5219
Siderisk omloppstid 1288,38 d
Medelanomali 266,583°
Inklination 159,42°
Longitud för uppstigande nod 263,034°
Medelrörelse 0,2794217°/d
Periapsisargument 20,103°
Måne till Uranus
Propra banelement[2][3]
Periapsisprecession 1393,43 a
Precession för uppstigande nod 1863,29 a
Fysikaliska data
Medelradie 75 km[4][5]
Area ≈ 70000 km2 (uppskattat)
Volym ≈ 1800000 km3 (uppskattat)
Massa ≈ 2,3 × 1018 kg (uppskattat)
Medeldensitet 1,5 g/cm3
GM 0,18 km3/sec2
Rotationsperiod 3,6 h[6]
Albedo 0,04[4][5]
Temperatur ≈ 65 K (uppskattat)
Skenbar magnitud 20,8 R[4][5]
Hitta fler artiklar om astronomi med
För ett släkte av tvåvingar, se Sycorax (djur).

Sycorax är en av Uranus månar. Den upptäcktes 1997 av en grupp amerikanska astronomer med hjälp av Hale-teleskopet, och fick den tillfälliga beteckningen S/1997 U 2. Den är också betecknad Uranus XVII.

Sycorax är en av de minsta av Uranus månar och nummer fem i ordning utanför de fem stora månarna. Den har en diameter på ca 190 km. Utöver dess bana runt planeten och dess mycket låga albedo, är Sycorax egenskaper i stort sett okända. Den har en retrograd rörelse runt planeten, vilket betyder att den rör sig i motsatt riktning av planetens rotation.

Sycorax är uppkallad efter en häxa som är mor till Caliban i William Shakespeares pjäs Stormen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gladman Nicholson et al. 1998.
  2. ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. http://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015. 
  3. ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
  4. ^ [a b c] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. http://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015. 
  5. ^ [a b c] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
  6. ^ Maris, Michele; Carraro, Giovanni; Parisi, M.G. (2007). ”Light curves and colours of the faint Uranian irregular satellites Sycorax, Prospero, Stephano, Setebos, and Trinculo”. Astronomy&Astrophysics "472" (1): sid. 311–319. doi:10.1051/0004-6361:20066927. Bibcode2007A&A...472..311M.