Hoppa till innehållet

Gunnar Hellström

Från Wikipedia
Version från den 4 februari 2017 kl. 15.04 av LarskeBot (Diskussion | Bidrag) (→‎top: bildstorlek, replaced: | bildstorlek = 200px → | bildstorlek = <!-- låt mallen bestämma bildstorlek --> med AWB)
För kompositören, se Gunnar Hellström (kompositör).
Gunnar Hellström
Gunnar Hellström 1960. Foto: K.W. Gullers.
Gunnar Hellström 1960.
Foto: K.W. Gullers.
FöddJohn Evert Gunnar Hellström
6 december 1928
Alnön utanför Sundsvall
Död28 november 2001 (72 år)
Nynäshamn
IMDb SFDb

John Evert Gunnar Hellström, född 6 december 1928Alnön i Medelpad, död 28 november 2001 i Nynäshamn,[1] var en svensk skådespelare och filmregissör.

Biografi

Hellström tog teaterlektioner hos Ingrid Luterkort 1947 och därefter hos Gösta Terserus och kom till sist 1952 in på Dramatens elevskola. Den unge Hellström fick arbeta under några av den tidens stora regissörer, bland annat Alf Sjöberg och Hampe Faustman. Tidiga roller var som Tybalt i Romeo och JuliaDramaten 1953 och som frikyrkopredikanten Simon Angus i filmen Simon syndaren 1954. Den filmen regisserade han själv liksom Nattbarn 1956 och Synnöve Solbacken 1957.

Sin största regissörsframgång hade Hellström med Chans från 1962, som byggde på Birgitta Stenbergs roman med samma namn. Han spelade även teater. Bland föreställningarna kan nämnas Agatha Christies RåttfällanLorensbergsteatern 1959 och Tennessee Williams Ungdomens ljuva fågelVasateatern samma år.

Från början av 1960-talet var han verksam som skådespelare och regissör i Hollywood. Han regisserade avsnitt i de populära westernserierna Gunsmoke, Bröderna Cartwright, Familjen Macahan och The Wild Wild West. Mellan 1979 och 1983 regisserade han några avsnitt av TV-serien Dallas, och spelade en roll i några avsnitt 1989.

Gunnar Hellström gästspelade också i den amerikanska krigsserien Combat!.

Kanske mest känd blev han för sina filmer om Raskenstam (1983) och Zorn (1994), där han själv gjorde huvudrollen som sol-och-våraren Raskenstam, mot bland andra Agnetha Fältskog. Zorn blev Gunnar Hellströms sista stora filmprojekt.

Filmografi i urval

Som skådespelare

1952Hon kom som en vind 1952Ubåt 39 1953Marianne 1953Göingehövdingen 1953Barabbas 1954Karin Månsdotter 1954Simon Syndaren 1956Nattbarn 1957Synnöve Solbakken 1960Domaren 1961Stöten 1961Karneval 1961Skandal i Peyton Place 1965Nattmara

1976Djungeläventyret Campa, Campa 1976Ärliga blå ögon 1981Jag rodnar 1983Raskenstam 1989Dallas 1994Zorn (TV-film)

Som regissör

1954Simon Syndaren 1956Nattbarn 1957Synnöve Solbakken 1962Chans 1976Familjen Macahan 1983Raskenstam 1994Zorn (TV-film)

Som manusförfattare

1954Simon Syndaren 1956Nattbarn 1957Synnöve Solbakken 1983Raskenstam 1994Zorn (TV-film)

Som producent

1981Negerbusar 1983Raskenstam 1994Zorn (TV-film)

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1951 Överjägaren
Länsman
Falkenburgs ande
Amorina
Carl Jonas Love Almqvist
Alf Sjöberg Dramaten
Allan Simon trollkarlen
Tore Zetterholm
Arne Ragneborn Dramaten
1952 En annan jude De vises sten
Pär Lagerkvist
Alf Sjöberg Dramaten
1956 Brick Katt på hett plåttak
Tennessee Williams
Sandro Malmquist Riksteatern[2]
1958 Trotter Råttfällan
Agatha Christie
Börje Mellvig Blancheteatern[3]
Chance Wayne Ungdoms ljuva fågel
Tennessee Williams
Per Gerhard Vasateatern[4]
1996 Stikkan Lind Solskenspojkarna
Neil Simon
Hans Klinga Intiman[5]

Referenser

Noter

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ ”Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015. 
  3. ^ ”Råttfällan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18883&pos=163. Läst 24 april 2016. 
  4. ^ ”Ungdoms ljuva fågel”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14091&pos=477. Läst 6 maj 2016. 
  5. ^ ”Solskenspojkarna”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/solskenspojkarna/. Läst 3 september 2015. 

Tryckta källor

Externa länkar