Iblis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Iblis (arabiska: إبليس), är djävulen (Shaitan) inom islam.

Ordet kan härledas från den arabiska verbroten balasa بَلَسَ, med betydelsen ”han misströstade”; därför skulle namnets språkliga mening kunna vara ”han/det som orsakar misströstan”. Hur det än må vara tror somliga på en etymologisk derivering från det grekiska ordet ”Diabolos”. I kristendomens ekvivalent är han känd som Satan.

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

I motsats till den kristna traditionen benämns Iblis snarare som en djinn i Koranen, än som en ängel. Djinnerna är en av tre intelligenta raser skapade av Gud ur rökfri eld, som enligt den islamska traditionen anses ha fri vilja; inom islam uppfattas änglarna som budbärare utan fri vilja.

Iblis hade stort anseende, liknande änglarnas, eftersom han en tid var en from och ödmjuk djinn. Då Gud beordrade alla änglar och djinner att falla på knä inför Adam (den allra första människan) vägrade Iblis, som var full av övermod och avundsjuka, att lyda order eftersom han, i egenskap av eld-ande, ansåg sig vara högre stående än Adam, som skapats av lera.

Det var efter detta han fick namnet ”Shaitan” vilket grovt översatt betyder ”ond” eller ”djävul”. Han hävdar därefter att han, om straffet för hans olydnad kommer skjutas upp till Domedagen, ända fram till den ska leda många av Adams avkomlingar från den raka vägen. Gud godtar Iblis "utmaning" och garanterar vedergällning till honom och hans anhängare i form av skärselden i helvetet. Gud lät Iblis genomströva jorden och föra andra från den rätta vägen, liksom för att testa människosläktet. Han sändes till jorden tillsammans med Adam och Eva, efter att ha lurat dem att äta frukten från det eviga livets träd, det träd som Gud hade förbjudit dem att gå nära.

Avbildning[redigera | redigera wikitext]

Iblis försöker fördärva människor genom frestelse och genom falska föreställningar. På Domedagen kommer Iblis, tillsammans med sina följeslagare att sändas ner till Jahannam, den islamiska skildringen av helvetet. Muslimer tror att de som genom islam följer en rättfärdig väg kommer att belönas med eviga behag i Jannah (paradiset).

Koranen framställer inte Iblis som en fiende till Gud, då Gud är överlägsen alla sina skapelser och Iblis är just en av dem. Medan Satan inom kristendomen slutgiltigt anses vara källan till allt ont och förkastligt, nämner islam även nafs, människans egna jag, som en källa till olydnad.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]