Behålös

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Romantikens mode inspirerades under sent 1700-tal av antikens grekiska dräkt.
Napoleons syster Pauline Bonaparte 1806.
Drottning Desideria, 1807, Sveriges drottning 1818–1844.
Daisy Greville, Countess of Warwick, sent 1880-tal.
Skådespelaren Ethel Warwick, 1898.
Scenkostym av Léon Bakst till föreställningen Narcisse på ryska baletten med premiär 1911.
Författaren Germaine Greer, 1972, feminist och uttalad motståndare till behå.
Behålöst har länge varit vanligt på catwalken, oberoende av modet. New York Fashion Week, 2010.
Ett djupt dekolletage (”plunging neckline”) tydliggör behålöshet. Jennifer Lawrence på Toronto Film Festival 2017.

Behålös (även bh-lös,[1] motsv. eng. braless,[2] ’utan behå’) är ett klädskick där kvinnor, trots tunna, mjuka eller transparenta kläder, väljer att inte använda behå eller motsvarande.

Valet kan ha olika skäl, rådande mode, ett feministiskt ställningstagande mot sexualisering och för likabehandling, erfarenheten att det är bekvämt, åsikten att behå är obehövlig, en förhoppning om uppmärksamhet eller något annat. Men valet kan mötas av oförståelse[3] om det inte har sanktion i omgivningens klädkod eller samtidens mode, som varierat starkt genom tiderna.

Begreppet behålös[redigera | redigera wikitext]

Orden dekolletage, topless och behålös beskriver frånvaro av täckande klädsel eller plagg. Dekolletage har sedan lång tid, med undantag för den viktorianska perioden 1840-1890, varit ett etablerat mode, särskilt i högre samhällsklasser och i högtidsdräkt. Topless har varit oproblematiskt i många utomeuropeiska kulturer, och vanligt i väst under tiden 1975–1995 i samband med sol och bad, senare främst i protestaktioner. Ett ”behålöst” klädskick har förekommit i äldre folkkultur, men även funnits i det ”högre modet”, särskilt under romantiken och nyromantiken, samt under åren 1968–1980 och efter omkring år 2015.[4][5]

Normer kring att dölja eller visa vissa kroppsdelar är social och kulturell.[6] Bröst är en viktig symbol för femininitet.[7][8][9][10] I väst har en motvilja mot exponering av kvinnobröst och bröstvårtor existerat sedan 1840-talets viktorianism. Kvinnors bröstvårtor uppfattas (till skillnad från mäns) vara en intim kroppsdel, som i viktoriansk tankevärld skulle döljas av samma skäl som könsorganet, och exponering är fortfarande ett brott i många länder.[11][12] Men fenomenet ”behålöst mode” fanns och debatterades redan i det sena 1700-talet. Däremot kom begreppet först 1968.

Tänkare som Jean Baudrillard och David Le Breton har uppmärksammat att vår tids kroppsbild inte är en bild av vår kropp. Vi lever i en extrem era där kroppsbilden är en idealiserad ”superkropp”, och där den fysiska kroppen är devitaliserad med förstärkt yta. De verkliga kvinnorna lever därför i ständig spänning mellan samhällets bild av de ideala brösten och kvinnans önskan, möjligheter, ansträngningar och risker inför uppfyllandet av dessa ideal.[13]

Modet har periodvis varierat och tillhandahållit två principiellt helt olika ideal med motsatta inställningar till kroppen. I vissa tider har en ytlig skönhet eftersträvats. Bantning, smink, operationer, korsetter och behå har varit verktyg för att uppfylla tidens ideal – stor, liten, rund, spetsig eller ingen byst alls, som på 1920-talet. I andra tider, då ”det naturliga” varit idealet, har behålöst mode haft en plats.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Behå i modern mening etablerades först på 1930-talet och dess form, förstärkning och stoppning kunde anpassas efter modets önskade silhuett,[14] men enklare motsvarigheter har funnits i äldre tid. Antikens kvinnor har vid behov burit brösthållare motsvarande en bandå. Senare kom korsetter, först för högre samhällsklasser, på 1800-talet mer utbrett. Den delades innan sekelskiftet i en nedre del och en övre, som kom att utvecklas till 1900-talets behå.

Redan från renässansen finns avbildningar där kvinnors bröstvårtor framträder genom kläderna, kanske arrangerade, konstnärligt symboliska framställningar. Men från 1780, i förromantiken, finns ett behålöst dräktskick dokumenterat i porträtt. Det var ett klassiskt mode, del i direktoarstil och empir och tydligast i Frankrike. Korsetter försvann till förmån för en naturlig figur med hög midja. Kroppen tilläts vara synlig genom klädseln. Synliga bröst ansågs vara en klassisk look. Brösten beskrevs i modet som estetiska och naturligt sexuella.[15]

Modet var delvis inspirerat av omlottklänningar som bars av skådespelerskor i orientaliska roller. Ett porträtt av Marie Antoinette från 1783, med tunn vit muslin-klänning i tunikamodell, gjorde skandal eftersom klädseln ansågs opassande för en drottning, men den skapade ett mode. År 1784 besökte Abigail Adams Paris, och chockerades av fashionabla franska kvinnor, inklusive Madame Helvétius, med ”de mer avslöjande och skira versionerna av tidens klänningar”.

Än mer utpräglat blev modet under direktoartiden 1795–1799 genom Incroyables et Merveilleuses, en fashionabel och festade aristokratisk subkultur i Paris, med ännu mer transparenta linnen och flor med grekisk-romersk inspiration. Modet kritiserades, Horace Walpole menade att kläderna liknade peignoirer, underkläder. Andra stördes av de genomskinliga materialen siden, gas och muslin. Då textilen berörde kroppen skapades en nakenhet "à la grecque".[16]

Louis-Sébastien Mercier beskrev franska kvinnors klädskick som "a la sauvage": "en skir muslin-klänning, buren över en kroppsfärgad bodystocking, med bröst, armar och fötter bara". Han befarade att dåtidens offentliga uppvisning av nakna skulpturer uppmuntrade denna oanständighet.[17] Det transparenta kvinnomodet blev även föremål för satir från tidens tecknare, exempelvis Isaac Cruikshank.

1800–1960[redigera | redigera wikitext]

Även under Napoleontiden fram till 1810 följde modet de klassiska naturliga idealen. Det avklädda modet uppfattades inte längre som provocerande och man accepterade till och med den antika idén om ”heroisk nakenhet”, med exempel som Antonio Canovas välkända skulpturer av kejsaren och hans syster.[18]

Under det påföljande 1800-talet var kvinnors sommar- och aftonklänningar fortfarande en tid utförda av transparent textil. Men de blev efter hand mer fodrade eller burna över helt ogenomskinliga underkläder. Och nu blev korsetterna vanliga. Viktorianismen ändrade allt.

I mitten på 1800-talet kom den första vågens feminism, senare tätt knuten till sekelskiftets ”nyromantik” och en reformrörelse. En ”klädreform” förespråkades, men även en enklare livsstil, “tillbaka till naturen”, naturenlig odling, hälsokost, naturläkemedel, friluftsliv, vandring, nakenkultur, sexuell frigörelse, sociala och andliga reformer. Med Ellen Key i spetsen bildades den Svenska drägtreformföreningen, man ville frigöra kvinnorna från hård korsettering och snörliv. Istället för ojämnställd modedräkt förespråkades en ledigare stil, med bekvämt linne och underbyxor. De propagerade för ett mjukare reformliv som på ett behagligt sätt stödde midja och byst. Det blev efterfrågat, men den gav inte tillräckligt stöd för alla, så när behån lanserades under 1900-talets första decennier kom många att lämna reformlivet.[19][20]

I början av 1900-talet återkom orientalistisk transparens på scen, delvis inspirerat av Oscar Wildes ”De sju slöjornas dans" i Salome (1891), som opera 1905 av Richard Strauss, tidigast av fridanserskor som Loie Fuller och Ruth St. Denis. Hos Isadora Duncan, Mary Wigman och andra hämtades inspirationen snarare från klassiskt grekiskt dräktskick. I det allmänna modet uppmärksammades år 1913 även en så kallad "x‑ray dress" i USA. Den menades ha alltför tunt tyg "thinner than a cigarette paper" och polisen fick order att agera. Året därefter tog modehuset Worth i Paris fram ett ännu tunnare tyg för sin egen "x‑ray dress".[21]

Den första moderna behån patentsöktes 1914 i USA. Men under 1920-talet hade moderna kvinnor anammat "garçonne"-modet, en stil kallad flapper. Man skulle vara ung och pojkaktig: ha kort hår, platt byst och rak midja. ”Under 1920-talet var det ’fult’ att visa sig kvinnlig”.[22] Som tillplattande behå användes en så kallad bröstplattare. Efter 1930-talet blev modet "kurvigare" och behån blev allt mer etablerad[23]. Modeindustrin kom genom åren att forma brösten på olika sätt, från 1950-talets bystdrottningar till 1960-talets "strutform".

1960–1980[redigera | redigera wikitext]

Rudi Gernreich lanserade det behålösa modet på 1960-talet. Hans kroppsbaserade kläder under 1960- och 70-talen speglade den nya sociala frigörelsen.[24]

Gernreich drevs av ideella syften. Han arbetade mot tidens sexualisering av kroppen och mot föreställningar om kroppen som skamlig.[25] Han revolterade mot sociala och religiösa regler i USA,[26] och ville frigöra den nakna kroppen: “cure our society of its sex hang up”. [27]

Som dansare ville han befria kroppen från klädernas begränsning. År 1964 skapade han den första topless-baddräkten kallad "monokini". Samma år skapade han även en naturligt mjuk och elastisk “No Bra”, utan sömmar", helt olik dåtidens hårda skulpterande spetsformade modeller.[28] Den blev en framgång och utvecklades i flera versioner. Han kom på omslaget till Time 1967.[29] I Life gav han sin vision av framtidens kläder 1970, en minimalistisk unisex-serie som kunde bäras av både män och kvinnor.[30] Han förordade att hans kläder skulle bäras “braless”.[31]

Designers som Yves St. Laurent bidrog till trenden genom skira blusar som var avsedda att bäras utan behå. Att bröstvårtor kunde ses genom en t-shirt eller blus blev nästan symboliskt.[32]

År 1966, under hippie-eran, kom ett lagförslag i USA som skulle tvinga kvinnor att bära behå. I San Francisco protesterade två kvinnliga studenter genom att gå topless på universitetsområdet.[33][34] Den 1 augusti 1969 deklarerades en “Anti-Bra Day” i San Francisco för att protestera mot myndigheternas krav på att bära detta "obekväma kvinnoplagg". Protesten fick många deltagare, trafiken blockerades, och några kvinnor tog av behån vid finansdistriktet.[35]

Germaine Greer var en känd behå-kritiker och professor Lisa Jardine hörde henne år 1966 tala på Newnham College, Cambridge. Greer förklarade:

that there could be no liberation for women, no matter how highly educated, as long as we were required to cram our breasts into bras constructed like mini-Vesuviuses, two stitched white cantilevered cones which bore no resemblance to the female anatomy. The willingly suffered discomfort of the Sixties bra, was a hideous symbol of female oppression.[36]

Vid en protest mot Miss America 1968 kastade man symboliskt ett antal "instruments of female torture" i en "Freedom Trash Can", bland annat "bras, girdles, falsies, curlers, and copies of popular women's magazines". Detta har i massmedia ofta beskrivits som “behåbränning”.

Uppmärksamheten fick många kvinnor att sluta bära behå. Liksom åttio år tidigare, vid dräktreformföreningens kritik av korsetten, uppfattades nu behå vara ett exempel på hur kvinnors kläder skapade eller rentav deformerade kvinnors kroppar för att uppfylla mäns förväntningar.

Germaine Greers bok The Female Eunuch (1970) blev förknippad med en "anti-bra movement". Men hon varnade för överdrifter och skrev: "Bras are a ludicrous invention" …"but if you make bralessness a rule, you're just subjecting yourself to yet another repression."[37]

Det behålösa modet slog igenom snabbt på 1970-talet, först bland radikala feminister och unga kvinnor, därefter brett. Det blev uppfattat som modernt, ungt, fräscht och naturligt.

Från 1980[redigera | redigera wikitext]

Omkring 1980 blev behå åter modeplagg, nu i ännu fler variationer i form, förstärkning och stoppning, inte sällan med tydlig retrokänsla.[38] Från 1990 blev det modernt att behå-banden skulle synas, och med inspiration från Madonna bars de ibland utanpå kläderna. Vissa kända personer fortsatte vara behålösa, exempelvis Kate Moss, men även Jennifer Aniston i den amerikanska TV-serien Friends (1994–2004).[39][40]

Efter år 2000 kom en ”allmän politisk oro som rörde den ökade förekomsten av sexualiserade bilder”[41] som ansågs motverka samhällets jämställdhetssträvanden. I dåvarande regeringens proposition, Makt att forma samhället och sitt eget liv – nya mål i jämställdhetspolitiken, 2005, hade ”sexualiseringen av det offentliga rummet” en egen rubrik. Detta skapade, vad man särskilt i Danmark menat vara nypuritanism, som dock kom att mötas av oförståelse från den yngre generationen.

Hösten 2007 ombads två unga kvinnor lämna badhuset i Uppsala eftersom de simmat några längder utan att skyla sina bröst med bikinitop. De protesterade, nätverket Bara Bröst bildades och fick hård kritik, men även stöd av bland annat Maria Ferm i Grön Ungdom. Stora förändringar skulle nu komma. År 2008 bildades Femen. År 2012 startade Lina Esco kampanjen Free the Nipple som fick stor internationell uppmärksamhet genom filmen med samma namn 2014. En bred rörelse för likabehandling samlades, framför allt i USA – det skulle inte vara skillnad på hur mäns och kvinnors bröstvårtor behandlades. Därefter kom en våg av kroppspositivism[42] och kroppsaktivism. I en studie[43] noterades 2017 att samtliga i studien deltagande kroppsaktivister "beskriver att det är en rättighet att få fler kroppar att synas, att ens kropp har rätt att finnas och att man inte behöver genomgå en förändring för att bli vacker - alla duger som man är.”

Redan 2010 hade man anat att ett nytt behålöst mode var på väg. Då skrev Amy Sohn på Harpers bazaar: ”Where Have All the Bras Gone?”[44] Allt om Stockholm hade 2015 ett reportage: ”Därför kastar vi bh:n – igen.”[45] Och år 2018 skrev modetidningarna att “The No-Bra Movement Has Taken Over”.[46] Samma år uppges Lina Esco ha vunnit kampen. Kvinnor hade fått ”the same bodily freedoms as men” och Victoria's Secrets intäkter hade under året minskat med 38 procent.[47]

Historiska exempel och satirteckningar[redigera | redigera wikitext]

Hälsa och komfort[redigera | redigera wikitext]

År 1991 fann en studie i Harvard att kvinnor som konsekvent är behålösa har en tydligt sänkt risk för bröstcancer i förhållande till kvinnor som använder behå.[48] Liknande resultat finns från andra studier.

Dessa studier och två kontroversiella böcker av Sydney Ross Singer och Soma Grismaijer, Dressed to Kill: The Link Between Breast Cancer and Bras, 1995, och Get It Off!, 2012, har skapat oro. Där påstås att en behå blockerar det lymfatiska systemet och att detta leder till ackumulerade toxiner och ökad risk för cancer. Men etablerad medicinsk vetenskap ger inte stöd för detta. Tvärtom avfärdas det av många institutioner. National Cancer Institute i USA fastsäller att behå inte har visats innebära ökad risk för bröstcancer hos kvinnor.[49] American Cancer Society (ACS) konstaterar "There are no scientifically valid studies that show wearing bras of any type causes breast cancer."[50] National Institutes of Health konstaterar att "Breast implants, using antiperspirants, and wearing underwire bras do not raise your risk for breast cancer."[51] I vissa länder går myndigheter och etablerade experter ut med information med budskapet att detta är en myt, där bl.a. Australiens Cancer Council ger en pedagogisk översikt av troliga tankefel,[52] medan vissa organisationer i ”No-Bra Movement” antyder att forskare kan vara köpta av underklädesindustrin.[53] Riskfaktorerna för bröstcancer är komplexa och i de nordiska länderna tas den påstådda cancerrisken från behåanvändning inte upp bland rimliga riskfaktorer.[54][55][56]

Komfort är det kanske största problemet med behåanvändning. För dem som vill och behöver använda behå kan det vara svårt att hitta en behå som passar. Det finns varierande internationella standarder, mått och storlekar, och stora anatomiska skillnader mellan olika kvinnor.[57][58] Hos många kvinnor är det ena bröstet något större än det andra,[59] och 25% av kvinnorna har större asymmetri.[60] Kvinnor upplever ofta obehag och smärta från axlar, nacke, rygg, bröst och även störd andning på grund av sin behå.[61][62][63] Kvinnor med större bröst har ökad risk för sådan diskomfort. Stora bröst är tydligt korrelerade till ökad smärta i axlar och nacke.[64] De vanligaste förklaringarna till missnöje och avslutad behåanvändning är att behån känns obekväm och smärtsam.[57]

Ett ofta framfört skäl till att använda behå är att bröstens form på lång sikt kan tyngas ner. Brösten stödjs av bindväven som finns mellan loberna, men eftersom bröstmusklerna sitter ovanför de relativt tunga bröstkörtlarna brukar bysten tyngas ner tidigt efter bröstutvecklingen, vilket påverkar formen. Stora förändringar i bröststorleken, som vid amning eller viktökning, kan ge bestående förändringar i formen om huden inte är tillräckligt elastisk. Professor Jean-Denis Rouillon vid Université de Franche-Comté i Frankrike, genomförde en studie under 15 år för att klargöra effekten av att bära behå. År 2013 presenterades resultaten, som fick stor uppmärksamhet.[65][66] Hans resultat var att bröstvårtorna hos de 330 kvinnor mellan 18 och 35 som aldrig bar behå var som medelvärde 7 mm högre i relation till deras axlar varje år, än de som regelbundet bar behå.[67] Han drog slutsatsen: ”Medically, physiologically, anatomically – breasts gain no benefit from being denied gravity. On the contrary, they get saggier with a bra”.[68] Även en annan studie har givit liknande resultat.[69][70]

Resultaten har uppmärksammats. Kirurgen Stafford Broumand på Mount Sinai Medical Center skriver: "For younger women, not wearing a bra will lead to increased collagen production and elasticity, which improves lift in a developing breast. Also, tension on the connective tissue and ligaments supporting the breast can be beneficial to prevent sagging."[67] Läkaren Andrew Weil är mer kritisk, och för fram arv och antal graviditeter som mer betydelsefulla faktorer.[71]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ordet behålös infördes 1986 i SAOL (som alternativ finns ordet bh-lös endast år 1998). Formen behålös används även i NE.
  2. ^ https://www.dictionary.com/browse/braless dictionary.com bedömer att ordet myntats 1965-1970.
  3. ^ Amelia: Slampigt utan behå? Ingen behå i värmen, 22 juli 2010.
  4. ^ Why Millennials are going braless, USA TODAY, 2016.
  5. ^ Mary Jo Magar Boutique of Arts: Braless Fashion.
  6. ^ Varyanne Sika "Fashion for Feminists: How fashion and dress shape women's identities". Open Society Initiative of Southern Africa (OSISA), 2014.
  7. ^ Cláudia de Souza Dourado, Suzete Maria Fustinoni, Janine Schirmer, Camila Brandão-Souza, Body, culture and meaning J Hum Growth Dev. 2018; 28(2), s. 209.
  8. ^ Diana P.Jones, Cultural Views of the Female Breast, ABNF Journal. Vol. 15, No. 1, 2004.
  9. ^ Cultural Encyclopedia of the Breast (ed. Merril D. Smith), 2014, s. 111f.
  10. ^ Jacqueline Sanchez Taylor, “Breasts: a new commodity?” University of Leicester, 2014.
  11. ^ D. Leder, The Body in Medical Thought and Practice, page 223, Springer Science & Business Media, 1992, ISBN|978-0-7923-1657-2
  12. ^ Legal Dictionary The Law Dictionary for Everyone: Indecent exposure.
  13. ^ Adriana Teodorescu, ”Body Image”, i Cultural Encyclopedia of the Breast (ed. Merril D. Smith), 2014.
  14. ^ NE (behå).
  15. ^ Marilyn Yalom, "A History of the Breast", Knopf: New York, 1997.
  16. ^ Darcy G. Grigsby, "Nudity à La Grecque." The Art Bulletin 80.2 (1998): 311–35.
  17. ^ Aileen Ribeiro, 2003. Dress and Morality. Berg, 2003, s. 116–117. ISBN 9781859737828.
  18. ^ Nikolaus Himmelmann: ”Heroische Nacktheit”, i: Kulturgeschichte der Antiken Welt. Band 68, Mainz 1996, ISBN 3-8053-1893-6, S. 92–102.
  19. ^ Svenska drägtreformföreningen.
  20. ^ [ Popular historia, Underklädernas historia, 2008.]
  21. ^ https://danielmilfordcottam.wordpress.com/2015/06/19/slit-skirts-and-x-ray-dresses-in-1914/ Slit skirts and X-ray dresses in 1914.
  22. ^ Matts Bergmark & Anna-Lena Pehrsson, Att behaga, 1972.
  23. ^ NE (behå)
  24. ^ NE nämner ”det behålösa modet” på 1960-talet som avsiktligt lanserat av Rudi Gernreich, en del av ”hans kroppsbaserade kläder” som ”under 1960- och 70-talen speglade den sociala frigörelsen”.
  25. ^ Reilly, Edward J. (2003). The 1960s. Westport, Connecticut: Greenwood Press. sid. 85. ISBN 978-0-313312-61-8.
  26. ^ Reilly, Edward J. (2003). The 1960s. Westport, Connecticut: Greenwood Press. sid. 85. ISBN 978-0-313312-61-8.
  27. ^ ”Rudi Gernreich – The Unsung Hero of American Fashion Design”
  28. ^ ”The "No-Bra" Brassiere”. Victoria and Albert Museum.
  29. ^ ”The Rudi Gernreich Book”
  30. ^ Theiss, Evelyn (30 juli 2008). ”Rudi Gernreich: Bold”
  31. ^ “The Total Look: Rudi Gernreich, Peggy Moffitt, and William Claxton”, Cincinnati Art Museum, through May 24, 2015”
  32. ^ 1966 Musée Yves Saint Laurent: First Sheer Designs 1966.
  33. ^ https://www.snopes.com/fact-check/hillary-clinton-topless-1960s/ FALSE: Hillary Clinton Went Topless in the 1960s
  34. ^ https://diva.sfsu.edu/collections/sfbatv/bundles/231116 Anti-Bra Protest in Downtown San Francisco
  35. ^ Hakim, Joy (10 September 2018). "All the People". Oxford University Press. p. 139
  36. ^ Merritt, Stephanie (5 October 2003). "Danger Mouth". The Observer.
  37. ^ Greer, Germaine (2009). The Female Eunuch. New York: HarperCollins.
  38. ^ NE
  39. ^ thelala Baring It All: A History Of The No-Bra Movement, 2016.
  40. ^ CR Fashion Book: The History of the NO-Bra Movement, 2018.
  41. ^ Sexualiseringen av idrottens offentliga rum, Riksidrottsförbundet, FoU-rapport 2007:2, s. 3.
  42. ^ MåBra Tio kvinnor som varit ansikten för kroppspositivism i år, 2017
  43. ^ Camilla Wallén, För vilka finns kroppspositivismen?, 2017
  44. ^ harpersbazaar Where Have All the Bras Gone?
  45. ^ alltomstockholm shoppingmode Stil Därför kastar vi bh:n – igen.
  46. ^ whowhatwear Lauren Eggertsen: It's Official The No-Bra Movement Has Taken Over, 2018.
  47. ^ Anna Hunter GettheGloss Freeing the Nipple September 20th 2018
  48. ^ Hsieh, C. C.; Trichopoulos, D. (1991). ”Breast size, handedness and breast cancer risk”. European Journal of Cancer (Oxford, England: 1990). 131–135. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1827274. Läst 14 september 2018. 
  49. ^ Fact Sheet on Breast Cancer Risk Factors, from the U.S. National Cancer Institute. Accessed July 10, 2008.
  50. ^ ”Disproven or Controversial Breast Cancer Risk Factors”. Disproven or Controversial Breast Cancer Risk Factors. American Cancer Society. September 6, 2017. https://www.cancer.org/cancer/breast-cancer/risk-and-prevention/disproven-or-controversial-breast-cancer-risk-factors.html. Läst 16 juli 2018. ”Internet and e-mail rumors and at least one book have suggested that bras cause breast cancer by obstructing lymph flow. There is no good scientific or clinical basis for this claim, and a 2014 study of more than 1,500 women found no association between wearing a bra and breast cancer risk.” 
  51. ^ Breast Cancer Information from MedlinePlus. Accessed July 10, 2008.
  52. ^ Cancer Council NSW Wearing a bra does not cause breast cancer.
  53. ^ brafree.org: Boycott of Komen Foundation and American Cancer Society.
  54. ^ Helsingfors Universitetssjukhus: Riskfaktorer vid bröstcancer
  55. ^ Forskning & Framsteg: Fetma ökar risken för bröstcancer, 2018.
  56. ^ internetmedicin.se: Bröstcancer.
  57. ^ [a b] ”Why Millennials are going braless (the reasons might surprise you)” (på en). Chicago Sun-Times. https://chicago.suntimes.com/health/why-millennials-are-going-braless-the-reasons-might-surprise-you/. Läst 15 september 2018. 
  58. ^ ”Why Are Millennials Going Braless?” (på en). PointsPrizes. https://www.pointsprizes.com/blog/229/why-are-millennials-going-braless. Läst 16 september 2018. 
  59. ^ Love, Susan M. (2015). ”1”. Dr. Susan Love's Breast Book (6). U.S.A.: Da Capo Press. ISBN 978-07382-1821-2 
  60. ^ ”Breast Development”. Breast Development. Massachusetts Hospital for Children. Arkiverad från originalet den 25 August 2011. https://www.webcitation.org/61Cnr19RG?url=http://www.mgh.harvard.edu/children/adolescenthealth/articles/aa_breast_development.aspx. Läst 2 juni 2010. 
  61. ^ F, Eddie. ”Brassière - Bra Vogue”. Brassière - Bra Vogue. http://www.lexicolatry.com/2013/10/brassiere-bra-vogue.html. Läst 18 februari 2019. 
  62. ^ ”Is your bra making you ill?” (på en). The Independent. 2 December 2008. https://www.independent.co.uk/life-style/health-and-families/features/is-your-bra-making-you-ill-1044078.html. 
  63. ^ ”Sensitive Breast: 10 Causes, Other Symptoms, Treatment, and More” (på en). Healthline. 7 December 2017. https://www.healthline.com/health/sensitive-breast. Läst 19 februari 2019. 
  64. ^ Oo, Myint; Wang, Zhuo; Sakakibara, Toshihiko; Kasai, Yuichi (4 April 2012). ”Relationship Between Brassiere Cup Size and Shoulder-Neck Pain in Women”. The Open Orthopaedics Journal 6: sid. 140–142. doi:10.2174/1874325001206010140. ISSN 1874-3250. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3322448/. Läst 19 februari 2019. 
  65. ^ ”Watch Your Words: The Real Lesson of the French Bra Study”. Inc.com. 16 April 2013. https://www.inc.com/jessica-stillman/watch-your-words-french-bra-study.html. Läst 8 oktober 2018. 
  66. ^ Morris, Harvey. ”France Debates the Merits of the Bra” (på en). IHT Rendezvous. https://rendezvous.blogs.nytimes.com/2013/04/11/france-debates-the-merits-of-the-bra/. Läst 8 oktober 2018. 
  67. ^ [a b] ”Bra Health Benefits - Back Pain Breasts Research” (på en). Bra Health Benefits - Back Pain Breasts Research. https://www.refinery29.com/2013/04/45555/bras-bad-for-you-back-pain-research. Läst 8 oktober 2018. 
  68. ^ ”Here's Why You Shouldn't Wear A Bra, According To Science” (på en). IFLScience. https://www.iflscience.com/health-and-medicine/no-bra-day-special-are-bras-bad-you/. Läst 8 oktober 2018. 
  69. ^ L. Pierrot, Evolution du sein après l'arrêt du port du soutien gorge, étude préliminaire longitudinale sur 33 sportives volontaires, Thèse présentée le 19 décembre 2003 devant la Faculté de Médecine et de Pharmacie de Besançon.
  70. ^ J Hum Ergol (Tokyo). 1990 Jun;19(1):53-62. Breast form changes resulting from a certain brassière. Ashizawa K1, Sugane A, Gunji T.
  71. ^ Andrew Weil, Do Bras Cause Breast Sagging? Is it true that wearing a bra will cause a woman’s breasts to sag?, 2017-08-03.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]