Te Deum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lovsångens första rad på glasmålning.

Ambrosianska lovsången, eller Te Deum, är en av de äldsta och mest välkända hymnerna som används i hela kristenheten vid stora högtider.

Första raden lyder på latin: "Te Deum laudamus, Te Dominum confitemur" (svenska: "Dig, Gud, prisa vi, Till Dig Herre bekänna vi oss"). Inom romersk-katolska kyrkan sjungs den vid alla större gudstjänster och speciellt vid påsktid. I lutherska kyrkor, inklusive Svenska kyrkan, används den vid vissa, återkommande tillfällen men oftare i moderniserade former.

Hymnen har under många hundra år även använts vid större evenemang, till exempel nationella segerfester där man ville tacka Gud för en seger i krig. den var särskilt vanlig vid kröning av kungar och kejsare som i äldre tid ofta var regenter av Guds Nåde. Ett är kröningen av Karl den store år 800. Ett nutida exempel är firandet av prinsessan Estelles födelse år 2012. Eftersom hymnen varit så välkänd under så lång tid har Te Deum blivit ett begrepp i sig och får ofta beteckna olika former av tacksägelsegudstjänster eller -konserter.

Texten[redigera | redigera wikitext]

Texten är av mycket gammalt, men osäkert, ursprung. En legend, troligen från 800-talet, berättar att biskop Ambrosius av Milanogudomlig ingivelse börjat sjunga denna hymn när han på påskaftonen år 387 döpte Augustinus och Augustinus stämde in och avslutade sången. Efter denna legend benämns hymnen ofta på latin Hymnus Ambrosii et Augustini (Ambrosius' och Augustinus' hymn) och även sjungits som växelsång.

Vissa historieforskare har hävdat att Ambrosius översatt en gammal hymn från den österländska kyrkan till latin. Annan forskning har härlett texten till biskop Niketas av Remesiana (död år 414). Från latin har den senare översatts i ett mycket stort antal till många olika språk. Till svenska anges Laurentius Petri ha översatt texten antingen från latin eller från tyska.

Musiken[redigera | redigera wikitext]

Noter för orgel.

Den ursprungliga melodin är ett av de äldsta kända musikaliska verken och är en växelsång satt i frygisk tonart. Melodin har under hundratals år sedan varierats och givits ut i olika sättningar, från soloröst till stora körer. Åtskilliga tonsättare har använt texten Te Deum.. för helt egna tonsättningar, både som enskilda sånger och som del i större verk, däribland Händel, Bruckner, Olsson, Roman och Charpentier vars Te Deum i D-dur används som Eurovisionens signaturmelodi. Särskilt framstående torde Lullys Te Deum vara, dels med tanke på att det föranledde hans något tidiga bortgång (se: Lully) och dels för att dess form och stil utvecklade barockmusiken mot högbarockens stora mässor och operor.

Publicering (urval)[redigera | redigera wikitext]

Ursprungstexten (på latin eller i översättning):

Varianter:

Källor[redigera | redigera wikitext]

Wikisource
Texten till Te Deum finns på Wikisource.