Setebos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Setebos
Uranus - Setebos image.jpg
Upptäcktsbild av Setebos (inom cirkeln).
Upptäckt
Upptäckare John J. Kavelaars
Brett J. Gladman
Matthew J. Holman
Jean-Marc Petit
Hans Scholl
Upptäcktsdatum 18 juli 1999
Beteckningar
Alternativnamn Uranus XIX (19)
S/1999 U 1
Omloppsbana[1][2]
Epok: 1 januari 2000
Banmedelradie 17420400 km
Excentricitet 0,5908
Siderisk omloppstid 2225,08 d
Medelanomali 179,449°
Inklination 158,235° (till ekliptikan)
Longitud för uppstigande nod 250,235°
Medelrörelse 0,1617921°/d
Periapsisargument 359,953°
Måne till Uranus
Propra banelement[1][2]
Periapsisprecession 823,91 a
Precession för uppstigande nod 1044,2 a
Fysikaliska data
Medelradie 24 km[3][4]
Area ≈ 7200 km2 (uppskattat)
Volym ≈ 58000 km3 (uppskattat)
Massa ≈ 7,5 × 1016 kg (uppskattat)
Medeldensitet 1,5 g/cm3[3][4]
Flykthastighet ≈ 0,0204 km/s (uppskattat)
GM 0,0058 km3/sec2[3][4]
Albedo 0,04[3][4]
Temperatur ≈ 65 K (uppskattat)
Skenbar magnitud 23,3 R[3][4]
B–V 0,77
V–R 0,35
Hitta fler artiklar om astronomi med

Setebos är en av de yttersta retrograda irreguljära månarna till Uranus. Den upptäcktes den 18 juli 1999 av John J. Kavelaars et al. och fick den tillfälliga beteckningen S/1999 U 1. Den är också betecknad Uranus XIX.[5]

Setebos är uppkallad efter guden som dyrkades av Caliban och Sycorax i William Shakespeares pjäs Stormen.

Banparametrarna antyder att den kan tillhöra samma dynamiska kluster som Sycorax och Prospero, vilket i sin tur antyder ett gemensamt ursprung.[6] Förslaget verkar dock inte stödas av de observerade färgerna. Månen förefaller vara neutral (grå) (färgindex BV = 0,77, RV = 0,35),[7] vilket liknar Prospero men skiljer sig från Sycorax (som är ljusröd).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Planetary Satellite Mean Orbital Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 23 augusti 2013. http://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_elem. Läst 10 juni 2015. 
  2. ^ [a b] Brozovic, M. och Jacobson, R. A. (2009) ”The Orbits of the Outer Uranian Satellites”, Astronomical Journal 137, 3834.
  3. ^ [a b c d e] ”Planetary Satellite Physical Parameters” (på engelska). JPL/NASA. 19 februari 2015. http://ssd.jpl.nasa.gov/?sat_phys_par. Läst 10 juni 2015. 
  4. ^ [a b c d e] Sheppard, S. S., Jewitt, D., Kleyna, J. 2005. ”An Ultradeep Survey for Irregular Satellites of Uranus: Limits to Completeness”, Astronomical Journal 129, 518-525.
  5. ^ Gladman, B. J.; Kavelaars, J. J.; Holman, M. J., Petit, J.-M.; Scholl, H.; Nicholson, P. D.; and Burns, J. A.; The Discovery of Uranus XIX, XX, and XXI, Icarus, 147 (2000), pp. 320–324
  6. ^ Grav, Tommy; Holman, Matthew J.; Gladman, Brett J.; and Aksnes, Kaare; Photometric survey of the irregular satellites, Icarus, 166, (2003), pp. 33–45. arXiv:astro-ph/0301016
  7. ^ Grav, Holman & Fraser 2004.