Hoppa till innehållet

Ferrari F50

Från Wikipedia
Ferrari F50
Grundinformation
MärkeFerrari
Tillverkning349 st, 1995-1997
DesignerPininfarina
Konstruktion
Karosseri2-d Spyder
LiknandeBugatti EB110
Lamborghini Diablo
McLaren F1
Drivlina
DrivningMittmotor, bakhjulsdrift
Kronologi
FöregångareFerrari F40
EfterträdareFerrari Enzo

Ferrari F50 är en supersportbil, tillverkad av den italienska biltillverkaren Ferrari mellan 1995 och 1997.

Ferrari F50 presenterades på Internationella bilsalongen i Genève 1995. Den togs fram för att fira Ferraris 50-årsjubileum och ersatte Ferrari F40 som företagets toppmodell.

Ferrari F50 beskrevs av Ferrari själva som en formel 1-bil för allmän väg och mycket av tekniken hämtades från företagets formel 1-bilar. Chassit bestod av en sittbrunn i kolfiber som även bar upp främre hjulupphängningen. Motorn bultades direkt mot sittbrunnen och bar även upp växellådan och bakre hjulupphängningen. Hjulupphängningen hade horisontellt liggande skruvfjädrar och stötdämpare som överförde fjädringsrörelsen till tvärlänkarna vid hjulen via stötstänger. Den tolvcylindriga motorn med fem ventiler per cylinder hämtades från 1991 års formel 1-bil Ferrari 642.

Karossen var även den byggd i kolfiber och hade en stor fast spoiler bak. Taket bestod av en avtagbar hardtop, så att kunden fick chansen att köra öppet för ännu mer formelbilskänsla.

Ferrari meddelade att man planerade att tillverkad 349 exemplar, vilket var avsiktligt en mindre än vad man räknade med att kunna sälja. Ytterligare en bil byggdes dock, men den gick direkt till företagets museum.

Ferrari F40 var populär i sportvagnsracingserien BPR Global GT Series (BPR), men den daterade konstruktionen var inte konkurrenskraftig. Ferrari planerade därför att ta fram en tävlingsversion av F50:n kallad Ferrari F50 GT. GT-modellen fick kraftigare hjullupphängning och bromsar av kolfiber. Motorn trimmades till 750 hk. Vid ett test på Fiorano-banan visade det sig att bilen var snabbare än sportvagnsprototypen 333SP. Men inför säsongen 1997 efterträddes BPR av FIA GT. FIA öppnade nu GT1-klassen för specialbyggda tävlingsbilar som Mercedes-Benz CLK GTR och Porsche 911 GT1. Ferrari avbröt då F50 GT-projektet och fortsatte fokusera på formel 1.

Tekniska data

[redigera | redigera wikitext]
Tekniska data F50[1]
Motor:  Mittmonterad 65° 12-cylindrig V-motor
Cylindervolym 4699 cm³
Borrning x slaglängd:  85,0 x 71,0 mm
Kompression 11,3:1
Max effekt:  520 hk vid 8 500 v/min
Max vridmoment 471 Nm vid 6 500 v/min
Ventilstyrning:  Dubbla överliggande kamaxlar per cylinderrad,
5 ventiler per cylinder
Bränslesystem:  Bosch bränsleinsprutning
Växellåda 6-växlad manuell
Hjulupphängning Dubbla tvärlänkar, horisontellt liggande skruvfjädrar
Bromsar Hydrauliska skivbromsar
Chassi & kaross Självbärande kolfibermonocoque
Hjulbas 258 cm
L x B x H:  448 x 199 x 112 cm
Torrvikt 1230 kg
Acc. 0–100 km/h:  3,9 s
Toppfart:  325 km/h

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]


Ferraris sportbilar, från 1950 till 1999. - nästa »
Typ 1950-talet 1960-talet 1970-talet 1980-talet 1990-talet
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Frontmotor GT 166 195 212 250 Europa 250 GT 275 330 365
340 342 375 410 SA 400 SA 500 SF 365 Ca 365 Daytona 550 Maranello
2+2 250 GTE 330 Am 330 2+2 365 2+2 365 GTC/4 365 GT/4 400 A 400i 412 456 GT
Mittmotor V6/V8 206 246 308 GTB/GTS 328 348 F355
2+2 308 GT/4 Mondial
Boxer 365 GT4 BB 512 BB 512 BBi Testarossa 512TR F512M
Supersportbil 250 GTO 288 GTO F40 F50