Europaparlamentsvalet 2024

Från Wikipedia
Europeiska flaggan Val till Europaparlamentet
Val till Europaparlamentet
2019 2024 2029
Område Europeiska unionen Europeiska unionen
Antal mandat 720
Valdagar 6–9 juni 2024
Valmanskår Ca 400 miljoner
Valdeltagande
Valsystem Proportionellt valsystem
Valmetod Varierande
Spärr Max 5 % på nationell nivå
Valresultat efter partigrupp
Ej avgjort
Avgående kommission Tillträdande kommission
Kommissionen von der Leyen Ej avgjort

Europaparlamentsvalet 2024 planeras äga rum i Europeiska unionen den 6–9 juni 2024 för att välja ledamöterna av Europaparlamentet för mandatperioden 2024–2029. Valet blir det tionde allmänna och direkta valet till Europaparlamentet.

Europaparlamentet är unionens enda direktvalda institution och lagstiftar tillsammans med Europeiska unionens råd. Utöver att avgöra den framtida sammansättningen i Europaparlamentet kommer valet även indirekt att avgöra vem som blir nästa kommissionsordförande.

Valsystem[redigera | redigera wikitext]

Valdagar[redigera | redigera wikitext]

Enligt akten om val till Europaparlamentet ska de ordinarie valdagarna för val till Europaparlamentet infalla mellan en torsdag och en söndag den första hela veckan i juni månad vart femte år. Enligt detta system infaller de ordinarie valdagarna för valet 2024 den 6–9 juni 2024.[1] Europeiska unionens råd kan dock besluta att tidigarelägga valet upp till två månader eller senarelägga det upp till en månad. Ett sådant beslut måste fattas minst ett år innan utgången av mandatperioden.[2] I februari 2023 enades Europaparlamentets talmanskonferens om att förorda valdagarna 23–26 maj 2024 istället. Parlamentet uppmanade samtidigt rådet att fatta ett beslut i enlighet med detta.[3] I mitten av maj 2023 beslutade dock rådet att inte flytta på valdagarna, utan hålla fast vid perioden 6–9 juni 2024. Detta trots att Portugals regering ville tidigarelägga valet till maj eftersom den 10 juni 2024 är en helgdag i landet och detta väntas bidra till ett lägre valdeltagande.[4]

Enligt en opinionsmätning utförd inom Europeiska unionen i mars 2023 kände endast 45 procent av de tillfrågade till att nästa val till Europaparlamentet äger rum 2024. Totalt 67 procent av de tillfrågade uppgav att de tänkte rösta i nästa Europaparlamentsval, vilket var en uppgång med nio procentenheter jämfört med motsvarande mätning inför valet 2019.[5][6]

Antal mandat[redigera | redigera wikitext]

Antalet mandat i Europaparlamentet per medlemsstat fastställs av Europeiska rådet på initiativ av Europaparlamentet inför varje val. Mandaten fördelas i enlighet med bestämmelserna i unionens fördrag, som bland annat föreskriver att ingen medlemsstat ska ha färre än 6 mandat eller fler än 96 mandat samt att mandaten ska fördelas utifrån principen om degressiv proportionalitet.[7] Under början av 2023 antog Europaparlamentet ett initiativ som hade inneburit att antalet mandat utökades från 705 till 716 stycken. I mitten av juli 2023 justerade Europeiska rådet förslaget, men enhällighet kunde inte nås på grund av motstånd från Estland, vilket ledde till att beslutet sköts upp.[8] Senare samma månad nådde Ständiga representanternas kommitté enighet om ett förslag som innebär att antalet mandat utökas med 15 stycken till totalt 720. Förslaget godkändes av Europaparlamentet i september 2023 och antogs formellt av Europeiska rådet den 22 september 2023.[9][10][11] Det innebär att Frankrike, Nederländerna och Spanien får vardera två mandat till, medan Belgien, Danmark, Finland, Irland, Lettland, Polen, Slovakien, Slovenien och Österrike får var sitt mandat till. Övriga medlemsstater behåller samma antal mandat som i valet 2019.[12][13][14]

Medlemsstat Mandat före valet Mandat efter valet
Belgien Belgien &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021 &&&&&&&&&&&&&022.&&&&&022
Bulgarien Bulgarien &&&&&&&&&&&&&017.&&&&&017 &&&&&&&&&&&&&017.&&&&&017
Cypern Cypern &&&&&&&&&&&&&&06.&&&&&06 &&&&&&&&&&&&&&06.&&&&&06
Danmark Danmark &&&&&&&&&&&&&014.&&&&&014 &&&&&&&&&&&&&015.&&&&&015
Estland Estland &&&&&&&&&&&&&&07.&&&&&07 &&&&&&&&&&&&&&07.&&&&&07
Finland Finland &&&&&&&&&&&&&014.&&&&&014 &&&&&&&&&&&&&015.&&&&&015
Frankrike Frankrike &&&&&&&&&&&&&079.&&&&&079 &&&&&&&&&&&&&081.&&&&&081
Grekland Grekland &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021 &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021
Irland Irland &&&&&&&&&&&&&013.&&&&&013 &&&&&&&&&&&&&014.&&&&&014
Italien Italien &&&&&&&&&&&&&076.&&&&&076 &&&&&&&&&&&&&076.&&&&&076
Kroatien Kroatien &&&&&&&&&&&&&012.&&&&&012 &&&&&&&&&&&&&012.&&&&&012
Lettland Lettland &&&&&&&&&&&&&&08.&&&&&08 &&&&&&&&&&&&&&09.&&&&&09
Litauen Litauen &&&&&&&&&&&&&011.&&&&&011 &&&&&&&&&&&&&011.&&&&&011
Luxemburg Luxemburg &&&&&&&&&&&&&&06.&&&&&06 &&&&&&&&&&&&&&06.&&&&&06
Malta Malta &&&&&&&&&&&&&&06.&&&&&06 &&&&&&&&&&&&&&06.&&&&&06
Nederländerna Nederländerna &&&&&&&&&&&&&029.&&&&&029 &&&&&&&&&&&&&031.&&&&&031
Polen Polen &&&&&&&&&&&&&052.&&&&&052 &&&&&&&&&&&&&053.&&&&&053
Portugal Portugal &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021 &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021
Rumänien Rumänien &&&&&&&&&&&&&033.&&&&&033 &&&&&&&&&&&&&033.&&&&&033
Slovakien Slovakien &&&&&&&&&&&&&014.&&&&&014 &&&&&&&&&&&&&015.&&&&&015
Slovenien Slovenien &&&&&&&&&&&&&&08.&&&&&08 &&&&&&&&&&&&&&09.&&&&&09
Spanien Spanien &&&&&&&&&&&&&059.&&&&&059 &&&&&&&&&&&&&061.&&&&&061
Sverige Sverige &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021 &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021
Tjeckien Tjeckien &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021 &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021
Tyskland Tyskland &&&&&&&&&&&&&096.&&&&&096 &&&&&&&&&&&&&096.&&&&&096
Ungern Ungern &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021 &&&&&&&&&&&&&021.&&&&&021
Österrike Österrike &&&&&&&&&&&&&019.&&&&&019 &&&&&&&&&&&&&020.&&&&&020
Europeiska unionen Europeiska unionen &&&&&&&&&&&&0705.&&&&&0705 &&&&&&&&&&&&0720.&&&&&0720

Reform av valsystemet[redigera | redigera wikitext]

2018 antog Europeiska unionens råd ett beslut om ändring av akten om val till Europaparlamentet, som reglerar övergripande bestämmelser om valsystemet för valet. Ändringarna innebär bland annat att valkretsar med fler än 35 mandat måste ha en lägsta tröskel för fördelning av mandat på 2 procent. Som tidigare gäller att en sådan tröskel aldrig får vara högre än 5 procent. För att beslutet ska träda i kraft måste det först godkännas av alla medlemsstater i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser.[15] I september 2023 hade beslutet fortfarande inte godkänts av alla medlemsstater och det är därför oklart om det kommer att kunna träda i kraft innan valet 2024.

Toppkandidater till ny kommissionsordförande[redigera | redigera wikitext]

Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 ska Europeiska rådet, när det föreslår vem som ska bli kommissionsordförande efter ett Europaparlamentsval, ta hänsyn till valresultatet i det senaste valet. Inför både valet 2014 och 2019 hade de flesta europeiska partier nominerat olika kandidater innan valet. Efter valet 2014 blev Jean-Claude Juncker föreslagen som kommissionsordförande efter att ha varit Europeiska folkpartiets (EPP) kandidat i valet. I valet 2019 valde dock Europeiska rådet att nominera Ursula von der Leyen, trots att hon inte hade varit kandidat för något europeiskt parti inför valet. Det är oklart om alla europeiska partier kommer ha kandidater även inför valet 2024; i vilket fall är Europeiska rådet inte bundet att nominera någon av kandidaterna, men det nyvalda Europaparlamentets godkännande krävs för att den nominerade ska kunna tillträda. Europaparlamentet har krävt en överenskommelse med Europeiska rådet om förutsättningarna för nomineringen av nästa kommissionsordförande och att parlamentet tillåts delta i förhandlingarna om nomineringen efter valet.[16]

I slutet av mars 2023 bekräftade Europeiska gröna partiet att de gröna kommer att ha två kandidater till kommissionsordförande inför valet.[17] I oktober 2023 tillkännagav den tyska Europaparlamentarikern Terry Reintke att hon kommer kandidera som toppkandidat för Europeiska gröna partiet.[18] Även Europeiska vänsterpartiet och Europeiska socialdemokratiska partiet har meddelat att partierna kommer att ha egna kandidater till kommissionsordförande.[19][20] Bland socialdemokratiska politiker har den luxemburgiska EU-kommissionären Nicolas Schmit meddelat att han är öppen för att vara Europeiska socialdemokratiska partiets kandidat.[21][22][23] I mitten av januari 2024 stod det klart att han är den enda kandidaten till att vara socialdemokraternas toppkandidat.[24] I januari 2024 stod det även klart att den österrikiska kommunisten Walter Baier är den enda kandidaten för att bli Europeiska vänsterpartiets kandidat till nästa kommissionsordförande.[25] I början av februari 2024 valdes Terry Reintke och Bas Eickhout till toppkandidater för Europeiska gröna partiet.[26]

Fram till februari 2024 var det ännu oklart om kommissionsordförande Ursula von der Leyen skulle ställa upp för en ny mandatperiod och i så fall om hon skulle vara Europeiska folkpartiets (EPP:s) kandidat till posten.[27][28] I september 2023 stod det dock klart att hon inte skulle kandidera i valet för att bli Europaparlamentariker,[29] något som kritiserades av bland annat Europeiska gröna partiet.[30] Politiker från socialdemokratiska partier, däribland Spaniens premiärminister Pedro Sanchez, har uttalat sitt stöd för att ge von der Leyen förnyat mandat om EPP-gruppen förblir största grupp efter valet.[31] Europeiska vänsterpartiet har uttryckt fortsatt motstånd till von der Leyen som kommissionsordförande.[32] Den 19 februari 2024 meddelade von der Leyen att hon ställer upp som kandidat till att fortsätta som kommissionsordförande under en andra mandatperiod. Europeiska folkpartiet kommer att fatta beslut om hennes kandidatur i början av mars 2024.[33]

Det politiska landskapet i parlamentet efter valet kommer till stor del påverkas av om den stora kristdemokratiska EPP-gruppen kommer att fortsätta samarbeta med den socialdemokratiska och den liberala gruppen i en stor koalition eller om gruppen istället kommer försöka ingå en koalition med den konservativa ECR-gruppen.[34] EPP-gruppens gruppledare Manfred Weber liksom flera andra ledande EPP-politiker, såsom Italiens utrikesminister Antonio Tajani, har öppnat upp för en koalition med ECR-gruppen, men däremot avfärdat möjligheten att ingå i ett samarbete med den nationalistiska ID-gruppen.[35][36][37][38] Även om ECR-gruppen har uttryckt förhoppningar om en högermajoritet i Europaparlamentet efter valet,[39] är det osannolikt att EPP-gruppen skulle kunna forma en sådan majoritet utan stöd från åtminstone också den liberala ALDE-gruppen.[40] I september 2023 uttalade sig EPP:s generalsekreterare Thanasis Bakolas för att fortsätta en ”pro-europeisk” koalition med socialdemokratiska S&D-gruppen, liberala Renew-gruppen och gröna G/EFA-gruppen.[41] I januari 2024 uttalade sig även den liberala Renew-gruppen skeptisk till en högerkoalition.[42] Samtidigt har Jordan Bardella, ledare för franska Nationell samling (tidigare Front National), sagt att de EU-skeptiska högerpartierna kommer att eftersträva en blockerande majoritet som kan stoppa en fortsatt ”federalisering” av unionen.[43]

Den franska kommissionsledamoten Thierry Breton har nämnts som en möjlig toppkandidat för liberala partifamiljen.[44] I början av januari 2024 meddelade Europeiska rådets ordförande Charles Michel att han avsåg att kandidera i valet och därmed lämna sin post som ordförande efter valet,[45] men i slutet av samma månad drog han tillbaka sin kandidatur.[46] I slutet av januari 2024 stod det klart att det europeiska, liberala ALDE-partiet kommer att fokusera på den inre marknaden i sitt valmanifest.[47]

Den 24 januari 2024 antog kommissionsordförande Ursula von der Leyen etiska riktlinjer för kommissionsledamöter som deltar i valrörelsen.[48][49]

Opinionsundersökningar[redigera | redigera wikitext]

En sammanvägd opinionsmätning i augusti 2023 pekade på att kristdemokratiska EPP-gruppen, socialdemokratiska S&D-gruppen och liberala RE-gruppen tillsammans kommer att behålla majoriteten i parlamentet, men tappa i mandat. Högergrupperna ECR-gruppen och ID-gruppen väntas växa tillsammans med vänstergruppen. Den gröna gruppen väntas däremot minska.[50] En annan sammanvägd undersökning i slutet av augusti 2023 visade på liknande resultat. Nationalkonservativa ECR-gruppen och högernationalistiska ID-gruppen väntas öka, men EPP-, S&D- och RE-grupperna väntas fortfarande ha en samlad majoritet. Den gröna gruppen väntas tappa flest mandat.[51]

Valdeltagandet väntas, enligt opinionsundersökningar, öka. I en alleuropeisk undersökning i mitten av 2023 uppgav 67 procent av de tillfrågade att de tänkte rösta i valet. Motsvarande siffra inför valet 2019 var 58 procent och det faktiska valdeltagandet i unionen i sin helhet i valet 2019 landade på drygt 50 procent.[52] I en Eurobarometer som publicerades i december 2023 uppgav 47 procent av de tillfrågade inom EU att de ”mycket troligt” skulle rösta i valet, medan 21 procent uppgav att de ”ganska troligt” skulle rösta.[53]

Valrörelse[redigera | redigera wikitext]

Vid sin kongress i maj 2023 indikerade Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE) att partiet kommer fokusera på frågor som rör ekonomi, klimatet och säkerhet i valet.[54]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.