John Jon-And

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
John Jon-And. Självporträtt.

John Jon-And, folkbokförd Johan Erik Algot Jonand[1], ursprungligen Andersson[2], född 8 mars 1889 i Göteborg, död 2 november 1941 i Stockholm[1], var en svensk illustratör, scenograf och konstnär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

John Jon-And var tidigt verksam som tidningstecknare. Fram till 1912 studerade han i perioder på Valand och 1913–1914 var han elev till kubisten Henri Le Fauconnier i Paris. På Valand mötte John konstnärinnan Agnes Cleve. De gifte sig 1915 och fick sonen Per-Erik samt flyttade till Stockholm, där John Jon-And anställdes som tecknare på Svenska Dagbladet. Under första världskriget blev de bekanta med Wassily Kandinsky, vars måleri influerade hustrun. De flyttade tillbaks till Göteborg i början av 1920-talet och där skapade Jon-And modernistisk scendekor för Lorensbergsteatern och Karl Gerhards revyer. År 1927 kom de åter till Stockholm och Jon-And fick anställning som scenograf vid Kungliga Operan. Hans scenografi var färgstark och dramatiskt effektfull och han var nyskapande och synnerligen produktiv. [3] Jon-And finns representerad vid Moderna museet[4], Nationalmuseum[5] i Stockholm och Göteborgs konstmuseum[6] samt på Scenkonstmuseet[7].

Jon-And dog oväntat 1941, på väg till Operan och han ligger begravd tillsammans med hustrun på Uppsala gamla kyrkogård.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Scenografi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Regi Teater Noter
1927 Ombord
Prins Wilhelm Olof Molander Dramaten
Den inbillade sjuke
Molière Olof Molander Dramaten
1930 Karl Gerhards nybygge, revy Karl Gerhard Vasateatern
1932 Tidens ansikten, en femtonöresopera, revy
Karl Gerhard Karl Gerhard Vasateatern[8]
Gustaf II Adolf
Gunnar Klintberg Gunnar Klintberg Skansens friluftsteater
1934 Paganini
Franz Lehár, Paul Knepler och Béla Jenbach Harry Stangenberg Oscarsteatern Tillsammans med Harald Garmland
1940 Mycket väsen för ingenting
William Shakespeare Alf Sjöberg Dramaten Tillsammans med Alf Sjöberg
1941 Äventyr på fotvandring
Eventyr paa Fodrejsen
Jens Christian Hostrup
Bearbetning Gunnar Rydgren
Nils Johannisson Riksteatern[9]

Konstverk[redigera | redigera wikitext]

Boken Konstnärer gavs ut postumt 1941[redigera | redigera wikitext]

Efter John Jon-Ands död gavs boken Konstnärer ut postumt på Gebers Förlag år 1941 med karikatyrteckningar av konstnärsvänner. Boken Konstnärer hade "teckningar av Jon-And" och "text av en annan".

Sven Stolpe i Konstnärsklubben skriver om Jon-And och hans teckningar i Karlstads-Tidningen den 11 december 1941, bland annat om David Wallin "den mysande David Wallin, vars älskvärdhet är lika stor som hans åskådning är vittfamnande, och vars ansikte växer fram ur den ljuvligaste slingervegetation av streck". År 1948 gav Sven Stolpe ut en bok med titeln Änglar och demoner, där han skildrar sin vän, konstnären Jon-And, som under Konstnärsklubbens torsdagssamkväm fyllde pappersduken framför sin plats med snabbkarikatyrer, som senare noggrant bevarats och delvis utgivits i bokform. Han säger att "vissa tecknare förmår fånga en profil utan att låta pennan lämna papperet".

Ragnar Hoppe skrev om Jon-Ands porträttkarikatyrer i Social-Demokraten den 28 december 1941 bland annat om David Wallin att hans "svettpärlande anlete förskönas av ett om blyg självuppskattning vittnande leende".

I Dagens Nyheter skrev Yngve Berg 1941 om "Mästerliga vrångbilder" och bland annat om David Wallin har Jon-And "karaktäriserat med degiga och sotiga linjer av den mest oemotståndliga verkan".

Yngve Berg skrev i Svenska Dagbladets Söndagsbilaga 1941:

När Jon-And nyligen gick bort låg det album med konstnärskarikatyrer som nu kommit ut färdigt och godkänt till tryckning. Jon-And hade en genial blick för den ansats till rörelse som ligger förborgad i varje form, för det uttryck hos en fysionomi som håller på att stelna till konstant karaktärsdrag. Hans karikatyrer är i internationell klass, i konstnärlig kvalitet endast jämförliga med det allra yppersta, med Albert Engströms, Olaf Gulbranssons etc. Inte minst gäller det om de kamratkarikatyrer som kommit med i detta urval. Jon-And satt nästan jämt och ritade i sällskap, och han hade uppnått en otrolig förmåga att smidigt och instinktivt anpassa sin teknik efter karaktären hos de framställda. I Johan Johanssons och Arvid Knöppels huvuden har han i några kraftiga drag och skuggor angivit volymerna med kubistisk fasthet, Martin Åbergs romantiska profil har han fångat i ett subtilt spel av fladdrande linjer och mjuka valörer, och David Wallin har han karaktäriserat med degiga och sotiga linjer av den mest oemotståndliga verkan. Till de festligaste och spirituellaste hör bilden av Jerk Werkmäster med tandradens naggade linje liksom i distraktion fortsatt förbi mungipan långt ut på kinden.
Fritt, djärvt, på spelande känn har Jon-And dragit upp dessa vrångbilder, som alla fångar något väsentligt och riktigt. Carl Eldh, Gustaf Magnusson, Carl Kylberg, Otto G. Carlsund, Ollers, Sigge Bergström - man frestas räkna upp hela serien när man vill nämna dem som berett en särdeles nöje. Den kortfattade text av "en annan" som åtföljer varje bild är tydligen gjord av en initierad. Den är kvickt och fyndigt turnerad och inte så litet maliciös. - Yngve Berg

Några karikatyrteckningar av Jon-And i boken Konstnärer[redigera | redigera wikitext]

Illustrerad bok[redigera | redigera wikitext]

  • Bassewitz, Gerdt von; Goette, Ellinor von; Jon-And, John (1930). Lille Petters resa till månen : en saga. Sthlm: Bonnier. Libris länk 

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Croquis de cabaret : originallithografi. Stockholm: Grafia. 1916. Libris länk 
  • Sv. D. 1916 : porträttalbum. Stockholm: Grafia. 1916. Libris länk 
  • 28 croquis : Lorensbergsteatern okt. 1922. [Göteborg]. 1922. Libris länk 
  • Scenbilder : hur de framställas. Stockholm: Lundholm. 1936. Libris länk 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Rotemannen, CD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund/Stockholms Stadsarkiv (2012).
  3. ^ Bra Böckers lexikon, 1976
  4. ^ Moderna museet
  5. ^ Nationalmuseum
  6. ^ Göteborgskonstmuseum
  7. ^ ”Musikverkets databas över arkiv, föremål och föreställningar”. calmview.musikverk.se. http://calmview.musikverk.se/CalmView/default.aspx#_ga=2.135983601.1959824106.1510568779-2050440294.1510568779. Läst 14 november 2017. 
  8. ^ Erik Nyblom (2 januari 1932). ”Nyårsrevyerna”. Dagens Nyheter. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1932-01-02/1/9. Läst 27 augusti 2015. 
  9. ^ Teater Musik Film: Premiär i Västerås”. Dagens Nyheter: s. 12. 17 oktober 1941. https://arkivet.dn.se/tidning/1941-10-17/282/12. Läst 11 maj 2019. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Brunius, Teddy (1995). Agnes Cleve & John Jon-And. Konstkataloger / utgivna av Bohusläns museum, 1104-7445 ; 4. Uddevalla: Bohusläns museum. Libris länk 
  • Cleve-Jonand, Agnes; Jon-And, John; Brunius, Teddy (2003). Agnes och Jon : ett konstnärspar : 28 mars-17 april 2003. Katalog (Åmells konsthandel), 1652-8867 ; 72. Stockholm: Åmells konsthandel. Libris länk 
  • John Jon-And : 1889-1941 : Minnesutställning 17 mars-16 april 1944. Nationalmusei utställningskatalog, 0585-3222 ; 96. Stockholm: Nationalmuseum. 1944. Libris länk 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]