Försvarsbeslutet 1925

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Försvarsbeslutet 1925 var ett försvarsbeslut som fattades av Sveriges riksdag den 26 maj 1925 och trädde i kraft den 1 januari 1928. Försvarsbeslutet handlade om vilken omfattning Sveriges försvar skulle ha de närmaste åren. Beslutet innebar att Sverige nedrustade. Beslutet kom att gälla i huvudsak till 1936 års försvarsbeslut.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Regeringen Edén hade 1919 tillsatt en försvarsutrednng med uppgift att föreslå hur kostnaderna för försvaret skulle kunna sänkas jämfört med försvarsbeslutet 1914. Utredningen var klar 1923 och den borgerliga majoriteten hade lyckats enas om en kostnadsram på 120 miljoner kronor per år, det vill säga 62 miljoner kronor lägre än försvarsbeslutet 1914. Egentligen hade högern endast med tvekan anslutit sig till majoriteten och socialdemokraterna hade reserverat sig.

Bland de politiska partierna gjorde man helt skilda bedömningar av hur omfattande krigsmakt Sverige behövde. Enligt den politiska högern utgjorde Ryssland i ett längre perspektiv fortfarande ett hot mot Sverige. Rysslands politiska och ekonomiska svårigheter under 1920-talet var endast av övergående natur. Genom Sveriges inträde i Nationernas förbund hade risken ökat att Sverige drogs in i ett krig.

Hos de frisinnade hänvisade man till Rysslands och Tysklands svaga ställning, tillkomsten av Nationernas förbund och den krigströtthet man trodde många nu omfattade efter första världskriget. De frisinnade hade stora förhoppningar till internationella överenskommelser om nedrustning.

Socialdemokraterna förutsåg en varaktig och stabil period av fred. Detta läge kunde inte motivera ett starkt försvar för att slå tillbaka överraskningsangrepp. Ett krig i Europa skulle istället föregås av försämrade internationella relationer och ge tid för nödvändig upprustning. För tillfället behövde Sverige endast ett neutralitetsförsvar för att avvisa andra staters gränskränkningar.

Förslaget om framtidens försvar mötte flera svårigheter under riksdagsbehandlingen. 1925 gick den socialdemokratiska regeringen Sandler med på ett i huvudsak frisinnat förslag som innebar en kostnadsram på 107 miljoner kronor årligen, motsvarande ungefär 1,3% av BNP.[1]

Bland riksdagens beslut märktes för övrigt även lagen om etiskt samvetsömmas värnplikt. Försvarsminister var Per Albin Hansson. Den nya härordningen innebar att arméfördelningarna minskade till 4 och att ett stort antal regementen och kårer slopades. Närmare bestämt 17 militärförband lades ned. Värnpliktstiden sänktes till 140 dagar för huvuddelen av de värnpliktiga och många värnpliktiga överfördes till ersättningsreserven. Arméns och marinens flygstridskrafter slogs samman till den nya försvarsgrenen Flygvapnet.

Förändring[2][redigera | redigera wikitext]

Armén
  • Arméfördelningarna reducerades till fyra fördelningar.
  • Kavalleriet reducerades från 50 till 12 kompanier.
  • Infanteriet reducerades från 364 till 122 kompanier.
  • Trängtrupperna reducerades från 18 till 12 kompanier
  • Ingenjörstrupperna reducerades från 32 till 22 kompanier
  • Intendenturkompanierna reducerades från fyra till tre kompanier
  • Två stridsvagnskompanier sattes upp vid Göta livgarde (I 2)
Kustflottan

Nybyggnationer av fartyg skars ned vilket fick som resultat att de äldre fartygen ej ersattes då de utrangerades. 1927 började man inrikta flottan mot lättare enheter och rangera ut de tyngre pansarskeppen.

Kustartilleriet

Den inre linjen i Vaxholms fästning, Älvsborgs fästning och Hemsö fästning lades i materielreserven och Älvsborgs kustartilleriregemente (KA 3), Hörningsholms fästning och Luleå kustposition avvecklades.

Armé och marinens flygstyrkor

Flygvapnet bildas som en självständig försvarsgren, genom en sammanslagning av armén och marinens flygstyrkor, från vilka man ärvde 57 stycken flygplan.

Nedlagda truppförband[redigera | redigera wikitext]

Några av förbanden som lades ner (många förband som fanns kvar fick nya nummer, till exempel blev Norra Smålands regemente I 12):

Uppsatta förband[redigera | redigera wikitext]

Återstående förband[redigera | redigera wikitext]

1925 års försvarsbeslut innebar att Sveriges armé från med den 1 januari 1928 i fredstid skulle bestå av följande truppförband:

Infanteriet[redigera | redigera wikitext]

Artilleriet[redigera | redigera wikitext]

Intendenturtrupperna[redigera | redigera wikitext]

Ingenjörstrupperna[redigera | redigera wikitext]

Trängtrupperna[redigera | redigera wikitext]

Kavalleriet[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Historisk monetär statistik för Sverige, Riksbanken
  2. ^ Svensk militärmakt, Lars Ericson Wolke, Försvarshögskolan, Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag och Lars Ericson Wolke ISBN 978-91-85789-47-4 s.183

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Skoglund, Claës (2009). Det bästa försvarsbeslutet som aldrig kom till stånd. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-57-3 (inb.) 
  • Agrel, Wilhelm (2009). Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall 1988-2009. Atlantis. ISBN 978-91-7353-417-8 (inb.) 
  • Björeman, Carl (2009). År av uppgång, år av nedgång - Försvarets ödesväg under beredskapsåren och det kalla kriget. Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag. ISBN 978-91-85789-58-0 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Försvarsbeslutet 1925 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1925 (1926)