Åtvidabergs FF

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Åtvidabergs FF
AtvidabergsFFOfficialLogo2945.png
Hemort Sverige Åtvidaberg, Sverige
Grundad 1 juli 1907
Hemmaarena Kopparvallen
Ordförande Muharrem Demirok
Tränare Roar Hansen
Ass. tränare Andreas Thomsson
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Meriter
Svenska mästare 2 (1972, 1973)
Svenska cupen 2 (1970, 1971)
Allsvenska säsonger 20  (2015)
Placering i allsvenskans maratontabell 17:e
Säsonger i Sveriges näst högsta division 50   (2010)
Övrigt
Supportrar Kopparslagarna
Webbplats www.atvidabergsff.se
Nuvarande säsong

Åtvidabergs Fotbollförening, ÅFF, "Åtvid", "Bruket" är en fotbollsförening i Åtvidaberg som bildades den 1 juli 1907[1] och som utmärkt sig med framgångar på herrsidan. Säsongen 2015 spelade A-laget i högsta serien Fotbollsallsvenskan. Laget spelar i Superettan 2016.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Åtvidabergs FF grundades 1907 som Åtvidabergs IF. 1935 följde delningen av föreningens sektioner och fotbollssektionen blev Åtvidabergs FF. Initiativtagare till omorganisationen var Elof Ericsson, chef vid Åtvidabergs Industrier (Facit).[2] 1932-1933 spelade ÅFF för första gången i Division 2 men klubben degraderades 1935. 1945 förlorade man det allsvenska kvalet mot Djurgårdens IF. 1940 återkom man till Division 2. 1951 kvalificerade sig ÅFF för första gången till allsvenskan. Den första allsvenska säsongen blev ett debacle, då man bara tog en enda seger. ÅFF åkte ur serien och 1959 åkte man ner i Division 3. Men perioden 1965-1975 blev en guldålder, med svenska liga- och cuptitlar, samt spektakulära internationella matcher mot lag som Chelsea, Bayern München och Barcelona. En andra storhetsperiod inleddes 2010, då ÅFF återkom till Allsvenskan efter 27 år. Därefter har Åtvid under åren 2012-2014 etablerat sig som ett mittenlag i Allsvenskan med tre åttondeplaceringar.

1900-talet (fram till 1910)[redigera | redigera wikitext]

Enligt sägnen skall fotbollskonsten ha kommit till Åtvidaberg genom en rörmokare från Stockholm som 1905 arbetade på ett bygge i orten, men först 1907 bildades Åtvidabergs idrottsförening. ÅIF var en flergrensförening och med bland annat fotboll som en gren, men även grenar som tennis och friidrott ingick i programmet. Föreningens ändamål var att "genom övande av olika idrotter höja intresset för dessa och därigenom utbilda goda idrottsmän samt dessutom verka för en god kamratanda". Föreningens märke blev ett blått koppartecken efter kopparbrytningen i Åtvidabergsområdet.[3]

1910-talet[redigera | redigera wikitext]

Fotboll var redan från början den gren som tilldrog sig det största intresset i föreningen. 1915 instiftades Landsbygdsserien som ÅIF kom att deltaga i. 1917 stod ÅIF som segrare i denna efter att i finalen besegrat Reimyre med 9-3. Men det skulle dröja fram till säsongen 1929-30 förrän ÅIF tog klivet upp i division III Södra Mellansvenskan.[3]

1920-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 1920 stod idrottsplatsen färdig. Idrottsplatsen innehöll banor, övningsplatser och självklart en fotbollsplan. Invigningsmatchen spelades mellan ÅIF och Norrköpingslaget Sleipner, som vann med 6-3. 1923 övertog AB Åtvidabergs Industrier idrottsplatsen som senare, närmare bestämt 1936, skulle få namnet Kopparvallen. 20-talet slutade lyckligt för klubben då laget tog sig upp till division III Södra Mellansvenskan säsongen 1929-30.[3]

1930-talet[redigera | redigera wikitext]

30-talet skulle komma att bli ett händelserikt årtionde för ÅIF. Avancemanget i seriesystemet skulle inte ta slut efter succésäsongen 1929-30, utan redan efter två år tog laget klivet upp till division II efter en serieseger i division III 1932. En bidragande faktor till framgången var bruksdisponenten Elof Ericsson som börjat engagerat sig i föreningen. Bland annat ska Ericsson hjälpt till att värva både tränare och spelare till laget. Kommande tre säsonger tillbringade laget i division II med en fjärdeplats som bästa tabellplacering, innan laget tvingades att återigen degraderas till division III Södra Mellansvenskan.[3] Samma år som degraderingen, 1935, delades ÅIF in i tre olika föreningar vilket bland annat innebar att fotbollssektionen inom ÅIF bytte namn till Åtvidabergs Fotbollförening - ÅFF.[4] Den “nya” föreningen skulle komma att ligga kvar i division III fram till efter säsongen 1939-40 då klubben tog en andraplats i serien vilket räckte till uppflyttning då Waggeryds IK tackade nej till platsen i division II Östra.[3]

1940-talet[redigera | redigera wikitext]

40-talet skulle komma att bli ett framgångsrikt decennium för ÅFF, mycket tack var en rad namnkunniga tränare som klubben, med hjälp av Elof Ericsson, lyckades knyta till sig. Redan säsongen 1944-45 spelade ÅFF kval till allsvenskan där men förlorade mot Djurgården. Säsongen därpå, 1945-46 kom laget tvåa i serien (vilket inte räckte för kval uppåt) och lyckades även ta sig till final i Svenska Cupen där Malmö stod som segrare. Avancemanget till division I skulle dock dröja till 1951 då ÅFF som bäst lyckades med ytterligare två andraplatser under vad som var kvar av 40-talet.[3]

1950-talet[redigera | redigera wikitext]

Som sagt började 50-talet bra med en uppflyttning till allsvenskan 1951 efter att laget den 10 juni samma år spelade en direkt avgörande match mot Sandvikens IF. Med endast några minuter kvar av matchen lyckades ÅFF få in en kvittering vilket räckte för uppflyttning. Säsongen 1951-1952 i högsta divisionen gick dock inte som planerat och ÅFF lyckades inte hålla sig kvar utan tvingades till nedflyttningsplats efter åtskilliga uddamålsförluster. Under de första åren i division II hävdade sig klubben bra men mot slutet av decenniet gick det allt sämre och 1959 degraderades laget till division III.[3]

1960-talet[redigera | redigera wikitext]

Åtvidaberg hade sin första storhetstid på 1960-talet. Klubben värvade 1961 den då 16-åriga Roger Magnusson från Blomstermåla. Två år senare blev mångfaldige landslagsspelaren Bengt "Julle" Gustavsson tränare. Med Lasse Spjut som värvningsansvarige, kom bland annat Veine Wallinder, Sten-Åke "Söla" Andersson, Lars-Göran "Knalin" Andersson och Jan Olsson till klubben. Inför VM i England 1966 hade Brasilien sitt läger i Åtvidaberg och spelade även en träningsmatch mot ÅFF. Åtvidaberg ledde under matchen med 2-1 men förlorade till slut med 2-8. 1967 förstärkte ÅFF truppen ytterligare med målvakten Ulf Blomberg och mittbacken Kent Karlsson och vann detta år division II. I kvalet besegrades först Brage borta med 2-0, och med 10 173 åskådare på Kopparvallen tog laget klivet upp i Allsvenskan efter att ha vunnit med 2-0 mot Sandvikens IF.

1970-talet[redigera | redigera wikitext]

Åtvidaberg hade sin första storhetstid i början av 1970-talet, då företaget Facit under Gunnar Ericsson sponsrade laget. Ericsson var ordförande för både ÅFF och Svenska Fotbollförbundet.[2] Två allsvenska slutsegrar (1972 och 1973) och två finalsegrar i Svenska cupen (1970 och 1971) i början 1970-talet är de största framgångarna. Klubbens största framgång i europacuperna är en kvartsfinal i Europacupen för mästarlag 1974/1975 där man förlorade mot Barcelona. I Cupvinnarcupen 1971/1972 skrällde man med att slå ut Chelsea - efter 0-0 hemma fick man 1-1 borta och vann på bortamål. I kvartsfinal förlorade man mot Dynamo Berlin. Säsongen 1973/1974 skakade ÅFF Bayern München i Mästarcupen, där de tvingade storlaget till straffläggning efter en sensationell vändning då man förlorat borta med 1-3 men sedan vunnit hemma med 3-1.

I 1974 års svenska landslag, som blev femma i VM i Västtyskland, ingick hela 8 spelare som spelade eller hade spelat i klubben, bland annat Ralf Edström, Roland Sandberg, Jan Olsson, Kent Karlsson (fotbollsspelare), Jörgen Augustsson, Benno Magnusson och Conny Torstensson.

1976 åkte ÅFF ur allsvenskan men tog sig direkt tillbaka via seger i division II Södra. 1978 kunde laget hålla sig kvar i allsvenskan och därefter med lite marginal, fram till 1982 då man åkte ur efter kval mot Mjällby. Under denna period spelade bland annat landslagsmålvakten Thomas Wernersson och Glenn Martindahl i laget.

1980-talet[redigera | redigera wikitext]

Efter att laget åkt ner från allsvenskan och på grund av serieomlägg i division I så etablerade sig ÅFF som ett topplag i division II. 1983-1989 låg laget i toppen av tabellen och 1984 blev det allsvenskt kval där man ställdes mot Trelleborgs FF. Efter en vinst på hemmaplan men förlust borta så blev laget kvar i division II. 1987 tog man sig även långt i Skandiacupen då man kvalificerade sig till kvartsfinal där Örebro SK slog ut ÅFF. Efter att börjat tappa flera tongivande spelare så började laget dala även i denna serie och 1989 tvingades ÅFF att även lämna division I.[5]

1990-talet[redigera | redigera wikitext]

1991 åkte laget ut ur tvåan och ner till division III. Utöver det så mötte ÅFF på problem med ekonomin. Klubben började då bringa ordning på ekonomin och tänka nytt. 1993 gick ÅFF genom kval mot IK Tord upp till division II. Åtvidabergs framgångar fortsatte och 1995 gick laget upp till division I igen. Ekonomin fortsatte vara ett stort problem för klubben och tongivande spelare började lämna men ändå lyckades man 1998 vara med i kampen om en plats i allsvenskan. ÅFF fick tillbaka det nationella fokuset och lyckades få en plats i den nya serien Superettan som startade år 2000.[6]

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 2000-talets första decennium höll laget till i Superettan eller lägre divisioner. Dessutom fanns det ett under några år ett samarbete med Djurgårdens IF som avslutades, bland annat på grund av att DIF begärde att Åtvidaberg skulle spela sina hemmamatcher i Linköping. 2005 gick ÅFF till final i Svenska cupen och fick möta Djurgårdens IF. Till finalen på Råsunda i Stockholm åkte ca 2 000 åtvidabergare medan det vid vanliga hemmamatcher kom ca 1 500 åskådare. Djurgården vann cupen medan ÅFF fick en plats i kvalet till UEFA-cupen och efter totalt 7-0 mot Etzella i första kvalomgången kvalade de in till huvudturneringen på fler gjorda bortamål (3 mot 1) efter totalt 4-4 mot norska Brann. ÅFF började borta och där spelade de 3-3. "Hemmamatchen" spelades på Värendsvallen i Växjö på grund av att Kopparvallen (ÅFF:s hemmaplan) inte klarade UEFA:s säkerhetskrav. Den matchen slutade 1-1 efter mål av Mats Haglund i 30 minuten. ÅFF mötte schweiziska Grasshopper-Club Zürich i första omgången. Där förlorade de, men gjorde Sveriges bästa resultat i de europeiska cuperna detta år.

Allsvensk comeback 2010, och 2012[redigera | redigera wikitext]

Med en omgång kvar att spela i Superettan 2009 kvalificerade sig Åtvidaberg för spel i Allsvenskan 2010, första besöket i Sveriges högsta division sedan 1982. De sågs som chanslösa i Allsvenskan av experter. Det förändrades inte eftersom första segern kom i den åttonde omgången. ÅFF slutade näst sist i Allsvenskan säsongen 2010 på grund av sämre målskillnad, vilket innebar nedflyttning och spel i Superettan under säsongen 2011. Det sågs ändå som en bragd att de kunde spela ihop 29 poäng. Åtvidabergs sejour i Superettan blev dock endast ett år - Superettanåret 2011 blev mycket framgångsrikt, och den 17 oktober 2011 kvalificerade de sig för Allsvenskan 2012 där avancemanget säkrades i och med en bortaseger mot GIF Sundsvall i näst sista serieomgången via mål av Oscar Möller. Åtvid tippades hålla till i botten men fick en bra start med 9 poäng på de 3 inledande omgångarna. Sedan följde 6 matcher utan vinst. Men de fick igång spelet och slog överlägsna serieledarna Elfsborg med 5-1 i den trettonde omgången och de hade en ruskigt bra anfallsduo i Magnus Eriksson och Viktor Prodell. Den 28 augusti spelades det första allsvenska östgötaderbyt på Kopparvallen på 30 år inför ett utsålt Kopparvallen. Matchen var även Magnus Erikssons sista match innan han såldes till Gent i Belgien och ÅFF sjönk i tabellen. Vid ett tillfälle var de bara några poäng från kvalspel. Men i den tjugoåttonde omgången säkrades kontraktet efter 0-0 hemma mot Mjällby AIF. Matchen därpå hemma mot GIF Sundsvall började i oktober och slutade i november på grund av ett strömavbrott.

2013-2015[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2013 började med en meriterande värvning i form av Daniel Sjölund med över 200 allsvenska matcher.[7] Han kom som free agent från Djurgårdens IF. Mohammed Abubakari, Martin Christensen och Imad Zatara blev också mycket viktiga värvningar. Dessutom anslöt Peter Swärdh som tränare - en återkomst till ÅFF. Under året lämnade både Vikor Prodell och Tom Pettersson ÅFF, för spel i Belgien. Även Mattias Mete, Petrit Zhubi och publikfavoriten Oscar Möller fick lämna ÅFF under 2013. Erik Moberg gick över till Örebro SK. På plussidan återkom Ricardo Santos till ÅFF. Året 2013 bjöd på besvikelser och glädjeämnen. Till de senare hörde bland annat 5-1-vinsten mot över Djurgården. Laget började säsongen ganska svagt men sju segrar på nio matcher mitt i serien gladde supportrarna. Åtvidabergs FF slutade på åttonde plats i Allsvenskan 2013. Efter serieavslutningen blev det officiellt att Superettans skyttekung Victor Sköld anslöt till Åtvid. År 2014 blev turbulent för föreningen, men mestadels utanför fotbollsplanen. I Allsvenskan stod ÅFF för en något jämnare säsong. Mitt i seriespelet återkom Tom Pettersson från sin proffssejour i Belgien och blev mycket viktig för laget under resten av serien. Ricardo Santos blommade ut på sin forwardsposition, och blev tillsammans med John Owoeri ett av seriens bästa anfallspar. Åtvidaberg var som ofta starka på hemmaplan, men hade länge ett dåligt bortafacit. Det ändrade laget på under hösten, och ÅFF slutade återigen på åttonde plats i Allsvenskan. Daniel Sjölund, Tom Pettersson, Anton Tinnerholm och Mohammed Abubakari lämnade ÅFF för andra allsvenska lag. Ricardo Santos, som tog andraplatsen i skytteligan med 17 mål, såldes i slutet av 2014 till kinesiska Guizhou Renhe Football Club. Peter Swärdh lämnade föreningen efter två år som huvudtränare i sin andra sejour i ÅFF. Roar Hansen tog över tränarrollen. Åtvidabergs FF har 2012-2014 tagit tre raka åttondeplaceringar i Allsvenskan.

2016-[redigera | redigera wikitext]

Inför säsongen 2016 skedde stora förändringar i ÅFF. Laget som 2015 hade haft Allsvenskans äldsta spelartrupp föryngrade och inför säsongen 2016 hade de Superettans yngsta trupp.[8] Två matcher in på säsongen valde klubben även att tillsätta Muharrem Demirok som ordförande.[9]

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelartruppen 2016[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 31 mars 2016[10]
[11]
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom från Moderklubb
Målvakter
1 Sverige Gustav Jansson Captain sports.svg 24 februari 1986 (30 år) Sverige Värmbols FC Sverige Katrineholms AIK
20 Sverige Gustav Halvardsson 3 februari 1998 (18 år) Sverige Nyköpings BIS
Försvarare
2 Sverige Jon Birkfeldt 3 juni 1996 (20 år) Sverige Helsingborgs IF Sverige Eskilsminne IF
3 Sverige Månz Karlsson 4 april 1989 (27 år) Sverige Östers IF Sverige Växjö Norra IF
4 Finland Hampus Holmgren 14 november 1995 (21 år) Finland Vasa IFK Finland Vasa IFK
21 Sverige Alberto Catenacci 10 maj 1998 (18 år) Sverige IF Brommapojkarna Sverige IF Brommapojkarna
23 Sverige Kevin Deeromram 11 september 1997 (19 år) Sverige Djurgårdens IF Sverige IFK Haninge[12]
26 Sverige Jonathan Asp 6 maj 1990 (26 år) Sverige FC Höllviken Sverige IFK Klagshamn
28 Sverige Sebastian Ramhorn 3 maj 1996 (20 år) Sverige Kalmar FF Sverige Oxie SK
Mittfältare
6 Sverige Ammar Ahmed 3 juli 1988 (28 år) Sverige Östersunds FK Sverige Fisksätra IF
10 Sverige Björn Westerblad 7 januari 1985 (31 år) Sverige Ängelholms FF Sverige Ödåkra IF
14 Sverige Simon Helg 10 april 1990 (26 år) Sverige GIF Sundsvall Sverige Skogstorps GoIF
16 Sverige Simon Marklund 14 september 1999 (17 år) Sverige Storfors AIK Sverige Storfors AIK
17 Sverige Joakim Juhlin 10 februari 1991 (25 år) Sverige Värmbols FC Sverige Vingåkers IF [13]
18 Sverige Marijan Cosic 31 maj 1996 (20 år) Sverige Djurgårdens IF Sverige Alby IF[14]
19 Sverige Lucas Öhrn 27 september 1997 (19 år) Sverige IK Viljan Strängnäs [15] Sverige IFK Mariefred
Anfallare
5 Sverige Fredrik Alm 24 mars 1998 (18 år) Sverige AFK Linköping Sverige AFK Linköping
7 Palestina Mahmoud Eid 26 juni 1993 (23 år) Sverige Nyköpings BIS Sverige Nyköpings BIS
8 Sverige Samuel Holm 9 oktober 1997 (19 år) Sverige Djurgårdens IF Sverige Åkersberga BK
9 Sverige Shkodran Maholli 10 april 1993 (23 år) Sverige Halmstads BK Sverige Hyltebruks IF
11 Sverige Simon Alexandersson 23 november 1992 (24 år) Sverige Vimmerby IF Sverige Hvetlanda GIF [16]
13 Sverige Kenny Hildeby 7 mars 1997 (19 år) Sverige IK Viljan Strängnäs Sverige Triangelns IK

U19-Truppen 2015[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 10 juni 2015[17]
Nr Land Pos Namn
  MV Alexander Uporov
  MV Axel Lundquist
  MV Gustav Halvardson
  F Gustaf Moberg
  F Joel Scherman
  F Karl Palmqvist
  F Lucas Öhrn
  MF Ahmed Haji
  MF Benjamin Sönmez
  MF Daud Dirie
  MF David Heslyk
  MF Elias Nirvin
  MF Karl-Victor Söderqvist
  MF Max Kroon
  MF William Olsson Lejeune
  MF Znar Renjbar
  A Rasmus Billenius
  A Sackarias Lundqvist

För säsongsövergångar, se övergångar vintern 2014/2015.

Noterbara spelare[redigera | redigera wikitext]

Interna skyttekungar[redigera | redigera wikitext]

Källa: SvenskFotboll.se

Säsonger[redigera | redigera wikitext]

Säsong Nivå Division Avdelning Tabellplacering Förändringar
2001 3 Division 2 Östra Götaland 1 Uppflyttade
2002 2 Superettan 10
2003 2 Superettan 4
2004 2 Superettan 7
2005 2 Superettan 10
2006 2 Superettan 12
2007 2 Superettan 6
2008 2 Superettan 6
2009 2 Superettan 2 Uppflyttade
2010 1 Allsvenskan 15 Nedflyttade
2011 2 Superettan 1 Uppflyttade
2012 1 Allsvenskan 8
2013 1 Allsvenskan 8
2014 1 Allsvenskan 8
2015 1 Allsvenskan 16 Nedflyttade

Källa: SvenskFotboll.se

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Tränare[redigera | redigera wikitext]

Damsektionen[redigera | redigera wikitext]

Åtvidaberg FF har två damlag: ett i division 3 Östergötland och ett i division 5 mellersta Östergötland.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Bolletinen”. 3 december 2004. http://www.bolletinen.se/sfs/allsvenskan/grundades.pdf. Läst 10 oktober 2011. 
  2. ^ [a b] ÅFF:s webbplats
  3. ^ [a b c d e f g] Facettens arkiv, Brukskultur Åtvidaberg, ÅFF - 96 år av fotboll (utställning), Åtvidaberg, 2003
  4. ^ Facettens arkiv, Brukskultur Åtvidaberg, ÅFF - 96 år av fotboll (utställning), Åtvidaberg, 2007
  5. ^ Facettens arkiv, Brukskultur Åtvidaberg, ÅFF - 96 år av fotboll (utställning), Åtvidaberg, 2003
  6. ^ Facettens arkiv, Brukskultur Åtvidaberg, ÅFF - 96 år av fotboll (utställning), Åtvidaberg, 2003
  7. ^ Daniel Sjölund nästa nyförvärv / Åtvidabergs FF - A-laget - A-laget
  8. ^ ”TV: Från äldsta truppen i allsvenskan till yngst i superettan: ”Vi har ett par snorungar””. fotbollskanalen. http://www.fotbollskanalen.se/superettan/tv-fran-aldsta-truppen-i-allsvenskan-till-yngst-i-superettan-vi-har-ett-par-s/. Läst 25 april 2016. 
  9. ^ ”Muharrem Demirok tar över som ordförande / Åtvidabergs FF”. www.atvidabergsff.se. http://www.atvidabergsff.se/atvidabergsff/nyheter/802668/muharrem-demirok-tar-over-som-ordforande. Läst 25 april 2016. 
  10. ^ ”Truppen”. atvidabergsff.se. http://www.atvidabergsff.se/squad.asp?teamID=1659. Läst 14 mars 2014. 
  11. ^ http://www.fotbolltransfers.com/site/club/35
  12. ^ http://www.fotbolldirekt.se/talangbloggen/2016/02/18/fds-talangserie-del-4-kevin-deeromram/
  13. ^ http://www.laget.se/bksport_/News/4159908/FORFARLIG-FORLUSTRAD-FORLANGD
  14. ^ http://svenskfotboll.se/landslag/tidigare-ungdomslandslag/p96/spelaret-2011/spelarportratt-2011/?profile=26272
  15. ^ http://www.svenskalag.se/affsenior/nyheter/622754/lucas-ohrn-uttagen-till-landslagslager
  16. ^ http://www.barometern.se/sport/lill-buas-son-aktuell-for-ifk-berga/
  17. ^ ”Truppen”. Åtvidabergs FF. http://www.atvidabergsff.se/squad.asp?teamID=1727. Läst 18 januari 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Åtvidabergs FF.