Försvarsbeslutet 1958

Försvarsbeslutet 1958 formellt känd som Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958. Propositionen, lades fram av Kungl. Maj:t (regeringen) till Sveriges riksdag den 14 mars 1958 och syftade till att fastställa Sveriges försvarsorganisation på längre sikt, samt att slutligt besluta om anslag för försvaret för budgetåret 1958/1959. Propositionen behandlade även viktiga organisationsfrågor för specifika försvarsgrenar och stödfunktioner. Försvarsbeslutet kom att fattas med Pragkuppen, Koreakriget och Ungernrevolten som bakgrund, där även kärnvapenhotet och handlingsfrihet för utveckling och anskaffning av ett svenskt kärnvapen spelade in.

Bakgrund

Försvarsbudgeten för 1958/1959 hade varit preliminär i väntan på en bred politisk överenskommelse. Efter omfattande utredningar av Överbefälhavaren (ÖB) och arbete inom 1955 års försvarsberedning, nåddes den 4 februari 1958 enighet mellan de fyra demokratiska partierna. Denna enighet innebar att man skulle införa en ny försvarsorganisation som i huvudsak motsvarade ÖB:s "alternativ Adam" gällande kostnad och total försvarseffekt. Propositionen är regeringens förslag baserat på denna överenskommelse och Försvarsberedningens utlåtande.

För Krigsmakten kom försvarsbeslutet att innebära en satsning på kvalitet framför kvantitet, vilket innebar en mindre reducering av armén medan det skedde en kraftig omfördelning av resurser från flottan till flygvapnet, där attackflyget skulle överta de större fartygens uppgifter. Samtidigt skulle försvarsanslaget inför varje år räknas upp automatiskt med 2,5 procent.

Försvarsbeslutet var en överenskommelse med bred politisk majoritet, då samtliga borgerliga partier och Socialdemokraterna ställde sig bakom beslutet. Bedömningar som låg bakom beslutet var inte helt dominerade av försvarspolitiska överväganden, utan motiverades också med sakskäl som samhällsekonomisk utveckling och det statsfinansiella läget.

Försvarsbeslutet innebar även en prioritering av den initiala effekten framför uthålligheten. Utvecklingen av sovjetiska kärnvapen och införandet av taktiska kärnvapen i Nato och Warszawapakten ledde under början av 1960-talet till en omfattande omplanering. Det ökade kärnvapenhotet medförde krav på ökad utspridning, rörlighet och skydd. Ett kärnvapenkrig bedömdes leda till ett ytkrig utan tydliga fronter och ett högre stridstempo.

Alternativa handlingsvägar

Alternativen Adam, Bertil och Cesar togs fram av Överbefälhavaren på uppdrag av departementschefen, alltså försvarsministern, som en del av en större försvarsutredning. Syftet var att ge regeringen olika handlingsvägar för att utforma framtidens försvar inom olika ekonomiska ramar. Alternativen Adam, Bertil och Cesar skulle utgå från 1954 års försvarsförslag, justerat till 1957 års kostnadsläge. Ett fjärde alternativ, David, skulle utgå från en i stort sett oförändrad kostnadsram, motsvarande ca 75 % av 1954 års nivå.

Aspekt	Adam	Bertil	Cesar	David
Kostnadsnivå	ca 95 % av 1954 års förslag	ca 90 %	ca 85 %	ca 75 %
Invasionsförsvar	Två huvudriktningar	Begränsat	Endast fördröjande	Mycket begränsat, endast punktvis
Luftförsvar	I viktiga landsdelar	Som Adam	Endast i östra Mellansverige eller Sydsverige	Antingen som Bertil eller mycket begränsat
Marinen	Reducerad men bibehållen	Ytterligare reducerad	Nära avvecklad	Endast kustbevakning och lätt kustartilleri i Stockholms skärgård
Armén	Minskad men moderniserad	Ytterligare reducerad	Kraftigt reducerad	Reducerad till mindre än hälften
Fredsorganisation	Viss rationalisering	Fler indragningar	Omfattande indragningar	Ca 20 förband dras in
Importskydd	Möjligt	Begränsat	Ej möjligt	Ej möjligt
Försvarsberedningens bedömning	Godtagbar	Avråds	Avråds	Avråds

Överbefälhavarens förslag från 1957

Förslaget utarbetades som ett alternativ till de kostnadsramar som regeringen angivit. Det byggde på att 1954 års försvarsförslag skulle ha realiserats med start 1955/1956. Förslaget hade en något högre kostnadsram än alternativen Adam, Bertil och Cesar.

Kriterium	ÖB 1957	Adam	Bertil	Cesar	David
Kostnadsnivå	100	95	90	85	75
Invasionsförmåga	100	85	60	30	10
Luftförsvar	90	80	60	40	20
Marin kapacitet	90	75	50	30	10
Arméns styrka	100	85	60	40	20
Importskydd	90	80	50	20	0

Den strategiska kontexten och försvarets målsättning

Sveriges försvarsläge bedömdes som strategiskt viktigt, det på grund av landets geografiska placering mellan de stora maktblocken. Målsättningen för försvaret, sedan 1948, bibehölls: att kunna ge uttryck åt försvarsviljan, avvisa kränkningar, samt att förhindra en angripare från att få fast fot på svensk mark. Försvaret skulle kunna möta överrumplingsförsök och genom segt motstånd säkerställa Sveriges handlingsfrihet.

Propositionen betonade att den snabba militärtekniska utvecklingen, med framväxten av atomvapen, kemiska stridsmedel, robotar och avancerade teletekniska hjälpmedel, skulle komma att ställa nya krav på försvaret. Man måste räkna med att atomvapen skulle finnas i stora kvantiteter i mitten av 1960-talet och inte längre skulle betraktas som exklusiva. Även utvecklingen av interkontinentala robotar och ubåtsbaserade robotar lyfts fram. Det konstaterades att Sverige måste studera möjligheterna att förvärva taktiska atomvapen. Det är en dubbel uppgift att både utveckla nytt och modernisera befintligt materiel.

Försvarsgrenarnas utformning

• Flygvapnet prioriteras: För att möta det ökade hotet från luften och stärka både invasions- och luftförsvaret, föreslås en kvantitativ förstärkning av flygvapnet. Detta innebär en ökning av totala antalet jaktflygplan med 18% och attackflygplan med 50%. En övergång till mer allvädersjakt (nattjakt) inleds. Utveckling av luftförsvarsrobotförband och förstärkning av luftbevakning och jaktstridsledning ingår.
• Armén: Minskning av antalet fältbataljoner med ca 12% och lokalförsvarsförbanden med 14%. Fokus ligger på kvalitativ modernisering: ökad eldkraft (nya stridsvagnar, pansarvärn, artilleri, radar), förbättrad rörlighet (motorisering), effektivare ledning och samband. Särskilda ABC-skyddsförband införs.
• Marinen: Utveckling mot en "lätt flotta" med fler, mindre men slagkraftiga fartyg. Antalet jagare minskar (ca 40%), motortorpedbåtar ökar (ca 30%), och fokus läggs på moderna ubåtar, torped- och minvapen. Kustartilleriet behålls inom marinen och moderniseras med bland annat robotbatterier och förstärkt undervattensskydd.

Armén

För armén innebar försvarsbeslutet att man skulle tillföras en ny modern stridsvagn. Inför försvarsbeslutet togs det fram tre olika alternativ för vidare studier.:

• Alternativ A – Anglo-amerikansk utveckling (M60 Patton)
• Alternativ T – Tysk-fransk utveckling (Leopard 1)
• Alternativ S – Svenskt förslag. Ett förslag som påbörjades att utvecklas redan 1956, en vagn i 30-tonsklassen med liten silhuett, starkt skydd och god rörlighet.

Alternativ S var det förslag som gick vinnande ur upphandlingen, detta på grund av den svenska neutralitetspolitiken och i viss mån även arbetsmarknadspolitiken. För att verka trovärdig som neutral stat, valde man att ta fram en egen vagn. Detta medförde även att det skapades arbetstillfällen inom försvarsindustrin. De första prototyperna på S-vagnen kom att beställas för leverans 1961. Åren 1967–1971 kom 290 vagnar av Stridsvagn S (som inom armén fick benämning Stridsvagn 103) att levereras och fördelas inom pansartrupperna.

Inom armén beslutades vidare att fem infanteribrigader av typförbandet IB 49 skulle avvecklas 1958 och att en pansarbrigad omorganiserades till infanteribrigad.

Åren 1957–1963 kom även tre regementen att organiseras som pansarinfanteri.

• Södra skånska infanteriregementet (I 7)
• Älvsborgs regemente (I 15)
• Södermanlands regemente (I 10)

Södermanlands regemente (P 3) kom 1957 att motta personal från det avvecklade Upplands regemente (I 8), vilket fick som resultat att regementet med brigad omorganiserades till pansarinfanteri under namnet Södermanlands regemente (I 10). År 1963 återfördes regementet till pansartrupperna, då under namnet Södermanlands regemente (P 10).

Förändringar inom armén

Med försvarsbeslutet kom en större omlokalisering att göras av fredstida förband. En del av denna omorganisation kom att kallas mälarkarusellen, vilken kom att snurra på fram till 1982.

Regementsnr	Regemente	Garnisonsort	Kommentar
A 1	Svea artilleriregemente	Sundbyberg	Omlokaliserades 1963 till Linköping
A 2	Göta artilleriregemente	Göteborg/Kviberg	Avvecklades 1962 och personal överfördes till Göta luftvärnsregemente (Lv 6)
I 8	Upplands regemente	Uppsala	Avvecklades 1957 och personal överfördes till Södermanlands regemente (P 3).
K 3	Livregementets husarer	Skövde	Beslut om avveckling revs upp 1959
K 4	Norrlands dragonregemente	Umeå	Uppgick 1958 som bataljon i Västerbottens regemente (I 20).
InfKS	Infanteriets kadettskola	Stockholm/Bagartorp	Omlokaliserades 1962 till Halmstad
InfSS	Infanteriskjutskolan	Stockholm/Roserberg	Omlokaliserades 1961 till Linköping
Lv 1	Karlsborgs luftvärnsregemente	Karlsborg	Beslut om avveckling togs efter försvarsbeslutet. Avvecklades 1961.
Lv 2	Östgöta luftvärnsregemente	Linköping	Avvecklades 1962.
Lv 6	Göteborgs luftvärnskår	Göteborg/Högsbo	Omorganiserades till regemente samt med det även omlokaliserades 1962 till Kviberg i Göteborg.
Lv 5	Sundsvalls luftvärnskår	Sundsvall	Beslut om avveckling ändrades 1959 till Karlsborgs luftvärnsregemente.
P 3	Södermanlands regemente	Strängnäs	Omorganiseras 1957 till pansarinfanteri och beteckningsbyte till I 10
S 1	Signalregementet	Solna	Omlokaliserades 1957 till Uppsala.
S 2	Signalbataljonen i Skövde	Skövde	Omlokaliserades 1961 till Karlsborg.

Under försvarsbeslutsperioden (1958–1963) kom totalt sju stycken brigader att påverkas av försvarsbeslutet. Fem stycken infanteribrigader utgick helt och hållet ur krigsorganisationen 1958. En pansarbrigad omorganiserades till infanteri och en infanteribrigad överfördes till Svea livgarde (I 1).

Brigadnr	Brigad	Garnisonsort	Kommentar
IB 16	Hallandsbrigaden	Halmstad	Avvecklades 1958
IB 25	Fältjägarbrigaden	Östersund	Omorganiserades 1958 till tre stycken självständiga fjällbataljoner
IB 28	Upplandsbrigaden	Uppsala	Överfördes 1957 till Svea livgarde (I 1) under namnet Upplandsbrigaden (IB 38)
IB 34	Östgötabrigaden	Linköping	Avvecklades 1958
IB 38	Västmanlandsbrigaden	Uppsala	Avvecklades 1957, personalen överfördes till Södermanlands regemente (P 3)
PB 10	Södermanlandsbrigaden	Strängnäs	Omorganiseras 1957 till infanteribrigad

Flygvapnet

För flygvapnet innebar försvarsbeslutet en mindre avveckling av flottiljer, men genom denna nedskärning tillkom ett utrymme för moderniserades och förbättring av de kvarvarande delarna, bland annat genom införandet av flygplanen Saab 32 Lansen och Saab 35 Draken. Tanken med försvarsbeslutet var att få möjligheten att möta en angripare på längre avstånd och därigenom kom flygvapnet att prioriteras på grund av sin operativa rörlighet. Denna prioritering skedde på bekostnad av både armén och marinen.

De flygslag som fanns i landet var jakt-, attack- och spaningsflyg och bestod av flygplanstyperna:

• J 29 Tunnan (jaktflygplan och senare även spaningsflygplan)
• A 32 Lansen (attackflygplan och senare även spaningsflygplan och jaktflygplan)
• J 34 Hawker (120 stycken anskaffades för att öka jaktkapaciteten i väntan på J 35 Draken)
• J 35 Draken (jaktflygplan avsedd för snabba och högtflygande mål, senare även som spaningsflygplan)

Utöver satsning på nya flygplan beslutades det även att flygvapnet skulle tillföras ytterligare 31 baser om en kostnad på totalt 250 miljoner och att det totala antalet flygbaser skulle uppgå till 70 stycken inom Bas 60-systemet. Baserna skulle vara av tre olika typer

• Bas A - användas ständigt under året och dygnet
• Bas B - tillfälligt i fred och ständigt i krig
• Bas C - endast användning i krig

Flygflottiljer

Flottiljnr	Flygflottilj	Ort	Flygslag	Flygplanstyper	Kommentar
F 1	Västmanlands flygflottilj	Västerås	Jaktflottilj	J 32B
F 2	Roslagens flygkår	Hägernäs	Skolförband för strilutbildning. (Flygvapnets radarskola)
F 3	Östgöta flygflottilj	Malmen	Jaktflottilj	J 35
F 4	Jämtlands flygflottilj	Östersund	Jaktflottilj	J 29
F 5	Krigsflygskolan	Ljungbyhed	Skolförband för flygförarutbildning
F 6	Västgöta flygflottilj	Karlsborg	Attackflottilj	A 32
F 7	Skaraborgs flygflottilj	Såtenäs	Attackflottilj	A 32
F 8	Svea flygflottilj	Barkarby	Flygräddning och transportflyg		Från 1962 organiserad som Svea flygkår.
F 9	Göta flygflottilj	Säve	Jaktflottilj	J 34
F 10	Skånska flygflottiljen	Ängelholm	Jaktflottilj	J 29, J 34
F 11	Södermanlands flygflottilj	Nyköping	Spaningsflottilj	S 32, S 29, S 35
F 12	Kalmar flygflottilj	Kalmar	Jaktflottilj	J 32B
F 13	Bråvalla flygflottilj	Norrköping	Jaktflottilj	J 35
F 14	Hallands flygflottilj	Halmstad	Skolförband för markpersonal		Från 1961 organiserad som Hallands flygkår
F 15	Hälsinge flygflottilj	Söderhamn	Attackflottilj	A 32
F 16	Upplands flygflottilj	Uppsala	Jaktflottilj	J 35
F 17	Blekinge flygflottilj	Ronneby	Attackflottilj	A 32
F 18	Södertörns flygflottilj	Tullinge	Jaktflottilj	J 34
F 20	Flygvapnets krigsskola	Uppsala	Skolförband
F 21	Norrbottens flygbaskår	Luleå	Jakt/Spaningsflottilj	J 32B, S 29	Ombildad 1963 till Norrbottens flygflottilj

Marinen

För marinen innebar beslutet att andelen av försvarsbudgeten minskades från 18 till 12 procent. Detta planerades att genomföras genom att de stora övervattensfartygen med ubåtsjaktsförmåga successivt skulle ersättas av ett större antal mindre attackfartyg. Samtidigt skulle undervattensfartygen få ett större ansvarsområde och ökad effektivitet Med andra ord: en övergång till en lätt flotta. Storleken på dessa nya attackfartyg medgav inte att de också utrustades med system för att lokalisera och bekämpa ubåtar.

Genom försvarsbeslutet tillkom Marinplan 60. En marinplan som kom att styra utveckling inom marinen under hela 1960-talet. Projekt som tillkom genom försvarsbeslutet var bland annat ubåtsklassen Sjöormen.

Militärmusiken

En viktig förändring var att befattningen som högste konstnärligt sakkunnig - musikinspektör - nu ej längre tillika var kombinerad med befattning musikdirektör vid Svea Livgardes musikkår utan blev självständig. Musikinspektören placerades på arméstaben sektion III (Personal). C Sekt III blev tillika personalkårschef för alla musiker som nu ej längre tillhörde förbandens organisation.

I försvarsbeslutet fördes rent konstnärliga resonemang om musikkårernas besättning (instrumentsammansättning) och repertoar. Dessutom gjordes omfattande förändringar av utbildningen till musikunderofficer som var den tidens uttryck för fullständigt utbildad professionell musiker. Musikeleverna fick inte längre räknas som en del av respektive musikkårs besättning. Musikaspiranter infördes som begrepp och deras roll var vikariens i lämpliga fall men ej eget ansvar för en stämma. Musikfurirerna ansågs grundutbildade men statsrådet anger uttryckligen att deras furirtid skall ägnas åt fortbildning och att utbildning till musikunderofficer skulle påbörjas vid senast 25 års ålder. Musikunderofficersutbildningen förlades till Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och omfattade 2 år för underofficerare jämte ytterligare 4 års utbildning för underofficerare lämpade som musikdirektörer.

ÖB motsätter sig bestämt den betydande minskningen av musikkårer som propositionen förebådar utan förordar en viss minskning av antalet kårer en förstärkning av de resterande.

Räjong	Förband	Ort	Förband	Försvarsgren	Typ
Boden	I 19, A 8, Lv 7, Ing 3, S 1 B, JS, F 21	Boden	I 19	Armén	I	ÖB ALT II
Umeå	I 20, K 4	Umeå	I 20	Armén	II	ÖB ALT II
Östersund	I 5, A 4, F 4			Armén	II	ÖB ALT II
Sollefteå	I 21, T 3, Lv 5, KA 5	Sollefteå	I 21	Armén	II	ÖB ALT II
Gävle-Dala	I 13, I 14, F 15	Falun	I 13	Armén	II	ÖB ALT II
Bergslagen	I 2, I 3, A 9, ArtSS	Karlstad	I 2	Armén	II	ÖB ALT II
Skövde-Karlsborg	K 3, P 4, Lv 1, S 1 Sk, T 2, F 6	Skövde	P 4	Armén	II	ÖB ALT II
Uddevalla-Såtenäs	I 17, F 7	Uddevalla	I 17	Armén	II	ÖB ALT II
Göteborg	A 2, Lv 6, ösg, KA 4, F 9	Göteborg	ÖSG EL. KA 4	Marinen	I	ÖB ALT II
Borås-Jönköping	I 15, A 6	Borås	I 15	Armén	II	ÖB ALT II
Halmstad	I 16, F 5, F 10, F 14	Halmstad	F 14	Flygvapnet	II	ÖB ALT II
Norra Skåne	I 6, P 2, A 3, T 4	Kristianstad	I 6	Armén	II	ÖB ALT II
Södra Skåne	I 7, Lv 4	Ystad	I 7	Armén	II	ÖB ALT II
Karlskrona	FSK, KA 2, F 12, F 17	Karlskrona	FSK	Marinen	II	ÖB ALT II
Småland	I 11, I 12, Ing 2	Eksjö	I 12	Armén	II	ÖB ALT II
Gotland	I 18, A 7, KA 3	Viby	I 18	Armén	II	ÖB ALT II
Östergötland	I 4, Lv 2, T 1, F 3, F 13	Linköping	I 4	Armén	II	ÖB ALT II
Mälardalen	P 1, P 3, F 1, F 11, FCS	Strängnäs	P 3	Armén	II	ÖB ALT II
Uppland	I 8, Lv 3, InfSS, LvSS, F 16, F 20, AUS, FL	Uppsala	F 16	Flygvapnet	II	ÖB ALT II
Storstockholm	I 1, K 1, A 1, Ing 1, S 1	Stockholm	ÖSS	Marinen	II	ÖB ALT II
	KS, INFKS, TYGS	Solna	I 1	Armén	I	ÖB ALT II
	ÖSS, KA 1, KSS, BERGA S, F 2, F 8, F 18	Barkarby	F 8	Flygvapnet	II	ÖB ALT II
Västerås		Västerås	F 1	Flygvapnet	II	Föreslagna av statsrådet med hänsyn till civilt musikliv
Örebro		Örebro	I 3	Armén	II	Föreslagna av statsrådet med hänsyn till civilt musikliv
Jönköping		Jönköping	A 6	Armén	II	Föreslagna av statsrådet med hänsyn till civilt musikliv
Växjö		Växjö	I 11	Armén	II	Föreslagna av statsrådet med hänsyn till civilt musikliv

Referenser

Tryckta källor

• Kjellander, Rune (2000). Sveriges regementschefer 1700–2000. Stockholm: Probus bokförlag. ISBN 9187184745 
• ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1955”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110_EG30110/html. Läst 31 december 2018. 
• ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1957”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110-ar-1957_EI30110/html. Läst 31 december 2018. 
• ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1958”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110-ar-1958_EJ37110b1/html. Läst 31 december 2018. 
• ”Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 1959”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-117-ar-1959_EK30117/html. Läst 31 december 2018. 
• ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1962”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110-ar-1902_EN30110. Läst 31 december 2018. 

Vidare läsning

• Skoglund, Claës (2009). Det bästa försvarsbeslutet som aldrig kom till stånd. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-57-3 (inb.) 
• Agrel, Wilhelm (2009). Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Atlantis. ISBN 978-91-7353-417-8 (inb.) 
• Björeman, Carl (2009). År av uppgång, år av nedgång - Försvarets ödesväg under beredskapsåren och det kalla kriget. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-58-0 (inb.)