Korstecken

Korstecken betecknar det i kristendomen allmänt förekommande bruket att med ett eller flera fingrar teckna ett kors i luften, vanligen med orden "I Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Amen." Det brukas av personer vid enskild andakt, liturgiskt av präster för välsignelse, och under sakramenten.

Symbolik

Inom kristendomen symboliserar korset samhörigheten med Kristus och hans välsignelse; det symboliserar hans död och korsfästelse och hör därmed samman med syndernas förlåtelse.

Utförande

I Svenska kyrkan, liksom i den katolska kyrkan, korsar den enskilda troende sig med högra handen från pannan (vid "Faderns") till bröstet (vid "Sonens"), och från vänstra axeln (vid "den Helige Andes namn") till högra ("Amen"). Det förekommer också att enbart korsa sig i Faderns, Sonens och den helige Andens namn.

Det äldre bruket var att man drog tvärbalken från vänster till höger när man välsignade någon annan, medan man drog den spegelvänt från höger till vänster när man välsignade sig själv.

Fingerställningar

Fingerställning vid korstecken enligt bysantinsk (ortodoх) rit.

Korstecknet kan utföras på olika sätt, med enbart tummen, med flera fingrar eller med hela handen.

Olika kyrkor

Katolska kyrkan

Enligt Oremus, katolsk bönbok, är korstecknet en påminnelse om vårt dop, och en bön om den Treenige Gudens beskydd. Korstecknet betecknas av katolska kyrkan som en avlatsbön. I det medeltida västerlandet uppkom bruket, i samband med brytningen med Ortodoxa kyrkan, att dra tvärbalken från vänster till höger även över sig själv. Påven Innocentius III torde ha genomfört denna förändring.

Ortodoxa kyrkan

I ortodoxa kyrkor görs korstecknet med högra handen, varvid tummen, pekfingret och långfingret hålls ihop. Man drar tvärbalken från höger till vänster.

Gammaltroende

Bland gammaltroende i Ryssland var det tidigare sed att utföra korstecknet med två fingrar. Patriarken Nikon genomförde förändringar i gudstjänstlivet och en av dem var att korstecknet skulle utföras med tre fingrar. Detta ledde till den Stora schismen och underminerade kyrkans roll.

Svenska kyrkan

Genom dopet blir den kristne förbunden med Kristi kors och Kyrkan, och därför brukar korstecknets innebörd anknytas till detta sakrament. Korstecknet betecknas av Svenska kyrkan som en segersymbol och som "en bön i handling", I till exempel Linköpings domkyrka finns vigvatten för besökare att använda vid korstecknet; där definieras korsandet som att använda kroppen i bönen.

Korstecknet levde i Sverige kvar efter reformationen och försvann ur dopritualen först 1811. Under 1900-talet har det tagits upp på nytt inom Svenska kyrkan, och därifrån spridit sig till övriga samfund i Sverige.^{[källa behövs]}