Klenshyttan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Klenshyttan
Småort
Klenshyttan i juli 2013
Klenshyttan i juli 2013
Land Sverige Sverige
Landskap Dalarna
Län Dalarnas län
Kommun Ludvika kommun
Koordinater 60°6′6″N 15°6′2″Ö / 60.10167°N 15.10056°Ö / 60.10167; 15.10056
Area 19 hektar (2010)
Folkmängd 64 (2010)[1]
Befolkningstäthet 3,37 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Småortskod S6613
Klenshyttans läge i Dalarnas län
Red pog.svg
Klenshyttans läge i Dalarnas län
Wikimedia Commons: Klenshyttan blast furnace

Klenshyttan är en småort och bergsmansby i Ludvika socken i Ludvika kommun, belägen 11 km sydväst om Ludvika, vid riksväg 50 mellan Grängesberg och Ludvika. I Klenshyttan framställdes tackjärn under 315 år av oavbruten drift, från 1605 till 1920. Anläggningen ägs idag av Ludvika kommun. Hyttan ingår i Ekomuseum Bergslagen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Klenshyttan, äldre vykort.

Den första hyttan anlades troligen 1605 av bergsmännen Jan Olson Klack och Olof Olson Klack. I den äldsta skriftliga handlingen som härrör från 1620 kallas platsen för ”Klämshyttan”. Då byggdes en stångjärnshammare som dock nerlades redan 1650. Hyttan var delad i 24 andelar fördelade mellan bergsmännen och var bergsmansägd fram till nedblåsningen 1920.

År 1842 förvärvade Hagge bruk andelar i hyttan och var från 1863 majoritetsägare. I köpet ingick även gruvor och skog. De nya ägarna gjorde stora investeringar och flera moderniseringar genomfördes under 1800-talets andra hälft.

År 1882 byggdes en ny masugn, det är den som fortfarande finns kvar. Den fick en fristående ugnspipa som var uppställd på järnbockar i stället för på murar. Anläggningen konstruerades av ingenjörsfirman Qvist & Gjers i Arboga. Man investerade även i bland annat ny vattenturbin, ångpanna med ångmaskin och en cylinderblåsmaskin.

Järnvägen[redigera | redigera wikitext]

Ombyggnaden möjliggjordes genom att Bergslagernas Järnvägar (BJ) år 1877 öppnade järnvägssträckan förbi Klenshyttan, som även fick en egen station. Från järnvägen gick ett stickspår rakt genom kolhuset. Därigenom förbättrades transporterna av råvarorna (malm och träkol) till hyttan och de färdiga produkterna (huvudsakligen tackjärn) från hyttan.

Samhället[redigera | redigera wikitext]

Kvar finns idag den väl bevarade masugnsbyggnaden och rostugnen samt herrgården. Av rådstugan återstår bara ytterväggarna i slaggsten. På området står även en liten kalkugn som uppfördes av slagg, gråsten och tegel. För övrigt finns kolhusruin, dammvall, malmtorg, slaggvarpar och fyra malmbås samt en smideshärd.

Bilder, exteriör[redigera | redigera wikitext]

Bilder, interiör[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Småorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Miljo/Markanvandning/Smaorter-arealer-befolkning. Läst 6 maj 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]