Naturopatisk medicin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Naturopatisk medicin eller naturopati är en komplementär eller alternativ behandlingsmetod som bygger läkande genom naturens helande kraft - "vis medicatrix naturae".[1] Definitionen av naturopati är, enligt Karolinska institutet:[2]

Ett behandlingssätt, fritt från läkemedel, som tar bruk av fysiska krafter, så som luft, ljus, vatten, värme, massage osv. Behandlingarna är ofta diet- och näringsinriktade, med hänsyn tagen till enskilda patienters personliga bakgrund och livsstil.

Grunderna för naturopatin har gamla anor, hundratals år, men den tyske läkaren Benediet Lust (1872-1945) lade grunden för det formella behandlingssystemet vid sekelskiftet. Inspirationen hämtades framförallt från den mellaneuropeiska medicinen och särskilt hydroterapins (vattenterapi) förgrundsgestalter Kneipp och Preissnitz. Runt sekelskiftet startade Lust American School of Naturopathy i New York där behandlingsmetoder som örtmedicinhomeopati, hydroterapi, näringslära, psykologi, massage och andra former av kroppsterapi undervisades.[1]

Ansatsen inom naturopati är holistisk[3] och hälsan anses fördelad på tre nivåer, vilka alla måste beaktas vid behandling:[1]

  • strukturell
  • biokemisk
  • emotionell

Diagnosen, som snarare innebär att patienten diagnostiseras snarare än sjukdomen, ställs genom samtal, fysisk undersökning, biokemiska tester (så som håranalys). Syftet är att mäta patientens motståndskraft.[1]

Inspiration har även hämtats från homeopatin. Exempel på detta är antagandet om att symtom på sjukdom kommer genom kroppen nerifrån och upp samt utifrån och in. Läkning sker i motsatt riktning. Fokus på behandlingsmetoder skiftar mellan olika behandlare, men målet är att "med så milda medel som möjligt erbjuda optimala förhållanden för kroppen så att den kan hela sig själv".[1]

2020-talets naturopater,[1] även kallade naturläkare (eng: naturopath),[3] har kompletterat Lusts metoder med bland annat vitamin- och mineralterapi, osteopatibindvävsmassage, feberterapi (för att stimulera immunförsvaret) och Bachs blomstermedicin.[1] Det är vanligt att tyska allmänläkare har vidareutbildning i naturopati, då i synnerhet privatpraktiserande läkare.[4] Det förekommer även i om slutenvården på vissa sjukhus, exempelvis på Immanuel Krankenhaus Berlin som är inriktat på naturopatisk medicin.[5]

Majoriteten av den naturopatiska medicinen är pseudovetenskap, och många utövare har blivit anklagade för kvacksalveri.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Statens offentliga utredningar (2019). Komplementär och alternativ medicin och vård – säkerhet, kunskap, dialog. Delbetänkande av KAM-utredningen. Stockholm: Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/4961ee/contentassets/75e0d769c4be49f8b2accc1a4cb5451e/komplementar-och-alternativ-medicin-och-vard---sakerhet-kunskap-dialog-sou-2019_15.pdf. Läst 4 december 2022