Arméns jägarskola

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ej att förväxla med Arméns jägarbataljon.
Arméns jägarskola
(JS)
AM.096760.jpg
Plakett med skolans heraldiska vapen
Officiellt namnArméns jägarskola
Datum1945–1975
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekBataljon
FöregångareSkidlöparbataljonen
EfterföljareLapplands jägarregemente
Del avÖvre Norrlands militärområde [a]
HögkvarterKiruna garnison
FörläggningsortKiruna
Marsch"Friska tag" (Modéer) [b]
Befälhavare
SkolchefÅke Clarence Jonsson [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken m/1946AM.127519 - kopia.jpg

Arméns jägarskola (JS) var ett jägarförband inom svenska armén som verkade åren 1945–1975. Förbandsledningen var förlagd i Kiruna garnison i Kiruna.[2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Arméns jägarskola har sitt ursprung i den skidlöparbataljon som sattes upp den 5 oktober 1910 i Bodens garnison, som Norrbottens regementes IV. bataljon. År 1943 antog bataljonen namnet Norrbottens regementes jägarbataljon i Kiruna (I 19 K).[2] Den 1 juli 1945 avskiljdes bataljonen från Norrbottens regemente (I 19) och bildade Arméns jägarskola (AJS). Dock hade man gemensam chef med Kiruna försvarsområde (Fo 66).[3] Den 1 februari 1946 justerades skolans beteckning till JS.

År 1951 föreslog regeringen för riksdagen en begränsning av arméns fredsorganisation, vilken bland annat innebar att Arméns jägarskola (JS) skulle omlokaliseras. Bakom förslaget låg 1949 års försvarsutredning, vilken föreslog att jägarskolan skulle omlokaliseras till Bodens garnison, för att där bli en del av Norrbottens regemente. Chefen för armén bistod förslaget och menade samtidigt att utbildningsförhållandena var bättre i Boden jämfört mot Kiruna. Det på grund arméchefen ansåg det önskvärt att bedriva jägarutbildningen i östra Norrbotten, då Kiruna saknade den typiska norrländska skogsterrängen. Vidare menade arméchefen att jägarskolans förläggningen byggde på det strategiska läget under andra världskriget, då det fanns ett krav och behov av utbildning i fjällterräng. Arméchefen menade även på att Kirunaetablissementet inte motsvarade den önskade ökade värnpliktskontingent för utbildning av fri jägarverksamhet. Arméchefen föreslog att jägarskolan skulle förläggas i det etablissementet som blev ledigt i Boden, i samband med att Norrbottens artillerikår (A 5) sammanslogs med Bodens artilleriregemente (A 8). Vidare föreslogs jägarskolan att anta namnet Norrbottens regementes jägarbataljon. Någon tidpunkt för en omlokalisering föreslogs inte i propositionen, utan istället skulle en tidpunkt för en omlokalisering bestämmas vid ett senare tillfälle, det när det fanns förutsättningar för en omlokalisering.[5]

Något vidare förslag om omlokalisering kom inte, utan istället föreslog regeringen för riksdagen 1954 att försvarsområdesbefälhavaren skulle befrias från chefskapet över jägarskolan. Istället skulle chefen för jägarskolan utgöras av den major som var chef för jägarskolans utbildningsförband.[6] År 1955 avskiljdes skolans stab från försvarsområdets och fick med det egen chef.[4]

En flytt av jägarskolan återkom vid 1955 års riksdag, då arméchefen menade på att utbildning för strid och spaning så långt möjligt skulle samordnas vid arméns jägarförband. Utbildningen av fördelningsjägarkompanierna för södra och mellersta Sverige föreslogs förläggas till Livregementets husarer (K 3) i Skövde garnison. Utbildningen av jägarskvadronerna, avsedda för jägarkompanier samt de självständiga jägarförbanden i norra Sverige, föreslogs förläggas till ett jägarcentrum i Umeå garnison. Därmed föreslogs att jägarskolan skulle omlokaliseras till Umeå, dock var en flytt till Umeå avhängd på att nya förläggningsutrymmen tillfördes infanteriet i Umeå. Därmed kom inte regeringen eller riksdags ta någon ställning i frågan gällande en flytt av jägarskolan, utan istället sköts frågan på framtiden fram till att frågan om arméns förläggningsutrymmen var löst.[7]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet, och B-förbanden svarade endast som ett utbildningsförband. I Kungl, Maj:ts proposition 1974:135 ansåg överbefälhavaren att det i även fortsättningen skulle finnas en försvarsområdesstab i Kiruna, i syfte krig leda underställda förband på det sätt som gäller för rörliga staber på denna nivå. Därmed föreslog en sammanslagning av Arméns jägarskola och försvarsområdesstaben. Genom överbefälhavarens förslag föreslog Chefen för armén att Arméns jägarskola efter integration med staben för Kiruna försvarsområde (Fo 66) skulle få namnet Lapplands jägarregemente (I 22). Den 1 juli 1975 bildades försvarsområdesregementet Lapplands jägarregemente (I 22/Fo 66). Detta medförde att Lapplands jägarregemente blev ett A-förband, och fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret som ensamt förband inom Kiruna försvarsområde.[8]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Vid Sovjetunionens angrepp på Finland den 30 november 1939 kom bataljonen att grupperas till Övertorneå, där den var förlagd under resterande del av vinterkriget. Bataljonen kom senare vid Nazityskland angrepp mot Norge den 9 april 1940 (se: Operation Weserübung) att förlägga huvuddelen av bataljonen till Abisko, och en del av bataljonens plutoner till Sjangeli samt Riksgränsen, där man kom att tjänstgöra fram till krigsslutet 1945.[9] År 1943 omlokaliserades bataljonsstaben till Kiruna.[3] I samband med att IV. bataljonen vid Norrbottens regemente omorganiserades till Arméns jägarskola, uppfördes 1945 för jägarskolan ett kasernetablissement i stadsdelen Östermalm i Kiruna. Etablissementet uppfördes efter 1940 års militära byggnadsutrednings fastställda typritningar. Totalt uppfördes ett 50-tal byggnader.[10]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Åren 1945–1955 hade Arméns jägarskola gemensam chef och stab med Kiruna försvarsområde, där försvarsområdesbefälhavaren hade det yttersta befälet.

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Arméns jägarskola 1945-07-01 1975-06-30
Beteckningar
AJS 1945-07-01 1946-01-31
JS 1946-02-01 1975-06-30
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Kiruna garnison (F) 1945-07-01 1975-06-30
Sakkaravaaraområdet (Ö) 1948-??-?? 1975-06-30

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1945–1955 var skolan underställt chefen för Kiruna försvarsområde, åren 1955–1966 var skolan underställt chefen för VI. militärområdet, åren 1966–1975 chefen för Övre Norrlands militärområde.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs och fastställdes 1962 genom arméorder 418/1962. Marschen övertogs 1975 av Lapplands jägarregemente, och används sedan 2000 av Lapplandsjägargruppen.[1]
  3. ^ Åke Clarence Jonsson blev sista chefen för jägarskolan.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 54
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 101-103
  3. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 50
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 59
  5. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1951”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110_EC30110. Läst 18 februari 2019. 
  6. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 1954”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110_EF30110. Läst 18 februari 2019. 
  7. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 1955”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110_EG30110. Läst 18 februari 2019. 
  8. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135. Läst 15 april 2017. 
  9. ^ Infanteriförband 1939 - 1945 Skidlöparbataljonen Läst 19 juli 2009
  10. ^ Berg (2004), s. 126

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-75-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]