Malmberget
- För andra betydelser, se Malmberget (olika betydelser).
| Malmberget | |
| Tätort | |
 Malmberget med Fokus-huset i fonden
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Lappland |
| Län | Norrbottens län |
| Kommun | Gällivare kommun |
| Distrikt | Malmbergets distrikt |
| Koordinater | 67°10′N 20°40′Ö / 67.167°N 20.667°Ö |
| Area | 738,67 hektar |
| Folkmängd | 5 590 (2010)[1] |
| Befolkningstäthet | 7,57 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Tätortskod | 8732 |
| Geonames | 604419 |
  | |
| Wikimedia Commons: Malmberget | |
Malmberget (meänkieli: Malmivaara; lulesamiska: Málmmavárre)[2] är en tätort i Malmbergets distrikt i Gällivare kommun som präglas av sina gruvor.
Historia
1642 hittades magnetit i Masugnsbyn. Malmen i Svappavaara hittades i slutet på 1640-talet eller början på 1650-talet. Det första kända malmprovet från Malmberget dateras till 1660-talet och 1696 nämns namnen Kiirunavaara och Luossavaara för första gången.
Malmbrytningen startade 1741 på berget Illuvaara (lulesamiska:Jiellevárre), det berg som sedermera kom att kallas Gellivare malmberg för att sedan bara kallas Malmberget.
Till en början var malmbrytningen småskalig, och malmen fraktades med renskjuts ned till Melderstein där den bearbetades. Från 1820-talet började dock järnfyndigheten att väcka intresse och flera inmutningar uttogs på berget, dock utan att någon större drift kom till stånd. 1864 inköptes Malmberget av ett brittiskt bolag, som påbörjade anläggandet av en järnvägslinje till Luleå. Bolaget tvingades dock 1867 att sälja gruvan, och efter invecklade affärstransaktioner övertogs malmfältet 1882 av Gellivare aktiebolag, 1891 efterträtt av Gellivare malmfält.[3]
Det första malmtåget lastades år 1888 - det var början på den stora malmruschen som skulle komma att förändra hela Malmfälten. Under Malmbergets första år bodde arbetarna i träkojor som spikats ihop av kasserade dynamitlådor.
Järnvägen inlöstes av svenska staten och kunde 1891 färdigställas.[3]
I vissa sammanhang används namnet Malmivaara om orten. Det är en direkt översättning till finska av det svenska namnet.
Administrativ historik
Malmberget var och är beläget i Gällivare socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Gällivare landskommun. I denna inrättades för orten 23 september 1908 Malmbergets municipalsamhälle, vilket sedan upplöstes 31 december 1959.
Befolkningsutveckling
| Befolkningsutvecklingen i Malmberget 1900–2010[4][5][6][7][8] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1900 | 5 320 | † | ||
| 1960 | 9 053 | 356 | ||
| 1965 | 10 593 | 374 | ||
| 1970 | 10 315 | 374 | ||
| 1975 | 10 239 | 460 | ||
| 1980 | 10 428 | 730 | ||
| 1990 | 8 358 | 738 | ||
| 1995 | 7 412 | 742 | ||
| 2000 | 6 555 | 742 | ||
| 2005 | 6 017 | 745 | ||
| 2010 | 5 590 | 739 | ||
† Som köpingsliknande samhälle 1900. | ||||
Stadsbild
Gropen (egentligen Kaptensgropen) delar tätorten i två delar. Gropen bildades då man av säkerhetsskäl rev byggnader i samhällets centrum och därefter sprängde upp de gruvorter som fanns under centrum. Gropen är idag 250 meter djup; den har börjat fyllas igen men samtidigt rivs fler bostadshus eftersom LKAB planerar att börja bryta nya malmfyndigheter som ligger under samhället.
I Malmberget bor cirka 5 000 personer mindre än en kilometer från gruvan. Rekommendationer från Räddningsverket och Boverket är att de boende flyttas från området. Länsstyrelsen i Norrbotten kräver ett skyddsavstånd och vill att alla som bor inom en radie av 500 meter från gruvan ska flyttas bort därifrån. LKAB däremot vill låta folk bo kvar i området ytterligare ett par decennier.[9][10][11]
Mer och mer av samhället hamnar varje år innanför rasområdet. Flera hundra lägenheter har rivits under de senaste åren; bland annat bostadsområden som Bäckåsen, Tallbacka och punkthusen i södra delen av tätorten. Det senaste året har ett antal friliggande villor flyttats (på lastbil) från Malmberget till ett område mellan de båda tätorterna Gällivare och Malmberget. Denna typ av husflyttning kommer att fortsätta under de närmaste åren.
Stadsdelar
- Malmsta
- Centrum
- Ormkullen
- Johannes
- Hermelin
- Norra Mosebacke
- Södra Mosebacke
- Mellanområdet
- Tallbacka
- Bäcken
- Elevhemsområdet
- Kilen
- Puoitak
Bebyggelse
Bebyggelse (bland annat de två biograferna Nordan och Roxy) och vägar i centrala Malmberget har rivits på grund av rasrisken. Det stängselinhägnade rasriskområdet har successivt utökats, och som en följd av rasrisken flyttades år 1974 Allhelgonakyrkan från Kaptensvägen mitt i nuvarande Gropen. Kyrkan är ritad av Hakon Ahlberg och byggdes 1944. I kyrkan finns glasmålningar av konstnären Einar Forseth.
Utbildning
I Malmberget finns gymnasieskolan Välkommaskolan, som sedan 2010 är en del av Lapplands gymnasium. Under läsåret 2015/2016 hade skolan cirka 560 elever och kring 70 lärare och personal. Inom gymnasieskolan finns även det egna skidgymnasiet.[12] I Malmberget finns även distanshögskolan Kunskapsgruvan. I samhället finns också LKAB:s gruvmuseum, där gruvbrytningens historia, från malmens upptäckt fram till våra dagar, visas. På museet finns också en unik mineralsamling och fotoutställning.
Föreningsliv
Malmbergets största idrottsförening heter "Malmbergets Allmänna IdrottsFörening" (MAIF). Föreningens färger är grönt och vitt; verksamheten drivs inom bland annat ishockey, fotboll, handboll, styrkelyftning, tyngdlyftning och längdskidor.
Kända personer från Malmberget
- Joachim Karlsson, fotbollsspelare
- Kurt Andersson, fotboll-, bandy- och ishockeyspelare [13]
- Lina Andersson, längdskidåkare
- Folke Asplund, skådespelare
- Rolf Bengtsson, skådespelare
- Göran Forsmark, skådespelare
- Björn-Erik Höijer, författare
- Bo Johansson, finansman
- Stig Järrel, skådespelare
- Svante Lindqvist, författare och musiker (J.P. Nyströms)
- Berto Marklund, skulptör och konstnär
- Bo Nilsson, kompositör (född i Skellefteå, bosatt i Malmberget)
- Erik Niva, sportjournalist
- Åke Sundqvist, träsnidare
- Thomas Östros, tidigare statsråd
Noter
- ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013.
- ^ ”Sametinget.se Ortnamn med lulesamisk stavning”. http://www.sametinget.se/1670. Läst 13 september 2014.
- ^ [a b] Uppfinningarnas bok band V, 1902, s. 174-176.
- ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån.
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010.
- ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84
- ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76
- ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1980 Del 2:3, Tätorternas areal och folkmängd, utveckling mellan 1975 och 1980. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1984-06-29. sid. 58. http://www.webcitation.org/6VbOaXwnN. Läst 15 januari 2015
- ^ http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/112283?programid=1316
- ^ http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5334372
- ^ http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7256506
- ^ ”Lapplands Gymnasium - Gällivare”. http://www.gellivare.se/kommun/Barn--utbildning/Gymnasieskola/. Läst 14 juni 2016.
- ^ http://www.aik.se/fotboll/aikindex.html?/fotboll/historik/500aikare/kurtande.html
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Malmberget.
| ||||||||||||||||
