Johan Gabriel Oxenstierna

Från Wikipedia
Johan Gabriel Oxenstierna
Född19 juli 1750[1]
Skenäs gård[1], Sverige
Död29 juli 1818[1][2] (68 år)
Klara församling[1][2], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[1]
SysselsättningÖversättare, politiker[1], poet[1], diplomat[1]
Befattning
Kammarherre (1774–)[1]
En av rikets herrar (1782–)[1][2]
Riksråd (1786–1789)[1][2]
Stol nummer 8 i Svenska Akademien (1786–1818)[3][4]
Sveriges kanslipresident (1786–1789)[5]
Sveriges riksmarskalk (1789–1801)[1][2]
BarnGustaf Göran Gabriel Oxenstierna (f. 1793 och 1793)
SläktingarGöran Ludvig Oxenstierna (syskon)
Utmärkelser
Kungliga Serafimerorden (1790)[1]
Redigera Wikidata
För svensk modern femkampare, se Johan Gabriel Oxenstierna (idrottare).
Johan Gabriel Oxenstierna i riksrådsdräkt samt med sina ordnar i kedjor runt halsen. Porträtt i olja av Ulrica Fredrica Pasch, Statens porträttsamling.

Johan Gabriel Oxenstierna, född den 19 juli 1750Skenäs gård i Södermanland, död den 29 juli 1818 i Stockholm[6], var en svensk greve, en av rikets herrar, riksmarskalk och ledamot av Svenska Akademien 1786-1818 (stol 8). Han var systerson till Gustaf Fredrik Gyllenborg.

Biografi

I barndomen åtnjöt Johan Gabriel Oxenstierna undervisning i hemmet på Skenäs gård av morbrodern Gustaf Fredrik Gyllenborg. Han fick senare Olof Bergklint till informator och denne åtföljde Johan Gabriel Oxenstierna under hans tid vid Uppsala universitet.[7]

Han tog kansliexamen år 1767, tjänstgjorde vid kansliet 1767-1770, och fick sedan tjänst i svenska ambassaden i Wien där han blev kommissionssekreterare 1772. Hemkallad till hovtjänst 1774 blev han utnämnd till kammarherre hos kung Gustav III, en av rikets herrar 1782, och överstekammarherre 1783 (motsvarande generallöjtnants grad). 1785 fick han sin första egentliga politiska titel som extraordinarie ledamot i rådet samt i kanslikollegium, blev riksråd 1786 och kanslipresident samma år, blott 36 år gammal. Då riksrådet upplöstes 1789 blev han överstemarskalk hos drottningen, 1790 serafimerriddare samt Serafimerordens kansler, och samma år kallades han till regeringsledamot under konungens frånvaro, samt utnämndes 1792 till riksmarskalk. Han fick avsked från riksmarskalksämbetet 1801 och avled 1818. Oxenstierna var en av de aderton i Svenska Akademien sedan dess grundande 1786. Den 23 maj 1786 blev Oxenstierna hedersledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.[8] Han invaldes den 7 februari 1798 som ledamot nummer 178 av Kungliga Musikaliska Akademien,[9] samt 1804 som ledamot nummer 314 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Från sextonårsåldern skrev han dagbok varav flera delar är utgivna.

Ordnar och utmärkelser[10]

Baserat på okulär bedömning av hans porträtt, kan man se att han även var;

Bibliografi (urval)

Medverkan

  • Vitterhets nöjen. Stockholm. 1769-1781. Libris 2428870  - Flera av Oxenstiernas bidrag i Vitterhets nöjen finns i fulltext på Litteraturbanken.

Vidare läsning

  • Ekenstam, Claes (2001). ”Johan Gabriel Oxenstierna - en man för vår tid?.”. Sprickor i fasaden / redigerad av Claes Ekenstam, Thomas Johansson och Jari Kuosmanen (Hedemora : Gidlund, 2001): sid. [19]-52.  Libris 3333876
  • Eneroth, Olof (1876). Några drag ur skalden Oxenstjernas ungdomshistoria: bidrag till 1700-talets kulturhistoria. [Stockholm]. Libris 3108864 
  • Frykenstedt, Holger (1972). Johan Gabriel Oxenstierna och Finland.. Helsingfors: Tilgmanns tr. Libris 633200 
  • Frykenstedt, Holger (1961). Johan Gabriel Oxenstiernas Skördarne: en proveniens- och motivundersökning. Stockholm studies in history of literature, 0491-0869 ; 6. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Libris 11816 
  • Frykenstedt, Holger (1969). Poetens historia: Carl August Ehrensvärd och Johan Gabriel Oxenstierna, konstellation i vänskapens och poesins tecken. Nationalmuseums skriftserie, 0081-5683 ; 16 Ur Nationalmusei teckningssamling, 99-0517590-3 ; 7. Stockholm: Nationalmuseum. Libris 498844 
  • Knif, Henrik (2010). Leva och låta leva i gamla Europa: Saint-Évremond, Metastasio, Fredenheim och Oxenstierna. Stockholm: Atlantis. Libris 11855647. ISBN 978-91-7353-414-7 
  • Lamm, Martin (1911). Johan Gabriel Oxenstierna: en gustaviansk natursvärmares lif och dikt. Stockholm: Geber. Libris 23594 
  • Oxenstierna, Johan Gabriel; Stjernström Gustaf (1881). Dagboks-anteckningar: åren 1769-1771. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet, 0348-0283 ; 2. Upsala. Libris 70334 

Referenser

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Johan Gabriel Oxenstierna, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Klara kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/0010/F I a/6 (1811-1828), bildid: C0056143_00068, läs online, läst: 14 maj 2019, ”28,4,Hans Excellence f.d. Riks Rådet.....Grefve Johan Gabriel Oxenstierna..68”.[källa från Wikidata]
  3. ^ läst: 23 juni 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ läst: 20 juli 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Johan Gabriel Oxenstierna, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gustaf Henrik Mellin, red (1840–1849). Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer. Stockholm. Libris 2150865. https://runeberg.org/svestorman/ 
  7. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1089 
  8. ^ Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets akademien, Bengt Hildebrand (1753-1953), Margit Engström och Åke Lilliestam (1954-1990), Stockholm 1992 ISBN 91-7402-227-X s. 19f
  9. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 
  10. ^ Adelsvapen.com, Tab 6

Se även

Externa länkar

Företrädare:
Malte Ramel
(tillförordnad)
Sveriges kanslipresident
1786–1789
Tillsammans med Emanuel De Geer till 1787
och Karl Vilhelm von Düben från 1788
Efterträdare:
Karl Vilhelm von Düben
Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Svenska Akademien,
Stol nr 8
1786–1818
Efterträdare:
Esaias Tegnér