Nadia Murad

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Nadia Murad, 2017.

Nadia Murad Basée Taha, född 1993 i Sinjar, Irak, är en yazidisk människorättsaktivist[1]. Hon har blandat annat blivit nominerad till Nobels fredspris i september 2016.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Murad föddes i byn Kocho i Sinjar i norra Irak. Hennes familj, som är yazidier, var bönder och hon växte upp på en gård. I augusti 2014 omringades hennes hemby av Islamiska statens (IS) krigare som dödade 600 personer – däribland sex av Murads bröder och styvbröder - och tog yngre kvinnor som slavar. Hon hölls som slav i staden Mosul, blev slagen, bränd med cigaretter och våldtagen när hon försökte fly. I november 2014 lyckades hon undkomma efter att hennes ”ägare” lämnat huset olåst. Hon togs omhand av en grannfamilj som kunde smuggla ut henne ur det av islamiska staten kontrollerade området, vilket gav henne möjlighet att ta sig till ett flyktingläger i Duhok i norra Irak, och därefter vidare till Stuttgart i Tyskland.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Den 16 december 2015 informerade Murad för första gången FN:s säkerhetsråd om människohandel och konflikter och presenterade Nadias Initiativ. Som en del av sin roll som en ambassadör, deltar Murad i globala och lokala initiativ med att föra ut medvetenheten om människohandel och flyktingar. Hon går ut till flyktingar och grupper av överlevande för att lyssna på vittnesmål från offer för människohandel och folkmord.

I september 2016 talade advokat Amal Clooney talade inför FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC) för att diskutera sitt beslut i juni 2016 om att representera Murad som sin klient i rättsliga åtgärder mot IS:s befälhavare. Clooney betecknar folkmord, våldtäkt och människohandel som en "byråkratisk ondska i industriell skala" av IS. Hon beskriver också en slavmarknad som finns både online på Facebook och i mellanöstern, som är fortsatt aktiv idag (2016). Murad har fått allvarliga hot mot sin säkerhet på grund av sitt arbete.

I november 2017 utgavs hennes självbiografi vid namn The Last Girl: My Story of Captivity, and My Fight Against the Islamic State.[2][3][4]

Hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nadia Murad, 19 oktober 2016.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Nadia Murad, Human Rights Activist | Public Lectures at Princeton” (på en-US). lectures.princeton.edu. http://lectures.princeton.edu/2016/nadia-murad-human-rights-activist/. Läst 8 februari 2017. 
  2. ^ ”The Last Girl: My Story of Captivity, and My Fight Against the Islamic State”. https://www.bokus.com/bok/9781524760434/the-last-girl-my-story-of-captivity-and-my-fight-against-the-islamic-state/. Läst 10 november 2017. 
  3. ^ (på en-US) The Last Girl by Nadia Murad | PenguinRandomHouse.com. https://www.penguinrandomhouse.com/books/555106/the-last-girl-by-nadia-murad/9781524760434/. Läst 10 november 2017 
  4. ^ Murad, Nadia (2017-11-07) (på English). The Last Girl: My Story of Captivity, and My Fight Against the Islamic State. Tim Duggan Books. ISBN 9781524760434. https://www.amazon.com/Last-Girl-Captivity-Against-Islamic/dp/1524760439. Läst 10 november 2017 
  5. ^ ”Why I am nominating Nadia Murad for Sakharov Prize”. Beatriz Becerra. 12 september 2016. http://beatrizbecerra.eu/2016/09/12/why-i-am-nominating-nadia-murad-for-sakharov-prize/. Läst 8 februari 2017. 
  6. ^ Yazidi women win EU Parliament's Sakharov Prize”. Reuters. 27 oktober 2016. http://www.reuters.com/article/us-eu-prize-idUSKCN12R14X. Läst 8 februari 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]