Gunn Wållgren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gunn Wållgren
Gunn Wållgren, 1940-tal.
Gunn Wållgren, 1940-tal.
Född Gunnel Margaret Haraldsdotter Wållgren
16 november 1913
Göteborg, Sverige
Död 4 juni 1983 (69 år)
Stockholm, Sverige
Aktiva år 19341982
Make Hampe Faustman (1941–1948)
Per-Axel Branner
(1954–1975)
Betydande roller
Dramaten:
  • Curleys hustru i Möss och människor
  • Ofelia i Hamlet
  • Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen
  • Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel
  • Nora i Ibsens Ett dockhem

Film:

Bästa kvinnliga huvudroll
1981 Sally och friheten
IMDb SFDb

Gunn Wållgren, Gunnel Margaret Haraldsdotter Wållgren, född 16 november 1913 i Göteborg, död 4 juni 1983 i Stockholm, var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Wållgren var dotter till direktören Harald Wållgren (1880–1959) och Margareta Gimberg (1887–1976). Hon växte upp i Göteborg, och tillbringade somrarna i moderns och mosterns sommarvilla Söndagskullen på Nyckelön i Kvicksund i Västmanlands län.

År 1934–1937 studerade Wållgren vid Dramatens elevskola, samtidigt som Sif Ruud, och hade där bland andra Hilda Borgström som dramalärare. Efter elevskoleåren erbjöds hon direkt fast anställning på Dramaten där hon kom att bli en av dess främsta scenskådespelare under 1900-talet. Till hennes legendariska rolltolkningar på Dramaten räknas Curleys hustru i John Steinbecks Möss och människor 1940, hennes Ofelia mot Lars Hansons Hamlet 1942, Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen 1944, Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel 1955, Nora i Ibsens Ett dockhem 1962, Gerda i Strindbergs Oväder 1964 och rollen som Ethel Thayer i Sista sommaren 1981. Förutom på Dramaten spelade hon på flera privatteatrar i Stockholm, som Nya Teatern där hon kom att göra en hel del uppmärksammade Tjechov-tolkningar med Per-Axel Branner som regissör.

År 1972 specialskrev Kent Andersson pjäsen Agnes för Gunn Wållgren – hon gjorde stor succé i titelrollen på Scalateatern. Tillsammans med Birgitta Andersson hade hon även stor framgång i Hasse Ekmans uppsättning av Kesselrings klassiska Arsenik och gamla spetsar på samma teater 1970.

Även på film kom Gunn Wållgren att göra en hel del uppmärksammade starka kvinnoporträtt på 1940- och 50-talet: som ungdomsbrottsling i Kvinnor i fångenskap 1943, som Klara Fina Gulleborg i Gustaf Molanders filmatisering av Kejsarn av Portugallien 1944, som frånskild flygvärdinna i Hasse Ekmans Medan porten var stängd, som Rut Köhler i Kvinna utan ansikte (manus: Ingmar Bergman), Birgit i Hasse Ekmans Var sin väg 1948 och som kvinnlig politiker i Glasberget 1953. Bland senare roller märks tv-serien Söderkåkar 1970, Dantes faster i Hasse å Tages Mannen som slutade röka 1972, duvdrottningen Sofia i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta 1977 och hennes Guldbagge-belönade biroll i Sally och friheten 1981. Hennes sista filmroll blev kanske den mest kritikerrosade; som farmodern i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander, 1982. Wållgren är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. [1]

Gunn Wållgren var 1941–48 gift med Hampe Faustman och från 1954 med Per-Axel Branner fram till dennes död 1975, då hon återtog namnet Wållgren. I boken Himmelska tanter (1987) tecknar Stefan Andhé ett speciellt porträtt av hennes person.

Till hennes minne delas årligen Gunn Wållgren-stipendiet ut, på hennes födelsedag den 16 november. Det går till två ”konstnärligt förtjänta dramatiska och lyriska artister”. År 2005 uppgick stipendiesumman till 20 000 kronor vardera.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1936 Mildred Ljuva ungdomstid
Eugene O'Neill
Rune Carlsten Dramaten
Betty Fridas visor
Birger Sjöberg
Rune Carlsten Dramaten
1937 Hans väninna
En sjöjungfru
Eva gör sin barnplikt
Kjeld Abell
Rune Carlsten Dramaten
Husan Vår ära och vår makt
Nordahl Grieg
Alf Sjöberg Dramaten
Sorel Bliss Höfeber
Noël Coward
Alf Sjöberg Dramaten
Ann En sån dag!
Dodie Smith
Rune Carlsten Dramaten[2]
1938 Dora Spel på havet
Sigfrid Siwertz
Alf Sjöberg Dramaten
Peggy Day Kvinnorna
Clare Boothe Luce
Rune Carlsten Dramaten[3]
Edwige Sex trappor upp
Alfred Gehri
Pauline Brunius Dramaten
1939 Shirley Mitt i Europa
Robert E. Sherwood
Rune Carlsten Dramaten
Pauline Nederlaget
Nordahl Grieg
Svend Gade Dramaten
1940 Curleys hustru Möss och människor
John Steinbeck
Alf Sjöberg Dramaten
1941 Mötas och skiljas
Helge Krog
Stig Torsslow Vasateatern[4]
1942 Madge Fuller Ut till fåglarna
George S. Kaufman och Moss Hart
Alf Sjöberg Dramaten
Puppan I vår Herres hage
Josef Čapek och Karel Capek
Gösta Folke Vasateatern[5]
1943 Den engelska grevinnan Raid i natt
Terrence Rattigan
Per-Axel Branner Nya teatern[6]
1944 Myrtle Brown Det ljusnar vid 7-tiden
Paul Osborn
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[7]
Varja Körsbärsträdgården
Anton Tjechov
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[8]
Hope Talcott Nathan Med clippern västerut
Elmer Rice
Helge Hagerman Blancheteatern[9]
1947 Billie Dawn Född igår
Garson Kanin
Per-Axel Branner Nya teatern[10]
1948 En vildfågel
Jean Anouilh
Stig Torsslow Malmö stadsteater
1955 Dottern Ett drömspel
August Strindberg
Olof Molander Dramaten
1956 Nora Ett dockhem
Henrik Ibsen
Per-Axel Branner Riksteatern[11]
1968 Esther Franz Priset
Arthur Miller
Per Gerhard Vasateatern[12]
1969 Sheila Garden Party
Alan Ayckbourn
Stig Olin Vasateatern[13]
1970 Abby Brewster Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Hasse Ekman Scalateatern[14]
1971 Upp i smöret
Terence Frisby
Isa Quensel Intiman[15]

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1943 Fröken Roberts, guvernant Mollusken
Hubert Henry Davies
Gunnar Skoglund[16]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gunn Wållgren, Norra begravningsplatsen, Hitta graven.
  2. ^ Bo Bergman (2 september 1937). ”'En så'n dag' på Dramaten”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-09-02/237/1. Läst 8 januari 2016. 
  3. ^ Bo Bergman (2 september 1938). ”'Kvinnorna' Premiär på Dramatiska teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1938-09-02/237/1. Läst 13 januari 2016. 
  4. ^ Svenska Dagbladets årsbok 1941 s. 203
  5. ^ ”I vår herres hage”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14232&pos=427. Läst 1 maj 2016. 
  6. ^ Oscar Rydqvist (29 oktober 1943). ”'Raid i natt' på Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 11. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-10-29/294/11. Läst 25 augusti 2015. 
  7. ^ ”Det ljusnar vid 7-tiden”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22222&pos=127. Läst 22 april 2016. 
  8. ^ ”Körsbärsträdgården”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18889&pos=128. Läst 22 april 2016. 
  9. ^ ”Med clippern västerut”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22223&pos=129. Läst 24 april 2016. 
  10. ^ Teater Musik Film: Nya Teatern: 'Född i går'”. Dagens Nyheter: s. 11. 5 september 1947. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1947-09-05/239/11. Läst 19 januari 2016. 
  11. ^ Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015. 
  12. ^ ”Priset”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14079&pos=490. Läst 6 maj 2016. 
  13. ^ ”Garden Party”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14071&pos=491. Läst 6 maj 2016. 
  14. ^ Barbro Hähnel (14 februari 1970). ”'Arsenik och gamla spetsar': Söta giftblanderskor och borttappade poänger”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1970-02-14/43/15. Läst 22 januari 2016. 
  15. ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016. 
  16. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 17 juli 1943. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-07-17/190/20. Läst 30 januari 2016. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Crick Holm: ”På tu man hand med filmidoler”. Medéns Förlags AB, Stockholm 1947 (kapitel: Gunn Wållgren)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]