Som ni behagar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Som ni behagar
Faksimil av första sidan i As You Like it från First Folio, publicerad 1623
Faksimil av första sidan i As You Like it från First Folio, publicerad 1623
Författare William Shakespeare
Originaltitel As You Like it
Originalspråk Engelska
Översättare Johan Henrik Thomander, Carl August Hagberg, Per Hallström, Hjalmar Gullberg, Björn Collinder, Åke Ohlmarks, Göran O. Eriksson, Allan Bergstrand,
Utgivningsår 1623
Utgiven på
svenska
1825
Svensk
premiär
1884

Som ni behagar eller Som ni vill ha det (originaltitel As you Like it) är en pastoral (lantlig) komedi av William Shakespeare.

Tillkomsthistoria[redigera | redigera wikitext]

Datering[redigera | redigera wikitext]

Som ni behagar nämns inte i Francis Meres Palladis Tamia, en lista över tolv Shakespearepjäser publicerad 1598. Den registrerades hos boktryckarskrået (the Stationers Company) år 1600, och bör alltså ha tillkommit däremellan. Den höga andelen av prosa och de talspråkliga sammandragningarna i versen har gjort att filologer velat datera pjäsen till 1599 eller 1600, strax efter Henrik V och Julius Caesar. I femte aktens tredje scen finns sången En ungersven med kärestan sin (It was a lover and his lass) som år 1600 publicerades i Thomas Morleys First Book of Airs.[1]

Pjäsens källor[redigera | redigera wikitext]

Shakespeares enda källa var Thomas Lodgers populära herderoman Rosalynde från 1590. Lodgers källa var i sin tur versnovellen The Tale of Gamelyn från mitten av 1300-talet och ofta tillskriven Geoffrey Chaucer. Shakespeare har spetsat till intrigen och fördjupat karaktärerna, särskilt Rosalinda och Orlando. Shakespeare har även tillfört vissa karaktärer. De viktigaste är narren Touchstone (Proba på svenska) och den vandrande filosofen Jacques, som båda kommenterar skeendet och satiriserar övriga karaktärer.[1][2]

Tryckningar och text[redigera | redigera wikitext]

När pjäsen registrerade hos boktryckarskrået skedde det med anmärkningen "to be staied", vilket tros innebära att Lord Chamberlain's Men ville förhindra ett pirattryck.

Första gången pjäsen publicerades var 1623 i First Folio, den första samlingen av nästan alla Shakespeares pjäser (37 av dem, två saknas) som sammanställdes av Shakespeares skådespelarkollegor John Heminges och Henry Condell och publicerades av Edward Blount och Isaac Jaggard.[3] Eftersom foliotexten är av hög kvalitet utan korrekturfel tros den vara grundad på antingen en sufflörs exemplar eller en professionell skrivares renskrivning av Shakespeares eget manus.[1]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Rollfigurer[redigera | redigera wikitext]

  • Hertigen, landsflyktig
  • Fredrik, hertigens bror, usurpator
  • Amiens, i hertigens följe
  • Jacques, i hertigens följe
  • Le Beau, hovman i Fredriks tjänst
  • Charles, brottare
  • Olivier, son till riddar Roland de Bois
  • Andre sonen till riddaren
  • Orlando, yngste sonen
  • Adam, Orlandos betjänt
  • Denis, Oliviers betjänt
  • Proba, narr
  • Oliviarus Antitext, en präst
  • Corrin, herde
  • Sylvius, herde
  • Willie, en ung lantman
  • En person, som föreställer Hymen
  • Rosalind, den fördrivne hertigens dotter
  • Celia, Fredriks dotter
  • Phebe, en herdinna
  • Audrey, en bondflicka, Willies älskarinna
  • Hovmän, pager, jägare, följe

Resumé[redigera | redigera wikitext]

Den yttre handlingen i spelet tilldrar sig i Frankrike. Den unga hertigdottern Rosalind har förvisats och flytt från sin farbrors, usurpatorn Fredriks, hov, ut till den vilda Ardennerskogen. Med sig har hon hans dotter, kusinen Celia, och narren Proba. För att undgå eventuell upptäckt har Rosalind klätt ut sig till en man, som lystrar till namnet "Ganymedes".

I skogen vistas redan sedan en tid tillbaka Rosalinds far, den äldre men avsatte hertigen, som där befinner sig i landsflykt samman med sina trogna följeslagare, bland dem den melankoliske flanören Jacques (”Ja, hela världen är en skådebana...”). I skogen lever de, likt legenden om Robin Hood och hans män, ett fridfullt liv, nöjda med vad naturen kan ge dem.

Den döde riddaren Roland de Bois' yngste son, Orlando, förälskad i Rosalind (en kärlek som är besvarad), är likaså han, av sin äldste bror Olivier, förjagad från arv och hem. Med sig på sin färd har han faderns åldrige tjänare Adam. I Ardennerskogen möter de den landsflyktige hertigen och inbjuds i hans krets.

Bland skogens träd spikar Orlando upp egenhändigt författade dikter om sin förälskelse i Rosalind. Strax därefter stöter han på henne – men då i Ganymedes gestalt. Ganymedes (Rosalind) beslutar för sig att pröva graden av Orlandos förälskelse, och påstår sig därför kunna kurera Orlando från hans trånsjuka. De båda ingår en överenskommelse om att Ganymedes skall spela Rosalind, att oupphörligt fjäsas av Orlando. Klarar Orlando detta har han bevisat sina känslors äkthet. Det blir en förvirrande och förvillande (kär) lek, som mot förmodan ändar i vigsel, med en förstummad Celia som giftoman.

Scen från "Som ni behagar", målad av Francis Hayman omkring 1750.

Herdeflickan Phebe har länge uppvaktats av Sylvius. Men Phebe har istället fattat åtrå för Ganymedes (Rosalind) och värjer sig från Sylvius närmanden. Ganymedes tvingas därför ingripa i saken, och gör klart att han (hon) omöjligt kan älska henne, då han är ”falskare än drucknas löften”.

Olivier har av usurpatorn Fredrik fått i uppdrag att föra tillbaka sin bror, och Fredriks dotters älskade, död eller levande. I Ardennerskogen träffar Olivier på Celia och tycke uppstår, och de bestämmer sig för att där skapa sig en ny framtid tillsammans. Sin tidigare arvslöse bror lovar Olivier nu istället sina ägor.

De älskande paren förenas kort därpå av äktenskapsguden själv, Hymen, samtidigt som Rosalind äntligen kan återförenas med sin far. I samband med bröllopshögtidligheterna nås de alla dessutom av glädjebudet om en djupt ångerfull hertig Fredrik, som beslutat att återbörda sin stulna krona till dess rättmätige ägare, den äldre brodern, till förmån för ett fromt och kontemplativt leverne.

Skådespelet avslutas i fest och dans och vårlig yra. Men då har särlingen Jacques redan lämnat sällskapet, och sökt sig till den nyomvände Fredrik, ty, som han menar, av sådana "man mycket har att höra och att lära”.

Kända citat[redigera | redigera wikitext]

  • Adam: Från sjutton år, tills åtti snart jag ser,

har här jag bott, nu bor jag här ej mer.

Vid sjutton år sin lycka söker mången,

men åtti - nej, för långt är veckan gången.

Den lyckan är dock mer än gods och guld,

att dö i frid och ha betalt sin skuld.

(ur Andra akten, scen 3)

Teman[redigera | redigera wikitext]

”Som ni behagar” har onämnts som Shakespeares "hyllning till kärleken, våren och människan.[4]

Temat för pjäsen är den mångskiftande kärleken: den idealiserade kärleken, den passionerade kärleken, vänskapskärleken, kärleken till naturen, kärleken som sjukdom eller, kort och gott, kärleken som ni vill ha den (as you like it). I pjäsen kan Shakespeare även sägas snudda vid den homosexuella kärleken, genom Orlandos vigsel med en annan man, Ganymedes, ”den förställda Rosalind".

Översättningar till svenska[redigera | redigera wikitext]

Som ni behagar finns i sju tryckta översättningar samt två tryckta revisioner av översättning nummer två. Den första översättningen med titeln Som ni behagar kom 1825 och var utförd av Johan Henrik Thomander. I anmärkningarna till sin översättning med samma titel från 1849 meddelar Carl August Hagberg att han till stora delar förlitat sig på Thomanders version.[5] Översättningen trycktes i Shakspere's dramatiska arbeten. Bd 6. 1925 kom Per Hallströms översättning, fortfarande med samma titel, i Shakespeares dramatiska arbeten. Lustspel, Bd 4. Därefter kom Nils Molins revision av Hagbergs översättning ut 1928. Hjalmar Gullbergs revision gjordes för Göteborgs stadsteater 1957. Den är så självständig i förhållande till förlagan att den betecknades som en egen översättning när den i Alf Sjöbergs regi spelades av Dramaten 1964. 1962 kom två översättningar ut: av Björn Collinder och Åke Ohlmarks, båda med samma titel som tidigare översättningar, den senare i samlingsvolymen Komedier. Sedan dröjde det till 1984 då på nytt två översättningar gavs ut samma år: Allan Bergstrands med den gamla titeln och Göran O. Erikssons med den nya titeln Som ni vill ha det.

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Rykten gör gällande att pjäsen spelades på den nyöppnade the Globe Theatre 1599, att Shakespeare själv spelat rollen som Adam och att pjäsen framfördes inför Jakob I på Wilton House i Wiltshire 1603, men inga av dessa rykten har gått att belägga. Det äldsta dokumenterade uppförandet ägde rum 1723 då en adaption spelades på Drury Lane Theatre i London.[6]

Efter att ha spelats i adaptioner alltsedan Shakespeares död, togs den ursprungliga texten fram till en uppsättning på Covent Garden Theatre 1740. Rosalind spelades av Hannah Pritchard och Celia av Kitty Clive i en uppsättning som beskrevs som sprudlande och som lade grunden för pjäsens popularitet. Rosalinda har alltsedan dess varit en paradroll för stjärnaktriser: Sarah Siddons, Dorothea Jordan, Helena Faucit och Mary Anderson bara för att nämna några.

William Charles Macreadys uppsättning 1842 satte trenden att spela pjäsen i en alltmer naturtrogen skog med kostym som förde tankarna till 1400-talets Frankrike. Kulmen nåddes av Richard Flanagans uppsättning i Manchester 1908 med levande hjortar på scenen.

1919 satte Max Reinhardt upp Som ni behagar på Deutsches Theater i Berlin och effektiviserade komedispelet med hjälp av vridscenen. Samma år gjorde Nigel Playfair en kontroversiellt stiliserad version i Stratford-upon-Avon. Den förste att sedan Shakespeares tid göra en helt manlig uppsättning var Ben Greet 1920 på YMCA (scouterna) i London. 1932 spelade Peggy Ashcroft Rosalinda på Old Vic i London. 1936 spelades rollen av Edith Evans i en uppsättning också på Old Vic inspirerade av Antoine Watteau rokokostil. 1950 regisserade Michael Benthall Katharine Hepburn som Rosalinda i en produktion på Broadway som spelades 145 föreställningar. 1961 spelades rollen av Vanessa RedgraveShakespeare Memorial Theatre i Stratford. 1967 upprepade Clifford Williams greppet med en helmanlig ensemble på Royal National Theatre. 1985 regisserade Adrian Noble pjäsen med Royal Shakespeare Company.En mycket omtalad uppsättning var Declan Donellans med Cheek by Jowl 1991 med enbart män i rollerna.

Uppsättningar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Som ni behagar hade svensk premiär 17 september 1884 på Svenska Teatern i Stockholm. Rosalinda spelades av Gurli Åberg som fick varmt beröm för sin prestation.[7]

Uppsättningar i Sverige sedan år 1900[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Det har gjorts många filmatiseringar av Som ni behagar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] The Oxford Companion to Shakespeare sid 25
  2. ^ Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 125-131
  3. ^ The Oxford Companion to Shakespeare sid 145
  4. ^ http://www.shakespearesallskapet.se/kjellgren.pdf 2008-02-29
  5. ^ Carl August Hagberg: Anmärkningar till Som ni behagar, Stockholm 1861
  6. ^ The Oxford Companion to Shakespeare sid 27
  7. ^ Georg Nordensvan: Svensk teater och svenska skådespelare del II sid 361f

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikisource-logo.svg
Wikisource har originalverk relaterade till Som ni behagar. (engelska)
Wikiquote-logo.svg
Wikiquote har citat av eller om Som ni behagar. (engelska)
Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Som ni behagar.