Lorensbergsteatern

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lorensbergsteatern
Entrén till Lorensbergsteatern.
Entrén till Lorensbergsteatern.
Plats Lorensbergsparken, Göteborg
Öppnade 19 september 1934
Stängde 13 september 1987
Ägare Higabgruppen
Salonger
Antal salonger 1
Totalt antal platser 746

Lorensbergsteatern, är en teaterbyggnad i Lorensbergsparken i Göteborg.[1] Den har adress Berzeliigatan 4 och fastighetsbeteckning Lorensberg 29:2.[2] Teatern är ritad av arkitekten Karl M. Bengtson, sceninredningen gjordes av tysken C. Roeder, och byggdes på initiativ av och var delvis finansierad av krögaren Sophus Petersen, som drev den dåvarande restaurangen i Lorensbergsparken.

När teatern stod klar 1916, efter endast drygt fem månaders arbete, ansågs den vara Europas modernaste med platser för 1 000 personer och bland annat en vridscen och rundhorisont. Urpremiären med 800 gäster, ägde rum 27 oktober 1916 med August Strindbergs pjäs Ett drömspel, och den sista föreställningen 30 april 1934.[3]

I och med att Göteborgs nya stadsteater stod klar 1934 byggdes Lorensbergsteatern om till biograf, förvärvad av skåningen och advokaten Sture Persson. Den 19 september 1934 var det premiär på Lorensbergs-Bio med Frank Capras Det hände en natt, med bland andra Clark Gable.[4] Biografen lades ner den 13 september 1987 och lokalerna kom åter igen att användas som teater. Nationalteatern producerade 1987 en teateruppsättning av Peter Pan här innan Kulturtuben tog över. Lorensbergsteatern är även namnet på ett kommanditbolag som ägs av Kulturtuben.

Från 1987 har Galenskaparna och After Shaves produktionsbolag Kulturtuben hyrt hela teatern av Göteborgs kommun. Kulturtuben i sin tur hyr ut teatern när de inte har egna uppsättningar att framföra. Teatern har på 2000-talet använts som bio under Göteborgs filmfestival.

Lorensbergsteatern ingår sedan 1991 i Higabs fastighetsbestånd.[5] Beteckningen för fastigheten är Lorensberg 29:2.[6]

Byggnadsminne[redigera | redigera wikitext]

Den 2 april 2012 byggnadsminnesförklarades teatern av Länsstyrelsen i Västra Götalands län.[7] Landshövding Lars Bäckström och Higabgruppens VD Göran Sylversten samt teaterchefen Pernilla Wagnborg medverkade vid en ceremoni på teatern den 9 maj i anslutning till byggnadsminnesförklaringen.[8]

Länsstyrelsen har förklarat Lorensbergsteatern som byggnadsminne med följande motivering:

Lorensbergsteatern är ur ett teaterhistoriskt perspektiv unik som landets första reformteater med ett åskådarutrymme som var demokratiskt ordnat. Teatertekniska företeelser som den permanenta vridscenen och den fasta ljushorisonten introducerades först på Lorensbergsteatern. Scenbelysningen var också avancerad för sin tid. Den långa kontinuiteten som teatersalong har ett stort kulturhistoriskt värde. Byggnaden har även ett stort arkitekturhistoriskt värde där fasadernas klassiserade drag förebådar 1920-talets arkitekturströmning. Salongen har över tid fått ett särskilt värde som en av stadens få bevarade storsalonger eftersom så många primiärbiografer i Göteborg har lagts ner på senare år. Länsstyrelsen bedömer att Lorensbergsteatern är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde.
[7]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den första teaterbyggnaden på området "Landeriet No 90 Lorensberg i 12:e roten", var den som musikdirektören vid Göta artilleriregemente, Frans Cabré, lät bygga kring 1842 och som brann ner den 1 december 1864. Robert J. Graf köpte Lorensbergs 1866, och en ny, rymlig teaterbyggnad invigdes den 31 maj 1868. I den nordöstra delen av parken hade ett större hus tillkommit för att hantera alla besökare till Industriutställningen 1891 på den närbelägna Heden. Efter utställningen förvandlades huset till varietén Lorensbergs Alhambra. Slutet för denna verksamhet kom den 30 september 1896, efter att den nya utskänkningsförordningen trätt ikraft. Med ny inredning förvandlade landsortsdirektören Emil Ljungqvist och Göran Tegnér varietén till en teater, som döptes till Folkteatern och hade premiär 19 september 1897.

Anders de Wahl, Tollie Zellman och Harry Roeck-Hansen i Arthur Schnitzlers Anatol på Lorensbergsteatern 1917.

Under hösten 1903 övertog Axel Engdahl och Albin Lavén Folkteatern, och den 1 april 1910 tillträdde Sophus Petersen arrendet av restaurangdelen Lorensberg. I mars 1915 meddelade Petersen i en skrivelse till stadsfullmäktige att han erbjöd sig att uppföra en modern teaterbyggnad i Lorensbergsparken, mot att han garanterades förlängt kontrakt på Lorensberg till 1936. Göteborgs stadsfullmäktige accepterade budet, och den 9 maj 1916 godkändes ritningarna av byggnadsnämnden. Det var främst Göteborgs teaterförenings ordförande, redaren Vilhelm Lundgren som i stadsfullmäktige argumenterade för denna lösning. Petersen ville först placera den nya teatern på samma tomt som Folkteatern legat, men anvisades istället en tomt i söder, mot Berzeliigatan.

Den 27 oktober 1916 invigdes Lorensbergsteatern. Sophus Petersen hade bjudit 800 gäster: hela stadsfullmäktige och alla stadens övriga "notabiliteter." Wilhelm Stenhammar hade skrivit en omfångsrik scenmusik och dirigerade själv Göteborgs orkesterförening. Dekorationerna svarade Svend Gade för. Prolog till föreställningen beställdes av Bertil Malmberg, vilken upplästes av Victor Sjöström:

Och du, vars verk skall möta oss i kväll,
du store döde, vilken slumrar nu
i skuggan av ditt kors, du, vilken var,
långt mer än någon som vårt land har fött
korsbärare och skald, du, dramats fader –
låt rikt din ande överskugga oss,
fyll med din storhet denna diktens boning,
förläna du åt vad vi dunkelt ana
ditt snilles gudaborna språk och giv
åt mörkret röst, åt tystnaden en tunga! – –
Så viger jag med lugn vårt nya tempel,
odödlige, i glansen av ditt namn!

[9]

Mauritz Stiller blev teaterns första konstnärliga ledare, med det kom snart till en brytning mellan den hetlevrade Stiller och Petersen. Vid nyåret 1917 engagerades istället Gustaf "Muck" Linden, som inte heller han blev kvar länge. I maj 1917 spelade Max Reinhardt med Deutsches Theater på Lorensbergsteatern under fjorton dagar, en välbehövlig injektion av modern tysk scenkonst i dess rika schatteringar, genomarbetade spel och suggestiva atmosfär.[9]

Repertoaren var kostsam och intäkterna blygsamma, varför Petersen önskade överlämna ansvaret för driften till andra. För detta ändamål bildades AB Göteborgs Teater i december 1917.[10] Några av Göteborgs mecenater, träffades i början av 1918 efter en konsert i kapellmästarrummet för att diskutera teaterns framtid. Resultatet blev att Willgodt Kullgren, Herman Mannheimer, Conrad Pineus, Ernst Krüger, Mathilda Broström, Gösta Fraenckel, Wilhelm Henriques, Anna Johansson, Gustaf Werner och Hjalmar Wijk, donerade 100 000 kronor vardera, alltså 1 miljon kronor till Lorensbergsteaterns framtid.[11]

Under Per Lindbergs ledning[redigera | redigera wikitext]

Per Lindberg.

År 1919 tog Per Lindberg över fram till 1923. Med Lindberg som teaterchef och Knut Ström som scenograf[12] sattes en stor mängd pjäser upp på Lorensbergsteatern, med betoning på det tyngre skådespeleriet snarare än en underhållningsrepertoar. Spelåret 1919–1920 sattes arton program upp, 1920–1921 sexton (samt ett Max Reinhardt-gästspel), 1921–1922 nitton och 1922–1923 tjugoen.[13] Nio av uppsättningarna var av Shakespeare: tragedierna Hamlet (i två iscensättningar, 1920 och 1922), Kung Lear, Othello och Romeo och Julia samt komedierna Som ni behagar, Köpmannen i Venedig, Trettondagsafton och Förväxlingar. Av Strindberg spelades tio pjäser, av Shaw fyra och av Hjalmar Bergman tre.[14]

Den 12 september 1919 hade Lorensbergsteatern premiär på Gustaf af Geijerstams sagospel Stor-Klas och Lill-Klas med Dora Söderberg i rollen som Kajsa.[15] Detta var det första teaterstycket för regissören-scenografen Knut Ström, som just blivit kallad till Göteborg från Düsseldorf av Per Lindberg. "Det var en fantasifull och mycket vacker uppsättning", skriver Åke Pettersson i Teaterliv i Göteborg.[16]

Premiärerna på Lorensbergsteatern sågs vid den här tiden som stora begivenheter i Teatersverige, och även Stockholmstidningarna skickade recensenter till Göteborg.[17] Bland de främsta konstnärliga framgångarna märks Ibsens Peer Gynt, med omväxlande John Ekman och Gösta Cederlund i titelrollen (1919),[18] Strindbergs Mäster Olof, med Olof Sandborg i titelrollen samt Tekla Sjöblom och Georg Blickingberg (1920),[19] Shakespeares Som ni behagar (1920)[20], Hamlet, med Gabriel Alw i titelrollen (1920),[21] Strindbergs Folkungasagan (1920),[22] Kung Lear, med Lars Hanson i titelrollen (1921), Othello, med Blickingberg i titelrollen (1921),[23] Romeo och Julia (1922)[24] och Strindbergs Till Damaskus III, i regi av Knut Ström och med dekor av Sandro Malmquist (1922).[25] Varvat med de stora uppsättningarna satte man även upp intimare kammarspel.[26]

Bland Dora Söderbergs roller vid Lorensbergsteatern märktes förutom Celia i Som ni behagar även Ofelia i Hamlet (1920 och 1922), Marie-Louise i Royal Suedois (1922), titelrollen i Rödluvan (1922) och Acacia i Åtrå (1923). Samma år fick hon även spela rollen som Vivan[27] i Aftonstjärnan, en enaktare som pappa Hjalmar hade skrivit färdig kring årsskiftet 1911-12 och som hade haft urpremiär på Intima teatern i mars 1912. Hon fick även spela Julia mot Gabriel Alw som Romeo.[28]

Göteborgspubliken visade sig vara mindre imponerad av Lorensbergsteaterns stora uppsättningar än recensenterna, och teatern började ganska snart gå med förlust. Staden hade också ett för litet befolkningsunderlag för att i längden kunna behålla en teater av yppersta konstnärliga kvalitet. Ett annat skäl till det dåliga resultatet var den depression som drabbat landet,[29] och ytterligare ett att Lindberg inte skydde några kostnader: Till Folkungasagan hade man anlitat 150 statister och importerat dräkter och rustningar från Tyskland; slutnotan för pjäsen blev 88 000 kronor, men publiken svek.[22] Teatern spelade in mindre och mindre pengar för vart år under Lindbergs konstnärliga ledning,[30] och våren 1923 bestämde han sig för att lämna den.[31]

Efter Lindberg var Knut Ström teaterchef under två år, för att 1926 lämna över till Lorensbergsteaterns sista chef, Torsten Hammarén. När Göteborgs stadsteater stod färdig 1934, upphörde teaterverksamheten i Lorensbergsteatern, och ensemblen under Hammaréns ledning flyttade över till den nya scenen, där Hammarén verkade som teaterchef ända till 1950.[32]

Barnteatern[redigera | redigera wikitext]

Den första barnteaterföreställningen gavs på hösten 1920, då Hamlet gavs som ungdomsföreställning. Därefter på våren 1922 ordnades skolföreställningen "Det gamla spelet om envar". I december samma år - som en jultradition - visades Rödluvan av dansken Axel Breidahl. Tyngdpunkterna låg därefter på julpjäserna under de kommande åren.[33]

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • Teatern hade vid sin invigning Sveriges näst största scen, efter Kungliga Operan i Stockholm.
  • Rymde 1 000 personer, varav 656 på parkett och 350 på parterr
  • Byggnadsstomme av betong och cementhålsten av så kallad Rextyp
  • Permanent vridscen efter Reinhardts mönster
  • 70 stycken projektorer utvecklade en ljusstyrka motsvarande 250 000 normalljus
  • Orkesterdiket rymde 25 personer, expanderbart till 70 stycken
  • Drygt 20 klädloger[34]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lorensbergsteatern, karta från Lantmäteriet.
  2. ^ Göteborgarnas hus : Higabgruppen 1966-1996, Göran Arvidsson, Staffan Claeson, Higabgruppen, Göteborg 1996 ISBN 91-630-4947-3, s. 352
  3. ^ Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, Agne Rundqvist, Ralf Scander, Anders Bothén, Elof Lindälv, utgiven av Göteborgs hembygdsförbund 1982, s. 88
  4. ^ Göteborgs alla biografer : en resa i 100 år, [Landsarkivets skriftserie : Arkiv i Väst 7 & Arkivnämnden för Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad 7], Göran Bjelkendal, Landsarkivet i Göteborg & Regionarkivet, Göteborg 2009 ISSN 0283-4855 ISBN 978-91-631-4117-1, s. 233f
  5. ^ "Lorensbergsteatern", Higab.
  6. ^ Lorensbergsteatern, karta från Lantmäteriet.
  7. ^ [a b] "Lorensbergsteatern", Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Riksantikvarieämbetet. Läst 2013-10-19.
  8. ^ Göteborgs-Posten 2012-05-02
  9. ^ [a b] Lorensbergsteatern: program: säsong 1916-1917, 50-årsjubileum, Uno "Myggan" Ericson, Göteborg 1966.
  10. ^ Lorensbergsteatern : program : säsong 1916-1917, 50-årsjubileum, Uno "Myggan" Ericson, Göteborg 1966
  11. ^ Lorensbergsteatern 1916 - 1934 :, (1991), s. 15
  12. ^ Romdahl, s. 42.
  13. ^ Romdahl, s. 39–40.
  14. ^ Romdahl, s. 40.
  15. ^ Rollförteckning för Dora Söderberg. Teatermuseet vid Göteborgs Stadsmuseum.
  16. ^ Pettersson, Åke: Teaterliv i Göteborg, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 1992, s. 120.
  17. ^ Romdahl, s. 47.
  18. ^ Romdahl, s. 49–51.
  19. ^ Romdahl, s. 51–52.
  20. ^ Romdahl, s. 52–56.
  21. ^ Romdahl, s. 56–58.
  22. ^ [a b] Romdahl, s. 58–61.
  23. ^ Romdahl, s. 66–67.
  24. ^ Romdahl, s. 67–70.
  25. ^ Romdahl, s. 74–75.
  26. ^ Romdahl, s. 48–49, 50.
  27. ^ Rollförteckning för Dora Söderberg.Teatermuseet vid Göteborgs Stadsmuseum.
  28. ^ SvD 1989-11-08 Tar oss med till Söderberg av Björn Fabricius.
  29. ^ Romdahl, s. 79.
  30. ^ Romdahl, s. 72.
  31. ^ Romdahl, s. 77.
  32. ^ C Torsten Hammarén i Svenskt biografiskt lexikon.
  33. ^ Barnteater i Göteborg : Tomtar och prinsessor på Lorensbergsteatern, [Serie: Barnteater i Göteborg, 0349-4306 ; 2], Lena Fridell, Teaterhistoriska museet, Göteborg 1980 ISSN 0349-4306, s. 9.
  34. ^ Gustaf V och hans tid 1907-1918, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13376-3, s. 408.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Handskrifter[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • 100 utmärkta hus i Göteborg.. [Arkitekten och staden] ; [3]. Göteborg: Manne Ekman & Margareta Rydbo, Göteborgs stadsmuseum i samarbete med Göteborgs-posten. 2001. sid. 138-139. Libris 8379794. ISBN 91-85488-54-2 
  • Rundqvist Agne, red (1982). Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg: 1619-1982. Göteborg förr och nu, 0348-2189 ; 17. Göteborg: Göteborgs hembygdsförb. Libris 504662 , s. 88.
  • Bjelkendal, Göran (2009). Göteborgs alla biografer: en resa i 100 år. Arkiv i väst, 0283-4855 ; 7Skrifter utgivna av Arkivnämnden för Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad, 1404-658X ; 7. Göteborg: Landsarkivet i Göteborg. Libris 11730292. ISBN 9789163141171 , s. 233f
  • Lorensbergsteatern : program : säsong 1916-1917, 50-årsjubileum, Uno "Myggan" Ericson, Göteborg 1966.
  • Nolin Bertil, red (1991). Lorensbergsteatern 1916-1934: dokument, analyser. Göteborg: Teaterhistoriska museet i samarbete med Entré/Svenska riksteatern. Libris 7749439. ISBN 91-85472-30-1 
  • Pettersson, Åke (1992). Teaterliv i Göteborg. Göteborg: Göteborgs-posten. Libris 7592864. ISBN 91-7029-102-0 , s. 66-67, 111ff
  • Romdahl, Axel L. (1944). ”Lorensbergsteatern 1919–1923”. En bok om Per Lindberg. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 408916 
  • Göteborgarnas hus: Higabgruppen 1966-1996. Göteborg: Higabgruppen. 1996. Libris 7451684. ISBN 91-630-4947-3 , s. 352.
  • Fridell, Lena (1980). Tomtar och prinsessor på Lorensbergsteatern. Barnteater i Göteborg, 0349-4306 ; 2. Göteborg: Teaterhistoriska mus. Libris 263034 , s. 9.
  • Lindorm, Erik (1979). Gustaf V och hans tid: en bokfilm. 1907-1918. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 190147. ISBN 91-46-13376-3 , s. 408.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Björkman Eva antikvarie, Emanuelsson Lena, Overland Viveka, red (2016). Hus, människor, minnen. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund, 0280-4174 ; nr 93. Göteborg: Länsstyrelsen i Västra Götalands län. sid. 280-281. Libris 19352952. ISBN 9789176862742 
  • Persson, Jörgen; Rising Anders (1993). Göteborg bakom fasaderna. Stockholm: Svenska turistfören. (STF). sid. 102. Libris 7611738. ISBN 91-7156-114-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]