Kvacksalveri

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kvacksalveri är en nedsättande benämning på att utan erforderliga kunskaper ge verkningslösa eller farliga medicinska behandlingar. En person som ger sådana behandlingar kan kallas för kvacksalvare. I vidare mening används begreppet ibland för okunniga personer som utövar kvalificerade sysslor eller som rent invektiv, ofta för olika former av alternativ medicin eller pseudovetenskap.

Förbud mot så kallat kvacksalveri innebär en avvägning eftersom individer i ett fritt samhälle kan anses ha rätt att betala för behandlingar som de önskar få, även om dessa inte har vetenskapligt stöd. I Sverige regleras detta i patientsäkerhetslagen. Behandling av vissa allvarliga sjukdomar, som cancer och epilepsi, och genomförande av invasiva inngrepp får endast ges via legitimerade yrkesutövare som läkare eller tandläkare. I övrigt är det fritt att erbjuda behandling och för enskilda individer att efterfråga sådan behandling. Det finns således medicinska och alternativmedicinska behandlingar som inte erfordrar läkarlegitimation.

Ett tänkbart exempel på kvacksalveri är tvivelaktig marknadsföring av bantningspreparat med påstått fantastiska egenskaper ("mirakelpiller"). I strikt bemärkelse är en kvacksalvare en person som utan behörighet utövar medicinsk verksamhet som är reserverad för läkare eller tandläkare. Det har tidigare varit en brottsrubricering i svensk lagstiftning; förbudet kvarstår, men termen kvacksalveri används inte längre i lagtexten.

Exempel på behandlingar utan vetenskapligt stöd som ibland kallas för kvacksalveribehandlingar:

Ordets ursprung[redigera | redigera wikitext]

Ordet kvacksalvare kommer ursprungligen från tyskans quacksalber. Ordet har sannolikt sitt ursprung av orden quacken (att kvacka, prata) samt salva[1] och innebär troligtvis en person, bluffmakare eller charlatan, som uttalar besvärjelser i samband med användandet av sina salvor.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Kvacksalvare”. Svenska Akademiens Ordbok. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/133/212.html.