Eurovision Song Contest 1958

Från Wikipedia
Eurovision Song Contest 1958
Segraren André Claveau i Hilversum
Datum12 mars 1958
Arrangemang
PlatsNederländerna Nederländerna, Hilversum
ArenaAVRO Studios
TV-bolagNederlandse Televisie Stichting (NTS)
ProgramledareHannie Lips
DirigentDolf van der Linden
Svenska kommentatorerJan Gabrielsson
ProducentPiet te Nuyl sr.[1]
Bidrag
Vinnare Frankrike,
"Dors, mon amour"
Röstningssystem
Varje land hade 10 jurymedlem som gav 1 poäng till deras respektive favoritbidrag.
Antal bidrag10
Debutanter Sverige
Tillbakadragande Storbritannien
Paus-
underhållning
Metropole Orkest
Eurovision Song Contest
◄ 1957Eurovision Song Contest 19581959 ►
  Deltagande länder.
  Länder som tävlat förut men inte deltog 1958.

Eurovision Song Contest 1958 sändes den 12 mars 1958 från AVRO-Studios i Hilversum, Nederländerna, i och med att Nederländerna året före hade vunnit med låten "Net als toen". Corry Brokken som året före vunnit tävlingen för Nederländerna, deltog även detta år, men hamnade nu på en delad sista tillsammans med Luxemburg.

Programledare var Hannie Lips. Till skillnad mot övriga eurovisionfinaler, inleddes detta års tävling dock inte med att programledaren hälsade studio- och TV-publik välkomna. Första tävlande land, Italien, började i stället direkt efter att öppningsmusiken spelats klart. Hannie Lips kom in i sändningen först efter att samtliga bidrag framförts. Hon meddelade då att på grund av störningar i länknätet hade inte samtliga länder kunnat se det italienska bidraget, varför Italien fick framföra sitt bidrag igen.

Kapellmästare var Dolf van der Linden. Varje lands jury bestod detta år av tio medlemmar, där varje medlem hade en röst att lägga på sin favorit.

Sverige debuterade i Eurovision song contest detta år med låten "Lilla stjärna", som framfördes av Alice Babs. Låten hamnade på en fjärde plats med 10 poäng.

Segraren detta år blev André Claveau, som representerade Frankrike, med låten Dors, mon amour ("Sov, min älskade").

Det blev första gången som själva värdlandet hamnade på sista plats, och första gången som fler än ett land fick dela på sistaplatsen. Tillsammans med Eurovision Song Contest 1956 är det också den enda upplaga av tävlingen där ingen engelskspråkig låt framfördes.

Återkommande artister[redigera | redigera wikitext]

Land Artist Tidigare år Placering
 Belgien Fud Leclerc 1956 Oplacerad
 Nederländerna Corry Brokken 1956 Oplacerad
1957 1:a
 Schweiz Lys Assia 1956 1:a
1957 8:e
 Västtyskland Margot Hielscher 1957 4:e

Bidragen[redigera | redigera wikitext]

NrLandArtistSångÖversättningSpråkPlacering[2]Poäng
1 ItalienDomenico ModugnoNel blu dipinto di blu (Volare)Italienska313
2 NederländernaCorry BrokkenHeel de wereldNederländska91
3 FrankrikeAndré ClaveauDors, mon amourFranska127
4 LuxemburgSolange BerryUn grand amourFranska91
5 SverigeAlice BabsLilla stjärnaSvenska410
6 DanmarkRachel RastenniJeg rev et blad ud af min dagbogDanska83
7 BelgienFud LeclercMa petite chatteFranska58
8 VästtysklandMargot HielscherFür zwei Groschen MusikTyska75
9 ÖsterrikeLiane AugustinDie ganze Welt braucht LiebeTyska58
10 SchweizLys AssiaGiorgioTyska, Italienska224

Omröstningen[redigera | redigera wikitext]

Omröstningen bjöd på lite spänning detta år. Sverige tog ledningen efter första omröstningen, men tappade denna direkt till Frankrike som för tillfället tog en stor ledning före samtliga konkurrenter. Vid fjärde omröstningen hade dock Italien kommit ikapp och låg jämsides med Frankrike. Vid femte omröstningen drog Frankrike iväg på nytt och behöll ledningen och vann tävlingen, dock med endast tre poängs marginal. Denna mycket knappa seger visar att det franska bidraget knappast vann i egenskap av favoritbidrag bland jurygrupperna. Vinnarlåten är idag också praktiskt taget bortglömd, förutom bland inbitna eurovisionfans.

Röster (→)
Bidrag (↓)
Totalt CH AT DE BE DK SE LU FR NL IT
 Italien 13 1 1 4 4 1 1 1
 Nederländerna 1 1
 Frankrike 27 1 7 1 1 9 1 1 6
 Luxemburg 1 1
 Sverige 10 3 1 1 3 2
 Danmark 3 1 1 1
 Belgien 8 1 5 1 1
 Västtyskland 5 1 1 1 2
 Österrike 8 2 1 1 1 3
 Schweiz 24 2 4 5 3 6 4

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Thorsson, Leif; Verhage, Martin (2006). Melodifestivalen genom tiderna. Ny, utökad och reviderad utgåva (2:a uppl). Stockholm: Premium förlag. ISBN 91-89136-29-2 

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]