Kammarrätt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rättsinstanser i Sverige
Sveriges riksvapen
Denna artikel tillhör en artikelserie
Allmänna domstolar
Tingsrätt
Hovrätt
Högsta domstolen
Förvaltningsdomstolar
Förvaltningsrätt
Kammarrätt
Högsta förvaltningsdomstolen
Specialdomstolar
Arbetsdomstolen
Mark- och miljödomstol
Migrationsdomstol
Hyresnämnd
Arrendenämnd
Patent- och marknadsdomstolen
Tryckfrihetsdomstol
Försvarsunderrättelsedomstolen
Skiljenämnd
Se även
Rättsväsen
Domstol
Sverige-portalen
Sveriges kammarrätters domkretsar. Färgerna visar vilken kammarrätts domkrets en förvaltningsrätt tillhör.

En kammarrätt är en allmän förvaltningsdomstol i Sverige. Kammarrätten är andra instans efter förvaltningsrätt och före Högsta förvaltningsdomstolen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kammarrätten var från början en del av Kammarkollegiet som hanterade rikets räkenskaper. År 1695 beslöt kung Karl XI att bryta ut Kammarrevisionen från Kammarkollegiet. Kammarrevisionen var ett centralt ämbetsverk som hade hand om dömande och revision. 1799 bytte Kammarrevisionen namn till Kammarrätten.

Vid förvaltningsrättsreformen 1972 byggdes kammarrättsorganisationen ut genom att Kammarrätten i Göteborg skapades samt att två avdelningar från Kammarrätten i Stockholm flyttades till Sundsvall. Dessa två avdelningar bildade två år senare Kammarrätten i Sundsvall. Kammarrätten i Jönköping bildades 1977.

Organisatorisk indelning[redigera | redigera wikitext]

Kammarrätterna är fyra till antalet:

  1. Kammarrätten i Stockholm för Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands och Västmanlands län.
  1. Kammarrätten i Göteborg för Skåne, Hallands, Örebro och Värmlands län samt de delar av Västra Götalands län som tidigare utgjordes av Göteborgs och Bohus län samt norra delen av Älvsborgs län.
  1. Kammarrätten i Sundsvall för Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Kammarrätten i Sundsvall har därigenom Sveriges till ytan största domkrets.
  1. Kammarrätten i Jönköping för Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Blekinge län samt de delar av Västra Götalands län som tidigare utgjordes av Skaraborgs län samt södra delen av Älvsborgs län.

Kammarrätterna som första besvärsinstans[redigera | redigera wikitext]

Den enskilde som nekas att få ut handlingar från en myndighet, för att myndigheten anser att offentlighetsprincipen inte gäller, överklagar sådana beslut direkt till kammarrätt. Det handlar oftast om att myndigheten hänvisar till offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser.[1] Mål om sekretess prövas alltså inte av förvaltningsrätt. Om myndigheten får rätt i kammarrätten kan den enskilde överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen. Om den enskilde får rätt till handlingarna i kammarrätten, kan inte myndigheten överklaga denna dom.

Enligt lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål ska besvär mot beslut, som tidigare anförts hos Konungen, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:[2]

  • 1.mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande av förslag till befattning eller uppdrag,
  • 4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel, såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid tvist anhängiggöra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol eller ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön enligt lagen (1942:350) om fornminnen.
  • 5. mål om beslut av Tullverket i samband med in- eller utförsel av vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande, mål om tillstånd att hålla provianteringsfrilager,
  • 6. mål om beslut rörande statens, kommunens eller annan kommunal förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och meddelats med stöd av regeringens bemyndigande eller fråga är om oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,
  • 7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av regeringens bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut av allmän domstol,
  • 8. anmärknings- och avkortningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,
  • 9. mål om beslut som enligt författning eller föreskrift rörande den allmänna hälsovården, rörande förebyggande eller bekämpande av djur- eller växtsjukdomar eller rörande djurs vård eller behandling i särskilt fall meddelats angående förbud, föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande eller angående omhändertagande, smittrening, oskadliggörande eller liknande åtgärd, såvida ej fråga är om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om beslut enligt arbetarskyddslagen (1949:1) eller med stöd därav meddelade föreskrifter, allmänna ordningsstadgan (1956:617), lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller strålskyddslagen (1958:110) eller i ärende som avses i skogsförläggningslagen (1963:246),
  • 11. mål om föreläggande vid vite, såvida det inte är fråga om skyldighet, som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet, eller om föreläggande enligt lagen (1950:596) om rätt till fiske, jordförvärvslagen (1965:290) eller jordhävdslagen (1969:698),
  • 12. mål om utdömande av vite,
  • 13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan brottspåföljd eller av intagning i arbetsanstalt,
  • 14. mål om handräckning[förtydliga]

Ansökningar om resning och om återställande av försutten tid i förvaltningsmål prövas av den kammarrätt inom vars domkrets ärendet först prövats.

Migrationsöverdomstol[redigera | redigera wikitext]

Kammarrätten i Stockholm fungerar sedan 2006 även som Migrationsöverdomstol och är högsta insats i dessa mål.

Överklagande[redigera | redigera wikitext]

Enligt huvudregeln överklagas domar i förvaltningsrätten till kammarrätten utan att det krävs prövningstillstånd för att målet skall tas upp i kammarrätten. I många lagar finns det emellertid särskilda bestämmelser som säger att det krävs prövningstillstånd för överklagande till kammarrätten.

Överklagandeskriften ställs till kammarrätten men lämnas in eller sänds till förvaltningsrätten, som prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Kammarrätten avgör frågan om prövningstillstånd.

Domar och beslut av kammarrätten kan normalt överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Prövningstillstånd krävs för att Högsta förvaltningsdomstolen ska ta upp överklagandet till prövning. Målen handläggs enligt Förvaltningsprocesslagen.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://lagen.nu/2009:400
  2. ^ https://lagen.nu/1971:309