Försvarsöverenskommelsen 2015

Försvarsöverenskommelsen 2015 är en politisk överenskommelse som ingicks 17 april 2015 av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Överenskommelsen rör det svenska försvarets inriktning 2016-2020.

Politisk bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Regeringspartierna förhandlade med allianspartierna om en gemensam inriktning av den svenska försvarspolitiken. Först kunde man inte komma överens, eftersom allianspartierna krävde högre anslag och en utredning om svenskt medlemskap i NATO. Men genom att överlämna de frågor man inte var överens om till en särskild utredning, kunde en man nå en uppgörelse. Dåvarande Folkpartiet deltog dock inte i överenskommelsen.^[1] ^[2] Uppgörelsen betyder att Försvarsmakten skall tillföras ytterligare 13,7 miljarder kronor under perioden 2016-2020. Det är fyra miljarder mer än regeringens utgångsbud, men åtta miljarder mindre än den summa som Försvarsmakten hade begärt. Jan Björklund kritiserade överenskommelsen som alltför snål: "det bidde en tumme".^[3]

Överenskommelsens innehåll[redigera | redigera wikitext]

Säkerhetspolitisk bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Försvarsöverenskommelsen konstaterar att Sveriges säkerhetspolitiska läge försämrats och att det finns behov av att stärka försvarets ekonomi.

Förstärkningar[redigera | redigera wikitext]

Alla förband skall kunna genomföra krigsförbandsövningar.
En motoriserad skyttebataljon och två brigadspaningskompanier tillkommer.
Stridsgrupp Gotland organiseras från och med 2018.
Nytt stridsfordonsburet granatkastarsystem tillförs.
Hemvärnet tillförs granatkastare och bataljonsledningsförmåga.
Två korvetter av Gävle-klass modifieras så att de är relevanta till mitten av 2020-talet.
Två bevakningsbåtar modifieras.

Stridskrafternas storlek[redigera | redigera wikitext]

Armén[redigera | redigera wikitext]

Två brigadstaber
Två brigadspaningskompanier
Fem mekaniserade bataljoner
Två motoriserade skyttebataljoner
En lätt bataljon
1 mekaniserad stridsgrupp (Gotland)
Två artilleribataljoner
Två luftvärnsbataljoner
Två ingenjörbataljoner
En jägarbataljon
En underrättelsebataljon
En säkerhetsbataljon
En militärpolisbataljon
En livbataljon
Ett CBRN-kompani
Ett tungt transportkompani
40 hemvärnsbataljoner

Marinen[redigera | redigera wikitext]

Sjögående förbanden kärna består av sju korvetter, fyra ubåtar och sju minröjningsfartyg.

Två sjöstridsflottiljledningar
Två korvettdivisioner
Två minröjningsdivisioner
Två underhållsdivisioner
En röjdykardivision
En ubåtsflottiljledning
En ubåtsdivision
En amfibiebataljon
Ett bevakningsbåtkompani
En marinbas

Flygvapnet[redigera | redigera wikitext]

Fyra flygflottiljer
Sex stridsflygdivisioner (JAS 39C/D
En transport- och specialflygdivision
En stridslednings- och luftbevakningsbataljon
En helikopterflottilj

Försvarsmaktsgemensamt[redigera | redigera wikitext]

Högkvarteret
Fyra regionala staber
En sambandsbataljon
En ledningsplatsbataljon
En telekrigföringsbataljon
FMLOG
Två logistikbataljoner
En teknisk bataljon
Ett trafik- och transportledningskompani
Två sjukhuskompanier
Två sjukvårdsförstärkningskompanier
Särskilda operationsgruppen
19 depåförband

Personal[redigera | redigera wikitext]

Personalen skall bestå av kontinuerligt tjänstgörande personal, yrkesofficerare och gruppbefäl, soldater och sjömän; tidvis tjänstgörande personal , reservofficerare och gruppbefäl, soldater och sjömän). Dessutom skall totalförsvarspliktiga gruppbefäl, soldater och sjömän krigsplaceras. Dessa utgörs av personer som tidigare genomfört värnpliktstjänstgöring eller har avslutat sin anställning i Försvarsmakten. I krigsförbanden skall också finnas civilanställda i Försvarsmakten vilka krigsplacerats. Arméns personal skall huvudsak utgöras av tidvis tjänstgörande personal kompletterad med ej anställd pliktplacerad personal. Två mekaniserade bataljoner och en motoriserad skyttebataljon skall vara stående förband. Den grundläggande militära utbildningen skall i allmänhet omfatta 9-12 månader, för hemvärnet dock 4-7 månader.