Sacharovpriset för tankefrihet
Sacharovpriset för tankefrihet är ett medborgarrättspris, som fått sitt namn efter Andrej Sacharov. Sacharovpriset ges till personer eller grupper som gjort anmärkningsvärda insatser för att försvara de mänskliga och grundläggande rättigheterna mot intolerans, fanatism och förtryck.
Priset delas ut av Europaparlamentet årligen sedan 1988 i anslutning till årsdagen för undertecknandet av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna den 10 december 1948.
Nominering och beslut om pristagare[redigera | redigera wikitext]
Nominering av kandidater till priset sker av medlemmar av Europaparlamentet. En nominering måste stödjas antingen av en av partigrrupperna eller av minst 40 enskilda parlamentsledamöter.
Efter nominering utser parlamentets kommittéer för utrikesfrågor respektive bistånd tre finalister. Slutligen utses pristagaren bland dessa tre av ledarna för de tre största partigrupperna i parlamentet.
Pristagare[redigera | redigera wikitext]
Nedanstående personer och grupper har fått priset:
- 1988 – Nelson Mandela
Sydafrika och Anatolij Martjenko (postumt)
Sovjetunionen
- 1989 – Alexander Dubček
Tjeckoslovakien
- 1990 – Aung San Suu Kyi
Myanmar
- 1991 – Adem Demaçi
Kosovo
- 1992 – Madres de la Plaza de Mayo
Argentina
- 1993 – Oslobođenje
Bosnien och Hercegovina
- 1994 – Taslima Nasrin
Bangladesh
- 1995 – Leyla Zana
Turkiet
- 1996 – Wei Jingsheng
Kina
- 1997 – Salima Ghezali
Algeriet
- 1998 – Ibrahim Rugova
Kosovo
- 1999 – Xanana Gusmão
Östtimor
- 2000 – Basta Ya
Spanien
- 2001 – Nurit Peled
Israel, Izzat Ghazzawi
Palestina och Dom Zacarias Kamwenho
Angola
- 2002 – Oswaldo Payá Sardiñas
Kuba
- 2003 – Förenta nationerna
FN
- 2004 – Belarusian Association of Journalists
Belarus
- 2005 – Damas de Blanco
Kuba, Reportrar utan gränser och Huawa Ibrahim
Nigeria
- 2006 – Aljaksandr Milinkevitj
Belarus
- 2007 – Salih Mahmoud Osman
Sudan
- 2008 – Hu Jia
Kina
- 2009 – Memorial
Ryssland
- 2010 – Guillermo Fariñas
Kuba
- 2011 – Asmaa Mahfouz
Egypten, Razan Zaitouneh
Syrien, Ahmed al-Senussi
Libyen, Ali Farzat
Syrien och Mohamed Bouazizi
Tunisien.
- 2012 – Nasrin Soutoudeh
Iran och Jafar Panahi
Iran.
- 2013 – Malala Yousafzai
Pakistan.
- 2014 – Denis Mukwege
Kongo-Kinshasa.
- 2015 – Raif Badawi
Saudiarabien
- 2016 – Nadia Murad
Irak och Lamiya Aji Bashar
Irak
- 2017 – Venezuelas nationalförsamling, representerad av Julio Borges, och alla politiska fångar som listats av den venezuelanska människorättsorganisationen Foro Penal Venezolano
Venezuela
- 2018 – Oleg Sentsov
Ukraina
- 2019 – Ilham Tohti
Kina
- 2020 – Demokratiska oppositionen i Belarus
Belarus