Ulf Brunnberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ulf Brunnberg
Ulf Brunnberg 2009-03-05 001 (cropped).jpg
Född Hans Ulf Brunnberg
7 april 1947 (68 år)
Stockholm, Sverige
Andra namn Dumle
Aktiva år 1968 –
Maka Gunilla Brunnberg (skild)
Betydande roller
Vanheden i Jönssonligan
Hans Wästberg i Tre Kronor
Bästa manliga biroll
2005 Fyra nyanser av brunt
IMDb

Hans Ulf Brunnberg, född 7 april 1947 i Stockholm, är en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Brunnberg växte upp i Stockholm hos sin far efter att föräldrarna skildes 1958 när han var 12 år gammal. Båda Brunnbergs föräldrar men särskilt fadern betraktade hans yrkesval med ogillande. Brunnberg hade en bror som flyttade till Kalifornien.[1] Brunnberg utbildades vid Calle Flygare och vid Balettakademien i Stockholm. Därefter var han engagerad hos Sandrews under två år och hann då med att vara med i bland annat den svenska uppsättningen av musikalen Hair, tillsammans med Bruno Wintzell. Senare blev han fast anställd vid Stockholms stadsteater där han var verksam under 14 år. Han slog igenom i rollen som Johan i TV-pjäsen Markurells i Wadköping (1968), där han spelade mot Edvin Adolphson. Brunnberg tilldelades senare Edvin Adolphsons stipendium med motiveringen "Brunnberg är en lymmel, men en satans begåvad lymmel". 1971 medverkade han i nakenkabarén Oh! Calcutta!Folkan.

Brunnberg var knuten till Stockholms stadsteater 1969-76. Under 1980-talet medverkade han i flera farser och komedier på privatteatrarna i Stockholm bland annat En man för mycket, Kuta och kör och Oj då, en tillFolkan. Under 1990-talet producerade han flera olika uppsättningar bland annat revyerna Flott och lagom och Mulliga Vitaminer. Under några år i slutet av 90-talet var han teaterdirektör på Folkan och producerade exempelvis den svenska premiären av Yasmina Rezas Art.

Brunnberg har varit flitigt anlitad som filmskådespelare och är mest känd för rollen som Ragnar Vanheden i de många filmerna om Jönssonligan. 2005 belönades han med en Guldbagge i kategorin bästa manliga biroll för sin medverkan i Killinggängets film Fyra nyanser av brunt.

Många minns honom även som Rutger Alenius i komediserien Sjukan (1995) och den olycklige Hans Wästberg i TV4-såpoperan Tre Kronor, en roll han spelade i två säsonger 1994-1995.

Brunnberg har turnerat med Riksteatern i en rad komedier: Fullpackat i regi av Björn Gustafson (1999), Hela sjukan - en teaterversion av tv-serien Sjukan (2001) och Skaffa mig en tenor (2010).

Efter framgången med Fyra nyanser av brunt gjorde Brunnberg en rad mer dramatiska roller också på scen: 2007 spelade han i det intima kammarspelet Shining City av Conor McPherson på Playhouse Teater vid Östermalmstorg och säsongen 07/08 återvände Brunnberg till Stockholm stadsteater för att medverka i Västra kajen av Bernard-Marie Koltès och i Nakna damer på nedre botten mittemot av Bodil Malmsten. Båda föreställningarna regisserades av Åsa Kalmér.

Han medverkade i säsong 5 av SVT-programmet Stjärnorna på slottet 2010-2011.

Ulf Brunnberg har även varit politiskt engagerad i det borgerliga lokalpartiet Lidingöpartiet[2] och är mångårig medlem i Skattebetalarnas förening.[3] Han driver också det egna filmproduktionsbolaget AB Prodekta.

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (urval)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1968 Hår
James Rado, Gerome Ragni och Galt MacDermot
Pierre Fränckel Scalateatern[4]
1969 Perchik, student Spelman på taket
Sheldon Harnick, Joseph Stein och Jerry Bock
Henny Mürer Stockholms stadsteater
1971 Medverkande Oh! Calcutta!
Kenneth Tynan
Hans Bergström Folkan[5]
1975 Jasja Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Jan Håkanson Stockholms stadsteater
1979 En man för mycket
Ray Cooney och John Chapman
Klaus Pagh Folkan[6]
1979 von Fox Pinocchio
Staffan Götestam och Peter Flack
Folkan[7]
1986 Hotelliggaren
Ray Cooney
Tony Verner Folkan[8]
1987 Oj då!... en till?!
Ray Cooney och Tony Hilton
Chris Johnston Folkan[9]
1988 Det stannar i familjen
Ray Cooney
Brian Howard Folkan[10]
1991 Medverkande Flott & lagom, revy
Sven Hugo Persson, Kar de Mumma, Calle Norlén, Carl Zetterström, Tomas Tivemark, Katrin Sundberg
Thomas Ryberger Stora teatern, Stockholm[11]
1992 Medverkande Mulliga vitaminer, revy
Calle Norlén, Sven Hugo Persson, Tomas Tivemark
Mikael Hylin Stora teatern, Stockholm[12]
2005 Oliver Warbucks Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin
Jan Hertz Nöjesteatern[13]
2008 Vandrarn Stora landsvägen
August Strindberg
Wilhelm Carlsson Stockholms stadsteater
2009 Bernard Boeing Boeing
Marc Camoletti
Jan Hertz Nöjesteatern[14]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ TT Spektra (22 december 2010). ”Ulf Brunnberg: Motvillig slottsstjärna”. Expressen. http://www.expressen.se/noje/1.2264989/ulf-brunnberg-motvillig-slottsstjarna. Läst 19 januari 2011. 
  2. ^ Josefsson, Leif-Åke (1 juni 2006). ”Kändisarna som vill vinna valet”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/vss/val2006/story/0,2789,834619,00.html. Läst 19 januari 2011. 
  3. ^ https://www.skattebetalarna.se/BinaryLoader.aspx?OwnerID=27005c15-36b9-4c7d-bdb3-27324f036ad4&OwnerType=2&ModuleID=a8429cd5-a9d9-4e2b-a1d8-4a7cf26cd7a3&PropertyCollectionName=Content&PropertyName=File1&ValueIndex=0
  4. ^ Bengt Jahnsson (21 september 1968). ”'Hår' på Scala: Bedövande vitalitet”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-09-21/257/12. Läst 31 augusti 2015. 
  5. ^ Bengt Jahnsson (18 juni 1971). ”'Oh, Calcutta' på Folkan: Så snällt att man rodnar”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-06-18/162/14. Läst 20 augusti 2015. 
  6. ^ Bengt Jahnsson (9 mars 1979). ”Unket kvinno- och homoförakt”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-03-09/66/12. Läst 22 augusti 2015. 
  7. ^ 17-åriga Louise från Kärrtorp nya Pinocchio”. Dagens Nyheter: s. 21. 12 december 1979. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-12-12/337/21. Läst 20 augusti 2015. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (2 januari 1986). ”Förvirrad fars på Folkan: Ekman i högform”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-01-02/1/25. Läst 22 augusti 2015. 
  9. ^ Marcus Boldeman (20 september 1987). ”Ny fars på Folkan: Männens afton på scen”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-20/255/20. Läst 22 augusti 2015. 
  10. ^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015. 
  11. ^ Lars Linder (13 september 1991). ”Flott och lagom med goda artister”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1991-09-13/249/22. Läst 26 januari 2016. 
  12. ^ Marcus Boldemann (19 september 1992). ”Sällsynta pärlor i platt text”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1992-09-19/255/22. Läst 26 januari 2016. 
  13. ^ Christer Nilsson (8 november 2005). ”Rydberg som bländade häxa”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/noje/rydberg-som-blandade-haxa/. Läst 29 juni 2015. 
  14. ^ Christer Nilsson (9 februari 2009). ”Högtflygande fars med romans”. Ystads Allehanda. http://www.ystadsallehanda.se/noje/hogtflygande-fars-med-romans/. Läst 29 juni 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Camera-photo.svg P culture.svg Flag of Sweden.svg Denna biografiska artikel om en svensk skådespelare behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.