Platt jord

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Camille Flammarion-träsnittet, ett träsnitt känt från 1800-talet som felaktigt framställer en medeltida uppfattning om en platt jord.

Platt jord är uppfattningen om att jorden skulle vara platt.

Denna tes har varit spridd sedan förhistorisk tid, men även idén om en rund jord är gammal. Det har sedan 1800-talet funnits en felaktig uppfattning om att kyrkan fram till nya tiden trodde att jorden var platt, och att Columbus visade att så inte är fallet genom att segla västerut för att nå Indien. Dock var 1400-talets lärda och sjöfarare väl medvetna om att jorden var rund, och redan på 200-talet f.Kr. bestämde Eratosthenes genom mätningar av jordens omkrets att så var fallet. De flesta nutida historieforskare menar att det bara är en myt att kunskapen om jordens form glömdes bort under medeltiden och att detta är ett exempel på en faktoid.[1]

Även om det finns tydliga bevis för att jorden är klotformad och att dess yta kan beskrivas som en geoid så finns vissa som motsätter sig att jorden är rund, till exempel Flat Earth Society.

Jordens form enligt medeltidsmänniskan[redigera | redigera wikitext]

De enda framträdande förespråkarna för plattheten under antiken och medeltiden var nordafrikanen Firmianus Lactantius (300 e.Kr.) och greken Kosmas Indikopleustes. Ingen av dessa hade något större inflytande på omvärlden i denna fråga och Kosmas sågs redan i sin samtid som en udda tänkare när han påstod att jorden var rektangulär och dubbelt så lång som bred.[2]

Av de personer som har uttalat sig i ämnet, allt sedan 300-talet f.Kr., har majoriteten varit helt övertygade om att jorden är ett klot. Det som de lärde och präster snarare har bråkat om var hur stor jorden var, hur lång ekvatorns omkrets var och hur stor Atlantens vattenyta var.[3] Här har åsikterna gått isär, men om rundheten har alla varit eniga. Uppfattningen att jorden var rund var grundad i astronomiska observationer.[2]

Genom att studera texter som många läste på den tiden kan man få en uppfattning om vad allmänheten trodde. Även här finner man bevis för att den allmänna uppfattningen var att jorden var rund. I t.ex. en populär uppdiktad reseskildring, skriven på slutet av 1300-talet av John de Mandeville, berättas att man kan se stjärnor i Sumatra som inte syns i Europa. Man kan även läsa att när det är dag i Europa så är det natt på andra sidan jorden, och människor som trodde att folk på andra sidan klotet riskerade att falla av hånas i berättelsen.[3]

Varför uppkom faktioden?[redigera | redigera wikitext]

Skönlitteratur blir verklighet[redigera | redigera wikitext]

År 1828 gav Washington Irving ut en romantisk biografi, Christopher Columbus, dess lefnad och resor. Boken beskriver bl.a. en påhittad scen där Columbus debatterade med kyrkans ledare vid ett kyrkomöte i Salamanca. Teologerna varnade där Columbus för att resa så långt ut i det okända och påpekar att det finns risk att de skulle segla utför jordens kant. Denna klassiska konflikt där den modiga ställs mot de traditionella och konservativa är vanlig inom film, teater och litteratur. Publiken kände sympati med Columbus och boken blev mycket populär. I verkligheten ägde detta möte aldrig rum, men ett möte med vetenskapsmän hölls för att varna Columbus att han omöjligen skulle kunna segla så långt som hela vägen till Japan med dåtidens skepp.[3] Även myten om att Columbus sjömän och navigatörer var rädda av att ramla ner från jordens ände kommer härifrån. De problem Columbus hade med expeditionen gällde dock inte jordens platthet utan att man inte trodde på hans uträkning av dess storlek.[4] Denna engelska bok är översatt till många språk även svenska (första utgåva 1839). Många andra böcker därefter bygger på Irvings berättelse och rädslan för att segla över jodens kant. På så sätt spreds Irvings berättelsemyt om en platt jord och myten hölls vid liv och spreds.[3]

En annan bok som förstärkte myten skrevs av Antoine-Jean Letronne, en fransk akademiker som avskydde kyrkan och religionen. Han skrev en bok om kyrkans alla fel där han bland annat menade att den medeltida kyrkan tvingade folk att tro att jorden var platt. Letronne menade även att de använde sig av metoder som förföljelser och kättarbål för att driva igenom sin vilja.[3]

Minoritet fick representera majoriteten[redigera | redigera wikitext]

Washington Irving och Antoine-Jean Letronne och deras efterföljare utgick från Kosmas ståndpunkt från 500-talet. Kosmas översattes inte från grekiska till latin förrän 1706 och kan därför inte ha påverkat så många människor under medeltiden. Trots det ansågs han som representant för den medeltida uppfattningen.[3]

Striden mellan kyrka och vetenskap[redigera | redigera wikitext]

Under mitten och slutet av 1800-talet rasade en vetenskaplig strid mellan darwinister och teologer om evolutionsläran. Myten om den platta jorden blev ett argument mot kyrkan och användes för att visa att kyrkan även hade fel i denna fråga. I flera böcker, exempelvis The History of the Conflict Between Religion and Science (1873), hävdas att kyrkan under medeltiden trodde på en platt jord. Samtidigt tog tanken att folk var dummare förr form. Synen fick spridning och började uppfattas som sanning.[5]

Det är också lätt att blanda ihop myten om den platt jorden med den förändring som skedde från en geocentrisk till heliocentrisk världsbild, som kyrkan länge var emot.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fredrik Charpentier Ljungqvist: Myten om att folk trodde jorden var platt på medeltiden 25 mars 2011.
  2. ^ [a b] Lars Nystedt: Så blev jorden geoid SvD, 29 juli 2002.
  3. ^ [a b c d e f] ”När jorden blev platt” Av Henrik Höjer ur F&F 5/2005
  4. ^ Lista med korrigeringar av vanliga missförstånd Faktoider.nu
  5. ^ Anders Dahnielson: Att sätta världen på kartan Dahnielson.com 1 mars 2009.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]