Ekeby, Bjuvs kommun

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ekeby
Tätort
Ekeby badhus, byggnadsminne
Ekeby badhus, byggnadsminne
Land Sverige Sverige
Landskap Skåne
Län Skåne län
Kommun Bjuvs kommun
Koordinater 56°0′0″N 12°58′24″Ö / 56.00000°N 12.97333°Ö / 56.00000; 12.97333
Area 384 ha (2015)[1]
Folkmängd 3 292 (2015)[1]
Befolkningstäthet 8,57 inv./ha
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 26775, 26776 och 26777
Riktnummer 042
Tätortskod T3392[2]
GeoNames 8133122
Ekebys läge i Skåne län.
Red pog.svg
Ekebys läge i Skåne län.
Wikimedia Commons: Ekeby, Bjuv Municipality

Ekeby är en tätort i Bjuvs kommun i Skåne län. Orten består av två sammanvuxna samhällen - Ekeby, kyrkby i Ekeby socken, och brukssamhället Skromberga. I Ekeby finns ett radio- och teletekniskt museum.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ekeby socken omnämns först 1353, då vid namn Ekby, däremot har kyrkan anor från 1000-talet och man har gjort fynd som tyder på en boplats i området redan på stenåldern. Ekeby kyrka fick sitt nuvarande utseende 1863, då man rev det romanska koret från 1100-talet och ersatte detta med ett större tresidigt i nygotisk stil. Kvar är västgaveln och tornet som lades till på 1500-talet. Kyrkans äldsta klenod är dopfunten från 1100-talet. Något väster om kyrkan ligger sätesgården Gedsholm, först omnämnd 1443.

Bruksorten Skromberga fick sitt namn ur danskans skromt (stort) och bjerg (berg) på grund av den höjd på 95 meter över havet som överblickar samhället. På 1870-talet började man här bryta stenkol och lera i området, vilket ledde till en snabb befolkningsökning. År 1886 bildades Skromberga Stenkols- och Lerindustri Aktiebolag, även kallat Skrombergaverken. På 1920-talet började stenkolsproduktionen minska och 1965 stängdes den sista underjordsgruvan på orten. Brytningen av lera för produktion av klinker fortsatte dock. År 1904 köptes Skrombergaverken upp av Höganäs-Billesholms AB (Höganäsbolaget). Skrombergaverken i Ekeby är även den fabrik som producerat fasadplattorna till Operahuset i Sydney. Den 27 juni 2008 lades produktionen vid Skrombergaverken ned efter 122 års oavbruten verksamhet. Det var då Sveriges sista kvarvarande kakel- och klinkerbruk.

Gruvorna[redigera | redigera wikitext]

  • Carl I 1875-1881. Namn efter innehavaren av Skrombergautmålen och Skrombergagården, Carl Gustav Cöster.
  • Maria 1882, endast uppfordring ett par månader. Namn efter C G Cösters hustru Maria, född Nissen.
  • Kristina 1882-1903. Luftschakt efter 1903. Namn efter Christina Nissen syster till C G Cösters hustru.
  • Carl II 1882-1883.
  • Aron Sjökrona 1886-1931. Efter 1931 pumpschakt, medan utfrakten skedde genom dagort. Namn efter styrelseordföranden överst Hans Aron Sjökrona. Maskinell brytning infördes 1931.
  • Konsul 1902-1965. Namnet efter styrelseledamoten, konsul Nils Persson. Maskinell brytning infördes 1930.
  • Försvaret 1913-1922. Här bröts huvudsakligen stipulerat antal dagsverken per år för försvar av koncessionen.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Ekeby 1900–2015[3][4][5]
År Folkmängd Areal (ha)
1900
  
2 821
1960
  
2 127
1965
  
2 537
1970
  
2 496
1975
  
2 760
1980
  
2 914
1990
  
3 033 286
1995
  
3 037 288
2000
  
2 983 288
2005
  
3 044 299
2010
  
3 230 303
2015
  
3 292 384
Anm.: Siffran för 1900 avser summan av orterna Valleberga och Skromberga. Namnändring 1970 från Skromberga till Ekeby.
 † Som köpingsliknande samhälle 1900.

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Ekebys arkitektur är mycket påverkad av dess historia som brukssamhälle. Bebyggelsen domineras till största delen av en- och en och en halvplans villor, även om det finns en del flerbostadshus. De äldre husen, från början av 1900-talet, är till största delen i tegel, de nyare är för det mesta kataloghus i varierande utförande. Många av husen i och runt Skromberga är utförda i gult så kallat skrombergategel, ofta byggda i samband med Skrombergaverken, exempelvis som bostäder eller föreningsbyggnader. Några mer betydande byggnader är badhuset (se nedan), "Stora villan", Folkets hus - "Flamman", "Panget" och gamla kommunalhuset.

Ekeby badhus[redigera | redigera wikitext]

1920-talet byggde Höganäsbolaget ett badhus åt sina anställda, som numera är byggnadsminnesförklarat. Byggnaden är uppförd i gult tegel med en grekisk kolonnad i dorisk stil över entrén. Interiören är klädd i bruna klinkerplattor på väggarna och vita klinkers på golvet. Badhuset är numera inte kommunalt utan har övertagits av privata intressen.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Regionbusstrafik[redigera | redigera wikitext]

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Personligheter från Ekeby[redigera | redigera wikitext]

Föreningar[redigera | redigera wikitext]

  • Amerikansk Fotboll: Ekeby Greys AFF
  • Fotboll: Ekeby GIF
  • Hästsport: Skromberga Ryttarförening
  • Brottning: Ekeby BK
  • Tennis: Ekeby Tennisklubb
  • Skytte: Ekeby Skytteförening
  • Skytte: Billesholm-Ekeby Pistolskytteklubb
  • Fiske: Ekeby Sportfiskeklubb, SFK Tafsarna
  • Djur: Ekeby Kaninförening, Skromberga brevduveklubb
  • Fritid: Scoutkåren Viking, Ekeby Bridgeklubb, Ekeby Boulesällskap, Skromberga Allmänna Schacksällskap
  • Musik: Skromberga Blåsorkester bildad 1878
  • Övrigt: Intresseföreningen för Ekeby Badhus, Ekeby Gammeldansförening, Ekeby Pensionärsförening

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Statistikdatabasen : Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2015, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 10 januari 2017
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 11 november 2013
  3. ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån. Avser Skromberga
  4. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt?url=http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2005A01x/MI0810_2005A01x_SM_MI38SM0703.pdf. Läst 13 december 2010. 
  5. ^ Statistiska centralbyrån den 31 december 2010
  6. ^ Burling, Ingeborg (red.) (1956). Kulle, Jarl. I Vem är det : Svensk biografisk handbok 1957 (s. 534). Stockholm: P.A. Nordstedt & Söner.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]