Gustaf Molander
Gustaf Molander | |
Gustaf Molander 1964. | |
Född | Gustaf Harald August Molander 18 november 1888 Helsingfors, Finland |
---|---|
Död | 19 juni 1973 (84 år) Stockholm, Sverige |
Aktiva år | 1909-1968 |
Maka | Karin Edwertz (1910-1918) Elsa Fahlberg (1919-1973) |
IMDb SFDb |
Gustaf Harald August Molander, född 18 november 1888 i Helsingfors, död 19 juni 1973 i Stockholm, var en svensk regissör, skådespelare, manusförfattare. Han var son till regissören och författaren Harald Molander och skådespelerskan Lydia Wessler samt bror till regissören och skådespelaren Olof Molander.
Biografi
Molander studerade vid Dramatens elevskola 1907-1909 och verkade sedan på Svenska Teatern i Helsingfors, Intiman i Stockholm och Dramaten 1913-26. Molander var chef för Dramatens elevskola 1921-1926.
Han skrev i slutet på 1910-talet manus till flera filmer av Victor Sjöström och Mauritz Stiller och var från 1920 verksam vid Svensk Filmindustri. Gustaf Molander regidebuterade 1920 med filmen Bodakungen.
Molander var som regissör känd för att lägga stor vikt vid manus. Under 1930-talet regisserade han särskilt finare så kallade salongskomedier. Han tog vid äldre ålder avstånd från dessa filmer som han ansåg var schablonartade. Han fick 1935 Svenska Filmsamfundets medalj för sina insatser som regissör. Han är fortfarande den mest produktive och mångsidigaste regissören i svensk filmhistoria med sina 64 filmer som spänner över en bredd från ovan nämnda salongskomedier, som "En Stilla Flirt", "Vi som går köksvägen" och "Swedenhielms" till filmer som "Rid i Natt", "Det Brinner en Eld" och "Intermezzo". Han kom även att regissera Ingmar Bergmans första manus för SF, "Kvinna utan Ansikte".
På senare år regisserade Molander ett antal pjäser för både Tv- och Radioteatern. Samt på 60-talet flera scenuppsättningar både på Vasateatern i Stockholm samt för Riksteatern.
Han gjorde även många översättningar och bearbetningar för både TV- och Radioteatern, bland annat bearbetningen av Markurells i Wadköping efter Hjalmar Bergmans roman, som filmades för TV-teatern med Edvin Adolphson, Eva Dahlbeck och Ulf Brunnberg i huvudrollerna.
Molander är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[1]
Privatliv
Han var 1910–18 gift med skådespelerskan Karin Edwertz och från 1919 med Elsa Fahlberg. Han var far till regissören och filmproducenten Harald Molander i första äktenskapet och skådespelaren Jan Molander i andra äktenskapet.
Filmografi
Skådespelare
Regi (urval)
Filmmanus i urval
Teater
Roller
Regi (urval)
År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
---|---|---|---|
1937 | Jean |
Ladislaus Bus-Fekete | Oscarsteatern |
1939 | Madame Sans Gêne |
Victorien Sardou och Émile Moreau | Oscarsteatern[12] |
1944 | Gasljus |
Patrick Hamilton | Oscarsteatern |
1948 | Kärlek utan nåd |
Eugene O'Neill | Turné[13] |
Radioteater
Regi
År | Produktion | Upphovsmän |
---|---|---|
1950 | Salig överstens döttrar The Daughters of the Late Colonel |
Katherine Mansfield Översättning Gustaf Molander[14] |
1956 | Konserten | Hermann Bahr Översättning Gustaf Molander[15] |
Litteratur
- Molander, Gustaf (1970). Jag minns så gärna. Stockholm: Bonnier. Libris 1359747
- Forslund, Bengt (2003). Molander, Molander, Molander: en släktkrönika med tonvikt på Gustaf och Olof Molander, film- och teaterlegender under ett halvt sekel. Stockholm: Carlsson. Libris 8909864. ISBN 91-7203-519-6 (inb.)
- Gimtar från förr - axplock ur Gävles historia, utgiven 2007 av Jan G. Ljungström.
Källor
- ^ Hitta graven
- ^ ”Den nya Intima teatern öppnar sina portar i afton”. Dagens Nyheter: s. 6. 23 september 1911. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-09-23/14860/6. Läst 2 april 2016.
- ^ Bo Bergman (20 oktober 1911). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1911-10-20/14887/7. Läst 27 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (2 januari 1912). ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-01-02/14958/9. Läst 28 maj 2016.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 6 mars 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-03-06/15021/6. Läst 28 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (26 mars 1912). ”Intima teatern: 'Osvuret är bäst'”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-03-26/15040/6. Läst 8 augusti 2015.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 12. 12 maj 1912. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-05-12/15085A/8. Läst 28 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (25 september 1912). ”Didrings 'Eros'-cykel på Intima teatern”. Dagens Nyheter: s. 8. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-09-25/15218/8. Läst 28 maj 2016.
- ^ Bo Bergman (16 oktober 1912). ”Intima teatern: 'Filip II'”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-10-16/15239/9. Läst 28 maj 2016.
- ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 6. 6 februari 1913. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1913-02-06/15348/6. Läst 2 april 2016.
- ^ ”Vildfåglar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29358&pos=39. Läst 13 maj 2016.
- ^ Svenska Dagbladets årsbok 1939 s. 183
- ^ Sven Barthel (23 oktober 1940). ”O'Neill i Gävle”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1948-10-23/288/7. Läst 27 augusti 2015.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 26. 2 december 1950. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1950-12-02/327/24. Läst 31 januari 2016.
- ^ ”Radioprogrammet”. Svenska Dagbladet. 26 februari 1956. Läst 26 december 2016.
Externa länkar
- Gustaf Molander på Internet Movie Database (engelska)
- Gustaf Molander på Svensk Filmdatabas
- Gustaf Molander i Dramatens rollbok