Leeds United AFC säsongen 1969/1970

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
The Football League
Säsong 1969/1970
Engelska ligan division 1 2:a
FA-cupen Final (förlust)
Engelska Ligacupen 3:e omgången omspel
Europacupen Semifinal
Totalt antal mål 84
Bästa målgörare Allan Clarke
26 mål (varav 17 i ligan)
Mick Jones
26 mål (varav 16 i ligan)
Största hemmavinst 6-1 (Nottingham Forest , 29 okt 1969)
Största bortavinst 5-2 (Chelsea FC, 10 jan 1970)
Flest vunna matcher i rad 4 ligamatcher
Flest obesegrade matcher 18 ligamatcher (6 sep 1969- 17 dec 1969)
Flest förlorade i rad 2
Högsta åskådarantal Hemma: 46 770 mot Everton FC (27 dec 1969)
Borta: 59 000 mot Manchester United FC 16 jan 1970)
Lägsta åskådarantal Hemma: 22 932 mot Manchester City FC (18 apr 1970)
Borta: 16 875 mot Ipswich Town FC 21 apr 1970)
Åskådarantal i snitt 35 324
Leeds United AFC säsongen 1969/1970
Nyckelpersoner
Ordförande England Percy Woodward
Tränare England Don Revie
Ass. tränare England Maurice Lindley
Lagkapten Skottland Billy Bremner
Matchställ
Lagfärger
Kit body shouldersonwhite.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Kit body blueshoulders.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Lagfärger
Kit body redshoulders.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ

Leeds United var regerande ligamästare och satte höga mål för säsongen 1969/70. Man inledde säsongen med att besegra förra säsongens FA-cupvinnare Manchester City FC in Charity Shield-finalen med 2-1. Efter framgångsrikt spel och framskjutna placeringar i liga och cuper började det för första gången talades om att försöka vinna Trippeln, det vill säga, vinna ligan, FA-Cupen och Europacupen under en och samma säsong. Tottenham hade som första lag i modern tid lyckats vinna dubbeln säsongen 1960/1961 men inget lag i England hade tidigare varit i en position att utmana om trippeln.

Laget kämpade länge om ligasegern och ledde ligan före Everton FC med drygt en månad kvar, men tappade under säsongens avslutning och fick nöja sig med en andra plats i ligan, de förlorades semifinalen i Europa-cupen mot Celtic FC och förlorade FA-cupfinalen mot Chelsea efter omspel. En säsong där laget fram till de avslutande veckor hade chansen att vinna tre stora titlar, slutade med att de inte vann någon av dessa.

Lagkapten Billy Bremner tilldelades priset som Årets fotbollsspelare i England (FWA) och managern Don Revie blev utsedd till Årets Manager.

Tack vare framgångarna i cupturneringarna spelade flera spelare drygt 55 matcher under säsongen vilket var ovanligt för dåtida spelare. Ingen spelade samtliga ligamatcher, Paul Madeley var den som spelade flest matcher, 58, varav 39 i ligan.


Säsongsammanfattning[redigera | redigera wikitext]

Inför säsongen slog Don Revie transferrekordet när han betalade £165 000 för Leicester-anfallaren Allan Clarke. Därmed bytte Leeds spelsystem från 4-5-1 till 4-4-2 med Clarke och Mick Jones som forwards på topp. Leeds inledde säsongen med att vinna FA Charity Shield där de besegrade Manchester City FC med 2-1. Everton tog en tidig ledningen i ligan och när lagen möttes den 30 augusti på Goodison Park vann Everton 3-2 och befäste sin position. Därefter spelade Leeds 18 matcher utan förlust och gick om Everton och upp i ligaledning mot slutet av januari. Leeds representerade samtidigt för första gången England i Europacupen för mästarlag, första matchen hemma mot Lyn vann Leeds med 10–0, ett resultat som fortfarande är klubbrekord och lagets största seger genom tiderna. [1][2]

Efter nyår började FA-cupen och Leeds besegrade i tur och ordning Swansea, Sutton, Mansfiled och Swindon. Då laget samtidigt ledde ligan började spekulationerna om att vinna dubbeln ("The Double"), det vill säga både ligan och FA-cupen samma säsong, en bedrift som dittills endast Tottenham Hotspurs lyckats med 1961. Då laget fortfarande var obesegrade i Europacupen och FA-cupen samt stred om ligasegern spekulerades det till och med om att vinna trippeln, vilket inget lag tidigare gjort. Nästa motståndare i FA-cupens semifinalen var Manchester United, första matchen slutade 0–0, första omspelet likaså 0–0 och den andra omspelsmatchen vanns av Leeds med 1–0 efter mål av Billy Bremner. Leeds var i FA-cupfinal för andra gången någonsin.

På grund av VM-slutspel i Mexiko kortades ligasäsongen av något och det innebar att ligamatcherna spelades tätare och med mindre vila mellan matcherna. Detta påverkade Leeds då de förutom ligan också spelade i både FA-cupen och Europacupen. I början av mars mötte Leeds Standard Liège i Europacupen och vann både hemma- och bortamatchen med 1-0. I semifinalen väntade skotska Celtic med Leeds som favoriter, men det hårda matchprogrammet hade tärt på krafterna och laget förlorade båda matcherna med uddamålet. I första matchen på Elland Road chocka Celtic hemmalaget med att göra 0-1 redan efter en minut vilket också blev slutresultatet, i returmötet i Skottland tog Leeds ledningen i första halvlek men Celtic vände med två mål i början av andra halvlek och vann sammanlagt med 3-1.

I ligan kämpade Leeds länge med Everton om segern, de ledde ligan under våren fram till de avslutande omgångarna men precis som i Europacupen påverkade skador och slitna spelare. Det behövdes två omspelsmatcher i FA-cupens semifinal mot Manchester United innan Leeds gick segrande ur drabbningen, men det innebar också att laget tvingades spela åtta viktiga matcher inom loppet av 22 dagar. Laget var inblandade i slutstriden om ligasegern, var i final i FA-cupen och semifinal i Europacupen, manager Don Revie insåg att han måste prioritera för att inte tappa allt. Han valde att prioritera cupspelet och lät flera av sina bästa spelare avstå de avslutande ligamatcherna för att istället vila och samla krafter inför på cupmatcherna. Resultatet blev att laget, som ledde ligan dittills enbart förlorat två av 36 ligamatcher ligamatcher under säsongen, förlorade fyra av sina sex avslutande ligamatcher och hamnade på en slutlig andraplats efter segrande Everton.

Den 11 april 1970 spelade Leeds FA-cupfinal mot Chelsea, en match där Leeds tog ledningen med både 1-0 och 2-1, det senare i 83:e minuten, men där Chelsea kvitterade tre minuter senare. Under förlängningen blev det inga fler mål utan matchen slutade 2-2 och för första gången på 58 år fick omspel tillgripas i en FA-cupfinal[3]. Omspelet gick på Old Trafford, där Leeds åetrigen tog ledningen med 1-0 men där de till slut förlorade med 1–2 efter förlängning.[4][5]

Laget som hade genomfört en av sina mest framgångsrika säsonger någonsin där de utmanat om segern på tre fronter blev till slut utan någon trofé, Charity Shields undantagen. Lagets insatser blev ändå uppmärksammat och belönat då managern Don Revie blev utsedd till Årets Manager och lagkapten Billy Bremner tilldelades priset som Årets fotbollsspelare i England.[2]

Ligatabell (summering)[redigera | redigera wikitext]

Sluttabell i Engelska ligan division 1 säsongen 1969-1970.[2]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Everton FC 42 29 8 5 72 34 +38 66
2 Leeds United AFC 42 21 15 6 84 49 +35 57
3 Chelsea FC 42 21 13 8 70 50 +20 55
4 Derby County FC 42 22 9 11 64 37 +27 53
5 Liverpool FC 42 20 11 11 65 42 +23 51
6 Coventry City FC 42 19 11 12 58 48 +10 49
  Engelska mästare och kvalificerade till Europacupen för mästarlag säsongen 1970-1971.
  Kvalificerade till Mässcupen 1970/1971.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Följande spelare ingick i truppen, kontrakterades, köptes eller såldes under säsongen.[6]

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
1 Wales  MV Gary Sprake (Ålder: 24)
2 England  F Paul Reaney (25)
3 England  F Terry Cooper (25)
4 Skottland  MF Billy Bremner (Lagkapten, 27)
5 England  F Jack Charlton (34)
6 England  F Norman Hunter (26)
7 Skottland  MF Peter Lorimer (23)
8 England  A Allan Clarke (23)
9 England  A Mick Jones (24)
10 Irland  MF John Giles (29)
11 Skottland  MF Eddie Gray (21)
Nr Land Pos Namn
12 Skottland  MV David Harvey (21)
13 England  MF Paul Madeley (25)
8 England  A Mike O’Grady (27)
8 England  A Rod Belfitt (24)
9 England  A Terry Hibbitt (22)
11 Sydafrika  A Albert Johanneson (29)
- England  MF Mick Bates (22)
- Wales  MF Terry Yorath (19)
- England  F Nigel Davey (23)
- England  F John Faulkner (21)
- England  MF Chris Galvin (18)
- England  F David Kennedy (19)
- Skottland  MF Jimmy Lumsden (22)

Referens[7] Positioner: A = Anfallare, MV = Målvakt, MF = Mittfältare, F = Försvarare. Spelarens ålder den 31 dec 1969 anges inom parentes ().

Den vanligast förekommande laguppställningen[redigera | redigera wikitext]

Soccer Field Transparant.svg


Den vanligast förekommande laguppställningen är baserad på lagets vanligaste spelsystem 4-4-2. De namngivna spelarna är de som spelade i respektive position flest gånger. [2]

Främsta målgörare[redigera | redigera wikitext]

Namn Nat Pos Mål
Ligan
Mål
FA-cupen
Mål
Ligacupen
Mål
Europacupen
Mål
Totalt
Notering
Clarke, AllanAllan Clarke England A 17 7 0 2 26
Jones, MickMick Jones England A 15 3 0 8 26
Lorimer, PeterPeter Lorimer Skottland MF 14 2 0 3 19
Giles, JohnJohn Giles Irland MF 13 2 0 4 19
Gray, EddieEddie Gray Skottland MF 09 0 0 0 09

Innefattar enbart tävlingsmatcher under säsongen 1969/1970. [6]

Lagkaptener[redigera | redigera wikitext]

Lagkaptenen Billy Bremner blev utsedd till Årets spelare)
Namn Nr Nationalitet Position Matcher som kapten Notering
Bremner, BillyBilly Bremner 4 Skottland Skottland 0 MF 35

Spelartransaktioner[redigera | redigera wikitext]

Nya spelare som köptes in[redigera | redigera wikitext]

Namn Nationalitet Nr Position Ålder Från (datum) Summa Notering
Allan Clarke England England 8 A 22 Leicester City FC (24 jun 1969) £165 000
John Faulkner England England - F 21 Sutton United FC (1 mar 1970) £10 000
Keith Edwards England England - F 22 Skolan (jun 1969) -
Jimmy Mann England England - MF 16 Skolan (dec 1969) -

Spelare som lämnade under säsongen[redigera | redigera wikitext]

Nr Namn Nationalitet Position Ålder I Leeds sedan Matcher Mål Lämnar datum (till) Transfer Notering
7 Mike O'Grady England England MF 26 11 okt 1965 121 17 23 Sep 1969 (Wolverhampton Wanderers FC) £80 000
11 Albert Johanneson Sydafrika Sydafrika A 30 1 apr 1961 200 68 1 jul 1970 (York City FC) Fri


Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Årets Manager[redigera | redigera wikitext]

  • 1970 Don Revie blev efter säsongen utsedd till Årets Manager i England för andra året i följd (han har tilldelats priset tre gånger: 1969, 1970 och 1972)[8][9]

Årets fotbollsspelare[redigera | redigera wikitext]

Säsongens matchfakta[redigera | redigera wikitext]

Tabellplacering under säsongen[redigera | redigera wikitext]

Nedanstående tabeller visar Leeds United placering i Engelska ligan division 1 efter varje spelad ligamatch säsongen 1969/1970.[11][12]

Omgång 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42
Arena H H A A H A A H A H A H A A H H A H A H H A H H H A H A H A A H A H A A H A A H H B
Resultat V O V O O O F O V V V V O O V V O V O V O V V V V F V V V O O V O V O V F F O V F F
Position 6 6 4 3 6 5 9 7 5 5 4 4 4 5 4 3 2 2 2 2 2 2 2 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 2 2 2 2 2 2

Senast uppdaterad: 6 dec 2013.
Källa: Ligan, division 1
Arena: B = Borta; H = Hemma. Resultat: O = Oavgjort; F = Förlust; V = Vinst; Fr = Framflyttad.


Nedan är statistik och matchfakta angående Leeds tävlingsmatcher under säsongen 1969/70. [2][13]

FA Charity Shield[redigera | redigera wikitext]

Leeds vann Charity Shield, det vill säga, matchen mellan regerande liga- (Leeds) och FA-cupmästarna (Manchester City).

Försäsong/träningsmatcher[redigera | redigera wikitext]

Leeds spelade följande träningsmatcher innan säsongen.


Ligan, division 1[redigera | redigera wikitext]

Leeds matcher i Engelska ligan division 1 under säsongen.

FA-cupen[redigera | redigera wikitext]

Leeds matcher i FA-cupen under säsongen.

Europacupen[redigera | redigera wikitext]

Leeds matcher i Europacupen i fotboll 1969/1970.

Ligacupen[redigera | redigera wikitext]

Leeds ligacupmatcher under säsongen.


Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Warters, Don (på Engelska). Leeds United - The Official History of the Club. Norwich: Wensum Books Ltd. sid. 54. ISBN 0 903619 32 6 
  2. ^ [a b c d e] ”The Mighty Mighty Whites - Season Review 1969/70”. www.mightyleeds.co.uk. http://www.mightyleeds.co.uk/seasons/196970part1.htm. Läst 14 juli 2011. 
  3. ^ ”LUFC-Chelsea FA-cupfinal”. www.mightyleeds.co.uk. http://www.mightyleeds.co.uk/matches/19700411.htm. Läst 7 augusti 2011. 
  4. ^ ”LUFC-Chelsea FA-cupfinal omspel”. www.mightyleeds.co.uk. http://www.mightyleeds.co.uk/matches/19700429.htm. Läst 7 augusti 2011. 
  5. ^ Warters, Don (på Engelska). Leeds United - The Official History of the Club. Norwich: Wensum Books Ltd. sid. 56-57. ISBN 0 903619 32 6 
  6. ^ [a b] ”Leeds United: Season 1969 - 1970”. www.lufctalk.com. http://www.lufctalk.com/stats/history/1969-70-season.html. Läst 24 december 2011. 
  7. ^ ”Leeds United squad 1969/70”. www.wafll.com. http://www.wafll.com/leeds-statistics/leeds-1969-70.html. Läst 31 december 2011. 
  8. ^ ”Managers: Don Revie”. www.mightyleeds.co.uk. http://www.mightyleeds.co.uk/managers/revie1.htm. Läst 1 november 2011. 
  9. ^ ”Don Revie - Never Forgotten”. www.mightyleeds.co.uk. 26 maj 2011. http://www.leedsunited.com/news/20110526/don-revie-never-forgotten_2247585_2366405. Läst 25 december 2011. 
  10. ^ ”FWA Footballer of the year Award”. http://www.footballwriters.co.uk/. 6 september 2010. http://www.footballwriters.co.uk/awards/footballer-of-the-year/. Läst 29 juni 2010. 
  11. ^ ”England First division 1969/70”. wildstat.com. http://wildstat.com/p/2301/ch/ENG_1_1969_1970/stg/all/tour/last. Läst 1 december 2013. 
  12. ^ ”English Division One (old) 1969-1970 : Table” (på engelska). www.statto.com. Arkiverad från originalet den 14 december 2013. https://web.archive.org/web/20131214142530/http://www.statto.com/football/stats/england/division-one-old/1969-1970/table. Läst 1 december 2013. 
  13. ^ ”Leeds United F.C. History 1969/70”. www.ozwhitelufc.net.au. http://www.ozwhitelufc.net.au/leeds_stats/leeds_united_match_details/Results_by_season/1969-70.php. Läst 14 juli 2011. 
  14. ^ Klubbrekord: Leeds största seger i en match genom tiderna
  15. ^ Klubbrekord: Leeds största sammanlagda seger genom tiderna