Frans Michael Franzén

Biskop Frans Michael Franzén
Frans Michael Franzén iklädd prästrock med elva samt kommendörskorset av Nordstjärneorden om halsen. Avporträtterad 1823 av Johan Gustaf Sandberg.
Kyrka	Svenska kyrkan
Stift	Härnösands stift, biskop
Period	1832–1847
Företrädare	Erik Abraham Almqvist
Efterträdare	Israel Bergman
Prästvigd	1803
Akademisk titel	Teologie doktor 1818
Född	9 februari 1772 Uleåborg
Död	14 augusti 1847 (75 år) Säbrå församling, Härnösand

Frans Michael Franzén. Porträtt av Fredrika Bremer.

Frans Michael Franzén, född 9 februari 1772 i Uleåborg, död 14 augusti 1847 i Säbrå församling utanför Härnösand, var en svensk skald bördig från nuvarande Finland, psalmdiktare och kyrkoman. Han var ledamot av Svenska akademien från 1808 och dess ständige sekreterare 1824–1834, samt medlem av psalmbokskommittén 1811–1819. Franzén var kyrkoherde i Kumla, därefter i Klara kyrka i Stockholm, samt biskop i Härnösands stift från 1834.

Biografi

Franzén var son till handlaren och rådmannen Zachris Franzén (1744–1787) och Helena Schulin. Släkten kommer från Kexholm, Finland (nuvarande Ryssland) där flera förfäder till Franzén varit handlande. Franzén var gift första gången från 1799 med köpmannadottern Margareta Elisabet "Lilli" Roos (1779–1806). Efter hennes död gifte han 1807 om sig med vännen Michael Choraeus änka Sofia Kristina Wester (1780–1829). År 1831 gifte han sig för tredje gången med Kristina Elisabet Arwidsson (1783–1859).

Redan vid 13-årsåldern blev Franzén student vid Kungliga Akademien i Åbo trots att fadern helst såg honom gå i släktens spår. Den uppskattning han rönte vid universitetet gjorde dock att Franzén bara kortvarigt försökte hörsamma faderns önskan. Han hann dock under Henrik Gabriel Porthan ledning promoveras till filosofie magister 1789. År 1790 begav han sig till Uppsala universitet där skrevs in vid den finska nationen och studerade Immanuel Kant för Daniel Boëthius. Åter i Åbo disputerade han 1791 med Om språkets ursprung för vilken avhandling han blev utnämnd till docent i vältalighet året därefter. År 1793 debuterade han som poet i Stockholms-Posten. Bland de dikter han publicerade i tidningen märks Menniskans anlete, Den gamle knekten och Till en ung flicka.

Franzén var en stor beundrare av Anna Maria Lenngren och de tyska förromantikerna. Efter debuten i Stockholms-Posten och belönades han, efter ytterligare några bidrag i samma tidning, med pris av Svenska akademien, nominerad av Johan Henric Kellgren, som visade stor uppskattning för Franzéns poesi. Framgångarna stimulerade till fortsatt produktion, och 1794–1795 publicerade Franzén en mängd dikter, dels i Stockholms-Posten, dels i Åbo tidningar, vars redaktör han blev 1794. Främst bland dessa märks Det nya Eden, hans mest romantiska dikt. Franzén hade nu vänt sig från de, inom svensk poesi tidigare dominerande franska mönster, och tagit intryck av tyska och brittiska poeter som Friedrich Gottlieb Klopstock, John Milton och James Thomson.

År 1795 anställdes Franzén som guvernör åt Fredrika Bremers far Carl Fredrik Bremer med vilken han gjorde resor i Europa, något som på den tiden endast ankom de riktigt välsituerade. Efter sin hemkomst skrev han sin mest berömda dikt, Sång öfver grefve Gustaf Philip Creutz, för vilken han 1797 erhöll Svenska akademins stora pris. Som villkor för priset ställdes dock vissa krav på smärre ändringar i dikten för att passa den akademiska smaken. Efter detta avstannade hans poetiska nyskapande nästan helt. I förhållande till familjen Bremer fungerande han senare som examinator för barnen.

Franzéns skapande återupptogs med tiden. Förutom hans psalmer, varav ett 30-tal togs med i 1819 års psalmbok, märks några sällskapsvisor, särskilt Glädjens ögonblick och Champaagnevinet. Slutligen hans kända dikter om Fanny, som senare förenades med hans ungdoms Selmadikter i diktcykeln Selma och Fanny (1824).

År 1796 fick han tjänst som bibliotekarie i Åbo där han snart gjorde akademisk karriär som professor i lärdomshistoria 1798, historia och praktisk filosofi 1801. Som professor verkade han också som inspektor för Nylands nation 1800–1811. Han kom under denna tid till insikt om att filosofin var sprungen ur hans religiösa övertygelse, vilket ledde till att han lät prästviga sig 1803.

År 1808 utsågs Franzén till ledamot av Svenska Akademien, stol nr 13. Han efterträdde härvid Gustaf Fredrik Gyllenborg. Han var också Akademiens ständige sekreterare 1824–1834. I sin tur efterträddes han på stol nr 13 av Bernhard Elis Malmström.

Finska kriget 1808–1809 tvingade Franzén att överväga, huruvida han skulle stanna i Finland eller flytta till Sverige. Sommaren 1811 utvandrade han från storfurstendömet Finland till Sverige för att tillträda kyrkoherdetjänsten i regalpastoratet Kumla och Hallsberg. (Först 1840 företog han ett kort återbesök i Finland. I en dikt fångade han sina intryck av folket och landet efter regimskiftet). År 1818 promoverades han till teologie doktor i samband med den av honom varmt hyllade Karl XIV Johans tronbestigning. År 1820 blev han kontraktsprost. År 1824 blev han kyrkoherde i Klara församling i Stockholm, innan han utsågs till biskop i (det odelade) Härnösands stift dit han flyttade 1834 och stannade till sin död. Härnösands domkyrka byggdes under hans biskopstid och hans stift omfattade vid denna tid alltså hela Sverige norr om ärkestiftet. Franzén inspekterade många av stiftets församlingar och skolor och drog sig ej för att uttala kritik, där han ansåg det vara befogat. Detta väckte förvåning, eftersom man ofta trott, att han var en fridens man, som aldrig kunde bli förargad.

Franzén påbörjande 1810 en samling Skaldestycken, varav endast ett band publicerades. En andra samling Skaldestycken kom ut 1824–1861 i sju band, och i ny upplaga med titeln Samlade dikter 1867–1869. Franzéns övriga författarskap är samlat i Skrifter i obunden stil (1835), Predikningar (5 band, 1841–1845), Strödda predikningar och smärre andliga skrifter (1852) och Minnesteckningar (3 band, 1848–1860).

Inför Sveriges riksdags prästestånd 1823 yttrade Franzén, att han själv var "född finne". (Terminologin vid denna tid gjorde ingen åtskillnad mellan svensktalande och finsktalande personer från storfurstendömet Finland. Se Sverigefinlandssvenskar.) Han var ledamot av prästeståndet 1823–1841 med vissa avbrott.

Öster om Domkyrkan, i "Grottan" i Stadsparken i Härnösand finns det stora belysta "Franzénmonumentet" utfört 1910 av skulptören Carl Milles. Det är en bronsstaty av den stående Franzén som läser ur sin bok, jämte en sockelgrupp i granit med de sittande sångmöerna Selma och Fanny (med skilda temperament, vilka uppträder i hans diktning). (Vandaler har 2017 slagit av näsorna på sångmöerna). På Göteborgs museum finns hela gruppen i liten skala.

Strax sydost om Kumla kyrka (i "Grottan") finns en minnessten från 1946 över Franzén. Inne i pastorsexpeditionen (inrymd i nya prästgården - Franzéns gamla prästgård revs omkring 1920) finns en minnesplakett i järn. Framför länsstyrelsen i Uleåborg finns Franzén-parken med en byst (1881) av Franzén på en hög sockel.

Franzén invaldes 1815 som ledamot nummer 367 av Kungliga Vetenskapsakademien. Hans samlade dikter utgavs jämte en biografi i två band av svärsonen Anders Abraham Grafström 1867.

Franzén är kanske främst ihågkommen för sina många bidrag till den svenska psalmboken, varav 22 psalmer fanns i 1819 års psalmbok och 13 psalmer finns i 1986 års psalmbok. Johan Olof Wallin och Franzén var de främsta medarbetarna i kommittén för 1819 års psalmbok.

I samband med 200-årsminnet av hans födelse 1972 utgavs ett frimärke i valören 50 öre med Frans Michael Franzéns bild.

Vid sin död efterlämnade Franzén sju barn och 23 barnbarn. Av ursprungligen fyra barn i första äktenskapet levde då ett. Av ursprungligen nio barn i andra äktenskapet levde då sex. Hans son Zacharias (Zeth) Michael Franzén blev konsul och ägare till Balingsta och Vidja i Huddinge. Hans dotter Maria Helena Rosina Franzén var gift med Carl Daniel von Haartman; de blev föräldrar till Olof Palmes farmors mor Fanny von Born. Genom kvinnosidan av ätterna von Born samt Lavonius är Franzén stamfar till nästan alla nu levande medlemmar av den månghövdade släkten Palme. Andra Franzén-ättlingar bär namnen Grafström, Kempe, Hernmarck, Lagercrantz, von Koch, Curman, Uddenberg, Kilander, Hazelius, Langenskiöld, Ekman, Uggla, Wachtmeister, Ankarcrona, Aminoff, Björkenheim, von Wendt, Linder och Westman. Mer än 1 000, år 2011 levande personer, är ättlingar till Frans Michael Franzén. Ingen av dessa ättlingar heter Franzén eller är präst, men åtminstone en är poet.

Frans Michael Franzéns födelsedag, den 9 februari, bär sedan 1901 namnet Fanny i den svenska almanackans namnlängd; detta till ära för Franzén, som ju använde detta namn i sin diktning.

Sällskap

2004 bildades ett Franzén-sällskap i Härnösand.

Psalmer

• Ack, döden haver hädanryckt (1695 nr 331, 1819 nr 344) omarbetat tidigare version
• Bereden väg för Herran (1819 nr 53), (1986 nr 103) Finns på Wikisource.
• Den korta stund jag vandrar här (1819 nr 119), (1986 nr 157) Finns på Wikisource.
• Din sol går bort, men du blir när (1819 nr 436), (1986 nr 506)
• Din spira, Jesus, sträckes ut (1819 nr 118), (1986 nr 35) Finns på Wikisource.
• Du som var den minstes vän (1986 nr 379, två författare)
• Fridens Gud, oss frid förläna (1937 nr 506) Finns på Wikisource.
• Gud, min Gud, som ville än diktad 1818 (1819) nr 368 "För en hustru som skall kyrkotagas" (1937) Läsepsalm II "För en moder som skall kyrkotagas"
• Hör, Gud ännu sin nåd dig bjuder (1986 nr 402) skriven 1814 Finns på Wikisource.
• Jesu, lär mig rätt betrakta (1819 nr 48)
• Jesus, dig i djupa nöden (1986 nr 449, två författare]
• Kom, o Jesus, väck mitt sinne. (1819 nr 352)
• Min vilotimma ljuder (1819 nr 444)
• När allt omkring mig vilar (1819 nr 433), (1986 nr 505)
• O Herre Gud, gör nåd med mig (1819 nr 181 därefter i Alin/Eklunds version) bearbetad okänt årtal Finns på Wikisource.
• O Jesus, än de dina (1986 nr 70) Finns på Wikisource.
• Skåda, skåda nu här alla (1986 nr 142, fem författare)
• På Sinai stod Herren Gud
• Säll är den man, som fruktar Gud (1695 nr 98, 1819 nr 339), bearbetat okänt årtal Finns på Wikisource.
• Vad ljus över griften (1819 nr 102), (1986 nr 146) Finns på Wikisource.
• Vak upp! Hör väkten ljuder (1819 nr 165), (1986 nr 535)
• Vart flyr jag för Gud (1986 nr 547, tre författare)

Dryckesvisor

• Bordsvisa Finns på Wikisource.

Dikten med den inledande raden "När skämtet tar ordet vid vänskapens bord" är välkänd, speciellt genom följande fyra rader:

"En blomma är glädjen: i dag slår hon ut,
i morgon förvissnar hon redan,
just nu, då du kan, hav en lycklig minut
och tänk på den kommande sedan."

Hela texten finns under "Externa länkar" nedan.

Bordsvisa är tonsatt av Olof Åhlström.

• Champagnevinet
• Drick! De förflyga, de susande Perlorna — drick! Finns på Wikisource.
• Glädjens ögonblick Finns på Wikisource.
• Livets njutning
• Supvisa (Goda gosse, glaset töm)

Litteratur

• Frans Michaël Franzéns samlade dikter, 7 band, 1867–1869, inklusive en levnadsbeskrivning, digitaliserade av Projekt Runeberg
• "1809". Livrustkammaren (2009). 435 sidor. ISSN 0024-5372. Sid. 89–90, 97–99.
• ”Franzén, Frans Michael”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4554-1416928957160 
• Encyclopaedia Britannica (1896). Vol IX. Franzén.
• Britannica (1993). Franzén.
• Nationalencyklopedin (1991). Franzén.
• Nordisk Familjebok (1908). Franzén.
• Nordisk Familjebok (1959). 8:e bandet. Franzén.
• Svenska Män och Kvinnor (1944). Alb Bonniers Förlag. Franzén.
• Svensk Uppslagsbok (1949). Franzén.
• Svenskt Biografiskt Lexikon (1966). Norstedt & Söner. Franzén, 13 sidor.
• Ek, S (1916) Franzéns Åbodiktning.
• Frans Michael Franzén; Karin Allardt Ekelund (1969), Frans Michael Franzéns åbodiktning : Ett urval med inledning av Karin Allardt Ekelund., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113528470, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022299 
• Grafström, Erik (1949). Frans Michael Franzén. Några genealogiska uppgifter om hans släkt. (60 sidor).
• Lundström, G. (1847) Frans Michael Franzén: Liv och diktning under Kumlatiden.
• Lundström, G. (1948) Frans Michael Franzén: Dikter, psalmer och brev.
• Gösta Lundström: Frans Michael Franzén i Svenskt biografiskt lexikon (1964–1966)
• Spjut, Einar Frans Michael Franzén , Uppsala, 1925.
• Wiig, Arne Frans Michael Franzén Myten och Människan. Franzénsällskapets skriftserie II. Härnösand 2006.

Se även

• Lista över biskopar i Härnösands stift

Externa länkar

• Wikisource har verk av eller om Frans Michael Franzén.
  Originalverk
• F. M. Franzéns tal och predikningar vid Svenska litteratursällskapet i Finland
• Wikimedia Commons har media som rör Frans Michael Franzén.
  Bilder & media
• Frans Michael Franzén i Libris
• Frans Michael Franzén (1772–1847) hos Litteraturbanken
• Frans Michael Franzén i ledamotsregistret hos Svenska Akademien

Företrädare: Andreas Planman	Nylands nations inspektor 1800–1811	Efterträdare: Johan Fredrik Wallenius
Företrädare: Henrik Gabriel Porthan	Österbottniska nationens inspektor 1804–1811	Efterträdare: Gustaf Gabriel Hällström