Motala AIF FK

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Motala AIF FK
Motala AIF klubbmärke.png
Grundinformation
Grundad1907 (112 år sedan)
Fullständigt namnMotala Allmänna Idrottsförening Fotbollsklubb
SmeknamnMAIF
SerieDivision 2
OrtMotala, Sverige
HemmaarenaMotala Idrottspark
(kapacitet: 8500)
Klubbfärg(er)         
Nyckelpersoner
OrdförandeSverige Marcus Kåtorp
TränareSverige Christer Persson
Ass. tränareSverige Bo Johansson
Matchställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Säsonger i Allsvenskan1 (1958)
Placering i allsvenskans maratontabell46:a
Säsonger i Sveriges näst högsta division25 (2001)
Övrigt
Supporterklubb(ar)Gamla MAIF:are
Webbplatsmaiffotboll.se

Motala AIF FK, fotbollsklubb inom alliansföreningen Motala AIF från Motala, Östergötlands län. Motala AIF spelar säsongen 2019 i Division 2. Hemmamatcherna spelas i vita tröjor och svarta byxor på Motala IP.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bildandet[redigera | redigera wikitext]

Under våren och sommaren 1907 gick en herre vid namn funderade Julius Malm på hur man kunde fånga upp det breda idrottsintresse som hade börjat växa fram på allvar i Motala. Efter diskussioner med likasinnade vänner kändes det slutligen självklart: det var dags att bilda idrottsförening. Intresset för krafttag kring en sådan skall ha varit stort om man får tro de lokala tidningar från tiden. Hitintills fanns enbart föreningar som var aktiva främst vid speciella sammankomster då Motala ännu inte hade någon egen idrottsplats, eller vars sporter hade en tydlig tjänstemannaprägel.

Den 29 augusti kallades det till möte. Till det hus vid Stora torget som vid denna tid dubblerade som både rådhus och stadshus dök ett femtiotal intresserade upp. Två av dessa var Verner Bruce och Ivar Sjöholm som under några år hade spelat fotboll mot lag från närliggande städer med ett kompisgäng från Holm. De skulle sedermera bli drivande både i anläggandet av Motalas första fotbollsplan såväl som i själva fotbollslaget. Verner, Ivar och inte mindre än 41 andra av mötets besökare tecknade medlemskap. Motala Allmänna Idrottsförening, MAIF, hade bildats.

De första åren[redigera | redigera wikitext]

1907 - Motala AIF bildas med Sten Schale som första ordförande och initiativtagaren till bildandet, Julius Malm, som sekreterare. Redan vid bildandet slogs fast att fotboll skulle tas upp på programmet.

1908 - Idrottsparken invigs 22 augusti under pompa och ståt, mycket tack vare Göta Kanalbolag som upplåter mark mellan kanalen och järnvägsspåren på den så kallade stationsängen. Landshövding Greve Ludvig Douglas invigningstalar inför en flaggparad, musikorkester och flera tusen nyfikna Motalabor.

1909 - Motala AIF spelar sin allra första fotbollsmatch 23 maj när de tar emot Linköpings AIK på IP, siffrorna skrivs till 5-1 i hemmalagets favör. Glada över att äntligen ha ett lag bestämmer man sig för att redan 31 maj bjuda ner Westermalms IF, ett rutinerat lag från Stockholms som visade var skåpet skulle stå. 26-0 och antagligen inte lika muntra miner som i den historiska premiären. Första året kom MAIF att spela cirka 17 matcher, de flesta på Idrottsparken med motståndare från exempelvis Örebro, Boxholm och Norrköping. Utöver det kunde bland annat Jönköpings Läroverk slås tillbaka med 11-1, och ett kompislag från Motala med 12-0 i vad som skulle kunna kallas för ett första derby. Man vinner också första upplagan av Crusebjörnska vandringspriset i Tranås.

1910-talet[redigera | redigera wikitext]

1912 - En polioepidemi bryter ut och tvingar MAIF att stänga Idrottsparken under flera månader. Polio som vid denna tid kunde innebära livsfara var av förklarliga skäl något det togs väldigt allvarligt på. Detta innebar att det bara blev sex matcher spelade under året.

1915 - Under vintern tar Mellersta Östergötlands Järnvägar beslut om att dra nya järnvägsspår mellan Motala och Linköping, tvärs över Idrottsparken. Således stod MAIF utan hemmaplan vilket fick till följd av att laget inte spelade några matcher under året.

1916 - Första året med någon form av ordnat seriespel då laget anmäler sig till Landsbygdsseriens västra grupp och får möta Mjölby AI samt Åtvidabergs FF. Eftersom MAIF fortfarande saknar hemmaplan och Åtvidaberg ligger för långt bort bestämmer man sig för att mötas halvvägs, det vill säga i Mjölby. Avsaknaden av egen hemmaplan skulle efter denna säsong sätta stopp för fotbollsspelande i MAIF under några år framöver.

1920-talet[redigera | redigera wikitext]

1920 - På annandag pingst invigs nya Idrottsparken, belägen bara 300 meter från den gamla. Invigningen skedde med match mot stockholmslaget Mariebergs IK, en match MAIF vann med 2-1.

Under sommaren bjuder man in tre kvalificerade motståndare i form av IFK Göteborg med en rad landslagsmän, förlust 1-4 blev följden av den matchen. Näst på tur stod Westermalms IF som man tog revansch på genom att vinna 1-0 och klubbens första utländska motståndare, B 93 från Köpenhamn kom på besök. Den senare matchen besöktes av inte mindre än 2500 åskådare men slutade tyvärr i en klar förlust, 1-7 mot det danska topplaget. Under året tar man även plats i den så kallade Östgötaserien med lag som Mjölby AI, BK Derby, Boxholms IF och dåtida storlagen IFK Norrköping samt IK Sleipners reservlag.

1921 - En spelarstrejk bryter ut och som innebar att det inte blev något seriespel, men väl olika pokaler och träningsmatcher. Bland dessa matcherna utmärker sig bortamatchen mot Degerfors IF som MAIF spelade hem med hela 10-1. Det är något oklart vad som föranledde spelarstrejken, men kanske hängde den ihop med en mycket besvärlig tid för Motala Verkstad där flertalet spelare var anställda. KFUM:s BK från Köpenhamn kommer på besök under sommaren och slås tillbaka med 2-1.

1922 - Traditionsenligt sommarmöte mot ett danskt lag, denna gång BK Viktoria från Köpenhamn som man vinner mot med 2-0. Detta möte skulle markera slutet för de danska gästspelen. Den stora organisatören bakom dem, Carl Hofström, hade blivit obotligt sjuk och dog några år senare 1925.

1924 - Brynolf Ekelin som under några säsonger hade varit giftig anfallare i MAIF lämnar för IFK Norrköping i den precis nystartade Allsvenskan. Näsan för mål höll även på högsta nivå och redan första säsongen blir Brynolf lagets bästa målskytt.

1925 - MAIF vinner Östgötaserien och får nu möjligheten att ta klivet upp i den Södra Mellansvenskan, tredjedivisionen. För första gången väntade nu seriespel mot andra lag än bara östgötska, nämligen småländska.

1927 - MAIF vinner Södra Mellansvenskan en poäng före Jönköpings IS, men väljer att tacka nej till avancemang. I föreningens 25-årsskrift går att läsa: ”Förmodligen var det ekonomiska skäl som voro avgörande, varför det fick bliva vid det gamla”.

1930-talet[redigera | redigera wikitext]

1930 - Andra seriesegern i Södra Mellansvenskan och nu var man redo att ta klivet upp. Detta innebar föreningens första kvalspel som tyvärr slutar med förlust med 0-2 i matcher mot Kalmar AIK, 0-1 borta och 1-3 hemma. Säsongen 1929/30 noteras Sten ”Oa” Berg för inte mindre än 30 mål, ett klubbrekord som står sig än idag!

1932 - Uppflyttning till div. II och för första gången ställs man mot klubbar som IFK Norrköping, Hammarby IF och Djurgårdens IF. MAIF började starkt med fyra vinster och två oavgjorda på de sex första matcherna. Efter det tröt tyvärr orken betydligt. Säsongen blev trots allt lyckad i den mån att man lyckades hålla sig kvar som nykomlingar.

1935 - Tillbaka i div. III var det dags för det första seriederbyt någonsin, då Motala FF med en hel del gamla MAIF:are hade tagit klivet upp. Första mötet vanns av MAIF med 3-2 inför hela 2000 åskådare på IP, medan returen vanns av Motala FF som till skillnad från MAIF trots detta inte lyckades hålla sig kvar. Detta var också året då Sten ”Oa” Berg gjorde sin sista match och slutade på makalösa 138 mål på 144 matcher.

1937-39 - Tre somrar i rad hade MAIF internationella gäster som gav de svartvita en lektion i fotboll. Först mötte man Rapid Wien med stormålskytten Franz ”Bimbo” Binder som vann med 7-2, detta följdes sedan av två ungerska lag i form av Debreceni Bocskai FC som vann med 2-0 och Hungária FC med fem spelare som nyligen spelat VM-final mot Italien, de vann med 4-0.

1940-talet[redigera | redigera wikitext]

1943 - Under vintern hade MAIF hittat sin första tränare, till skillnad från tidigare års lagledare, i Nils ”Greven” Johansson från Mjölby och lirade med viss marginal hem div. III. I kvalet ställdes man mot Jönköping Södra och lagen vann varsin match, 4-1 hemma i Motala och förlust 1-3 i Jönköping. Tyvärr drog smålänningarna det längre strået i skiljematchen som avgjordes i Tranås och vann återigen med 3-1. Motalagrabben Arne Lundqvist vinner juniorserien med MAIF och får samma år a-lagsdebutera. Arnes karriär skulla komma att bli brokig men tog honom till Frankrike och dåtidens storlag Stade de Reims samt fyra landskamper och ett mål för Sverige som höjdpunkt.

1945 - I november gör en viss Gösta Löfgren debut i MAIF-dressen under en vänskapsmatch mot IFK Motala. Han noterades för två mål direkt.

1948 - MAIF får sin första utländska tränare i form av österrikaren Otto Cinadler som under 30-talet hemma i Österrike varit en av landets mer lovande spelare. Tyvärr utbröt andra världskriget och den judiske Otto blev berövad både fotboll och frihet innan han efter kriget kom till Sverige och Motala.

1949 - Vältränade MAIF:are skulle säsongen 49/50 springa hem sin div. IV serie med ett imponerande målfacit på 64-16 och 13 vinster på 18 matcher. Säsongen därpå gick laget rakt igenom div. III som nykomlingar med lika många vinster på lika många matcher som föregående säsong.

1950-talet[redigera | redigera wikitext]

1951 - Nykomlingar i div. II (divisionen under Allsvenskan) och publiken var verkligen på gång i Motala. Under höstens möte mot Hammarby IF kom 5062 personer till IP men det rekordet skulle snart krossas. MAIF hade nämligen inlett säsongen starkt och låg tvåa bakom AIK, ett AIK som nu skulle komma till Motala och Idrottsparken. Hela 10 388 personer, däribland statsminister Tage Erlander, letade sig ner för att se matchen som AIK tyvärr enkelt spelade hem med 6-1.

1952 - Gösta Löfgren gör debut i landslaget under ett möte mot Italien i Florens, som div. II spelare, och blir målskytt i matchen som slutar 1-1!

1954 - MAIF hade vid detta laget etablerat sig i div. II men nu slutade tränaren Olle Hedström och jakten på en ny tränare tog vid. Meriterade Torsten Lindberg tar över och har som spelare 6 SM-guld och ett OS-guld från London i bagaget.

1955 - Med nya spelare från framgångsrika juniorled (3 DM-finaler på lika många år) och sedan några år backade av stora starka Motala Verkstad som möjliggjorde värvningar hade Torsten Lindberg med sin strikta ledarstil byggt ett nytt MAIF som blandade sig i toppen av div. II. Inför säsongen flyttades man över från Svealand till Östra Götaland vilket medförde en rad intressanta derbyn och möten med lag som Landskrona BoIS och Kalmar FF. För andra året i rad slutade man trea. Detta var också året som Gösta Löfgren belönades med det finaste pris man kan få som svensk manlig fotbollsspelare, Guldbollen.

1956 - Med en Guldbollenvinnare i Gösta Löfgren och en skytteligavinnare i Lennart ”Knatten” Elgstrand från föregående år så var det många som undrade hur bra MAIF egentligen kunde bli. I Egon Bengtsson som ny målvakt hade man äntligen hittat stabilitet på den positionen och med spelare som Rolf Ullván, Lennart Hemming och Sören Nilsson fanns en tydlig stomme. Det slutade i succé när man äntligen toppade sin div. II serie vid säsongens slut våren 1957, en poäng före Landskrona och Derby.

Kvalet till Allsvenskan - Det vankades kval till Allsvenskan och lotten föll på Örgryte IS, en nitlott i MAIF-ögon då Örgryte med trion Gunnar Gren, Agne Simonsson och Rune Börjesson var riktigt starka. Inför 30 000 åskådare på Ullevi springer MAIF ut för första mötet och tar något otippat ledningen i första halvlek. Det fina spelet fortsätter och MAIF går ifrån till osannolika 4-0, men med en halvtimme kvar tar ÖIS över taktpinnen efter en reducering och kommer ikapp både en och två gånger. Med 5 minuter kvar står det 3-4 och ÖIS har en boll som räddas på mållinjen, men närmre kom de inte. Till returen tre dagar senare strömmade Motalapubliken, nytt rekord: 12 863 personer! MAIF radade upp chanser i första halvlek men bollen ville inte in, just då. För i andra halvleken gjorde de svartvita både ett och två och tre och tillslut fyra mål. ÖIS å sin sida hade inget att säga till om och matchen slutade 4-0. MAIF var klara för finrummet som är Allsvenskan!

1957 - Rolf Ullván sätter en otrolig svit på 164 raka matcher mellan åren 1948-1957, men annars är 1957 års säsong självklart mest ihågkommen som året då MAIF gjorde debut i Allsvenskan. I premiären stod IFK Göteborg för motståndet och MAIF, utan en skadad Gösta Löfgren, lyckades kämpa sig till 2-2. I övrigt var hösten jobbig för nykomlingarna som utan sin skadade storstjärna hade svårt att ta poäng. Enda vinsten kom hemma mot AIK, då Gösta tillfälligt var tillbaka, med 2-1.

1958 - Det hade beslutats att Allsvenskan skulle läggas om från höst-vår till vår-höst just denna säsong, varför MAIF spelade 1,5 säsong i Allsvenskan och således hela 1958. Vårsäsongen blev kort tack vare stundande VM på hemmaplan, men också ganska lyckosam för MAIF som lyckades ta 4 segrar på 7 matcher. Välbehövliga poäng i bottenkampen. Tyvärr så blev hösten tung och MAIF kroknade. Man blev kvar på sistaplatsen men hade ett publiksnitt som inte matchade placeringen: 6500 personer.

1959 - MAIF hade vid det här laget inte bara tappat sin Allsvenska plats utan började även tappa andra viktiga beståndsdelar. Efter säsongen 1959 lämnade tränare Lindberg för IFK Stockholm, Lövet gick till IFK Norrköping och Motala Verkstads idrottsintresserade VD Tord Segerdahl hade flyttat till Uddevalla, något som innebar svårare förutsättningar att värva spelare.

1960-talet[redigera | redigera wikitext]

1963 - Med bara två spelare kvar från den Allsvenska säsongen hade MAIF tappat betydligt, och när dessutom Motala Verkstad var på nedgång fanns ingen kraft till värvningar. Det hela slutade med degraderingen och efter säsongen lämnar även Sören Nilsson efter imponerande 299 seriematcher i den svartvita tröjan.

1965 - Under kommande år skulle MAIF spela div. III derbyn mot IFK Motala, BK Zeros, Borens IK och Starka Wiljor. 1965 var dock det enda året man inte behöll titeln som bäst i stan, då IFK Motala landade före i tabellen. Detta är också året då Gösta Löfgren gör sin sista match som spelare i MAIF, efter att ha återvänt från IFK Norrköping inför säsongen 1964. En spelarkarriär som innefattar landskamper, Guldbollen, spel i Allsvenskan och 196 mål på 278 seriematcher.

1968 - Med ett nytt lag till största delen bestående av egna talanger slutar MAIF på en tredjeplats i div. III. Detta med Knut Karlsson, som spelade Allsvenskt med klubben, bakom rodret.

1970-talet[redigera | redigera wikitext]

1971 - MAIF kraftsamlar och värvar bland annat ny tränare, en backklippa i form av Bo Ohlsson från Åtvidaberg samt att man dammar av Egon Bengtsson i målet. Det slutar i en smärre katastrof och man är nära att trilla ur serien.

1974 - Gösta Löfgren är tillbaka i MAIF, nu som tränare, och han börjar ställa krav som snart skall ge effekt. Bland annat att han vill ha rena fotbollsspelare, inga vinteridrotter tillåts!

1975 - Målvakten Bengt Lindström hade året innan hämtats från IFK Norrköping och från samma klubb hämtade man detta år centern Ulf Hultberg. Två spelare med Allsvensk rutin att bygga ett lag med Motalaspelare runt. Det gick bra. Efter att ha toppat sin div. III serie efter hösten väntade kvalspel till tvåan, ett kval som MAIF lirade hem efter två oavgjorda matcher mot Västerås SK och IFK Ulricehamn samt en vinst i sista och avgörande matchen mot Högalids IF.

1976 - Som nykomlingar i div. II och motståndare som Helsingborgs IF med Roger Magnusson och IFK Göteborg med Torbjörn Nilsson och Ove Kindvall räckte MAIF inte till och avsaknaden av en målskytt var tydlig. Det blev respass tillbaka till trean.

1979 - I trean har man haft ett par lyckosamma år med vinst 1977 och kvalförlust, en andraplats 1978 och så en ny vinst 1979. Likt 1977 så vinner MAIF alltså detta år sin serie och likt 1977 så klarar man inte av kvalet. Många rutinerade spelare hade vid denna tid lämnat laget och flera skulle komma att lämna.

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

1980 - Det nya decenniet började på sämsta tänkbara sätt och MAIF brakade ihop totalt. Man slutade sist i sin div. III serie trots försök att vecka liv i laget med sommarvärvningar som nygamle Conny Jakobsson och internationell flärd i skotten Bobby Flavell.

1982 - När MAIF väl var tillbaka i div. III så tog IFK Motala emot och var under ett par år, 1982 och 1983, det bästa laget i stan. Efter säsongen avslutade även Bo Löfstedt sin MAIF-karriär, som spelare, en karriär som började redan på 60-talet och landade på 257 seriematcher.

1986 - Seriesystemet skulle stöpas om och MAIF tog chansen att hänga på. Tillbaka i Motala efter spel i Allsvenskan med Hammarby IF och IFK Norrköping var anfallaren Jonnie Efraimsson och honom skulle laget byggas runt kommande säsonger. Via en femteplats och efterföljande kval tog MAIF steget upp i nya div. II, numera trea på stegen efter div. I och Allsvenskan.

1988 - Efter ett år där man tydligt etablerade sig var det lite nya vindar i svartvitt. En tränare, Milivoj Stojanovic, hämtades från Örebro redan 1987 och han hade med sig ett antal spelare med rutin från högre serier. Detta i kombination med målvakten Dragi Dimitrovski från Kalamata i Grekland, lokala profiler som Anders ”Lillen” Eldh och Pether Karlsson från IFK Motala samt såklart Jonnie Efraimsson skapades ett lag i harmoni som kunde spela hem seriesegern. En av de nya spelarna var Mikael Eriksson som krutade in hela 29 mål sin första säsong!

1989 - MAIF är tillbaka på näst högsta nivå men det hela börjar med att tränaren och en handfull spelare lämnar klubben efter seriesegern. Man fyller på så gott man kan och det skall visa sig vara gott nog. Bland namnen märks Thomas Nordahl på tränarbänken, Petri Kaksonen från Finland och kanske framför allt Nordirländaren Noel Brotherston med över 300 matcher för Blackburn Rovers och ett VM 1982 i bagaget. Hammarby tar hem serien men MAIF slutar på en mycket godkänd femteplats, det bästa resultatet på drygt 25 år. Under säsongen sätter man dessutom ett damlag till seriespel för första gången i klubbens historia.

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

1992 - Efter några år i ettan har spelare lämnat och spelare tillkommit. Tyvärr skulle det visa sig att nyförvärven inför just denna säsong ihop med befintlig trupp inte riktigt höll måttet och MAIF trillar ur.

1995 - MAIF har samlat kraft och byggt ett nytt lag under tränare Anders B. Johansson och det skulle ge effekt denna säsong. Efter kvalvinster mot både Norrby IF och IFK Trelleborg är föreningen tillbaka i div. I.

1997 - Inför säsongen tvingas MAIF ironiskt nog lägga ned sitt damlag till följd av spelarbrist efter den bästa säsongen någonsin. På herrsidan värvar Allsvenska segrarna Halmstads BK Mikael Gustavsson, sedermera Rosén, som MAIF hittat i Fågelsta. Mikael skulle komma att göra över 250 matcher på högsta nivå liksom 3 landskamper.

1999 - En tuff säsong på många vis för MAIF. Seriesystemet skulle än en gång läggas om vilket innebar att de 7 högst placerade lagen fick plats i nya Superettan, medan övriga hamnade i div. II. En trupp bestående av många egna och lokala spelare, kryddat med utländska spelare som finnen Miikka Kajander och engelsmannen Paul Malcolm, fick ett slag i solar plexus redan innan säsongen då Mattias Gustavsson förolyckades i en bilkrock under vintern 1998. MAIF fick till slut lämna ettan och börja om i div. II. Ett damlag startades på nytt upp under året.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

2000 - MAIF:s sejour i div. II skulle visa sig bli kort. Milenko Vukcevic med ett antal allsvenska säsonger i Degerfors IF innanför västen tar plats som maestro på mittfältet och en glödhet Daniel Leinar på topp serveras bollar på löpande band. MAIF lyckas vinna sin div. II serie och sedan även efterföljande kval mot BK Forward. Leinar gör 20 av lagets 43 mål i serien och 3 av 5 mål i kvalet.

2001 - Återkomsten på näst högsta nivå skulle bli tuff och kortvarig. Utan sin radarpartner Vukcevic från föregående säsong mäktade målskytt Leinar bara med fyra mål, och först i fjärde matchen lyckades MAIF att göra mål. Detta om något vittnar om den den bristfälliga offensiven som till slut blev alldeles för påtaglig och MAIF lyckas bara vinna 3 matcher på hela säsongen. Inte helt otippat ledde det till att man slutade sist i serien. Vinst mot föregående års allsvenska lag GAIS och östgötaderby mot IF Sylvia gladde tyvärr föga, och till råga på allt lade även damlaget ner efter säsongen.

2004 - Raset från Superettan fortsatte och 2004 återfanns klubben i div. III. En av de svagaste serietillhörigheterna på mycket länge innebar dock seriederby mot LSW IF med mycket publik.

2007 - MAIF är sedan någon säsong tillbaka i div. II och vinner detta år serien. Det skall komma att bli startskottet på en period av jojo-åkande mellan div. I och div. II som håller i sig i nästan ett decennium.[1][2]

2010-talet[redigera | redigera wikitext]

2012 - MAIF:s meste spelare genom tiderna, Daniel Leinar, hade egentligen redan lagt skorna på hyllan efter säsongen 2009 men gjorde detta år en återkomst som backup. Det slutade i 9 matcher under säsongen, vilket gjorde att det totala antalet seriematcher blev mäktiga 316 stycken mellan säsongerna 94-12. Mest genom alla tider! Som målfabrikör låg han inte heller på latsidan, totalt 164 och med det är han näst bäst genom tiderna, bara slagen av Gösta Löfgren.

2013 - Året blir ett att minnas och MAIF är minst sagt i slag; man vinner allt man ställer upp i under nya tränaren Lennart ”Kral” Andersson med meriter från bland annat Sierra Leones landslag. Laget börjar med att spela hem Östgöta Innefotbollcup, följer upp det med att vinna Östgötacupen efter att ha slagit de båda allsvenska lagen Åtvidabergs FF och IFK Norrköping och avslutar sedan med att vinna serien.

2014 - Som nykomlingar i div. I kommer MAIF på en imponerande delad fjärdeplats, bara fyra poäng från kvalplatsen som Örgryte IS kniper. Ibrahim Alushaj som värvades inför föregående säsong levererar mål, föregående säsongs 14 mål följs upp av hela 22 mål denna säsong. Även Alexander Magnusson-Glaad är viktig för lagets offensiv och står för 8 mål från sin ytterposition. Årets stormatch blev den mot Djurgårdens IF i Svenska Cupen, tyvärr förlust med 4-0 inför 2068 åskådare.

2015 - Upp som en sol och ned som en pannkaka, ungefär. Efter ett par säsonger av medvind och framgång rasade det ihop. Nyckelspelarna från föregående säsonger plockades upp av andra klubbar och MAIF tvingas i princip spela ihop ett nytt lag, något man inte lyckas med under gamle spelaren Niklas Egnells tränarskap. John Erlandsson lämnar föreningen för att trappa ner efter 17 raka säsonger som inneburit allt från spel i div. III till Superettan i den svartvita dressen.

2018 - En säsong som kantas av tränaravhopp och negativa rubriker i tidningarna, samtidigt som laget inte når fram till de resultat många hoppades på. Stormatch mot IF Elfsborg i Svenska Cupen inför 1644 åskådare och även denna gång förlorar man med 4-0 mot Allsvenskt motstånd. En rolig nyhet för året var det nystartade damlaget som krossar allt motstånd och vinner div. IV.

Säsongshistorik[3][redigera | redigera wikitext]

Säsong Nivå Division Sektion Position
2001 2 Superettan 16
2002 3 Division 2 Östra Götaland 9
2003 3 Division 2 Östra Götaland 12
2004 4 Division 3 Nordöstra Götaland 3
2005 4 Division 3 Nordöstra Götaland 1
2006 4 Division 2 Mellersta Götaland 4
2007 4 Division 2 Mellersta Götaland 1
2008 3 Division 1 Södra 6
2009 3 Division 1 Södra 12
2010 4 Division 2 Östra Götaland 1
2011 3 Division 1 Södra 14
2012 4 Division 2 Östra Götaland 4
2013 4 Division 2 Södra Svealand 1
2014 3 Division 1 Södra 4
2015 3 Division 1 Norra 14
2016 4 Division 2 Södra Svealand 9
2017 4 Division 2 Södra Svealand 5

Färger och klubbmärke[redigera | redigera wikitext]

Motala AIF har haft samma färger och klubbmärke så länge som nästan alla idag kan minnas. Men vägen fram till både matchdräkt och klubbmärke var trots det både relativt lång och brokig. Vad gäller färgerna så var den allra första dräkten man spelade i en blå- och vitrandig tröja med tillhörande svarta byxor. Tröjans färger var ett erkännande till spelarna som nästan uteslutande kom från IFK Motala, en förening MAIF hade slukat. Några år senare hade man bytt färger, de svarta byxorna var kvar men nu hade man en helgul tröja. Denna stod sig fram till 1917 då MAIF stod utan både fotbollsplan och lag. När man väl gjorde comeback så gjorde man det i svart tröja med vita byxor, och sedan följde en lång rad byten.

1920: Blå tröja, svarta byxor

1921: Svart tröja, gröna byxor

1922: Svart- och vitrandig tröja, gröna byxor

1923: Blå- och vitrandig tröja, svarta byxor

1924: Röd- och svartrandig tröja, svarta byxor

Året hade blivit 1925 när MAIF äntligen hittade rätt, då introducerades nämligen den kombination som har använts sedan dess: vit tröja, svarta byxor.


Första klubbmärket

Vad gäller klubbmärket så har även det genomgått sina transformationer. Till en början hade föreningen faktiskt inget märke alls och det skulle dröja till 28 augusti 1913 innan man tog beslut om att skaffa ett sådant. Detta utfördes i silver av guldsmed Linderoth och var tydligt influerat av dåtidens stadsvapen med en halva innehållande två gripar, den andra med en propeller korsad av två vingbesmyckade spiror och där emellan en balk innehållande föreningens initialer. Ovanpå klubbmärket vilade ett torn. Det finns inga anteckningar som förklarar färgfördelningen, men det är rimligt att tro att även dessa kopierade stadsvapnet. Detta klubbmärke användes aldrig på tröjorna utan det första emblem vi hittar på en MAIF-tröja är något helt annat.

Tidigt tröjemblem
Äldre variant av nuvarande emblem

Vid 1920 hade MAIF nyligen fått tillbaka ett fotbollslag efter att under ett par år stått utan, detta då Motala Verkstads IS gick upp i föreningen. Nu syntes ett emblem av enklare snitt som egentligen var en direkt kopia av det emblem MVIS under sin korta levnadstid hade använt på sina tröjor, med bokstäverna utbytta. Det bestod av en vit bård med vita bokstäver på svart bakgrund som i var sitt väderstreck förkunnade föreningens initialer. Varför man inte fortsatte använda emblemet är oklart, men på framtida lagfoton ser vi andra matchtröjor och alla utan emblem.

I mars 1927 får MAIF ett nytt klubbmärke, och det är samma klubbmärke som fortfarande används. Medlemmen Artur Cederborg fick i uppgift att utföra det med direktiven att både bård och bokstäver skulle vara i blåsvart ton. Inte heller vårt nuvarande klubbmärke har sett likadant ut genom åren. Små förändringar som att datumet för grundandet har tillkommit, det har synts med och utan gulddetaljer, gått från mjukare till skarpare bokstäver och så vidare. Det återstår att se när och hur nästa förändring blir, om den blir.[4]


Idrottsparken[redigera | redigera wikitext]

Intresset för en idrottsplats i Motala var vid tiden för MAIF:s bildande väldigt stort, varför det också var något som stod högst upp på dagordningen. En dryg månad efter bildandet hade MAIF fått tillstånd av Göta Kanalbolag att anlägga en idrottsplats mellan kanalbanken och järnvägsstationen och bland annat Motala Tidning spådde idrottslivet i Motala en kraftig utveckling. Alla var dock inte lika positiva. När ordförande Sten Schale anhöll om ett bidrag på 500 kronor till bygget vid ett möte med Motala socken kommunfullmäktige stötte han på motstånd från olika håll och fick lämna mötet tomhänt. Bland annat resonerades kring att ”mer än 50 procent av idrotten är osund”.

Den 8 maj 1908 påbörjade man dock anläggandet med hjälp av egna medel, och det räckte en bit. Till slut fick man ansöka om ett lån vid Motala Sparbank på 2500 kronor för att kunna färdigställa Idrottsparken. Invigningen kunde sedan ske den 22 augusti samma år, dvs. ett knappt år efter bildandet av MAIF. Landshövding Greve Ludvig Douglas invigningstalade inför en flaggparad, musikorkester och flera tusen nyfikna Motalabor som hade dykt upp. Idrottsparken beskrivs några veckor senare i tidningen Nordiskt Idrottslif enligt följande: ”Denna synnerligen vackert belägna idrottsplats torde vara en af de bästa på samma gång som den är en af de nyaste i Sverige. Idrottsplatsen ligger väl skyddad för blåst och är omkransad af rik löfskog”.

Glädjen skulle dock bli kortvarig, redan efter sju år stod det klart att Mellersta Östergötlands Järnvägar hade beslutat att dra nya spår mellan Motala och Linköping, och att dessa spår var tvungna att dras tvärs över Idrottsparken. Protesterna från MAIF hjälpte inte och nu följde några tuffa år där en idrottsförening skulle hållas igång utan en idrottsplats att utöva sina idrotter på.

Efter nya diskussioner med Göta Kanalbolag kom man överens om en ny mark för Idrottsparken, 300 meter norrut där den också ligger idag. I början av 1917 skulle arbetet med den nya Idrottsparken ta sin början och kunde sedan invigas på annandag pingst 1920. Invigningstalare byrådirektör Lindencrona konstaterade i sitt tal att ”Det ligger åratal av arbete och seg energi bakom framskapandet av denna charmanta idrottsplats”.

Efter många år har MAIF äntligen ett hem, och denna gång skulle det inte få ruckas på även om Idrottsparken under åren skulle komma att utvecklas. 1927 lägger Carolus Widén fram en motion om att ändra namnet till Platenvallen, detta röstas dock ned med 24 mot 9 i Idrottsparkens favör och 1929 inköps och uppförs paviljongen på nuvarande läge.

1933 får huvudläktaren äntligen tak men redan 1945 så brinner den ned, troligtvis till följd av överhettning av skorstenen till bastun som använts kvällen innan. En lustig händelse efterföljde branden, då Motala stads överkonstapel Herman Käll plötsligt överlät utredningsarbetet till Sven Johansson, överkonstapel i Motala socken. Anledningen var att man hade konstaterat att branden började i bastun, belägen i Motala socken. Gränsen mellan Motala stad och Motala socken gick längs mittlinjen och rakt genom läktaren!

Fem år senare uppförs en ny huvudläktare och inför den Allsvenska vårsäsongen 1958 uppförs en ståplatsläktare för 2000 personer under tak. Sommaren 2014 invigs en helt ny huvudläktare sedan den gamla från 50-talet bedömts som undermålig. Den nya läktaren har plats för 1200 sittande under tak.  

Kända spelare[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

http://www.mvt.se/sport/gillar-nar-det-stalls-krav-om4869230.aspx

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Motala allmänna idrottsförening 1907-2007. Motala allmänna idrottsförening idrottsallians. [2007]. ISBN 9789163311956. OCLC 229464982. https://www.worldcat.org/oclc/229464982. Läst 18 mars 2019 
  2. ^ Motala allmänna idrottsförening 1907-2007. Motala allmänna idrottsförening idrottsallians. ISBN 9789163311956. OCLC 229464982. https://www.worldcat.org/oclc/229464982. Läst 18 mars 2019 
  3. ^ ”Säsongshistorik”. http://svenskfotboll.se/cuper-och-serier/information/?flid=25529. Läst 2 maj 2015. 
  4. ^ Motala allmänna idrottsförening 1907-2007. Motala allmänna idrottsförening idrottsallians. [2007]. ISBN 9789163311956. OCLC 229464982. https://www.worldcat.org/oclc/229464982. Läst 18 mars 2019