Georgiens historia

Den här artikeln behandlar Georgiens historia.

Forntiden

Neolitikum började tidigt i området, kanske under 7000-talet f.Kr, och fynd av stenredskap tyder på att lokalbefolkningen spelade en viktig roll för framväxten av en jordbruksekonomi. Georgien var aldrig lika svårt utsatt för invasioner som Azerbajdzjan och har haft en stabilare historia; det första folk man har bekräftat är hurriterna från cirka 2200 f.Kr., och från 2000 f.Kr. är utvecklingen av städer bekräftad. Det äldsta riket man känner till är det forntida kungadömet Kolchis, först känt i grekiska legender och bekräftat från 1300 f.Kr., och från 600 f.Kr. fanns här grekiska stadskolonier.

Antiken

Kungadömet Kolchis splittrades cirka 300 f.Kr., och 101 f.Kr. omnämns området som en provins under det antika kungadömet Pontos i nuvarande östra Turkiet. Colchis återupprättades igen som ett grekiskt kungadöme år 20 f.Kr. och upplevde en viss blomstring särskilt under sin drottning Pythodoris. Efter drottning Pythodoris död 23 e.Kr. ockuperades Georgien tillfälligt av Rom, men det romerska intresset var svalt för det alltför avlägsna landet och år 38 placerades en släkting till Pythodoris på Georgiens tron som romersk marionett. Det romerska överväldet var svagt och detta var en fridfull period i landets historia. År 265 kom en persisk dynasti på tronen, och landet blev då mer orienterat mot öster. År 333 inträdde en stor förändring i landets historia då Georgien antog kristendomen som statsreligion; dess kyrka blev autonom och var inte beroende av stöd från Rom. Det splittrades dock med tiden i flera mindre stater.

Medeltiden och tidigmodern tid

Georgiske kungen Vakhtang VI (1716-1724), lagstiftare och juridisk expert. Han har med kallats ”georgisk Justinian”

År 575 blev Georgien en provins under Bysans under den armeniska Bagratiderdynastin, som skulle spela en stor roll i landets historia ända fram till 1802. Det blev en persisk vasall 619 och en arabisk tributstat 651 men behöll i realiteten sin självständighet och även sin religion och kultur, och 787 blev det även formellt fritt igen.

År 1010 enades landet fullt ut igen och byggdes upp till en regional stormakt, även om det tvingades erkänna en formell bysantinsk överhöghet, som dock mest var en formell sak; sin största storhetstid någonsin upplevde Georgien under drottning Tamars regeringstid 1184-1213, då alla de omgivande staterna i Kaukasus och även Iran tvingades betala tribut till det. Detta var också en kulturell storhetstid, då trubadurkulturen infördes i landet. Stormaktstiden var dock kort och uredan under Tamars dotter Russudanis regeringstid hade landet förlorat sin position; 1242 blev det en vasall under Mongolväldet, och år 1491 föll det samman i tre stater som alla föll under först persisk, sedan, från 1516, osmansk överhöghet.

År 1683 försvann slutligen det osmanska väldet, och efter att 1727-1744 varit utsatt för både iranska och ryska attacker började Georgien återhämta sig. 1762 enades återigen landet, men detta blev kortvarigt: redan 1798 började landet upplösas på grund av tronstrider, vilket gjorde det värnlöst för anfall utifrån. Georgien föll under Kejsardömet Rysslands styre den 12 september 1801.

Modern tid

Efter den ryska revolutionen förklarade det georgiska mensjevikpartiet landet sig självständigt 1917. Under en kort period år 1918 var landet en del av Transkaukasiska demokratiska federativa republiken, den 26 maj 1918 drog sig Georgien ur federationen. Landet var sedan självständigt för en kort tid fram till 1921, under namnet Demokratiska republiken Georgien, då det invaderades av Röda armén. År 1936 blev det en sovjetrepublik i Sovjetunionen, Georgiska SSR. Under sovjettiden var Georgien känt för sin vin. Från detta område kom även diktatorn Stalin, som i sin ungdom hade gått på ett georgiskt prästseminarium. Georgien var mellan 1936 och 1991 en del av Sovjetunionen.

Landet blev självständigt 1991. Från 1992 leddes det självständiga Georgien av den förre sovjetiske utrikesministern Eduard Sjevardnadze, som störtades 2003 i en fredlig folkresning, "Rosenrevolutionen".

Året därpå Micheil Saakasjvili tillträdde som ny president den 25 januari 2004 och satt kvar på posten till 2012. Regionerna Abchazien och Sydossetien hävdar sin självständighet från Georgien. I augusti 2008 invecklades landet i krigshandlingar mot ryska trupper om Sydossetien.

I oktober 2012 vann oppositionskoalitionen Georgisk dröm parlamentsvalet. President Saakashvili erkände att hans regeringsparti förlorade valet. I oktober 2013 var det är det presidentval. Presidenten Micheil Saakasjvili hade styrt landet sedan 2003, i två mandatperioder, och kunde inte ställa upp för omval. Sedan parlamentsvalet i oktober 2012 styrdes landet av koalitionen "Georgiens dröm", under ledning av premiärministern och miljardären Bidzina Ivanisjvili. Presidentvalet vanns av Giorgi Margvelasjvili, som var kandidat för Ivanisjvilis regerande koalition.

I oktober 2018 väljde georgierna en ny president för de kommande sex åren. Den självständiga presidentkandidaten Salome Zurabishvili blev Georgiens första kvinnliga president. Dåvarande presidenten, Giorgi Margvelashvili, ställde inte upp till omval och det regerande partiet, Georgisk dröm, nominerade inte någon annan kandidat. I stället stödde Georgisk dröm den självständige kandidaten Zurabishvili. President numera bara hade en symbolisk makt. Regerande partiet flyttade då över all politisk makt till parlamentet och premiärministern. Presidenten hade blivit en galjonsfigur. Politiken i Georgien präglas i hög grad av oligarken Bidzina Ivanishvilis inflytande. Han styr landet bakom kulisserna. Ivanishvili satt själv ett år som premiärminister och när han avgick år 2013 tillsatte han sina förtrogna på viktiga poster inom administrationen. I november 2020 vann det styrande regeringspartiet Georgisk dröm, ledes av Bidzina Ivanishvili, parlamentsvalet i Georgien. Oppositionspartiet Förenade nationella rörelsen (UNM) accepterade inte valresultatet.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Georgiens historia.
  Bilder & media