Mustaschfladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mustaschfladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Myotis mystacinus.jpg
Lägg märke till hakarna på tummarna
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Myotis Kaup, 1829
Art Mustaschfladdermus
M. mystacinus
Vetenskapligt namn
§ Myotis mystacinus
Auktor Kuhl, 1817 [2]
Utbredning
Utbredningsområde (grön)
Utbredningsområde (grön)
Underarter

M. mystacinus mystacinus Kuhl, 1817    
M. mystacinus caucasius K A Tsytsulina, 2000

M. mystacinus mystacinus Benda, 2000
Synonymer
  • Vespertilion mystacinus Kuhl,1817

Till ssp. M.m.mystacinus:
M.m.auraseus Kuzjakin, 1935
M.m.bulgaricus Heinrich, 1936
M.m.collaris Schinz, 1821
M.m.humeralis Bailon,1834
M.m.lugubris Fatio,1869
M.m.nigricans Fatio,1869 a)
M.m.nigricans Koch, 1865 a)
M.m.nigrofuscus Fizinger, 1871
M.m.schinzii, Brehm, 1857
M.m.Schraucii Wagner, 1843
–––––––––––––––

a) M.m.nigricans Fatio, 1869 och M.m.nigricans Koch 1865 är namnkrock för två skilda arter.[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Mustaschfladdermus (Myotis mystacinus) är en fladdermusart i familjen läderlappar (Vespertilionidae). Den är den näst minsta fladdermusen i Europa. Bara den nyupptäckta arten Nymffladdermus, M. alcathoe är ännu mindre.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

  • Kropplängd 35 – 48 mm
  • Underarm 30 – 37 mm
  • Stjärtlängd 30 –  43 mm
  • Vingbredd 190 – 225 mm
  • Öronlängd 12 – 17 mm
  • Vikt 4 – 8 g

(Källa: [4])

Särskiljande drag på tänderna

Pälsen är mörkt brungrå på ovansidan, ljusare under. Ansiktet är svart. Den är till förväxling lik Brandts fladdermus,[5] som 1970 avknoppades från M. mystacinus. (Numera namnändrad till Taigafladdermus.) Särskiljande drag är tändernas utseende. (Baagøe 1973, Schober & Grimmberger 1987).

Arten har fått sitt svenska namn av ett antal långa hår i mungiporna.[6] Anspelning på skägg går igen på många andra språk.

Håren antas vara sensorer för att som hjälp vid navigeringen känna vindens riktning.

Livslängden är 5 à 6 år. Äldsta i naturen funnen 19 år, rekord i fångenskap 23 år.

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Mustaschfladdermusen börjar jaga senast i skymningen och fortsätter större delen av natten.

Sent på hösten jagar den även dagtid. Kanske beror det på dålig tillgång på byten nattetid på hösten.

Flykten är låg och fladdrande.[5]

Födan består av mygg, fjärilar och skalbaggar.

Navigering[redigera | redigera wikitext]

De långsmala öronen står i 90° vinkel mot varandra

Mustaschfladdermusens läte liknar Taigafladdermusens: Distinkta, regelbundna knäppningar.

De långsmala öronen är en approximaton av en ellips. Fysiskt blir känsligheten är störst i en skiva längs ellipsens lillaxel. De två känslihetskivorna från vardera örat skär varandra rakt fram. I skärningspunkten är känsligheten som allra störst. Djuret kan då efter signalbehandling i hjärnan få en mycket precis indikation till riktningen mot det föremål, som kastade tillbaka ekot. Samtidigt analyseras fördröjningen mellan en skrikpuls och mottaget eko, vilket ger information om avståndet till hindret.

Detaljer i denna animala sonar är artspecifika, och ett hjälpmedel att efter analys av ljudinspelningar skilja arter åt. En detaljerad diskussion finns i artikeln Fladdermöss.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Mustaschfladdermus finns både i skog (gärna sank sådan), vid sjöar och på öppen mark såsom odlad mark och hagar.[7] Kan även söka sig till samhällen.[6]

Somliga fladdermusarter är migrerande, men inte mustaschfaddermusen, som inte drar långt bort för sin övervintring i grottor, gruvgångar och stenbyggnader.[7] Dvalatiden varar oktober – – mars/april.

I Alperna har mustaschfladdermus sommartid hittats som högst på 1923 m ö h. På vintern kan den dra sig ända upp till 2 400 m ö h.

På somrarna håller sig honorna under födslotiden tillsammans i flockar om 20 – 50 individer, medan hanarna uppträder solitärt.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Mustaschfladdermusen parar sig under hösten och vintern. Dräktighetens början är som hos de flesta fladdermöss fördröjd, och först kring juni – juli, efter 2,5 månaders fosterutveckling föds ungen, normalt bara 1, men tvillingar kan förekomma någon gång..[5] Honorna samlar sig i kolonier i ihåliga träd eller byggnader för att föda ungarna.[7]

Honan blir könsmogen efter 1 år, hanen efter 1,25 år. Ungen väger 2 g vid födelsen, blir flygfärdig efter 3 veckor.[4] Hanen bryr sig inte om sin unge.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Världen i stort[redigera | redigera wikitext]

I världen finns mustaschfladdermus i palearktiska regionen från Irland och österut till Japan‚ söderut till södra Kina, men är inte särskilt vanlig. Saknas i Spanien, men finns i Marocko.

Underarten M.  m. mystaticus Underarten M. m. caucasius finns i sydöstra Ryssland, Georgien, Armenien och Azerbeidjan Underarten M. m. occidentalis finns centrala och nordöstra Spanien och Portugal

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns mustaschfladdermus från mellersta Värmland och norrut till Dalarna och Hälsingland (62° N) samt på Öland och Gotland.

Exempel från övriga Europa[redigera | redigera wikitext]

Land Kommentar

Albanien Saknas
Belgien Finns
Slovenien Saknas
Bulgarien Finns
Danmark Enbart på Bornholm
Grekland Finns
Finland Nordligaste fynd nära Joensu vid 63° N
Frankrike, inkl Korsika Finns
Island Saknas
Irland Finns
Kreta Saknas
Krim Tveksam förekomst
Kroatien Saknas
Mallorcaöarna Saknas
Montenegro Finns
Nederländerna Mindre vanlig, men är inte rödlistad
Norge Finns kring Oslofjorden och längs kusten upp till 63° N
Polen Finns
Rumänien Finns i stora delar, men saknas i några mindre områden
Schweiz Finns
Sardinien Tveksam förekomst
Sicilien Tveksam förekomst
Serbien Saknas
Slovakien Finns
Slovenien Saknas
Storbritannien Generellt ovanlig, men finns i England och Wales
plus spridda fall i södra Skottland
Tjeckien Finns
Tyskland Rödlistad
Ungern Finns
Österrike Finns

Status[redigera | redigera wikitext]

Mustaschfladdermusen minskade i Sverige i antal några år och ansågs som sårbar (VU) på rödlistorna 2000 och 2005, men har återhämtat sig. Antalet individer i Sverige är svårt bestämma, men uppskattas till någonting inom spannet 20 000 – 100 000.

Vid rödlistningarna 2010 och 2015 ansågs den livskraftig (LC), och togs bort från rödlistan,[8] men är fortsatt fridlyst.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Myotis mystacinusIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 29 januari 2009.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Myotis mystacinus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ Wilson & Reeder: Mammal Species of the World, Bucknam university, utgåva 3 [1]
  4. ^ [a b] Amy Dunkley (14 juni 2002). ”Whiskered bat”. ARKIVE. http://www.arkive.org/whiskered-bat/myotis-mystacinus/. Läst 29 april 2017. 
  5. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 234-235. ISBN 91-1-864142-3 
  6. ^ [a b] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 46. ISBN 91-46-16576-2 
  7. ^ [a b c] AtrDatatabanken Artfakta (hämtat 2016-01-12)
  8. ^ Rödlistningsbedömning 2015

Externa källor[redigera | redigera wikitext]