Johan Ludvig Runeberg

Från Wikipedia
Version från den 15 november 2017 kl. 12.15 av Tournesol (Diskussion | Bidrag) (Gjorde redigering 42111685 av 213.204.46.50 (diskussion) ogjord)
Uppslagsordet ”Runeberg” leder hit. För andra betydelser, se Runeberg (olika betydelser).
Johan Ludvig Runeberg
Född5 februari 1804
Jakobstad i Sverige (nu Finland)
Död6 maj 1877 (73 år)
Borgå, S.f. Finland
YrkeFörfattare, poet, lärare
Nationalitetfinländsk
Språksvenska[1][2] och finska[2]
Verksam1827–1877
GenrerLyrik och psalmer
Litterära rörelserLördagssällskapet
DebutverkElgskyttarne (1827)
Noterbara verkFänrik Ståls sägner
Make/makaFredrika Charlotta Tengström
BarnLudvig Mikael
(1835–1902)
Lorenzo (1836–1919)
Walter Magnus
(1838–1920)
Johan Wilhelm
(1843–1918)
Jakob Robert
(1846–1919)
Fredrik Karl (1850–1884)
Namnteckning
Webbplatshttp://www.runeberg.net
Sida på WikisourceFörfattare:Johan Ludvig Runeberg
Litografi 1841 efter en målning av Carl Petter Mazer 1837, föreställande Runeberg.
Johan Ludvig Runebergs hem i Borgå, numera museum.
Runeberg och Zacharias Topelius år 1863.
Staty av Runeberg i Esplanadparken i Helsingfors.

Johan Ludvig Runeberg, född 5 februari 1804 i Jakobstad, död 6 maj 1877 i Borgå, var en finlandssvensk författare och poet, som betraktas som Finlands nationalskald. Ur hans mest spridda verk, Fänrik Ståls sägner, publicerat i två delar 1848 respektive 1860, har bland annat texten till Finlands nationalsång, Vårt land, hämtats.

År 1831 gifte sig Johan Ludvig Runeberg med sin småkusin Fredrika Tengström. Paret fick åtta barn, av vilka sex överlevde barnaåren.

J.L. Runeberg diktade på svenska och hans verk översattes främst till finska och sedan till många andra språk.

Biografi

Runebergs mor Anna Maria Malm var känd för ett glatt humör, en stor förmåga att berätta släkthistorier och en god sångröst. Hon lärde sonen en del av dåtidens visor. Fadern, sjökaptenen Lorenz Ulrik Runeberg, hade större bildning och höll strängare tukt, vilket dock hade mindre inverkan för de långa sjöfärdernas skull. Fadern skall dock, enligt skaldens egen uppgift, med allvar ha följt hans första skriftställarförsök och rättat dem med stränghet. Sin skolgång började Runeberg i en vindskammare hos en gammal gumma, vilken härstammade från Stockholm, som kunde lära honom att läsa svenska rent innantill. Då föräldrarna var i mindre goda omständigheter erbjöd sig faderns bror, som var tullförvaltare i Uleåborg, att uppfostra den åttaåriga pojken. Vid sin farbrors död 1815 blev Runeberg tvungen att återvända till det torftiga fädernehemmet, men kunde genom några deltagande vänners understöd börja i Vasa trivialskola.

Runeberg hyste ett intresse för friluftsliv och brukade jaga genom att gillra snaror, men även andra nöjen roade man sig med i hans kamratkrets; till ackompanjemang av en fiol sjöng man Bellman, vars Fredmans epistlar och till en god del även Fredmans sånger Runeberg lärde sig utantill; man spelade komedi och läste högt ur Kellgrens, Leopolds och Lidnerss dikter. Redan här väcktes hos honom intresset för poetisk litteratur och en böjelse att själv skriva vers, varvid Choraeus och Franzén blev hans första förebilder.

Från Runebergs tidiga diktning under sin skoltid finns inget säkert daterat exemplar bevarat.

” När mina första lekar med poesien börjades, erinrar jag mig icke. Under min skoltid hade jag skrivit små lyriska stycken. Tegnér, Atterbom och hela den nya skolan lärde jag känna först vid universitetet, ett bevis på huru litet bekant med litteraturen den omgivning var, inom vilken jag förlevde mina första aderton år.. „
– Runeberg om sina tidiga litterära försök

Från Vasa flyttade han 1822 till Åbo där han i oktober samma år blev student vid Kejserliga akademien. Under flitiga studier och genom att offra en dryg del av sin tid åt andras undervisning blev han filosofie magister. Kort efter det han blivit promoverad i Åbo 1827, brann staden ned till grunden, vilket föranledde universitetets förflyttning till Helsingfors, där det åter öppnades 1828. Redan året förut hade Runeberg diktat sitt första större poem, Elgskyttarne.

År 1830 förordnades han till docent i vältalighet samt erhöll en amanuensbefattning vid akademiska konsistorium i Helsingfors. I Finlands huvudstad tillbringade han de följande sju åren där han i det litterära Lördagssällskapet lärde känna akademiker som Cygnaeus, Nervander, Rein, Snellman, Lönnrot, Castrén med flera. År 1831 gifte Runeberg sig med sin syssling Fredrika Tengström, sedan han kort förut tillsammans med några yngre akademiker grundat ett privatlyceum, som han sedan ansvarade för i fem och ett halft år.

Hans ekonomiska villkor var på grund av flera omständigheter så knappa, att han måste se sig om efter någon ytterligare inkomstkälla. Därför började han 1832, inte enbart för inkomstens skull, utge Helsingfors Morgonblad, ett litterärt halvveckoblad, vars utgivande han ansvarade för till april 1837, och där han fyllde utrymmet med kritiska skärskådningar av samtidens framstående svenska litteratur. Under tiden skrev han åtskilliga alster, som visade på en gradvis utveckling av hans poesi. 1837 sökte och fick han lektoratet i latinska språket vid Borgå gymnasium (1842 utbytt mot det i grekiska). Han prästvigdes 1838 och fick sex år senare professors titel. Då denna tjänst i följd av 1856 års skolreform indrogs, sökte och fick han 1857 avsked från densamma med bibehållande av löneförmånerna. Samma år blev han teologie doktor.

År 1830 utkom första samlingen av Runebergs dikter, och året därefter gav Svenska Akademien skalden sitt andra stora pris för dikten Graven i Perrho. De första dikter som Runeberg offentliggjorde var övervägande lyriska; i diktcykeln Idyll och epigram, som kan sägas stå på gränsen mellan lyrik och epos, låter han emellertid ana vad han skulle bli som episk skald, och snart framträdde han som sådan i de natursanna, folkmässiga och hjärtligt naiva idyllerna Hanna, Elgskyttarna och Julkvällen.

Senare utgav han Nadeschda, i vilken han på grundvalen av en rysk folksaga skildrar kärlekens varma låga; Kung Fjalar, ett storslaget fornnordiskt ämne; Fänrik Ståls sägner, ett nationellt epos i romansform. Han framträdde även som psalmförfattare. Sedan ungdomen var han en stor älskare av jakt och fiske. På en jaktfärd 1863 drabbades Runeberg av ett slaganfall som gjorde honom oförmögen till kroppsligt arbete. Trots det bibehöll han själens krafter tämligen oförminskade. Han plågades av sjukdomen men levde i övrigt ett stilla och fridfyllt liv i sitt hem, vilket hade blivit skänkt till honom av det finska folket. Han avled i Borgå 6 maj 1877.

Bibliografi

  • Forssell, Pia (2009). Författaren, förläggarna och forskarna: J. L. Runeberg och utgivningshistorien i Finland och Sverige. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 726. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. Libris 11623361. ISBN 978-951-583-183-5 
  • Konkordans över Fänrik Ståls sägner av J. L. Runeberg. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 663. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2004. Libris 9421524. ISBN 951-583-104-0 
  • Konkordans över J. L. Runebergs lyrik: (Dikter I-III). Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 566. Helsingfors: Svenska litteratursällsk. i Finland. 1990. Libris 7983053. ISBN 951-9018-65-4 
  • Solstrand, Helena (1974). Ordindex till J. L. Runebergs lyrik. Meddelanden från Arkivet för litterär svenska, 99-0426906-8 ; 1. Helsingfors. Libris 7838284. ISBN 951-45-0364-3 
  • Svenskt lyrikindex: ett datorbaserat index. Johan Ludvig Runeberg. Specialarbete / Högskolan i Borås, Institutionen Bibliotekshögskolan, 0281-5664 ; 1990:60. Borås. 1990. Libris 403195 

Lyrik

Psalmer, urval

Övrigt

Vårt land, som är Finlands nationalsång, är inledningen till Fänrik Ståls sägner. Den melodi som används till sången är komponerad av Fredrik Pacius.

Skaldens födelsedag, 5 februari, firas varje år i Finland som Runebergsdagen. Till traditionen hör att man äter Runebergstårta, vilket Runeberg själv ska ha konsumerat dagligen. Sedan 1896 delas det litterära priset Runebergspriset ut på Runebergsdagen.

Johan Ludvig Runebergs hem på Alexandergatan 3 i Borgå är öppet för allmänheten sedan 1882 och därmed Finlands äldsta hemmuseum. Det är mer eller mindre i samma skick som när familjen Runeberg bodde där och förvaltas av Borgå museum.[3]

Det Svenska Runebergsällskapet grundades 1985, dess ordförande är Bengt Gustaf Jonshult. Projekt Runeberg är uppkallat efter honom.

Källor

Noter

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] CONOR.Sl.[källa från Wikidata]
  3. ^ ”Nationalskalden J.L. Runebergs hem”. Borgå museum. Arkiverad från originalet den 17 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140517205901/http://www.porvoonmuseo.fi/artMuseum.php?lang=SWEDISH. 

Vidare läsning

  • Bexell, Oloph (2013), Runebergs psalmer i Sverige. Några psalmbokshistoriska iakttagelser. Historiska perspektiv på kyrka och väckelse. Festskrift till Ingvar Dahlbacka på 60-årsdagen. Red. Kim Groop & Birgitta Sarelin. (Suomen kirkkohistoriallisen seuran toimituksia / Finska kyrkohistoriska samfundets handlingar 224.) Helsingfors
  • Brydolf, Ernst (1943-66), Sverige och Runeberg 1. 1830-1848. 2. 1849-1963. Helsingfors
  • Castrén, Gunnar (1962). Johan Ludvig Runeberg.. Svenska författare, 99-0158538-4 (2. uppl.). Stockholm: Natur & Kultur. Libris 11841 
  • Forslin, Alfhild (1958). Runeberg i musiken: bibliografi med kommentarer och historisk översikt. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 367. Helsingfors. Libris 483812 
  • Heikel, Ivar A. (1926). Johan Ludvig Runeberg: hans liv och hans diktning. Stockholm: Natur & Kultur. Libris 1331503 
  • Hirn, Marta (1954). Runeberg i bild. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 343. Helsingfors. Libris 367907 
  • Hornborg, Eirik (1954). Fänrik Ståls sägner och verkligheten. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 348. Helsingfors. Libris 392816 
  • Johan Ludvig Runeberg 200 år. Källan, 1237-8356 ; 2004:1. Helsingfors: Svenska litteratursällsk. i Finland. 2004. Libris 9362193 
  • Jonsson, Stig; Malmström, Johan August (1992). I Fänrik Ståls fotspår: sanning och sägen. Visby: Guteböcker. Libris 7765197. ISBN 91-87524-14-7 
  • Jor Finn, Ødegård Knut, Havran Jiri, red (1999). Hemma hos författare, konstnärer, kompositörer i Norden. Stockholm: Prisma. sid. 93-97. Libris 7408497. ISBN 91-518-3407-3 
  • Klinge, Matti (2004). Den politiske Runeberg. Stockholm: Atlantis. Libris 9462317. ISBN 91-7486-809-8 
  • Klinge, Matti (2009), Johan Ludvig Runeberg, Biografiskt lexikon för Finland, 2. 2009, s. 735-741
  • Mortensen, Johan (1905). Från Aftonbladet till Röda rummet: strömningar i svensk litteratur 1830-1879. Stockholm: Bonniers. sid. 169-203. Libris 11458. http://runeberg.org/mortfatrr/0173.html 
  • Rahikainen, Agneta (2003). Johan Ludvig & Fredrika Runeberg: en bildbiografi. Skrifter / utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 0039-6842 ; 655. Stockholm: Atlantis. Libris 9202222. ISBN 91-7486-793-8 
  • Runeberg i psalmboken. Åbo: Åbo Akademis förl. 2003. Libris 9378646. ISBN 951-765-161-9 
  • Söderhjelm, Werner (1929). Johan Ludvig Runeberg: hans liv och hans diktning. Stocklholm. Libris 45550  - 2 delar.
  • Viljanen, Lauri (1947-1969). Runeberg och hans diktning. Lund. Libris 367315 

Se även

Externa länkar

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Johan_Ludvig_Runeberg&oldid=42111706”