Manchester City FC

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Manchester City FC
Fotbollsklubb
Etihad Stadium, Manchester City Football Club (Ank Kumar, Infosys) 16.jpg
Grundinformation
Grundad1880[1] (141 år sedan)
Fullständigt namnManchester City Football Club[2]
Tidigare namnSt. Mark's (West Gorton) (1880–1884)
Gorton AFC (1884–1887)
Ardwick AFC (1887–1894)[1]
SmeknamnCity, The Citizens, The Sky Blues, The Blues
SeriePremier League
OrtStorbritannien Manchester, England, Storbritannien
HemmaarenaCity of Manchester Stadium (Etihad Stadium)
(kapacitet: 68 017)
Klubbfärg(er)         
Pensionerade tröjnummer23[3]
Nyckelpersoner
ÄgareStorbritannien City Football Group (100 %)
OrdförandeFörenade Arabemiraten Khaldoon Al Mubarak[4]
VDSpanien Ferran Soriano[4]
TränareSpanien Pep Guardiola[5]
Ass. tränareSpanien Juan Manuel Lillo
England Brian Kidd
Spanien Xabier Mancisidor[5]
LagkaptenBrasilien Fernandinho
Ass. lagkaptenBelgien Kevin De Bruyne
Matchställ
Kit left arm mancity2122h.png
Lagfärger
Kit body mancity2122h.png
Lagfärger
Kit right arm mancity2122h.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm mancity2122a.png
Lagfärger
Kit body mancity2122a.png
Lagfärger
Kit right arm mancity2122a.png
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Engelska ligamästare7 (1936/37, 1967/68, 2011/12, 2013/14, 2017/18, 2018/19, 2020/21)[1]
FA-cupmästare6 (1904, 1934, 1956, 1969, 2011, 2019)[1]
Engelska ligacupmästare8 (1970, 1976, 2014, 2016, 2018, 2019, 2020, 2021)[1]
Community Shield-mästare6 (1937, 1968, 1972, 2012, 2018, 2019)
Cupvinnarcupmästare1 (1970)[1]
Övrigt
Supporterklubb(ar)Manchester City F.C. Supporters Club[6]
Webbplatsmcfc.co.uk

Manchester City Football Club är en engelsk professionell fotbollsklubb i Manchester, England som spelar i Premier League. Klubben grundades 1880 som St. Mark's (West Gorton). 1884 bytte klubben namn till Gorton AFC, 1887 till Ardwick AFC och 1894 fick klubben sitt nuvarande namn. Sedan 2003 spelar Manchester City sina hemmamatcher på City of Manchester Stadium (Etihad Stadium). 1897 till 1923 spelade man på Hyde Road och 1923 till 2003 var Maine Road klubbens hemmaarena. Klubben började använda sina himmelsblå hemmatröjor 1894, vilket man har använt sedan dess.[7]

Manchester City har blivit engelska ligamästare sju gånger, FA-cupmästare sex gånger och ligacupmästare åtta gånger. Man har även vunnit Community Shield sex gånger och cupvinnarcupen en gång.[8] Forbes rankade i maj 2015 klubben som femte rikast i Europa, till ett värde av 1,375 miljarder dollar.[9]

Under 2008 köptes Manchester City av Abu Dhabi United Group för 210 miljoner pund (cirka 2,5 miljarder kr) och fick betydande ekonomiska investeringar i både spelande personal och lokaler. Exempelvis byggdes Etihad-campus för 150 miljoner pund (1,7 miljarder kr) i östra Manchester där klubben numera har sitt säte. Under ledning av Pep Guardiola vann klubben Premier League 2018 och blev det enda Premier League-laget någonsin som uppnådde 100 poäng på en enda säsong. År 2019 vann City hela fyra troféer, där de fullbordade en aldrig tidigare skådad "svep" av alla inhemska troféer i England och blev det första engelska herrlaget som vann trippeln.[10]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Grundandet: 1880–1900[redigera | redigera wikitext]

Den första tanken på att starta fotbollsklubben kom i slutet av 1800-talet i St. Mark's Church, en kyrka i West Gorton i Manchester. 1880 grundades St. Mark's, som klubben först kom att heta. Anna Coonell var en av grundarna av fotbollsklubben. Hon föddes 1855 och hennes far Arthur Coonell jobbade som kyrkoherde i St. Mark's 1865. Det var mycket arbetslöshet och fattigdom i området. Arthur försökte hjälpa de fattiga så mycket som han kunde så i januari 1879 öppnade han ett gatukök, där han delade ut soppa till de fattiga. När Anna blev vuxen började hon också involvera sig i samhällsarbete. Det rådde mycket etniska och religiösa konflikter i området och det var regelbundet bråk mellan de olika grupperna. West Gorton var ett område där det rådde trängsel, misär och det var dåliga förhållanden mellan fattiga och rika. Anna led av alla problem som rådde i området och de förhållanden som människorna levde under. Hon ville ge de lokala männen något att göra för att hålla dem borta från problem och särskilt från puben. Hon trodde att bildandet av en fotbollsklubb skulle bidra till att förbättra gemenskapen och minska problemen. Med hjälp av William Beastow och Thomas Goodbehere från Brooks Union Ironworks grundade hon en rad klubbar. Hon tros vara den enda kvinnan i världen som har grundat en fotbollsklubb. Det var så St. Mark's grundades.

St Marks (Gorton) 1884.

1884 bytte klubben namn till Gorton AFC och 1887 till Ardwick AFC. 1892 var Ardwick med och grundade The Football Leagues Second Division och två år senare fick klubben sitt nuvarande namn.

Storklubbsanda: 1900–2000[redigera | redigera wikitext]

Klubbens ligaplaceringar från och med 1892.

1904 vann klubben sin första stora titel och det var i FA-cupen. Därmed var klubben först i Manchester att vinna en stor titel. 1934 upprepade klubben bedriften.

1937 vann City ligan för första gången, vilket klubben följde upp med att trilla ur högsta divisionen året efter. City är den enda mästarklubben i England som har "lyckats" med det. 1956 vann man FA-cupen på nytt. Med spelare som Neil Young och Mike Summerbee vann City ligan 1968, FA-cupen 1969 och Cupvinnarcupen 1970.

1998 nådde klubben ett lågvattenmärke när man flyttades ned till den tredje högsta nivån i engelsk ligafotboll, som då hette Division Two, för första gången i klubbens historia. Redan året efter gick man dock upp igen, men först efter stor dramatik. I den avgörande kvalmatchen mot Gillingham gjorde Paul Dickov 2-2 i 95:e minuten och City vann efter straffar. Målet räddade troligtvis klubbens existens.

När Thaksin Shinawatra var premiärminister i Thailand försökte han köpa en majoritet i Fulham och Liverpool men misslyckades. Efter att han avsatts genom en statskupp skiftade han dock fokus och lyckades den 21 juni 2007 köpa in sig i Manchester City. Den 6 juli samma år hade han övertagit 75% av aktierna i klubben och övertog då ordförandeskapet. Målsättningen med klubbköpet var att göra City till Englands bästa klubb genom spektakulära spelarköp. Till tränare handplockades Sven-Göran Eriksson. Ett par thailändska spelare skulle få chansen i laget och City besökte Thailand för uppvisningsmatcher. Trots att City säsongen 2007/2008 gjorde sin bästa säsong på många år tröt Shinawatras tålamod då titlarna uteblev; Eriksson entledigades från tränarposten efter säsongen och den 1 september 2008 sålde Shinawatra överraskande 90% av klubbens aktier till ADUG (Abu Dhabi United Group), ett jättelikt investmentbolag baserat i Förenade Arabemiraten och nära knutet till landets kungliga familj. Shinawatra hade på grund av korruptionsanklagelser i hemlandet fått större delen av sina tillgångar frysta och saknade nu resurser att satsa stora pengar i klubben.

Abu Dhabi Group eran: 2008–nutid[redigera | redigera wikitext]

Manchester City hade genom åren haft mycket mindre framgångar än lokalkonkurrenten Manchester United. ADUG:s övertagande av klubben innebar emellertid att Manchester City utan konkurrens hade den rikaste ägaren i världen. ADUG:s tillgångar beräknades vara minst tio gånger större (uppemot fyra biljoner kr) än multimiljardären Roman Abramovitjs som ägde Chelsea. Abu Dhabi United Group var emellertid fristående från ADIA (Abu Dhabi Investment Authority), världens största statliga investeringsfond som investerar intäkterna från Förenade Arabemiratens oljeinkomster.

Abu Dhabi United Groups talesman, Dr Sulaiman Al-Fahim, gjorde snabbt klart att målsättningen för de nya ägarna var att göra Manchester City till världens bästa och största fotbollsklubb och man var också beredd att spendera enorma summor pengar för att nå dit. Redan samma dag som man köpte klubben värvade man Robinho från Real Madrid för 32 miljoner pund, cirka 380 miljoner kr, trots att Chelsea trodde sig ha en överenskommelse med Real Madrid klar.

Det arabiska investmentbolagets övertagande av Manchester City väckte skepsis och även oro bland många fotbollsvänner världen över. En del menade att det var en fara för fotbollen när allt fler klubbar, framförallt i Premier League, togs över av ägare med i stort sett obegränsade resurser. Skeptikerna menade till exempel att konkurrenskraften mellan klubbarna urholkades totalt då klubbar som saknade dylika ägare aldrig kom att ha en chans på transfermarknaden gentemot klubbar som ägdes av multimiljardärer eller i Manchester Citys fall, rentav biljonärer. Hur som helst visade det nyrika Manchester City sina muskler på transfermarknaden när inte ens Abramovitj var beredd att matcha Citys bud på Robinho.

Klubben tog sin första titel under de nya ägarna när man vann FA-cupen 2011, detta efter att man slagit Stoke City med 1–0 på Wembley Stadium. Citys mål gjordes av Yaya Toure i den 74:e matchminuten.[11]

Säsongen 2011/2012 lyckades City vinna Premier League för första gången på 44 år. Avgörandet kom i sista omgången då City toppade ligan på samma poäng som, men med bättre målskillnad än, lokalkonkurrenten United. De ljusblåa tog emot Queens Park Rangers (QPR) som kämpade för att klara kontraktet, medan United hade en lättare match mot Sunderland som inte hade någon placeringsmässig betydelse att spela för. När United spelat färdigt och vunnit sin match, och Citys match gått in på övertid, verkade 44 års längtan av fans och klubben efter en ny titel vara långt borta då City låg under med 1–2. 2–2 via nick på hörna av Edin Dzeko någon minut före full tid fick laget nya krafter och med argentinaren Sergio Agüeros mål på 3,5 minuters övertid vann City titeln och ett målfirande av sällan skådat slag bröt ut på City of Manchester Stadium. Scenariot påminde om senast det begav sig för City – 1968. Även då låg City och United på samma poäng inför slutomgången, och även då mötte United Sunderland, som tog poäng av lokalkonkurrenten.

Sergio Agüero spelade i City mellan 2011 och 2021 och är idag klubben meste målskytt genom tiderna.

I maj 2013 tillkännagavs att klubben gått in som majoritetsägare i en ny klubb i Major League Soccer (MLS), New York City FC. Basebollklubben New York Yankees är minoritetsägare.[12]

Säsongen 2013/2014 vann klubben Premier League för andra gången på tre år. Liverpool såg länge ut att vinna ligan för första gången sedan 1990, men i den näst sista omgången tappade man en ledning på 3-0 till 3-3 mot Crystal Palace[13] och när Manchester City samtidigt vann mot Aston Villa gick man om Liverpool.[14] Genom vinst med 2-0 i sista omgången mot West Ham säkrades ligasegern.[15]

Klubbmärke, matchtröjor och färger[redigera | redigera wikitext]

Manchester Citys hemmafärger är himmelsblå och vita. Det traditionella färgerna för bortatröjorna har varit rödbruna eller (från 1960-talet) röda och svarta; de senaste åren har dock flera färger använts. Ursprunget till klubbens hemmafärger är oklart, men det finns bevis på att klubben har använt blått sedan 1892 eller tidigare. Ett häfte med titeln Famous Football Clubs - Manchester City som publicerades på 1940-talet indikerar att West Gorton (St. Marks) ursprungligen spelade i scharlakansröd och svart. Rapporter från 1884 beskriv att laget bar svarta tröjor med ett vitt kors som visar klubbens ursprung som en kyrklig sida.

Manchester Citys klubbmärke 1998–2015.

City har tidigare använt tre andra märken på sina tröjor före deras nuvarande märke som implementerades 2016. Det första, som introducerades 1970, baserades på mönster som hade använts på officiell klubbdokumentation sedan mitten av 1960-talet. Den bestod av ett cirkulärt märke som använde samma sköld som det nuvarande märket, inuti en cirkel med namnet på klubben. 1972 ersattes detta av en variant som ersatte den nedre halvan av skölden med en röd ros Lancashire.

Vid tillfälle när Manchester City spelade en stor cupfinal, bar klubben tröjor med ett märke av centrala Manchester, som en symbol för stolthet över att representera staden vid ett större evenemang. Denna praxis härstammar från en tid då spelarnas tröjor normalt inte hade något märke av något slag. Klubben har sedan dess dock övergivit detta; för FA cup-finalen 2011, den första under 2000-talet, använde City det vanliga märket med en speciell legend, men Manchester-vapnet inkluderades som en liten monokrom logotyp i siffrorna på baksidan av spelarnas tröjor.

Ett nytt klubbmärke antogs 1997 som ett resultat av att det tidigare märket inte var berättigat till registrering som ett varumärke. Detta märke baserades på Manchester stadsvapen och bestod av en sköld framför en guldörn. Örnen är en gammal heraldisk symbol för staden Manchester; en kungsörn lades till stadens märke 1958 (men har nu tagits bort), vilket representerar den växande industrin. Skölden har ett skepp på sin övre halva som representerar Manchester Ship Canal, och tre diagonala ränder i den nedre halvan som symboliserar stadens tre floder - Irwell, Irk och Medlock. Märkets botten bär mottot "Superbia in Proelio", som översätts som "Stolthet i strid" på latin. Ovanför örnen och skölden finns tre stjärnor, som är rent dekorativa.

Den 15 oktober 2015, efter år av kritik från fansen om utformningen av 1997-märket, meddelade klubben att de avsåg att genomföra ett fan-samråd om huruvida de skulle bortse från klubbmärket och införa en ny design. Efter samrådet meddelade klubben i slutet av november 2015 att det nuvarande klubbmärket i sinom tid skulle ersättas med en ny version som skulle utformas i stil med de äldre, cirkulära varianten. En design som påstod att vara det nya märket läcktes oavsiktligt ut två dagar innan den officiella utsläppet den 26 december 2015. Den nya designen presenterades officiellt vid klubbens hemmamatch den 26 december mot Sunderland.

Kitleverantörer och tröjsponsorer[redigera | redigera wikitext]

Period Kitleverantör Tröjsponsor (bröst) Tröjsponsor (ärm)
1974–1982 Umbro Ingen sponsor Ingen sponsor
1982–1984 Saab
1984–1987 Philips
1987–1997 Brother
1997–1999 Kappa
1999–2002 Le Coq Sportif Eidos
2002–2003 First Advice
2003–2004 Reebok
2004–2007 Thomas Cook
2007–2009 Le Coq Sportif
2009–2013 Umbro Etihad Airways
2013–2017 Nike
2017–2019 Nexen Tire
2019– Puma

Kitleverantörer[redigera | redigera wikitext]

Kitleverantör Period Tillkännagivande datum Avsett kontraktstid Värde Noter
Umbro
2009–2013
4 juni 2009
 2009–2019 (10 år) £2.5m per år (cirka 29 miljoner kr)[16] Umbros-kontrakt överfördes till moderbolaget Nike 2013
Nike
2013–2019
4 maj 2012
 2013–2019 (6 years) £20m per år (cirka 232 miljoner kr)[17]
Puma
2019–2029
28 februari 2019
 Juli 2019 – Juli 2029 (10 år) £65m per år (cirka 756 miljoner kr)[18]

Stadium[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: City of Manchester Stadium
Se även: Maine Road
City of Manchester Stadium – Manchester Citys hemmaplan sedan 2003.

City of Manchester Stadium i östra Manchester, mer känd som Etihad Stadium sedan 2011 av sponsringsskäl, är på ett 200-årigt hyresavtal från den lokala myndigheten, Manchester City Council. Arenan har varit Citys hemmaplan sedan slutet av säsongen 2002/03, då klubben flyttade från Maine Road. Innan Manchester City flyttade till arenan spenderade de över 30 miljoner pund för att konvertera det till fotbollsanvändning. Manchester City spelade sin första match på arenan då FC Barcelona gästade för att spela en vänskapsmatch. Matchen slutade med en 2–1-seger för hemmalaget. Arenan byggdes ut inför säsongen 2015/16, vilket gjorde att 7 000 nya sittplatser lades till. Den nuvaranade kapaciteten ligger på 55 097 åskådare. En tredje nivå i North Stand har planeringsgodkännande och arbetet med den förväntas börja 2017, vilket ökar kapaciteten till cirka 61 000.

Efter att ha spelat hemmamatcher på fem olika arenor mellan 1880 och 1887 bosatte sig klubben på Hyde Road Football Stadium, där man skulle stanna i 36 år. En brand 1920 som skadade det mesta av arenan gjorde att klubben flyttade till Maine Road tre år senare. Maine Road, med sitt smeknamn "Wembley of the North" av dess designers, var värd för den största publiken i engelskklubblags historia när 84 569 åskådare såg en FA Cup-match mot Stoke City den 3 mars 1934 som slutade lika. Även om Maine Road byggdes om flera gånger under sin 80-åriga livslängd, begränsades kapaciteten 1995 till 32 000, vilket ledde till att sökandet efter en ny mark, där en ny, större och fräschare arena kunde byggas.

Rivaler[redigera | redigera wikitext]

Manchester derby[redigera | redigera wikitext]

Det traditionella matchställen för Man City (vänster) och Man United (höger).

Manchester Citys ärkerivaler är stadskonkurrenten Manchester United. United spelar sina hemmamatcher på Old Trafford som ligger cirka 6,4 km ifrån Etihad Stadium. Rent tekniskt ligger dock Uniteds nuvarande hemmaplan inte i staden Manchester utan i området Salford, som dock tillhör Greater Manchester.[19] medan Citys hemmaplan ligger mer centralt inne i staden,[20]

Karta över Manchester som visar klubbarnas nuvarande och tidigare hemmaplan.
City: Hyde Road (1887–1923), Maine Road (1923–2003), City of Manchester (2003 – nu).
United: North Road (1878–1893), Bank Street (1893–1910), Old Trafford (1910 – nu).

Även fast United länge var den ledande klubben i staden under 1900-talet och början på 2000-talet var City först med att vinna en titel, då man vann FA-cupen 1904. Ska man hitta den första matchen som någonsin spelades mellan klubbarna får man backa bandet enda till den 12 november 1881 då St. Mark's (West Gorton) – som sedan kom att blev Manchester City – tog emot Newton Heath LYR – som sedan kom att blev Manchester United. Matchen slutade 3–0 till Newton Heath (Manchester United). Vid denna tid var klubbarna bara två i mängden av många nyblivna klubbar i Manchester-området och matchen hade ingen större betydelse. Det första fotbollsligamötet mellan lagen kom under säsongen 1894–95, då Newton Heath slog Manchester City med 5–2 på Hyde Road.

Lagen har spelat mot varandra 185 matcher i alla olika slagstävlingsformer, United står noterade för 77 vinster och City 55, och de återstående 53 oavgjort. Både City och United är bland de mest framgångsrika klubbarna i England har sammanlagt vunnit 94 titlar: Manchester United 66 och Manchester City 28. Sedan 2010-talet har dock City vunnit 16 titlar kontrat mot United som vunnit 9.

Fastän Uniteds fans utan tvekan ser rivaliteten mellan Liverpool FC som en större rival, är de flesta City supportrar överens om att United är deras främsta rivaler. Matcherna mellan City och United har återhämtat sig de senaste åren då Manchester City återupplevt som ett av de bästa lagen i England efter deras korta frånvaro från Premier League i slutet av 1900-talet.[21]

Supportrar till City har i många år hävdat att de är det ”äkta” Manchesterlaget och att United bara följs av medgångssupportrar, influgna asiater och så kallade Cockney Reds från London.[22] Cityfansen har till och med en ramsa där man sjunger att Unitedfansen ska gå tillbaka till London, samt att staden tillhör dem, eftersom Uniteds supportrar hävdar att Citys fans endast består av "plastfans" efter att man blivit uppköpta av Abu Dhabi Group 2008.

Rivalitet med Liverpool[redigera | redigera wikitext]

Manchester City delar även en stor rivalitet med Uniteds ärkerivaler Liverpool FC. Matcherna mellan City och Liverpool anses vara en av de största rivaliteterna inom föreningsfotboll de senaste åren. Rivaliteten mellan City och Liverpool är hyfsad ny, detta då båda lagen gått och blivit topplag under de senaste decennium.[23] En annan stor faktor att matcherna mellan klubbarna är så pass stor är för det endast är cirka 50 minuter bilfärd från Manchester till Liverpool.[24] Dock ser även här Liverpools supportrar att rivaliteten mellan dem och United är större än med City.

Pep Guardiola från Manchester City och Jürgen Klopp från Liverpool var tränare under den tid då rivaliseringen mellan de två klubbarna intensifierades. Under säsongen 2018/19 vann City Premier League-titeln under den sista omgången, då City slutade på 98 poäng och Liverpool på 97 är den tredje och fjärde högsta Premier League-poängen någonsin

City och Liverpool mötes för första gången den 1 januari 1896 då Liverpool vann med 3–1. Man har totalt mött varandra 185 gånger där City gått segrande från 48 av dem och Liverpool 88.

Manchester City har även en mindre rivalitet med Everton, som även dem kommer från staden Liverpool.

Spelare och tränare[redigera | redigera wikitext]

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 18 september 2021.[25]

Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
13 USA Zack Steffen 2 april 1995 (26 år) USA Columbus Crew (-19)
31 Brasilien Ederson 17 augusti 1993 (28 år) Portugal Benfica (-17)
33 England Scott Carson 3 september 1985 (36 år) England Derby County (-19)

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2 England Kyle Walker 28 maj 1990 (31 år) England Tottenham Hotspur (-17)
3 Portugal Rúben Dias 14 maj 1997 (24 år) Portugal Benfica (-20)
5 England John Stones 28 maj 1994 (27 år) England Everton (-16)
6 Nederländerna Nathan Aké 18 februari 1995 (26 år) England Bournemouth (-20)
11 Ukraina Oleksandr Zintjenko 5 december 1996 (24 år) Ryssland Ufa (-16)
14 Spanien Aymeric Laporte 27 maj 1994 (27 år) Spanien Athletic Bilbao (-18)
22 Frankrike Benjamin Mendy 17 juli 1994 (27 år) Frankrike Monaco (-17)
27 Portugal João Cancelo 27 maj 1994 (27 år) Italien Juventus (-19)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
8 Tyskland İlkay Gündoğan 24 oktober 1990 (30 år) Tyskland Borussia Dortmund (-16)
10 England Jack Grealish 10 september 1995 (26 år) England Aston Villa (-21)
16 Spanien Rodri 22 juni 1996 (25 år) Spanien Atlético Madrid (-19)
17 Belgien Kevin De Bruyne 28 juni 1991 (30 år) Tyskland Wolfsburg (-15)
20 Portugal Bernardo Silva 10 augusti 1994 (27 år) Frankrike Monaco (-17)
25 Brasilien Fernandinho Captain sports.svg 4 maj 1985 (36 år) Ukraina Sjachtar Donetsk (-13)
47 England Phil Foden 28 maj 2000 (21 år) England Manchester City
80 England Cole Palmer 6 maj 2002 (19 år) England Manchester City

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
7 England Raheem Sterling 8 december 1994 (26 år) England Liverpool (-15)
9 Brasilien Gabriel Jesus 3 april 1997 (24 år) Brasilien Palmeiras (-17)
21 Spanien Ferran Torres 29 februari 2000 (21 år) Spanien Valencia (-20)
26 Algeriet Riyad Mahrez 21 februari 1991 (30 år) England Leicester City (-18)
37 Brasilien Kayky 11 juni 2003 (18 år) Brasilien Fluminese (-21)
48 England Liam Delap 8 februari 2003 (18 år) England Manchester City
Manchester City-trupp före en UEFA Champions League-match 2017. Översta raden, från vänster till höger: Ederson, Walker, De Bruyne, Fernandinho, Stones, Nicolás Otamendi. Nedre raden, från vänster till höger: Sergio Agüero, Leroy Sané, David Silva, Fabian Delph, Jesus. Otamendi, Agüero, Sané, Silva och Delph har sedan lämnat klubben.

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 3 september 2021.[25]
Nr Land Pos Namn
34 Nederländerna  F Philippe Sandler (i Frankrike Troyes till 30 juni 2022)
35 England  MF Patrick Roberts (i Frankrike Troyes till 30 juni 2022)
Nr Land Pos Namn
49 Kosovo  MV Arijanet Murić (i Turkiet Adana Demirspor till 30 juni 2022)

Nyförvärv/förluster 2021/22[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 22 september 2021.

In:

Ut:

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 9 augusti 2021.[5]
Position Namn
Huvudtränare Spanien Pep Guardiola
Assisterande tränare Spanien Rodolfo Borrell
Assisterande tränare Spanien Juan Manuel Lillo
Målvaktstränare Spanien Xabier Mancisidor
Fystränare Spanien Lorenzo Buenaventura

Pensionerade nummer[redigera | redigera wikitext]

Nr Land Pos Namn
23 Kamerun  MF Marc-Vivien Foé [3]

Utvecklingslag[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 23 september 2021.[26]
Nr Land Pos Namn
52 Norge  MF Oscar Bobb
53 England  A Samuel Edozie
56 England  F CJ Egan-Riley
59 England  F Camron Gbadebo
64 England  MF Rowan McDonald
66 Spanien  MF Iker Pozo
68 Spanien  F Oscar Tarensi
73 Nederländerna  A Jayden Braaf
Nr Land Pos Namn
74 England  MF Luke Bolton
77 England  F Sammy Robinson
79 England  F Luke Mbete
84 Skottland  MV Cieran Slicker
87 England  MF James McAtee
90 Belgien  MF Roméo Lavia
94 England  F Finley Burns
97 England  F Josh Wilson-Esbrand

Utlånade spelare[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 23 september 2021.
Nr Land Pos Namn
29 Colombia  A Marlos Moreno (i Belgien Kortrijk till 30 juni 2022)
55 Irland  MV Gavin Bazunu (i England Portsmouth till 31 maj 2022)
57 Ghana  F Yeboah Amankwah (i England Accrington Stanley till 31 maj 2022)
69 England  MF Tommy Doyle (i Tyskland Hamburg till 30 juni 2022)
71 Skottland  MF Lewis Fiorini (i England Lincoln City till 31 maj 2022)
72 England  A Morgan Rogers (i England Bournemouth till 30 juni 2022)
Nr Land Pos Namn
78 England  F Taylor Harwood-Bellis (i Belgien Anderlecht till 30 juni 2022)
81 Frankrike  MF Claudio Gomes (i England Barnsley till 30 juni 2022)
85 England  MV James Trafford (i England Accrington Stanley till 31 maj 2022)
93 England  MF Alex Robertson (i Skottland Ross County till 31 maj 2022)
96 England  MF Ben Knight (i England Crewe Alexandra till 30 juni 2022)

Akademilag[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 3 september 2021.[27]
Nr Land Pos Namn
Nederländerna  MV Mikki van Sas
England  MV Josh McNamara
England  F Callum Doyle
Spanien  F Juan Larios
Ghana  F Kwaku Oduroh
Nordirland  F Shea Charles
England  MF Darko Gyabi
England  MF Harvey Griffiths
Nr Land Pos Namn
Skottland  MF Josh Adam
England  MF Kian Breckin
England  MF Micah Hamilton
Skottland  A Adedire Mebude
Portugal  A Carlos Borges
Skottland  A Liam Smith
England  A Tai Sodje

Hall of Fame[redigera | redigera wikitext]

Följande spelare är med i Manchester Citys Hall of Fame[28] och är listade efter deras A-lagsdebut i Manchester City (år inom parentes):

Utländska spelare[redigera | redigera wikitext]

Listkriterier:
  • Listan inkluderar alla icke-brittiska spelare (som ej kommer ifrån England, Nordirland, Skottland, Wales eller Irland) som representerat klubben.
  • Listan inkluderar enbart spelare som representerat klubben i ligamatcher.

[29][30]

Afrika
Asien
Europa

Nordamerika
Oceanien
Sydamerika

Noterbara tidigare tränare[redigera | redigera wikitext]

Följande tränare har minst vunnit en stor trofé med Manchester City:

Senast uppdaterad: 25 september 2021.
Namn Från Till Spelade Vunna  Oavgjorda Förlorade Vinstprocent
Skottland Tom Maley 1902 1906 150 89 22 39 59,3
England Wilf Wild 1932 1946 352 158 71 123 44,9
Skottland Les McDowall 1950 1963 592 220 127 245 37,2
England Joe Mercer 1965 1971 340 149 94 97 43,9
England Tony Book 1973 1980 269 114 75 80 42,4
Italien Roberto Mancini 2009 2013 191 113 38 40 59,2
Chile Manuel Pellegrini 2013 2016 188 114 31 43 59,9
Spanien Pep Guardiola 2016 Aktiv 303 221 37 45 72,9

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Tabellplaceringar[redigera | redigera wikitext]

I tabellen visas klubbens Premier League-placeringar de senaste 20 säsongerna.

Plats 01/02a 02/03 03/04 04/05 05/06 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 12/13 13/14 14/15 15/16 16/17 17/18 18/19 19/20 20/21
1 X X X X X
2 X X X
3 X X
4 X
5 X
6
7
8 X
9 X X
10 X
11
12
13
14 X
15 X
16 X
17
18
19
20

a Klubben spelade inte i Premier League under dessa säsonger.

Flest tävlingsmatcher[redigera | redigera wikitext]

Namn År Ligan FA-cupen Engelska ligacupen Europa Annata Matcher[32][33]
England Oakes, AlanAlan Oakes 1959–1976 561 (3) 41 (0) 46 (1) 17 (0) 11 (0) 676   (4)
England Corrigan, JoeJoe Corrigan 1967–1983 476 (0) 37 (0) 52 (0) 27 (0) 12 (1) 604   (1)
England Doyle, MikeMike Doyle 1967–1978 441 (7) 44 (0) 23 (0) 20 (0) 37 (0) 565   (7)
Tyskland Bernhard Trautmann 1949–1964 508 (0) 33 (0) 4 (0) 00 (0) 0 (0) 545   (0)
England Bell, ColinColin Bell 1966–1979 393 (1) 33 (1) 40 (0) 23 (1) 9 (0) 498   (3)
England Brook, EricEric Brook 1928–1939 450 (0) 41 (0) 0 (0) 0 (0) 2 (0) 493   (0)b
England Booth, TommyTommy Booth 1968–1981 380 (2) 27 (0) 44 (2) 26 (0) 11 (0) 487   (4)
England Summerbee, MikeMike Summerbee 1965–1975 355 (2) 34 (0) 36 (0) 16 (0) 8 (1) 449   (3)
England Power, PaulPaul Power 1975–1986 358 (7) 28 (0) 37 (1) 7 (1) 7 (1) 437   (10)
Skottland Donachie, WillieWillie Donachie 1970–1980 347 (4) 21 (0) 40 (0) 13 (1) 12 (0) 433   (5)

a Inkluderar mål och matcher (inklusive de utförda som utbytare) i FA Community Shield och de numera avbrutna Anglo-Italian Cup, Anglo-Scottish Cup, Full Members' Cup och Texaco Cup.

b Brook spelade också tre matcher som blev utelämnade från statistiken under säsongen 1939/40 på grund av andra världskriget.

Mesta målgörare[redigera | redigera wikitext]

Namn År Ligan FA-cupen Engelska ligacupen Europa Annata Antal mål[32][33]
Argentina Agüero, SergioSergio Agüero 2011–2021 184 20 11 43 2 260
England Brook, EricEric Brook 1928–1939 158 19 0 0 0 177b
England Johnson, TommyTommy Johnson 1920–1930 158 8 0 0 0 166
England Bell, ColinColin Bell 1966–1979 117 9 18 8 1 153
England Hayes, JoeJoe Hayes 1953–1965 142 9 1 0 0 152
Wales Meredith, BillyBilly Meredith 1894–1906
1921–1924		 146 5 0 0 1 152
England Lee, FrancisFrancis Lee 1967–1974 112 7 14 10 5 148
England Browell, TommyTommy Browell 1913–1926 122 17 0 0 0 139
Skottland Gillespie, BillieBillie Gillespie 1897–1905 126 6 0 0 0 132
England Tilson, FredFred Tilson 1928–1938 110 22 0 0 0 132

a Inkluderar mål i FA Community Shield, träningsmatcher och de numera avbrutna Anglo-Italian Cup, Anglo-Scottish Cup, Full Members' Cup och Texaco Cup. Matcher som spelades under världskrigen är exkluderade.

b Brook gjorde också ett mål som blev utelämnat från statistiken under säsongen 1939/40 på grund av andra världskriget.

Årets spelare[redigera | redigera wikitext]

År Vinnare
1967 England Tony Book
1968 England Colin Bell
1969 England Glyn Pardoe
1970 England Francis Lee
1971 England Mike Doyle
1972 England Mike Summerbee
1973 England Mike Summerbee
1974 England Mike Doyle
1975 England Alan Oakes
1976 England Joe Corrigan
1977 England David Watson
1978 England Joe Corrigan
1979 Skottland Asa Hartford
1980 England Joe Corrigan
1981 England Paul Power
1982 England Tommy Caton
1983 England Kevin Bond
1984 Irland Mick McCarthy
1985 England Paul Power
1986 England Kenny Clements
1987 Skottland Neil McNab
1988 England Steve Redmond
1989 Skottland Neil McNab
1990 Skottland Colin Hendry
 
År Vinnare
1991 Irland Niall Quinn
1992 England Tony Coton
1993 England Garry Flitcroft
1994 England Tony Coton
1995 Tyskland Uwe Rösler
1996 Georgien Georgi Kinkladze
1997 Georgien Georgi Kinkladze
1998 England Michael Brown
1999 Nederländerna Gerard Wiekens
2000 Bermuda Shaun Goater
2001 Australien Danny Tiatto
2002 Algeriet Ali Benarbia
2003 Frankrike Sylvain Distin
2004 England Shaun Wright-Phillips
2005 Irland Richard Dunne
2006 Irland Richard Dunne
2007 Irland Richard Dunne
2008 Irland Richard Dunne
2009 Irland Stephen Ireland
2010 Argentina Carlos Tévez
2011 Belgien Vincent Kompany
2012 Argentina Sergio Agüero
2013 Argentina Pablo Zabaleta
2014 Elfenbenskusten Yaya Touré
 
År Vinnare
2015 Argentina Sergio Agüero
2016 Belgien Kevin De Bruyne
2017 Spanien David Silva
2018 Belgien Kevin De Bruyne
2019 Portugal Bernardo Silva
2020 Belgien Kevin De Bruyne
2021 Portugal Rúben Dias

Dyraste nyförvärv och försäljningar[redigera | redigera wikitext]

10 dyraste nyförvärv[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad 24 augusti 2021

Rank Spelare Från Datum Övergångssumma
1 England Jack Grealish England Aston Villa 6 augusti 2021 100 000 000 pund
2 Belgien Kevin De Bruyne Tyskland Wolfsburg 30 augusti 2015 68 400 000 pund
3 Portugal Rúben Dias Portugal Benfica 29 juli 2020 61 000 000 pund
Algeriet Riyad Mahrez England Leicester City 10 juli 2018 61 000 000 pund
5 Portugal Joao Cancelo Italien Juventus 7 augusti 2019 58 500 000 pund
Spanien Aymeric Laporte Spanien Bilbao 30 januari 2018 58 500 000 pund
7 England Raheem Sterling England Liverpool 14 juli 2015 57 00 000 pund
8 Spanien Rodri Spanien Atlético Madrid 4 juli 2019 56 000 000 pund
9 Frankrike Benjamin Mendy Monaco Monaco 24 juli 2017 52 000 000 pund
10 England John Stones England Everton 9 augusti 2016 50 000 000 pund

10 dyraste försäljningar[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad 24 augusti 2021

Rank Spelare Till Datum Övergångssumma
1 Tyskland Leroy Sané Tyskland Bayern 3 juli 2020 39 000 000 pund
2 Brasilien Danilo Italien Juventus 8 augusti 2019 32 000 000 pund
3 England Shaun Wright-Phillips England Chelsea 17 juli 2005 27 000 000 pund
4 Spanien Alvaro Negredo Spanien Valencia 1 juli 2015 24 000 000 pund
Nigeria Kelechi Iheanacho England Leicester City 3 augusti 2017 24 000 000 pund
6 Brasilien Robinho Italien Milan 31 augusti 2010 18 000 000 pund
7 Italien Mario Balotelli Italien Milan 31 januari 2013 17 000 000 pund
8 Spanien Brahim Díaz Spanien Real Madrid 6 januari 2019 15 000 000 pund
Spanien Angeliño Tyskland Leipzig 1 juli 2021 15 000 000 pund
10 Spanien Javi García Ryssland Zenit 14 augusti 2014 14 000 000 pund

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Manchester City har vunnit den engelska högsta ligan 7 gånger. Sedan Premier League grundades år 1992 har man vunnit den 5 gånger.

Baserat på antalet titlar är Manchester City ett av de mest framgångsrika lagen i England - deras tjugosju stora inhemska- och europeiska utmärkelser.

Klubbens första stora titel var när man 1904 vann FA-cupen, men man hade tidigare vunnit tre Manchester Cups. Klubbens första ligatitel i toppdivisionen kom under säsongen 1936/37, man vann även Community Shield i augusti samma år. Citys första ligacup och europeiska trofé kom båda i slutet av säsongen 1969/70, de två troféerna utgjorde också lagets första dubbel. Under säsongen 2018/19 blev City det första laget som gjorde anspråk på alla de stora engelska titlarna som var tillgängliga under en enda säsong och vann inte bara Premier League, FA-cupen och Ligacupen utan också Community Shield.

Manchester City har gemensamt rekordet för flest andra divisionstitlar tillsammans med Leicester City, båda klubbarna har vunnit ligan vid sju tillfällen. Deras första seger var 1898/99 och den senaste 2001/2002.

Inhemska titlar[redigera | redigera wikitext]

Ligor[redigera | redigera wikitext]

Cuper[redigera | redigera wikitext]

Europa[redigera | redigera wikitext]

Dubbeln och Trippeln[redigera | redigera wikitext]

  • Dubbeln[35]
    • Premier League och Ligacupen (3): 2013/14, 2017/18, 2020/21
    • Ligacupen och Cupvinnarcupen (1): 1969–70
  • Trippeln[35]
    • Inhemska trippeln (Premier League, FA-cupen och Ligacupen) (1): 2018–19
Samir Nasri (vänster) och Sergio Agüero (höger) med Premier League-pokalen, 14 maj 2012
Samir Nasri (vänster) och Sergio Agüero (höger) med Premier League-pokalen, 14 maj 2012


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] ”Club History” (på engelska). Manchester City FC. https://www.mancity.com/fans-and-community/club/club-history. Läst 8 december 2012. 
  2. ^ ”Contact the Club” (på engelska). Manchester City FC. http://www.mcfc.co.uk/The-Club/Business-directory. Läst 9 december 2012. 
  3. ^ [a b] ”Marc-Vivien Foe, 1975-2003” (på engelska). Manchester City FC. http://www.mcfc.co.uk/News/Club-news/2009/June/Marc-Vivien-Foe-1975-to-2003. Läst 8 december 2012. 
  4. ^ [a b] ”Corporate Info” (på engelska). Manchester City FC. http://www.mcfc.co.uk/The-Club/Corporate-Info. Läst 9 december 2012. 
  5. ^ [a b c] ”Manchester City Players” (på engelska). Manchester City FC. http://www.mcfc.co.uk/Players. Läst 15 juni 2013. 
  6. ^ ”Supporters Clubs” (på engelska). Manchester City FC. http://mcfc.co.uk/Fans/Supporters-Clubs. Läst 9 december 2012. 
  7. ^ ”Manchester City - Historical Football Kits”. historicalkits.co.uk. http://historicalkits.co.uk/Manchester_City/Manchester_City.htm. Läst 6 maj 2021. 
  8. ^ ”Manchester City History” (på engelska). Manchester City FC. https://www.mancity.com/club/manchester-city-history. Läst 8 februari 2021. 
  9. ^ ”Soccer Team Values” (på engelska). Forbes. http://www.forbes.com/soccer-valuations/list. Läst 19 augusti 2015. 
  10. ^ ”Manchester City första herrlag att bärga den engelska trippeln”. SVT Sport. 18 maj 2019. https://www.svt.se/sport/fotboll/manchester-city-bargade-den-engelska-trippeln. Läst 6 maj 2021. 
  11. ^ ”Man City 1-0 Stoke” (på brittisk engelska). BBC Sport. https://www.bbc.co.uk/sport/football/13346941. Läst 3 juli 2021. 
  12. ^ ”Major League Soccer announces New York expansion team: New York City Football Club” (på engelska). Major League Soccer. 21 maj 2013. http://www.mlssoccer.com/news/article/2013/05/21/major-league-soccer-announces-new-york-expansion-team-new-york-city-football. Läst 23 maj 2013. 
  13. ^ ”Liverpools ras kan ha kostat titeln”. Dagens Nyheter. 5 maj 2014. http://www.dn.se/sport/fotboll/liverpools-ras-kan-ha-kostat-titeln. Läst 12 maj 2014. 
  14. ^ ”City närmare Premier League-titeln”. Dagens Nyheter. 7 maj 2014. http://www.dn.se/sport/fotboll/city-narmare-premier-league-titeln. Läst 12 maj 2014. 
  15. ^ Persson, Rickard (11 maj 2014). ”City firar titeln – men får kritik”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sport/fotboll/city-firar-titeln-men-far-kritik. Läst 12 maj 2014. 
  16. ^ ”Man City sign Umbro deal”. The Business Desk. 4 June 2009. https://www.thebusinessdesk.com/northwest/news/12717-man-city-sign-umbro-deal. 
  17. ^ Ducker, James (28 February 2019). ”Manchester City sign new 10-year kit deal with Puma worth £650 million”. Manchester City sign new 10-year kit deal with Puma worth £650 million. https://www.telegraph.co.uk/football/2019/02/28/manchester-city-sign-new-10-year-kit-deal-puma-worth-650-million/. 
  18. ^ ”Manchester City replaces Nike with Puma in kit deal”. Manchester City replaces Nike with Puma in kit deal. 28 February 2019. https://www.bbc.com/news/business-47402439. 
  19. ^ ”Old Trafford - Manchester United - Manchester - The Stadium Guide” (på nederländska). https://www.stadiumguide.com/oldtrafford/. Läst 5 juli 2021. 
  20. ^ ”Etihad Stadium - Manchester - The Stadium Guide” (på nederländska). https://www.stadiumguide.com/cityofmanchester/. Läst 5 juli 2021. 
  21. ^ ”Man City best in the world, says Sherwood” (på brittisk engelska). BBC Sport. https://www.bbc.co.uk/sport/football/25956275. Läst 5 juli 2021. 
  22. ^ ”Derbyt: Manchester United - Manchester City”. TVmatchen.nu. 20 oktober 2015. https://www.tvmatchen.nu/nyheter/fotboll/derbyt-manchester-united-manchester-city/. Läst 5 juli 2021. 
  23. ^ ”Liverpool v Man City is now the league's biggest rivalry and the bitterness is growing | Goal.com”. www.goal.com. https://www.goal.com/en/news/liverpool-v-man-city-is-now-the-leagues-biggest-rivalry-and/sq7ao88pw6yy1fofai2t2eo0m. Läst 6 juli 2021. 
  24. ^ ”Manchester to Liverpool” (på sv-US). Manchester to Liverpool. https://www.google.com/maps/dir/Manchester,+Storbritannien/Liverpool,+Storbritannien/@53.4417158,-3.1731241,9z/data=!3m1!4b1!4m14!4m13!1m5!1m1!1s0x487a4d4c5226f5db:0xd9be143804fe6baa!2m2!1d-2.2426305!2d53.4807593!1m5!1m1!1s0x487adf8a647060b7:0x42dc046f3f176e01!2m2!1d-2.9915726!2d53.4083714!3e0. Läst 6 juli 2021. 
  25. ^ [a b] ”First team”. Manchester City FC. http://www.mcfc.co.uk/Teams/First-team. Läst 27 november 2020. 
  26. ^ ”EDS”. Manchester City FC. https://www.mancity.com/teams/eds. Läst 27 november 2020. 
  27. ^ ”Academy”. Manchester City FC. https://www.mancity.com/teams/academy. Läst 27 november 2020. 
  28. ^ ”Hall of Fame” (på engelska). Manchester City FC. Arkiverad från originalet den 16 april 2008. https://web.archive.org/web/20080416103310/http://www.mcfc.co.uk/default.sps?pagegid=%7BF4698C75-95FF-4A3E-936A-4F9BBBADDA74%7D. Läst 10 juli 2009. 
  29. ^ ”Map: Manchester's foreign footballers, 1893-2013”. manchestereveningnews.co.uk. 15 november 2013. http://www.manchestereveningnews.co.uk/sport/football/football-news/map-manchester-united-manchester-city-6278640. Läst 8 februari 2016. 
  30. ^ ”Manchester City - Club´s profile”. transfermarkt.co.uk. http://www.transfermarkt.co.uk/manchester-city/startseite/verein/281?saison_id=2015. Läst 8 februari 2016. 
  31. ^ [a b] ”Roll of Honour”. Manchester City FC. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2008. https://web.archive.org/web/20080805001852/http://www.mcfc.co.uk/default.sps?pagegid=%7BB7CC47CB-001B-4A66-B8D1-42F9530F1FF7%7D. Läst 12 augusti 2008. 
  32. ^ [a b] ”City Top Tens”. Manchester City FC. Arkiverad från originalet den 4 augusti 2008. https://web.archive.org/web/20080804235629/http://www.mcfc.co.uk/default.sps?pagegid=%7B54FBBD35-A993-48CC-971E-875760E6B67A%7D. Läst 17 augusti 2008. 
  33. ^ [a b] James, Manchester City - The Complete Record, pp155–167
  34. ^ [a b c] Up until 1992, the top division of English football was the Football League First Division; since then, it has been the FA Premier League. At the same time, the Second Division was renamed the First Division, and the Third Division was renamed the Second Division.
  35. ^ [a b] Doubles won in conjunction with the treble are not included in the Doubles section.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Premier League 2021/2022
v • r
Manchester City FC:s säsonger
Manchester City F.C.
2002/03 · 2003/04 · 2004/05 · 2005/06 · 2006/07 · 2007/08 · 2008/09 · 2009/10 · 2010/11 · 2011/12 · 2012/13 · 2013/14 · 2014/15 · 2015/16 · 2016/17 · 2017/18 · 2018/19 · 2019/20 · 2020/21 · 2021/22
v • r
Vinnare av Europeiska cupvinnarcupen i fotboll
1960/61: Italien Fiorentina (1)
1961/62: Spanien Atlético Madrid (1)
1962/63: England Tottenham Hotspur (1)
1963/64: Portugal Sporting Lissabon (1)
1964/65: England West Ham United (1)
1965/66: Västtyskland Borussia Dortmund (1)
1966/67: Västtyskland Bayern München (1)
1967/68: Italien AC Milan (1)
1968/69: Tjeckoslovakien Slovan Bratislava (1)
1969/70: England Manchester City (1)
1970/71: England Chelsea (1)
1971/72: Skottland Rangers (1)
1972/73: Italien AC Milan (2)
1973/74: Östtyskland Magdeburg (1)
1974/75: Sovjetunionen Dynamo Kiev (1)
1975/76: Belgien Anderlecht (1)
1976/77: Västtyskland Hamburg (1)
1977/78: Belgien Anderlecht (2)
1978/79: Spanien Barcelona (1)
1979/80: Spanien Valencia (1)
1980/81: Sovjetunionen Dinamo Tbilisi (1)
1981/82: Spanien Barcelona (2)
1982/83: Skottland Aberdeen (1)
1983/84: Italien Juventus (1)
1984/85: England Everton (1)
1985/86: Sovjetunionen Dynamo Kiev (2)
1986/87: Nederländerna Ajax (1)
1987/88: Belgien Mechelen (1)
1988/89: Spanien Barcelona (3)
1989/90: Italien Sampdoria (1)
1990/91: England Manchester United (1)
1991/92: Tyskland Werder Bremen (1)
1992/93: Italien Parma (1)
1993/94: England Arsenal (1)
1994/95: Spanien Real Zaragoza (1)
1995/96: Frankrike Paris Saint-Germain (1)
1996/97: Spanien Barcelona (4)
1997/98: England Chelsea (2)
1998/99: Italien Lazio (1)
Hämtad från "https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Manchester_City_FC&oldid=49674508"