Rosenkransen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rosenkrans

Rosenkransen eller rosenkransbönen är en meditativ serie böner, som främst brukas inom Katolska kyrkan där den anses ha en viktig roll i den kristnes dagliga liv. Den firas med en egen dag i helgonkalendern, Vår Fru av Rosenkransen den 7 oktober. Rosenkransen består av upprepningar av bland annat Fader vår och Ave Maria, och för att hålla räkningen på dessa böner finns ett särskilt radband. Under dessa böner mediterar den bedjande över serier av händelser i Jesu och jungfru Marias liv. Rosenkransen kan bedjas enskilt eller i grupp; enligt flera påvliga encyklikor bör den dock bedjas varje dag. Rosenkransen är framför allt en katolsk bön, men förekommer även i andra samfund, däribland de ortodoxa; dessa skiljer sig dock åt något från de katolska.

Det finns olika varianter av rosenkransen som blivit godkända av Katolska kyrkan, såsom den franciskanska, och heliga Birgittas rosenkrans som innehåller en extra meditation per rosenkrans.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Att be en serie böner verkar ha förekommit sedan Kyrkans äldsta historia, och bruket förekommer i de äldsta av samfunden med tillhörande radband. De äldsta radbanden verkar ha bestått av knutar på rep eller snören. Det finns belägg för att Fader vår brukades för liknande böneserier, ofta om hundra (genom att man funnit radband med hundra kulor), men det är osäkert hur länge Ave Maria betts på liknande sätt. Omkring 1100-talet var seden i bruk att be 50 eller 150 Ave Maria i rad. Den katolska traditionen gör gällande att just rosenkransen som form av böneserie härrör från Dominicus och striden mot albigenserna, där bönen till jungfru Maria skulle bistå katolikerna. Det är dock osäkert om Dominicus inbegrep de mysterier att meditera över som numera hör till bönen; somliga gör också gällande att rosenkransen redan fanns och att Dominicus endast gjorde den mera allmänt känd.

Namnet har använts i andra sammanhang under medeltiden, och har flera symboliska betydelser. Exakt hur namnet kom i bruk för denna böneform finns flertaliga, och sinsemellan motstridiga, legender om.

Fram till 1900-talet bestod den reguljära rosenkransen av en Fader vår, tio Ave Maria, och en Gloria Patri, upprepade fem gånger. 1917 hade tre barn i Fátima en uppenbarelse av jungfru Maria (Vår Fru av Fátima), där de enligt vad de berättade fick lära sig ännu en bön, som numera kallas Fatimas bön. Den ingår sedan dess i rosenkransen.

Innan 2002 innehöll rosenkransbönen tre grupper av mysterier, eller hemligheter, över vilka den bedjande mediterar. År 2002, i samband med Rosenkransens år lade påven Johannes Paulus II till även "ljusets hemligheter", vilket innebär att Rosenkransen nu består av fyra olika grupper av mysterier att meditera över.

Utförande[redigera | redigera wikitext]

Stiliserad bild av hur rosenkransen beds med hjälp av radband. Bönen börjar vid korset.

Rosenkransbönen utförs oftast med hjälp av ett speciellt radband som kallas rosenkrans. Detta radband hjälper den bedjande att hålla reda på bönens meditativa repetitionsmönster. Ett typiskt radband för rosenkransen består av ett sextiotal kulor som är uppträdda runt om på en tråd, som ett halsband, och en sträng som hänger på en medaljong ut från rundeln. Längst ut på strängen finns ett kors.

För att träda in i bönens meditation inleds bönen alltid med korstecknet, den apostoliska trosbekännelsen, en Fader vår, tre Ave Maria, en Gloria Patri och en Fatimas dekadbön; dessa skall bedjas i en tyst omgivning, utan störande moment. Denna inledning beds på strängens kulor. Efter denna inledning börjar den egentliga bönen längs kulorna som är uppträdda på radbandets ihopknutna del.

Grundstrukturen i rosenkransen är en Fader vår följt av tio Ave Maria, en Gloria Patri och en Fatimas dekadbön vilket sammantaget kallas en dekad. Denna dekad uppepas fem gånger.

Över varje dekad begrundas ett av mysterierna i grupper om fem, beroende på vilken dag det är. Tillsammans med Jungfru Maria ber den troende Gud om nåd att förstå hur det enskilda mysteriet ska omsättas till liv och verksamhet.

Efter de fem dekaderna, avslutas bönen som regel med Salve Regina eller Litaniae lauretanae, samt slutligen med korstecknet. Till avslutningsbönen tillfogas ofta en bön om att få imitera rosenkransens mysterier och att få erhålla vad de utlovar.

Vilka mysterier som mediteras över beror på vilken veckodag det är, men kyrkoåret kan också ordningen ändras. Under meditationen kan den bedjande läsa det stycke i Bibeln som berättar om mysteriet, och begrunda en bild som föreställer detta.

Den glädjerika rosenkransens hemligheter[redigera | redigera wikitext]

Den glädjerika rosenkransen bedjes på måndagar och lördagar.

  1. Marie Bebådelse (Lukasevangeliet 1:26-38)
  2. Marie besök hos Elisabeth (Lukasevangeliet 1:39-56)
  3. Jesu födelse (Lukasevangeliet 2:1-21)
  4. Frambärandet i templet (Lukasevangeliet 2:22-38)
  5. Jesus återfinns i templet (Lukasevangeliet 2:41-52)

Den smärtorika rosenkransens hemligheter[redigera | redigera wikitext]

Den smärtorika rosenkransen bedjes på tisdagar och fredagar.

  1. Jesu dödsångest (Matteusevangeliet 26:36-56)
  2. Jesus gisslas (Matteusevangeliet 27:26)
  3. Jesus törnekrönes (Matteusevangeliet 27:27-31)
  4. Jesus bär korset (Matteusevangeliet 27:32)
  5. Jesus korsfästs (Matteusevangeliet 27:33-56)

Den ärorika rosenkransens hemligheter[redigera | redigera wikitext]

Den ärorika rosenkransen bedjes på onsdagar och söndagar.

  1. Jesu uppståndelse (Johannesevangeliet 20:1-29)
  2. Jesu himmelsfärd (Lukasevangeliet 24:36-53)
  3. Andens ankomst (Apostlagärningarna 2:1-41)
  4. Marie upptagning i himmelen
  5. Marie kröning

Livets och ljusets hemligheter[redigera | redigera wikitext]

Livets och ljusets rosenkrans bedjes på torsdagar.

  1. Jesu dop (Matteusevangeliet 3:13-16)
  2. Bröllopet i Kana (Johannesevangeliet 2:1-11)
  3. Jesus förkunnar Guds Rikes ankomst (Markusevangeliet 1:14-15)
  4. Jesu förklaring (Matteusevangeliet 17:1-8)
  5. Instiftandet av Eukaristin, (Matteusevangeliet 26)

Rosenkransens religiösa betydelse[redigera | redigera wikitext]

Flera påvar har under de senaste århundradena betonat vikten av att troende ber rosenkransen. Påve Leo XIII, som ibland har kallas "påven av Rosenkransen", hävdade att bönen var ett vapen mot ondskan i det moderna samhället, och senare påvar har framhållit dess evangeliska karaktär. Rosenkransen är inte tänkt att ersätta liturgin, utan att förstärka den. Påve Johannes Paulus II uttryckte dess betydelse som att konsten att be den är en träning till helighet. Om den beds kontemplativt, och inte mekaniskt, skall den enligt troende vara en väg att göra Jesu liv närvarande i nuet, i den kristnes egna liv. Rosenkransen motiveras också med att den ökar insikten i Kristi mysterier; den anses därför vara kateketisk till sin karaktär.

Jungfru Maria har en framträdande roll i rosenkransen, vilket Johannes Paulus II beskriver som att den troende söker Kristus ansikte och lär sig om honom genom henne. Av den orsaken menade Johannes Paulus II att den är kristocentrisk. Grundförutsättningen, menade han, var det repetitativa.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Secular Order of Discalced Carmelites, sidan läst 23 februari 2009

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]