Erik Eriksson (kung)
| Erik | |
|---|---|
| |
| Kung Eriks sigill | |
| Regeringstid | 1222/1223–28 eller 29 november 1229 |
| Kröning | 31 juli 1224 i Strängnäs |
| Företrädare | Johan Sverkersson |
| Efterträdare | Knut Långe |
| Regeringstid | 1234–2 februari 1250 |
| Företrädare | Knut Långe |
| Efterträdare | Valdemar Birgersson |
| Gemål | Katarina Sunesdotter |
| Ätt | Erikska ätten |
| Far | Erik Knutsson |
| Mor | Rikissa av Danmark |
| Född | 1216 |
| Religion | Romersk-katolska kyrkan |
| Död | 2 februari 1250 |
| Begravd | Varnhems kloster |
.png)
| |
Erik Eriksson, ibland oegentligt kallad Erik XI[a] senare även kallad Erik läspe och halte, var kung av Sverige. Han föddes 1216 och avled 2 februari 1250. Erik var svensk kung som omyndig åren 1222–1229, och sedan under en andra period från 1234 fram till sin död. Han var den ende kände sonen till kung Erik Knutsson och föddes efter faderns död.
Biografi
Erik, som föddes efter sin fars bortgång, utsågs till kung år 1222, efter den unge Johan Sverkerssons död. Redan år 1216, när Johan Sverkersson valdes, ville påven ha den då nyfödde Erik som svensk monark; svenska stormän och adeln föredrog dock Johan, som vid tidpunkten var 15 år gammal, och därför myndig att fatta egna beslut.
Erik störtades efter slaget vid Olustra år 1229 efter att ha varit omyndig kung i sju år. Sverige hade under den tiden styrts av ett råd, och det var från detta råd som Knut Holmgersson (även kallad Knut Långe) tog makten. År 1234 dog Knut Långe och Erik blev återigen kung. Han regerade sedan oavbrutet fram till sin död, år 1250. Från Eriks tid som regent härstammar det första svenska kungliga vapnet, vilket är känt från 1224. Vapenbilden består av tre krönta leoparder.
Erik var gift med Katarina Sunesdotter av Bjälboätten, dotterdotter till Sverker den yngre. Hans jarlar var först Ulf Fase, och sedan, under de sista åren, Birger Magnusson (Birger jarl), som var gift med Eriks syster, Ingeborg och blev stamfar till folkungaätten. Erik Eriksson själv dog barnlös och är begravd i Varnhems klosterkyrka.
.jpg)
"Läspe och halte"
Enligt följande citat ur Erikskrönikan var han halt och läspade, vilket lett till att han i senare litteratur kallats Erik läspe och halte.
- »Erik konunger var nokot swa läsper wid
- haltan thz war ok hans sidh
- Han storkte gerna skäll ok räth
- ok älskade gerna sin eghin äät
- han hiolt hwsära ok ädela sidh
- ok bondom gaff han godhan friid
- A alwora kunne han sik wel forsta
- mz torney kunne han ey mykit vmga«[2]
Kuriosa
- Enligt Grönköpings Veckoblad ska den fiktiva orten Grönköping ha grundlagts just av Erik läspe och halte. I tidningen spelar han rollen av ortens grundläggare och skyddspatron,[3] och står staty på stadens torg.[4] En skola i Grönköping, Läspeskolan, och ett flertal andra platser och institutioner på orten är också namngivna efter Erik.
- I Hjo stadspark stod tidigare en träskulptur föreställande Erik Eriksson,[5] i egenskap av stadens grundare, vilket var den enda staty av en svensk kung som är gjord i trä.[källa behövs] En bronsskulptur av hans gemål Katarina Sunesdotter finns invid Hagatorget i Söderköping.[6]
Se även
Kommentarer
Referenser
Noter
- ^ Erik i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
- ^ Texten om Erik läspe och halte i Erikskrönikan på Litteraturbanken
- ^ Personakt för Erik "Läspe och halte" Eriksson, Född 1216 i Danmark, hämtad 2007-11-17
- ^ Gronkoping.nu: Handel, hämtad 2007-11-17
- ^ Västarvet - Västerötlands museum - Objekt VGM_40649, hämtad 22 september 2012.
- ^ Söderköpings kommun: Skulpturer i Söderköping Arkiverad 28 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., hämtad 22 september 2012.
Källor
- Agneta Conradi Mattsson: Riseberga kloster, Birger Brosa & Filipssönerna, Vetenskapliga skrifter utgivna av Örebro läns museum 2, 1998, ISBN 91-85642-24-X
- Dick Harrison: Jarlens sekel - En berättelse om 1200-talets Sverige, Ordfront, Stockholm, 2002, ISBN 91-7324-999-8
Vidare läsning
|