Gustaf Molander

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Gustaf Molander (musiker).
Gustaf Molander
Född Gustaf Harald August Molander
18 november 1888
Helsingfors, Finland
Död 19 juni 1973 (84 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år 1909-1968
Maka Karin Edwertz
(1910-1918)
Elsa Fahlberg
(1919-1973)
IMDb

Gustaf Harald August Molander, född 18 november 1888 i Helsingfors, död 19 juni 1973 i Stockholm, var en svensk regissör, skådespelare, manusförfattare. Han var son till regissören och författaren Harald Molander och skådespelerskan Lydia Wessler samt bror till regissören och skådespelaren Olof Molander.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Molander studerade vid Dramatens elevskola 1907-1909 och verkade sedan på Svenska Teatern i Helsingfors, Intiman i Stockholm och Dramaten 1913-26. Molander var chef för Dramatens elevskola 1921-1926.

Han skrev i slutet på 1910-talet manus till flera filmer av Victor Sjöström och Mauritz Stiller och var från 1920 verksam vid Svensk Filmindustri. Gustaf Molander regidebuterade 1920 med filmen Bodakungen.

Molander var som regissör känd för att lägga stor vikt vid manus. Under 1930-talet regisserade han särskilt finare så kallade salongskomedier. Han tog vid äldre ålder avstånd från dessa filmer som han ansåg var schablonartade. Han fick 1935 Svenska Filmsamfundets medalj för sina insatser som regissör. Han är fortfarande den mest produktive och mångsidigaste regissören i svensk filmhistoria med sina 64 filmer som spänner över en bredd från ovan nämnda salongskomedier, som "En Stilla Flirt", "Vi som går köksvägen" och "Swedenhielms" till filmer som "Rid i Natt", "Det Brinner en Eld" och "Intermezzo". Han kom även att regissera Ingmar Bergmans första manus för SF, "Kvinna utan Ansikte".

På senare år regisserade Molander ett antal pjäser för både Tv- och Radioteatern. Samt på 60-talet flera scenuppsättningar både på Vasateatern i Stockholm samt för Riksteatern.

Han gjorde även många översättningar och bearbetningar för både TV- och Radioteatern, bland annat bearbetningen av Markurells i Wadköping efter Hjalmar Bergmans roman, som filmades för TV-teatern med Edvin Adolphson, Eva Dahlbeck och Ulf Brunnberg i huvudrollerna.

Molander är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[1]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Han var 1910-1918 gift med skådespelerskan Karin Edwertz och från 1919 med Elsa Fahlberg. Han är far till skådespelaren Jan Molander, i andra äktenskapet och filmproducenten Harald Molander i första äktenskapet.

Filmografi skådespelare[redigera | redigera wikitext]

Regi i urval[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

Regi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Molander, Gustaf (1970). Jag minns så gärna. Stockholm: Bonnier. Libris 1359747 
  • Forslund, Bengt (2003). Molander, Molander, Molander: en släktkrönika med tonvikt på Gustaf och Olof Molander, film- och teaterlegender under ett halvt sekel. Stockholm: Carlsson. Libris 8909864. ISBN 91-7203-519-6 (inb.) 
  • Gimtar från förr - axplock ur Gävles historia, utgiven 2007 av Jan G. Ljungström.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hitta graven
  2. ^ Bo Bergman (26 mars 1912). ”Intima teatern: 'Osvuret är bäst'”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1912-03-26/15040/6. Läst 8 augusti 2015. 
  3. ^ ”Rollboken”. Dramaten. http://www.dramaten.se/Medverkande/Rollboken/Play/3/. Läst 9 juli 2015. 
  4. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1939 s. 183
  5. ^ Sven Barthel (23 oktober 1940). ”O'Neill i Gävle”. Dagens Nyheter: s. 7. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1948-10-23/288/7. Läst 27 augusti 2015.