Kvacksalveri

Från Wikipedia
Version från den 4 januari 2018 kl. 14.05 av Yogidoo (Diskussion | Bidrag) (Bild)

Kvacksalveri är en benämning på att utan erforderliga kunskaper ge verkningslösa eller farliga medicinska eller påstått medicinska behandlingar. En person som ger sådana behandlingar kallas för kvacksalvare.

Jan Steen - De kwakzalver (1650-talet)

Förbud mot så kallat kvacksalveri innebär en avvägning eftersom individer i ett fritt samhälle kan anses ha rätt att betala för behandlingar som de önskar få, även om dessa inte har vetenskapligt stöd. I Sverige regleras detta i patientsäkerhetslagen. Behandling av vissa allvarliga sjukdomar, som cancer och epilepsi, och genomförande av invasiva ingrepp får endast utföras av legitimerade yrkesutövare som läkare eller tandläkare.

Ett tänkbart exempel på kvacksalveri är tvivelaktig marknadsföring av bantningspreparat med påstått fantastiska egenskaper ("mirakelpiller"). I strikt bemärkelse är en kvacksalvare en person som utan behörighet utövar medicinsk verksamhet som är reserverad för läkare eller tandläkare. Det har tidigare varit en brottsrubricering i svensk lagstiftning; förbudet kvarstår, men termen kvacksalveri används inte längre i lagtexten.

I vidare bemärkelse har ordet kommit att användas i betydelsen att utan kunskaper och utbildning utföra arbetsuppgifter, eller inkomma med åsikter, inom områden som kräver formell kompetens.[1]

Exempel på behandlingar utan vetenskapligt stöd som ibland kallas för kvacksalveribehandlingar:

Ordets ursprung

Ordet kvacksalvare kommer ursprungligen från tyskans quacksalber. Ordet har sannolikt sitt ursprung av orden quacken (att kvacka, prata) samt salva[2] och innebär troligtvis en person, bluffmakare eller charlatan, som uttalar besvärjelser i samband med användandet av sina salvor. En alternativ tolkning är att beteckningen härrör från "Quecksalber", en person som använder insmörjningar med kvicksilversalvor för att bota sjukdomar. [3]

Se även

Källhänvisningar